BROADCASTS.com

Published: Nov. 8, 2022, 5:01 a.m.

b'

Handarbete \\xe4r p\\xe5 modet och presenteras som mindfulness f\\xf6r en stressad samtidssj\\xe4l. Men det finns en djupare aspekt av hantverk som handlar om vad det inneb\\xe4r att vara m\\xe4nniska, s\\xe4ger Boel Gerell.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Fr\\xe5n 2018.

\\n

En kall vind drar \\xf6ver ryggen och det b\\xf6rjar snart skymma. I ena handen h\\xe5ller jag t\\xe4ndstickan, i den andra asken med pl\\xe5net. Repar en g\\xe5ng och ser l\\xe5gan f\\xf6das och d\\xf6 n\\xe4stan genast igen. Fumlar fram en ny sticka och repar p\\xe5 nytt, med k\\xe4karna sammanbitna nu. Det ska g\\xe5. Det \\xe4r ingen konst att t\\xe4nda en eld. M\\xe4nniskor i alla tider har gjort det, under mycket sv\\xe5rare omst\\xe4ndigheter \\xe4n s\\xe5 h\\xe4r.

\\n

\\xad\\u2013Mamma, t\\xe4nd nu d\\xe5!

\\n

Bakom mig tr\\xe4ngs barnen med grillpinnar i h\\xe4nderna och nyss har jag h\\xe5llit en liten f\\xf6rel\\xe4sning f\\xf6r dem, om hur m\\xe4nniskor som inte hade t\\xe4ndstickor f\\xf6rr klarade sig \\xe4nd\\xe5. Med fn\\xf6ske och elddon och till och med ett stycke flinta. Doften av br\\xe4nt i luften n\\xe4r man sl\\xe5r tv\\xe5 stenar samman, antydan till en gnista.

\\n

Och nu sitter jag allts\\xe5 h\\xe4r med t\\xe4ndstickor, tidningspapper, sp\\xe4ntved och t\\xe4ndv\\xe4tska till hands och \\xe4nd\\xe5 vill det sig inte riktigt. Vad g\\xf6r jag f\\xf6r fel? Jag har ingen aning. T\\xe4nker att vi skulle ha stekt korven hemma p\\xe5 spisen i st\\xe4llet. Kanske k\\xf6rt in om butiken och k\\xf6pt med en burk f\\xe4rdig potatissallad.

\\n

Men om inte.

\\n

Om str\\xf6mmen till spisen st\\xe4ngts av. Om ljuset g\\xe5tt i butiken och kyldisken slocknat. Hur klarar jag mig d\\xe5? Vilken nytta har jag d\\xe5 av min kunskap om v\\xe4rlden?

\\n

hantverk fast i en vidare mening ocks\\xe5 kunnande, visdom och handlag

\\n

T\\xe4nker jag r\\xe4tt efter \\xe4r hela min tillvaro baserad p\\xe5 ting och tj\\xe4nster som jag ser som sj\\xe4lvklara, utan att ha en aning om hur de fungerar. Kan jag ens st\\xf6pa ett stearinljus? Kan jag snickra en stol eller v\\xe4va ett tyg? Kan jag dreja och br\\xe4nna en kruka och vet jag var jag ska gr\\xe4va efter vatten? Nej, v\\xe4ldigt lite av det d\\xe4r kan jag och den kunskap jag trots allt har \\u2013 om ord och skrivande och kultur \\u2013 ter sig i sammanhanget som mer eller mindre v\\xe4rdel\\xf6s n\\xe4r det kommer till reell \\xf6verlevnad.

\\n

I boken vars fornengelskt stavade titel \\xe4r \\u201dCr\\xe6ft\\u201d som i hantverk fast i en vidare mening ocks\\xe5 kunnande, visdom och handlag reflekterar den brittiske arkeologen och medeltidsforskaren Alexander Langlands \\xf6ver vad som g\\xe5tt f\\xf6rlorat i v\\xe5r moderna tid. Metodiskt tar han sig f\\xf6r att \\xe5terer\\xf6vra kunskapen genom egna f\\xf6rs\\xf6k och tillkortakommanden. Misslyckanden som han tar med fattning f\\xf6r att f\\xf6rs\\xf6ka igen och utifr\\xe5n befintliga material i naturen skapa alltifr\\xe5n bikupor, h\\xe4ckar f\\xf6r att inh\\xe4gna djur, krukor och halmtak.

\\n

P\\xe5 k\\xf6pet l\\xe4r han sig inte bara hur han f\\xe5r arbetet gjort utan hur han f\\xe5r det gjort bra och h\\xe5llbart. F\\xf6r att g\\xf6ra en bikupa som h\\xe5ller l\\xe4nge beh\\xf6vs gr\\xe4s som f\\xe5tt v\\xe4xa ett tag och f\\xe5tt den r\\xe4tta stadgan i str\\xe5na. Och f\\xf6r den som har det riktiga handlaget g\\xe5r det faktiskt att spinna ull enbart med hj\\xe4lp av en stor sked av tr\\xe4.

\\n

Projekten han tar sig an till\\xe5ts ta tid och det som f\\xf6r inte s\\xe5 l\\xe4nge sedan var en n\\xf6dv\\xe4ndighet \\xe4r i dag en lyx. Att g\\xf6ra sig omsorgen om att f\\xf6da upp f\\xe5r, klippa deras ull, karda och spinna och sticka en tr\\xf6ja n\\xe4r det g\\xe5r att k\\xf6pa en likv\\xe4rdig produkt f\\xf6r br\\xe5kdelen av insatsen i n\\xe4rmaste galleria. Att kunna stoltsera med hantverk och naturmaterial \\xe4r en \\xf6verklassmark\\xf6r om n\\xe5gon i ett samh\\xe4lle d\\xe4r tid, inte resurser, fortfarande ses som den st\\xf6rsta bristvaran.

\\n

Tid som kan k\\xf6pas, f\\xf6r den som har ekonomiska f\\xf6ruts\\xe4ttningar att betala f\\xf6r n\\xe5gon annans arbete. F\\xf6r fortfarande finns n\\xe5gra kvar som kan konsterna fr\\xe5n f\\xf6rr. I boken \\u201dVerkst\\xe4der\\u201d av Cilla Ramnek f\\xe5r vi exempelvis tr\\xe4ffa Erica Larsson som \\xe4r fj\\xe4rde generationen korgmakare i en liten k\\xe4llarlokal i Gamla stan i Stockholm. Passionerat ber\\xe4ttar hon om tryggheten i att hantera redskap som hon vet varit i h\\xe4nderna p\\xe5 tidigare generationer sedan 1900-talets b\\xf6rjan. \\xc4ven Ramnek grips av stunden och blir lyrisk.

\\n

\\u201dDet \\xe4r som balsam f\\xf6r en stressad sj\\xe4l att befinna sig i dessa verkst\\xe4der\\u201d skriver hon. \\u201dAtt p\\xe5 n\\xe5got s\\xe4tt \\xe5terb\\xf6rdas till v\\xe4sentligheter och bekr\\xe4ftas i ambitionen att l\\xe5ta sig styras inifr\\xe5n\\u201d.

\\n

Hantverk som mindfulness allts\\xe5, inte ett arbete f\\xf6r arbetets skull utan som terapi och f\\xf6r\\xe4dling av den egna personligheten. En suggestivt ljussatt verkstad som ett nostalgiskt titth\\xe5l i tiden och en utst\\xe4llning p\\xe5 Skansen. Man kan undra vad Ericas farfarsfar Knut Wilhelm Larsson hade tyckt om den romantiseringen n\\xe4r han f\\xf6rst installerade sig i den tr\\xe5nga k\\xe4llarlokalen 1903.

\\n

 Snart nog allt som familjen beh\\xf6vde producerade de sj\\xe4lva

\\n

Och jag t\\xe4nker p\\xe5 min egen morfar och hur fort allting g\\xe5tt. Min morfar f\\xf6ddes \\xe5r 1900 j\\xe4mnt och v\\xe4xte upp p\\xe5 ett litet sm\\xe5bruk i utkanten av den sk\\xe5nska byn Stiby, nu G\\xe4rsn\\xe4s. I papperna han l\\xe4mnade efter sig finns en ber\\xe4ttelse skriven av hans fyra \\xe5r \\xe4ldre bror Sigurd inf\\xf6r dennes 67-\\xe5rsdag, d\\xe4r han h\\xe4pnade \\xf6ver utvecklingen han f\\xe5tt vara med om.

\\n

\\u201dNu \\xe4r det v\\xe4l s\\xe5\\u201d skriver han:

\\n

... att alla \\xe4ldre tycker att f\\xf6r\\xe4ndringarna varit stora under deras levnad, och s\\xe5 tycker ocks\\xe5 jag n\\xe4r jag blickar tillbaka p\\xe5 n\\xe4ra sju decennier. Men rent objektivt sett \\xe4r det v\\xe4l \\xe4nd\\xe5 riktigt, att f\\xf6r\\xe4ndringarna i varje fall i tekniskt och ekonomiskt h\\xe4nseende varit st\\xf6rre under de senaste femtio \\xe5ren \\xe4n under n\\xe5gon annan motsvarande period tidigare. Mycket av det som m\\xe4nniskor tidigare under l\\xe5nga tider dr\\xf6mt om och fantiserat om har under dessa \\xe5rtionden flyttats in i verklighetens v\\xe4rld, och mycket av detta har grundligt omgestaltat livet f\\xf6r ett mycket stort antal m\\xe4nniskor.

\\n

\\xc5ret \\xe4r 1963 och femtio \\xe5r har g\\xe5tt sedan den f\\xf6rsta T-forden monterades efter l\\xf6pande-bandet-principen i Highland Park, Michigan. Om ytterligare sex \\xe5r ska farkosten \\xd6rnen landa p\\xe5 m\\xe5nen och Sigurd tycker sig redan ha upplevt oerh\\xf6rt mycket. Inf\\xf6r pensionen tar han sig tid att blicka bak\\xe5t och beskriver inlevelsefullt sin och morfars barndom i den kringbyggda g\\xe5rden p\\xe5 sl\\xe4tten. Snart nog allt som familjen beh\\xf6vde producerade de sj\\xe4lva, annat bytte de sig till. F\\xf6r att v\\xe4rma upp huset anv\\xe4ndes torv som de mot en avgift br\\xf6t i en mosse vid Sankt Olof. Detaljerat beskriver Sigurd hur torvkokorna sk\\xe4rs i fyrkanter och l\\xe4ggs att torka i omg\\xe5ngar i solen f\\xf6r att s\\xe5 sm\\xe5ningom forslas hem till g\\xe5rden med h\\xe4st och vagn. Som barn f\\xe5r han och morfar sitta ovanp\\xe5 lasset under hemf\\xe4rden.

\\n

Nu \\xe4r deras h\\xe4nder sedan l\\xe4nge stilla

\\n

Hundra \\xe5r sedan, en evighet eller ett \\xf6gonblick. Avst\\xe5ndet till morfars tidiga 1900-tal tycks verkligen som till m\\xe5nen och tillbaka och \\xe4nd\\xe5 minns jag ju honom s\\xe5 v\\xe4l. Minns det trygga lugnet i hans h\\xe4nder n\\xe4r han arbetade. Var sak p\\xe5 sin plats, en sak i taget och en sj\\xe4lvklar kunskap om funktionen av varje redskap, n\\xf6dv\\xe4ndigheten i varje handgrepp. Precis som mormor i blixtrande snabba r\\xf6relser hanterade v\\xe4vstolen en trappa upp eller repade upp garnet i en uttj\\xe4nt kofta och snodde nystan, f\\xf6r att sticka n\\xe5got nytt.

\\n

Nu \\xe4r deras h\\xe4nder sedan l\\xe4nge stilla. Kunskapen till stor del f\\xf6rlorad, tilliten till den egna f\\xf6rm\\xe5gan reducerad till fumlande fingrar vid en grillplats. Och jag borde verkligen l\\xe4ra mig det d\\xe4r, att t\\xe4nda en eld utomhus. Inte som \\u201dbalsam f\\xf6r sj\\xe4len\\u201d utan f\\xf6r att det \\xe4r n\\xe5got man b\\xf6r kunna, som m\\xe4nniska.

\\n

Boel Gerell, f\\xf6rfattare

\\n

\\n

Litteratur

\\n

Alexander Langlands: Cr\\xe6ft, An Inquiry into the Origins and True Meaning of Traditional Crafts, W.W Norton & Company, 2017.

\\n

Cilla Ramnek, Verkst\\xe4der, Natur & Kultur, 2018.

'