BROADCASTS.com

b'

H\\xe4nderna, och inte minst tummarna, har tj\\xe4nat m\\xe4nniskan v\\xe4l. Men den v\\xe5r fr\\xe4msta v\\xe4g in i v\\xe4rlden p\\xe5 v\\xe4g att f\\xf6rlora sin betydelse? Och vad h\\xe4nder d\\xe5? Journalisten Anna Thulin reflekterar \\xf6ver saken.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-03. Ess\\xe4n \\xe4r inl\\xe4st av Sofia Strandberg.

I en glasmonter p\\xe5 Paris naturhistoriska museum st\\xe5r hon, ett skelett under en oansenlig skylt med ordet \\u201dprimater\\u201d. Hon har n\\xe5got r\\xe4tare ryggrad \\xe4n sina n\\xe4rmaste sl\\xe4ktingar som hukar bredvid, men annars tycks ganska f\\xe5 saker skilja henne fr\\xe5n de andra. F\\xf6rutom tiden s\\xe5 klart, miljontals \\xe5r har utvecklat v\\xe5ra arter i olika riktning; en av oss fick en l\\xe4ngre och r\\xf6rligare tumme. Med tiden fick det stora konsekvenser.

Jag fingrar p\\xe5 glaset trots att man inte f\\xe5r, kan inte motst\\xe5 instinkten att str\\xe4cka ut handen och r\\xf6ra. Den k\\xe4nslan drabbar mig ofta. Att pilla och peta p\\xe5 ok\\xe4nda ytor, dyra m\\xe5lningar och klibbiga, kvargl\\xf6mda rester i kylen. Barnsligt, jag vet, men finns det inte n\\xe5got djupare i denna drift? Som barnet r\\xf6r vid allt n\\xe4r hon uppt\\xe4cker v\\xe4rlden, f\\xf6r att till\\xe4gna sig existensen med k\\xe4nselminnet.

P\\xe5 en annan plats i museet finns en skylt som informerar om tummen. Den \\xe4r n\\xe5got alldeles exceptionellt och gemensam f\\xf6r de flesta primater. Det finns fem olika typer av leder i m\\xe4nniskokroppens skelett, och hos oss finns den tv\\xe5-axlade leden bara i tummen. Den g\\xf6r att tummen g\\xe5r att vicka b\\xe5de fram och tillbaka och i sidled. En n\\xe4tt liten r\\xf6relse som skapat djupg\\xe5ende vibrationer i m\\xe4nsklighetens historia. Arkitektur, konst, nya uppfinningar\\u2026 Allt vi har skapat och tagit oss f\\xf6r, har vi \\xe5stadkommit tack vare v\\xe5ra h\\xe4nder.

\\u201dI avsaknad av n\\xe5got annat bevis skulle tummen ensam \\xf6vertyga mig om Guds existens\\u201d, ska Isaac Newton ha sagt, han som formulerade teorier om mycket st\\xf6rre r\\xf6relser och universell gravitation. En tumme kan ha m\\xe5nga inneb\\xf6rder, men i sociala medier ser vi den oftast som en stiliserad symbol. Tummen upp, gilla! Tummen ned, kommentarer \\xf6verfl\\xf6diga. Kanske \\xe4r det snart v\\xe5ra egna h\\xe4nder, i hud och k\\xf6tt och blod, som blir \\xf6verfl\\xf6diga. Fler arbeten tas \\xf6ver av maskiner och blir automatiserade, vi till\\xe4gnar vi oss v\\xe4rlden med ett enkelt tryck p\\xe5 sk\\xe4rmen. eller med r\\xf6sten: Alexa, Siri, Google, vad blir det f\\xf6r v\\xe4der idag?

Vad h\\xe4nder med handen n\\xe4r dess roll f\\xf6rminskas och ers\\xe4tts av ny teknik? Det fr\\xe5gar sig G\\xf6ran Lundborg, handkirurg och forskare, i boken \\u201dHanden i den digitala v\\xe4rlden\\u201d. Han konstaterar att v\\xe5r hj\\xe4rna inneh\\xe5ller fler \\xe4n hundra miljarder nervceller \\u2013 ungef\\xe4r h\\xe4lften s\\xe5 m\\xe5nga som de stj\\xe4rnor som ryms i v\\xe5r egen galax Vintergatan \\u2013 och att en stor del av dessa nervceller st\\xe5r i direkt kontakt med k\\xe4nslosinnet, inte minst v\\xe5ra h\\xe4nder. Lundborg ser hur handen marginaliseras i skolan, i v\\xe5rden och inom kreativt skapande yrken. Vi har p\\xe5 kort tid f\\xe5tt tillg\\xe5ng till digitala hj\\xe4lpmedel och ny teknik, men det finns \\xe4nnu ganska lite forskning om hur det p\\xe5verkar oss p\\xe5 sikt. Vad inneb\\xe4r det f\\xf6r minnet och l\\xe4randet att sm\\xe5 barn l\\xe4r sig l\\xe4sa och skriva via sk\\xe4rmar? Att patienter unders\\xf6ks p\\xe5 distans, utan den fysiska kontakten? Finns det en risk att delar av v\\xe5rt kulturarv g\\xe5r f\\xf6rlorat n\\xe4r handskrift och traditionellt hantverk blir en kunskap f\\xf6r de f\\xe5? Alla dessa sp\\xf6rsm\\xe5l \\xe4r ber\\xe4ttigade, men den fr\\xe5ga som verkligen f\\xe5ngar mig handlar om hur sj\\xe4lva ber\\xf6ringen f\\xf6r\\xe4ndras i en digital tid.

Charles Spence, professor i experimentell psykologi vid Oxfords universitet, talar om att vi lever i en tid av ber\\xf6ringshunger. Vi \\xe4r f\\xf6rvisso \\xf6verstimulerade, men det g\\xe4ller \\xf6gon, oljud, information. \\u201dAllt \\xe4r visuellt och auditivt, de rationella sinnena \\xf6verstimulerar oss men de k\\xe4nslom\\xe4ssiga sinnena, k\\xe4nsel, doft och smak f\\xf6rsummas.\\u201d V\\xe5ra sinnen samspelar och n\\xe4r ett eller flera av dem f\\xf6rst\\xe4rks, \\xe4r det ofta p\\xe5 bekostnad av de andra. Det beh\\xf6ver inte vara av ondo. Blinda musiker kan utveckla ett makal\\xf6st ljudgeh\\xf6r. L\\xe4sare av punktskrift f\\xe5r en f\\xf6rfinad k\\xe4nsel. F\\xf6r den som har begr\\xe4nsad r\\xf6relsef\\xf6rm\\xe5ga, till exempel i sina h\\xe4nder, \\xe4r hj\\xe4lpmedel s\\xe5klart fantastiska. Men hur blir det f\\xf6r framtidens m\\xe4nniskor? Kommer vi att bli b\\xe4ttre p\\xe5 att avl\\xe4sa bilder och tolka ljud n\\xe4r h\\xf6rsel och syn premieras framf\\xf6r k\\xe4nsel? Eller kommer skaparna bakom den nya tekniken f\\xf6rs\\xf6ka omfamna fler sinnen i sina produkter?

Jag tror kanske mer p\\xe5 det senare. Redan nu utvecklas sk\\xe4rmar med olika textur f\\xf6r att skapa en mer behaglig l\\xe4s- och k\\xe4nselupplevelse. G\\xf6ran Lundborg n\\xe4mner robots\\xe4lar som ska lugna \\xe4ldre och f\\xf6rs\\xf6ken att utveckla maskiner som visar k\\xe4nslor. Men man beh\\xf6ver inte vara en teknikfientlig bak\\xe5tstr\\xe4vare f\\xf6r att tycka att det senare \\xe4r ett fattigt substitut f\\xf6r m\\xe4nsklig ber\\xf6ring. \\xc4ven om vi f\\xf6rs\\xf6ker byta ut handens f\\xf6rm\\xe5ga att uppfatta v\\xe4rlden med artificiell k\\xe4nsel och elektriska impulser, s\\xe5 g\\xe5r det inte att j\\xe4mf\\xf6ra med k\\xe4nslan av hud mot hud. T\\xe4nk en v\\xe4rld utan fingertopparnas fina k\\xe4nselspr\\xf6t. En r\\xf6relse \\xf6ver en \\xe4lskades arm som f\\xe5r huden att knottra sig. Den l\\xe4tta elektriska st\\xf6ten som s\\xe4tter sj\\xe4lva sj\\xe4len i gungning.

Jag t\\xe4nker p\\xe5 Sara Stridbergs roman \\u201dK\\xe4rlekens Antarktis\\u201d, d\\xe4r huvudpersonen, en m\\xf6rdad kvinna, st\\xe4ndigt \\xe5terkommer till tv\\xe5 brytpunkter i sitt liv. Dels d\\xf6ds\\xf6gonblicket, d\\xe4r m\\xf6rdarens h\\xe4nder om halsen f\\xe5r en obehaglig och n\\xe4stan intim k\\xe4nsla. Och dels n\\xe4r hon f\\xf6der sina barn. Att f\\xe5 h\\xe5lla sj\\xe4lva livet i sina h\\xe4nder. Hud mot hud, m\\xf6ta den nyf\\xf6ddas suddiga blick.

Men vad \\xe4r det egentligen som h\\xe4nder i kroppen n\\xe4r vi r\\xf6r vid varandra? I artikeln \\u201dThe Social Power of Touch\\u201d, skriver vetenskapsjournalisten Lydia Denworth om de nervtr\\xe5dar som leder till vissa h\\xe5rbekl\\xe4dda hudpartier p\\xe5 kroppen, som handrygg, rygg och underarmar. Dessa specialiserade tr\\xe5dar kallas CT-nerver och g\\xe5r direkt till hj\\xe4rnan och uts\\xf6ndrar hormon som p\\xe5verkar v\\xe5ra k\\xe4nslor och v\\xe5rt v\\xe4lbefinnande. Allts\\xe5 \\xe4r ber\\xf6ringen en mycket direkt k\\xe4lla till n\\xe4rhet, intimitet och meningsskapande.

V\\xe5rt virtuella s\\xf6kande efter n\\xe4rhet tycks inte skapa samma goda k\\xe4nslor. Ungef\\xe4r en fj\\xe4rdedel av alla svenskar uppger att deras tid p\\xe5 sociala medier k\\xe4nns meningsfull, \\xe4nd\\xe5 \\xe4r mobilen n\\xe4stan en f\\xf6rl\\xe4ngning av oss sj\\xe4lva, en hand i handen, som orsakar fantomsm\\xe4rtor om man gl\\xf6mmer den i andra rummet.

Exakt hur de kommer att f\\xf6r\\xe4ndras \\u2013 v\\xe5r kultur och kulturv\\xe4rld, v\\xe5rt minne och l\\xe4rande \\u2013 \\xe4r som sagt \\xe4nnu oklart. Men att de f\\xf6r\\xe4ndras vet vi, och vi vet ocks\\xe5 detta: Att v\\xe4rna om v\\xe5rt taktila sinne handlar om att v\\xe4rna n\\xe5got som g\\xe5r djupare \\xe4n det exklusivt m\\xe4nskliga: f\\xf6rm\\xe5gan att ber\\xf6ra och bli ber\\xf6rd.

Jag str\\xe4cker ut handen mot museets monterglas \\u2013 nej, inte r\\xf6ra. D\\xe4r \\xe4r benen, som jag t\\xe4nker mig som b\\xe5de svala och str\\xe4va, h\\xe5rda och mjuka. Och ovanf\\xf6r dem h\\xe4nderna, som skapar, smeker, skadar och h\\xe5ller n\\xe4r de r\\xf6r sig genom tiden.

Anna Thulin, journalist och f\\xf6rfattare

Inl\\xe4st av kulturredaktionens Sofia Strandberg

Omn\\xe4mnt i ess\\xe4n:

\\u201dHanden i den digitala v\\xe4rlden\\u201d av G\\xf6ran Lundborg, Carlsson Bokf\\xf6rlag, 2019.

\\u201dThe Social Power of Touch\\u201d av Lydia Denworth, Scientific American Mind, 2015.

\\u201dK\\xe4rlekens Antarktis\\u201d av Sara Stridsberg, Albert Bonniers F\\xf6rlag, 2018.

\\u201dSvenskarna och Internet\\u201d, Internetstiftelsen i Sverige, 2019. (Uppdaterade siffror finns p\\xe5: https://svenskarnaochinternet.se/)

Mus\\xe9um national d\\u2019histoire naturelle ligger i den botaniska tr\\xe4dg\\xe5rden Jardin des Plantes i Paris.