BROADCASTS.com

b'

En av 1900-talets mest k\\xe4nda fotografer, Henri Cartier-Bresson, verkade alltid vara p\\xe5 r\\xe4tt plats i r\\xe4tt sekund. Mikael Timm dyker ner i en efterl\\xe4mnad bildskatt p\\xe5 Centre Pompidou i Paris, 2014.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. S\\xe4ndes f\\xf6rst 12/4 2013.

Seklets fotograf. Det \\xe4r n\\xe4stan ett osannolikt smeknamn, men sedan Henri Cartier-Bresson avled 2004 har ikonstatusen snarast \\xf6kat. Det \\xe4r n\\xe4stan s\\xe5 att man kan bli misst\\xe4nksam. Bara h\\xe4r i radion har det gjorts \\xe5tskilliga program om denna fotograf efter hans d\\xf6d.

Ordet Reporter betyder b\\xe4ra tillbaka. Cartier-Bresson visade USA f\\xf6r fransm\\xe4nnen, Sovjetunionen f\\xf6r amerikanska tidningsl\\xe4sare, Indien och revolutionen i Kina f\\xf6r v\\xe4rlden. Rimligen borde Cartier-Bressons bilder nu vara n\\xe4stintill bortgl\\xf6mda, men tv\\xe4rtom ordnas hela tiden nya utst\\xe4llningar, nya b\\xf6cker ges ut och gamla d\\xe5liga kopior s\\xe4ljs dyrt. Vem har f\\xf6rresten en nyhetsbild \\xf6ver soffan? Nej, det som lockar m\\xe5ste vara n\\xe5got annat \\xe4n gamla fakta. Dags att problematisera \\xe5rhundradets fotograf.

Det avg\\xf6rande \\xf6gonblicket, \\xe4r ett uttryck som tillskrivs Cartier-Bresson om. Fast det var faktiskt inte hans eget uttryck utan en f\\xf6rl\\xe4ggares. Sj\\xe4lv talar han om bilder som uppv\\xe4cker n\\xe5got. Vilket inte hindrat generationer av fotografer att f\\xf6rs\\xf6ka leva upp till Cartier-Bressons perfekta fras och perfekta bilder. Men h\\xe4r talar han om den visuella njutningen, om Tjechov, om bilden \\xe4r sann eller inte \\xe4r oviktigt. Han talar som en konstn\\xe4r, inte som en reporter.

Myten om Cartier-Bresson och de andra p\\xe5 bildbyr\\xe5n Magnum som han var med om att starta 1947 ber\\xe4ttar om ett g\\xe4ng fotograferande Tintin-kusiner p\\xe5 st\\xe4ndiga \\xe4ventyr. Sedan dess har h\\xe4rskaror med fotografer s\\xf6kt sig till slagf\\xe4lt, fattigdom, lidande, revolutioner. F\\xf6r dem alla \\xe4r f\\xf6rebilden HCB. Ingen reste s\\xe5 mycket, stannade borta s\\xe5 l\\xe4nge \\u2013 ibland i \\xe5ratal \\u2013 kom hem s\\xe5 obekymrad. Och med s\\xe5 bra bilder.

Antingen har man det eller s\\xe5 har man det inte. Sade Cartier-Bresson om f\\xf6rm\\xe5gan att ta en bra bild. Fast s\\xe5 enkelt \\xe4r det ju inte. H\\xe4r talade han om visuell njutning \\u2013 inte precis vad fotoreportrar brukar h\\xe4nvisa till. Senare i livet sade han att teckning som han ocks\\xe5 \\xe4gnade sig \\xe5t var eftertanke, medan fotografi var \\xf6gonblicklig. Han beskar bilderna i kameran, n\\xe4r de togs, inte i m\\xf6rkrummet. Bilden skulle vara perfekt fr\\xe5n b\\xf6rjan. Sensualism kombinerades med str\\xe4nghet.

Erk\\xe4nnandet av en ordning, en struktur som finns d\\xe4r framf\\xf6r Dig, talade Cartier-Bresson om. Allts\\xe5 en n\\xe4stan akademisk h\\xe5llning som han till\\xe4mpade sekundsnabbt. Det finns ett snapshot av Cartier-Bresson n\\xe4r han st\\xe5r p\\xe5 podiet och ska ta en bild av Martin Luther King som ska h\\xe5lla sitt ber\\xf6mda tal \\u201dI have a dream\\u201d. Cartier-Bresson ser skeptiskt ut. Ler inte, granskar Dr King som om han vore ett f\\xf6rem\\xe5l.

N\\xe4r han granskade yngre kollegers bilder p\\xe5 Magnum snurrade han kontaktkopiorna i handen och s\\xe5g bilden ur vinklar fotografen aldrig varit medveten om. Och han talade om bildens formspr\\xe5k, inte om dess inneh\\xe5ll. Han b\\xf6rjade som m\\xe5lare, slutade som tecknare. D\\xe4remellan var han fotograf.

 Livet \\xe4r nu och f\\xf6r alltid.  Var kom den k\\xe4nslan ur?

Henri Cartier-Bresson, f\\xf6ddes 1908, in i en v\\xe4lb\\xe4rgad sl\\xe4kt. Fadern som var symaskinsfabrikant ville f\\xf6rst\\xe5s att sonen skulle ta \\xf6ver f\\xf6retaget, men Henri revolterade \\u2013 ganska lustfyllt tycks det - genom att l\\xe4sa modern poesi och \\xe4gna sig \\xe5t teckning. Han praktiserade aldrig hos n\\xe5gon portr\\xe4ttfotograf som s\\xe5 m\\xe5nga av hans kollegor gjorde utan gick i flera \\xe5r p\\xe5 Andr\\xe9 Lhotes ber\\xf6mda kubistiska m\\xe5larkurser. Och samtidigt studerade han f\\xf6r en mycket mer konventionell m\\xe5lare, Jacques Emile Blanche k\\xe4nd f\\xf6r sitt fantastiska ungdomsportr\\xe4tt av Proust.  Vilken fotojournalist har idag en liknande utbildning?

N\\xe5gra av HCB:s mest \\xe4lskade bilder har en lite knasig humor. Tv\\xe5 gubbar som tittar genom ett h\\xe5l i ett skynke p\\xe5 ett bygge. En man p\\xe5 en sp\\xe5rvagn i Z\\xfcrich som har ett gravkors med sig. Jo, visst. Det \\xe4r ju klassisk surrealism, men s\\xe5 vardaglig att den inte f\\xf6rknippats med surrealismen utan setts som fotoreportage. Det overkliga draget finns ocks\\xe5 i de ber\\xf6mda bilderna fr\\xe5n Mexiko med en prostituerad som tittar ur genom en d\\xf6rr. Det \\xe4r b\\xe5de social verklighet och en symbolbild.

N\\xe4r nu fotohistorikerna g\\xe5tt igenom HCB:s samlade verk s\\xe5 \\xe4r en av nyuppt\\xe4ckterna hur n\\xe4ra surrealismen han stod. Ja, HCB var som ton\\xe5ring, allts\\xe5 redan innan m\\xe5larkurserna, med p\\xe5 surrealisternas ber\\xf6mda m\\xf6ten. Andr\\xe9 Breton brukade s\\xe4ga att Cartier-Bresson samarbetade med chansen.

Cartier-Bresson ber\\xe4ttar hur Robert Capa, den ber\\xf6mde krigsfotografen, r\\xe5dde honom att ligga l\\xe5gt med sin anknytning till surrealismen. Han skulle ta sina bilder som han ville men kalla det fotojournalism.

1931 l\\xe4mnar han surrealisternas Paris och reser till Elfenbenskusten, en ung man p\\xe5 jakt efter \\xe4ventyr. D\\xe4r h\\xe4nder n\\xe5gonting. Han blir p\\xe5 allvar fotograf och kommer tillbaka till Europa med malaria men ocks\\xe5 med en yrkesinriktning.

Redan 1933, n\\xe4r han \\xe4r 29 \\xe5r kommer de f\\xf6rsta utst\\xe4llningarna. Det naturliga vore att nu satsa p\\xe5 en karri\\xe4r som konstn\\xe4rlig fotograf som t ex Man Ray. Men trots att utst\\xe4llningarna blir fler s\\xe5 ger sig HCB, som han kallades, ut p\\xe5 resor. I New York tr\\xe4ffar han den ber\\xf6mde fotografen Paul Strand som l\\xe4r honom filma. Och tillbaka i Frankrike blir han regiassistent till d\\xe5tidens viktigaste franske regiss\\xf6r Jean Renoir. Och g\\xf6r n\\xe5gra sm\\xe5roller i filmerna, leker verklighet.

Allt g\\xe5r s\\xe5 l\\xe4tt, s\\xe5 l\\xe4tt.

Han beundrade Renoir men ville inte ber\\xe4tta om honom. Hos b\\xe4gge finns en blandning av sinnlighet och klarsyn, n\\xe4stan cynism. Med \\xe5ren blev han alltmer fascinerad av portr\\xe4ttuppdrag: en del bilder \\xe4r verkligen geniala trots att de inte bygger p\\xe5 djup kontakt. Skulpt\\xf6ren Giacometti som springer i regnet med en tidning \\xf6ver huvudet. Ezra Pound, vilande i sitt privata nirvana. Henry Miller p\\xe5 stranden i Kalifornien en m\\xf6rk kv\\xe4ll. Och s\\xe5 bilden av Sartre som liksom stiger ur dimman med str\\xe4ng klarhet. Den bilden tog han fort, men han stod en och en halv timme framf\\xf6r Ezra Pound utan att tala med honom.

I alla portr\\xe4tten finns Cartier-Bressons k\\xe4rna: enkelhet, koncentration. N\\xe4r han p\\xe5 50-talet \\xe5kte med Jean Paul Sartre till Moskva och denne h\\xf6gst\\xe4mt hyllade friheten i Sovjetunionen fotograferade Cartier-Bresson en mans s\\xe4tt att titta p\\xe5 en kvinna p\\xe5 gatan, n\\xe5gra fabriksarbetskor som dansar i overaller, en pojke som h\\xe5ller sin far i handen framf\\xf6r en j\\xe4ttestaty av Lenin med l\\xe5ng skugga.

Den indiske filmregiss\\xf6ren Satyajit Ray sade att Cartier-Bressons fr\\xe4msta egenskap var att han s\\xe5g det som f\\xf6renade m\\xe4nniskor.  D\\xe4r har vi konsten igen. F\\xf6r nyhetsfotografiet visar det s\\xe4rskiljande, konsten visar det vi kan identifiera oss med. Vad skulle han ha sagt om internets syndaflod av bilder.

N\\xe4r majrevolten utbr\\xf6t i Paris gick s\\xe5 klart Cartier-Bresson ut med sin kamera. En filmfotograf riktade sitt objektiv mot Cartier Bresson som ju var mer k\\xe4nd \\xe4n dem han fotograferade. Cartier-Bresson som d\\xe5 \\xe4r drygt 60 ser ut som Tatis filmfigur Monsieur Hulot i ljus rock, smal och g\\xe4nglig. Och Cartier-Bresson dansar fram med sin lilla kamera, alltid med ett enda objektiv: 50mm. Fram och tillbaka, ut p\\xe5 gatan, bakom folk, tittar \\xf6ver en axel, snor runt tar ett par l\\xe4tta steg \\xe5t ett annat h\\xe5ll. En vadarf\\xe5gel i r\\xf6relse, p\\xe5 v\\xe4g att stj\\xe4la en bild ur \\xf6gonblicket. Andr\\xe9 Breton brukade s\\xe4ga att Cartier-Bresson samarbetade med chansen.

Bilden 1937 av n\\xe5gra picknickfirare vid en flodstrand. Man n\\xe4stan h\\xf6r pastisen sl\\xe5s upp i glasen, v\\xe5gornas skvalp, f\\xe5gels\\xe5ngen, klirret av bestick. Det \\xe4r en bild som sammanfattar hela det franska 30-talet. Cartier-Bresson arrangerade den inte, men han var intresserad av d\\xe5tidens politik d\\xe5 allts\\xe5 semestern var den stora reformen.

Allt i bilden sammanfaller, den \\xe4r s\\xe5 perfekt ut i minsta detalj att den inte g\\xe5r att gl\\xf6mma. Det \\xe4r en liten ess\\xe4 om ett decennium i enda bild av ett vardagligt \\xf6gonblick, kondenserad tid. P\\xe5 s\\xe4tt och vis kommer han aldrig fram till reportaget. Konsten tar \\xf6ver. Han fotograferar sj\\xe4lva vardagen f\\xf6r alla sorters m\\xe4nniskor precis som impressionisterna m\\xe5lade vardagen i fest och arbete. Andl\\xf6st \\xf6mt fotograferar han en kvinnas ben p\\xe5 en soffa, ett likb\\xe5l i Indien.

En g\\xe5ng sades det att fotot befriade m\\xe5larna fr\\xe5n att vara detaljerade. N\\xe4r kameran registrerade allt kunde m\\xe5larna strunta i detaljerna, l\\xe4mna avbildningen och ist\\xe4llet gestalta det de s\\xe5g. Men sedda i efterhand st\\xe5r det klart att Henri Cartier-Bresson gestaltade snarare \\xe4n \\xe5tergav. Hans tusentals bilder \\xe4r en enda l\\xe5ng hyllning till de o\\xe4ndliga variationerna av m\\xe4nniskligt liv.

Ingenting \\xe4r f\\xf6ruts\\xe4gbart, flyttar man p\\xe5 sig bara en liten smula blir det en ny bild, ett nytt liv.

Det g\\xe4ller b\\xe5de fotograf och \\xe5sk\\xe5dare.

/Mikaels Timm SR Kultur

The subtitle of the Pompidou Centre\'s retrospective of the 20th century\'s best-known photographer could be: Almost Everything You Know About Henri Cartier-Bresson is Wrong. Or, at least, Long Overdue a Rethink.

.    Henri Cartier-Bresson

.    Pompidou Centre, Paris

.    Starts 12 February 2014

.    Until 9 June 2014

.    Venue website

Its curator, Clement Cheroux, has risen to the unspoken challenge that any Cartier-Bresson exhibition now presents: how to shed new light on the life and work of an artist who so defined the medium that yet another celebration of his genius might seem superfluous.