BROADCASTS.com

b'

Det \\xe4r med h\\xe4star som med m\\xe4nniskor vi \\xe4r k\\xe4nslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa. Varf\\xf6r \\xe4gnar vi s\\xe5 mycket kraft \\xe5t att f\\xf6rneka det? undrar Aase Berg.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n publicerades ursprungligen den 31 augusti 2020.

F\\xf6r n\\xe5gra \\xe5r sen gav jag mig in p\\xe5 ett vansinnesprojekt. Jag skaffade h\\xe4star. Det var tv\\xe5 ston av en t\\xe5lig, vildh\\xe4stliknande ras, och de kom fr\\xe5n olika flockar.

Taiga var en ljusblack sk\\xf6nhet \\u2013 allts\\xe5, hon var gr\\xe4ddf\\xe4rgad med vilttecken och vita slingor i sin l\\xe5nga, svarta man. Hon sl\\xe4pptes ihop med den eldr\\xf6da, n\\xe4stan lila Nikita, och tog omedelbart kommandot med hot om fysiskt v\\xe5ld, eftersom hon var kraftigare och buffligare. Men egentligen hade Nikita varit ett b\\xe4ttre ledarsto, hon hade haft fler f\\xf6l \\xe4n Taiga och var rangh\\xf6g i sin ursprungsflock. Nikita var klok, subtil och raffinerat kommunikativ.

I b\\xf6rjan var h\\xe4starna i stallet p\\xe5 n\\xe4tterna. S\\xe5 sm\\xe5ningom skulle de g\\xe5 dygnet runt i den stora hagen, som inneh\\xf6ll b\\xe5de skog och \\xe4ng, men d\\xe5 beh\\xf6vdes det en ligghall s\\xe5 att de sj\\xe4lva kunde v\\xe4lja var de ville ta skydd under n\\xe4tter och stekheta dagar.

N\\xe4r ligghallen \\xe4ntligen kom p\\xe5 plats iakttog jag de b\\xe5da stonas kartl\\xe4ggning av l\\xe4get.

Taiga liknade en general som breder ut den strategiska truppkartan framf\\xf6r sig. Hon var en intelligent h\\xe4st; hon visste till exempel exakt hur man \\xf6ppnar komplicerade boxhakar f\\xf6r att ta sig ut i stallg\\xe5ngen och vr\\xe4ka i sig havre ur f\\xf6rr\\xe5det.

Den nya byggnaden var luxu\\xf6s \\u2013 ljus och rymlig med en djup sp\\xe5nb\\xe4dd, doftande halm och eluppv\\xe4rmd vattentunna. Taiga stack in sin sammetsgr\\xe5 mule genom den breda \\xf6ppningen, synf\\xe4ltet \\xf6ppet f\\xf6r vidvinkelscanning, n\\xe4sborrarna vibrerade och l\\xe4pparna drogs upp i en grimas \\u2013 det var en besiktning med alla sinnen. D\\xe4remot avstod hon fr\\xe5n att kliva in, hon backade ist\\xe4llet, och med l\\xe4tt bak\\xe5tstrukna \\xf6ron och ett diskret blicktryck mot Nikitas bak f\\xf6ste hon in sin underlydande. Det var allts\\xe5 Nikitas uppdrag att utf\\xf6ra den fysiska unders\\xf6kningen av den nya, potentiellt farliga arkitekturen. F\\xf6rst efter genomg\\xe5ngen kontroll, n\\xe4r Nikita redan l\\xe5g och v\\xe4ltrade sig i sp\\xe5net, klev Taiga in. D\\xe5 betedde hon sig som om hon \\xe4gde st\\xe4llet.

Det \\xe4r normalt att fega ur ibland. Ibland kallas smitarbeteendet rentav f\\xf6r att delegera. Alla som ut\\xf6var ansvar \\xe4r r\\xe4dda f\\xf6r att avsl\\xf6jas som bluffande amat\\xf6rer. En dominant hund kan inta en avslappnad h\\xe5llning innan den pl\\xf6tsligt g\\xe5r till attack, medan en os\\xe4ker hund ofta anser att anfall \\xe4r b\\xe4sta f\\xf6rsvar. Skenet bedrar, och sj\\xe4lvs\\xe4kerheten \\xe4r granne med r\\xe4dslan.

N\\xe4r man pratar om ledarskap brukar man l\\xe5tsas att r\\xe4dslan inte finns. Det brukar s\\xe4rskilt g\\xe4lla n\\xe4r m\\xe4nniskor ska umg\\xe5s med h\\xe4star. P\\xe5 ridskolor och stall f\\xf6rv\\xe4ntas man kliva in i boxen hos helt ok\\xe4nda varelser och parera eventuella revirmarkeringar genom att utstr\\xe5la auktoritet.

Varf\\xf6r m\\xe5ste vi m\\xe4nniskor d\\xf6lja r\\xe4dslan som finns i makten?

H\\xe4star d\\xe4remot, de d\\xf6ljer ingenting. De \\xe4r kraftfulla, men ocks\\xe5 l\\xe4ttskr\\xe4mda. De blir r\\xe4dda f\\xf6r presenningar, jackor, bild\\xe4ck som ligger p\\xe5 fel st\\xe4lle. Vi vet att deras r\\xe4dsla \\xe4r farlig f\\xf6r oss, vi kan skada oss illa n\\xe4r de skenar eller flippar ur. Det \\xe4r egentligen ett under att m\\xe4nniskor kan hantera de h\\xe4r livsfarliga monstren.

Den tyska litteraturvetaren Ulrich Raulffs mastodontverk om h\\xe4stens kulturhistoria, "Farewell to the Horse" som den heter i engelsk \\xf6vers\\xe4ttning, handlar om v\\xe5r makt \\xf6ver h\\xe4sten. H\\xe4sten blev m\\xe4nniskans f\\xf6rsta redskap f\\xf6r att f\\xf6rflytta sig p\\xe5 en helt ny hastighetsniv\\xe5 \\u2013 ridkonsten kom tidigare \\xe4n b\\xe5de hjulet och segelb\\xe5ten \\u2013 och det gav m\\xf6jlighet till snabbare \\xf6verf\\xf6ring av information och er\\xf6vring av avl\\xe4gsna territorier. Globaliseringen p\\xe5b\\xf6rjades p\\xe5 h\\xe4strygg.

Raulff kallar h\\xe4sten f\\xf6r bondg\\xe5rdens aristokrat. Och ryttaren till h\\xe4st, oftast en kung, \\xe4r den politiska historiens o\\xf6vertr\\xe4ffade maktsymbol.

Man brukar utg\\xe5 fr\\xe5n att det var m\\xe4nniskan som t\\xe4mjde och tog makten \\xf6ver h\\xe4sten, men troligen \\xe4r det inte s\\xe5 enkelt. Vetenskapsjournalisten Stephen Budiansky, som har skrivit boken the Nature of the Horse om h\\xe4starnas evolution och kognition, menar att det var h\\xe4sten som l\\xe4t sig domesticeras och p\\xe5 sitt s\\xe4tt tog makten \\xf6ver m\\xe4nniskan. F\\xf6r\\xe4ndrade f\\xf6donischer drev h\\xe4starna ut i marginalen, n\\xe4rmare m\\xe4nniskornas boplatser, och h\\xe4sten anv\\xe4nde sin ned\\xe4rvda f\\xf6rm\\xe5ga till underkastelse f\\xf6r att f\\xe5 f\\xf6rdelar. Att se h\\xe4sten som f\\xf6rtryckt slav \\xe4r en allts\\xe5 f\\xf6renkling. F\\xf6r vem leder egentligen vem?  Ibland f\\xf6rv\\xe4xlas ledarskap med demonstrativ styrka. Men \\xe4r den mest trov\\xe4rdiga flockledaren verkligen den som verkar stark i alla l\\xe4gen?

Det man ofta gl\\xf6mmer i h\\xe4sthantering \\xe4r att ledarskap m\\xe5ste ut\\xf6vas olika med varje individ. Det \\xe4r rimligt att vara avvaktande till en b\\xf6rjan, ist\\xe4llet f\\xf6r att bara st\\xf6vla in och domdera.

Det g\\xe4ller \\xe4ven mellan m\\xe4nniskor. Finkalibrerade verktyg beh\\xf6vs f\\xf6r att tolka varandras signaler och lita p\\xe5 varandra. \\xc4ven n\\xe4r n\\xe5gon aktivt vill inta en h\\xf6gre maktposition m\\xe5ste denna k\\xe4nna motparten p\\xe5 pulsen innan hen vet om positioneringen \\xe4r rimlig och hur den i s\\xe5 fall ska g\\xe5 till.

Man ska i och f\\xf6r sig inte lita helhj\\xe4rtat p\\xe5 ett djur \\u2013 m\\xe4nskligt eller annat \\u2013 ens om man tror sig k\\xe4nna det v\\xe4l. F\\xf6rberedelsen f\\xf6r att drabbas av svek eller v\\xe5ld b\\xf6r ligga som en joker i bakfickan, men den ska inte finnas med i f\\xf6rv\\xe4ntningarna. Allts\\xe5: jag m\\xe5ste n\\xe4rma mig en ny h\\xe4st som om jag litar p\\xe5 den med hela min sj\\xe4l, trots att jag vet att vi, utom vid enstaka \\xf6gonblick av n\\xe5d, \\xe4r fr\\xe4mlingar inf\\xf6r varandra.

Det \\xe4r mycket sv\\xe5rare att leda eller uppfostra individer som man samtidigt i viss m\\xe5n \\xe4r r\\xe4dd f\\xf6r eller k\\xe4nner sig maktl\\xf6s inf\\xf6r. Men i naturen \\xe4r rangordning s\\xe4llan statisk. Id\\xe9n om att djur\\xe4garen m\\xe5ste ta kommandot och vara konsekvent, eftersom djuret annars \\u201dtar \\xf6ver\\u201d, den \\xe4r gravt f\\xf6renklad.

Sj\\xe4lv har jag varit sansl\\xf6st inkonsekvent med mina h\\xe4star, hundar och barn, det vill s\\xe4ga jag har varit mig sj\\xe4lv. Och f\\xf6rresten vill jag hellre kalla min bristande konsekvens f\\xf6r flexibel uppriktighet.

T\\xe4nk om jag f\\xe5r en komplex hund f\\xf6r att jag \\xe4r en komplex m\\xe4nniska, ett komplicerat barn f\\xf6r att jag sj\\xe4lv, p\\xe5 gott och ont, \\xe4r m\\xe5ngfacetterad? Att barn h\\xe4rmar vuxna, det vet vi. Och mycket tyder p\\xe5 att \\xe4ven hundar kan konsten att h\\xe4rma m\\xe4nniskor.

En konsekvent m\\xe4nniska \\xe4r en endimensionell m\\xe4nniska, d\\xe4r v\\xe4gval och beslut alltid \\xe4r tydliga. Men k\\xe4nslovarelser \\xe4r b\\xf6jliga och flytande. Livserfarenheten anpassar sig p\\xe5 nya s\\xe4tt i varje situation.

Jag ville egentligen inte uppfostra mina barn alls. Det \\xe4r inte samma sak som oengagerad, \\u201dfri\\u201d uppfostran. Visst ville jag l\\xe4ra dem saker, men jag ville l\\xe4ra dem avslappnat och levande, ville att de skulle smittas av min kunskap. Jag vill ocks\\xe5 smittas av deras. Detsamma g\\xe4ller mitt f\\xf6rh\\xe5llande till djur.

Att umg\\xe5s med barn och djur \\xe4r att be om problem, men kontakten med fr\\xe4mlingen \\xe4r ocks\\xe5 en \\xf6vning i komplicerad k\\xe4rlek. Ingen \\xe4kta k\\xe4rlek kan uppst\\xe5 utan inslag av r\\xe4dsla, oro, ensamhet och missf\\xf6rst\\xe5nd. Ingen trygghet heller.

Att som f\\xf6r\\xe4lder f\\xe5 nyckfulla vredesutbrott eller dra in veckopengen ena g\\xe5ngen och andra inte, det \\xe4r inget problem s\\xe5 l\\xe4nge k\\xe4rleken b\\xe4r \\xf6ver det irrationella beteendet. Den som vill uppfostra livsdugliga realister och samarbetsvilliga partners i en os\\xe4ker v\\xe4rld \\u2013 och det g\\xe4ller b\\xe5de m\\xe4nniskor och djur \\u2013 g\\xf6r b\\xe4st i att gestalta det ofullkomliga snarare \\xe4n till det tillr\\xe4ttalagt perfekta. Det kallas anpassningsf\\xf6rm\\xe5ga. Med andra ord: Survival of the fittest.

M\\xe5nga ridh\\xe4star vet allt om anpassning, s\\xe5 o\\xe4ndligt f\\xf6rl\\xe5tande, t\\xe5lmodiga med barn och nerv\\xf6sa nyb\\xf6rjare. Det st\\xe4mmer inte att h\\xe4star omedelbart tar kommandot och b\\xf6rjar mopsa om m\\xe4nniskan visar minsta sp\\xe5r av os\\xe4kerhet. S\\xe5 rigida \\xe4r inte h\\xe4star. Tv\\xe4rtom vet de n\\xe5got som vi ocks\\xe5 borde l\\xe4ra oss: Pragmatiker \\xf6verlever l\\xe4ngre. Och i f\\xf6rvirringen och bristen har tilliten sitt hem.

Aase Berg, f\\xf6rfattare