BROADCASTS.com

b'

Jacob Taubes beskrivs som en demonisk och bedr\\xe4glig figur, men ocks\\xe5 som en m\\xe4ktig intellektuell inspirat\\xf6r. Mattias Hagberg ber\\xe4ttar om hur hans tolkning av Romarbrevet p\\xe5verkade id\\xe9historien.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

F\\xf6rst flera \\xe5r efter\\xe5t skulle betydelsen av de d\\xe4r fyra dagarna i februari 1987 st\\xe5 klar f\\xf6r dem som deltagit. D\\xe5 hade f\\xf6rel\\xe4sningarna sammanst\\xe4llts till en bok med en ovanligt kraftfull verkningshistoria. Men \\xe4n s\\xe5 l\\xe4nge har ingenting av det d\\xe4r h\\xe4nt. \\xc4n s\\xe5 l\\xe4nge \\xe4r det bara februari 1987 i ett seminarierum p\\xe5 universitetet i Heidelberg, och en ensam r\\xf6st, sprucken av sjukdom och \\xe5lderdom, som f\\xf6rs\\xf6ker sammanfatta ett helt liv i dialog med Paulus brev till romarna. Mannen, som \\xe4r d\\xf6ende i cancer och som heter Jacob Taubes, \\xe4r p\\xe5 samma g\\xe5ng en intellektuell gigant som en t\\xe4mligen ok\\xe4nd religionsfilosof och rabbin. Han har knappt publicerat n\\xe5gonting under sina fyrtio \\xe5r som akademiker, \\xe4n mindre lagt fram n\\xe5gon banbrytande teori eller n\\xe5gra nya r\\xf6n. Trots det omges han av en ovanlig air, av en sorts aura som varit sv\\xe5r f\\xf6r efterv\\xe4rlden att greppa och beskriva, men som p\\xe5 n\\xe5got s\\xe4tt gjorde honom till ett intellektuellt kraftcentrum, en punkt mot vilken m\\xe5nga av hans samtida, med eller mot sin vilja, graviterade. Han befann sig under femtio-, sextio- och sjuttiotalen hela tiden mitt i id\\xe9debatten. Listan \\xf6ver hans v\\xe4nner och samtalspartners \\xe4r en ovanligt omfattande provkarta \\xf6ver efterkrigstidens intellektuella v\\xe4rld. Alla verkar finnas med, fr\\xe5n Carl Smith till Herbert Marcuse. I ett par av Susan Sontags mer fiktiva verk \\xe5terfinns han som en diabolisk professor, en Mefistofeles som f\\xf6rl\\xf6ser andra m\\xe4nniskors tankem\\xe4ssiga f\\xf6rm\\xe5gor, men till ett mycket h\\xf6gt pris. Redan som mycket ung doktorand, innan han flyttade fr\\xe5n Schweiz till USA och sedan vidare till Jerusalem och Berlin, hade han rykte om sig att vara n\\xe5got av ett demoniskt geni, en person som ofta kom i konflikt, som utnyttjade andra, som lj\\xf6g och bedrog, ja, kanske till och med fuskade sig fram genom det akademiska livet, men som ocks\\xe5 hade en otrolig f\\xf6rm\\xe5ga att t\\xe4nka nytt och att hj\\xe4lpa andra fram\\xe5t i sina intellektuella processer.

Men nu, i februari 1987 i Heidelberg, \\xe4r allt detta historia. Av Jacob Taubes liv \\xe5terst\\xe5r n\\xe4stan ingenting, han \\xe4r sjuk och svag. Mellan den tredje och fj\\xe4rde f\\xf6rel\\xe4sningsdagen v\\xe5rdas han p\\xe5 intensivavdelningen p\\xe5 Heidelbergs lasarett. N\\xe5gra veckor senare \\xe4r han d\\xf6d. Och \\xe4nd\\xe5 \\xe4r det p\\xe5 s\\xe4tt och vis f\\xf6rst nu det b\\xf6rjar; Jacob Taubes talar, bandspelaren rullar, hans intellektuella testamente tar form i stunden.

Han s\\xe4ger att han har kommit till Paulus brev, inte som professor i religionsfilosofi, utan som jude och som rabbin, och han understryker att den han m\\xf6tt i breven varken \\xe4r ett katolskt helgon eller en protestantisk teolog, utan en radikal judisk mystiker. F\\xf6r honom var Paulus f\\xf6rst som sist en apokalyptisk och gnostisk t\\xe4nkare som ville krossa alla invanda f\\xf6rest\\xe4llningar om v\\xe4rlden. Jacob Taubes l\\xe4ste Paulus brev till romarna som ett politiskt traktat, ja, mer \\xe4n s\\xe5, f\\xf6r honom var Romarbrevet v\\xe4sterlandets revolution\\xe4ra text par preference, en urkund om\\xf6jlig att f\\xf6rbise om man vill f\\xf6rst\\xe5 den europeiska v\\xe4rld som v\\xe4xte fram ur judendom och kristendom. Allt som senare ska spelas ut i form av allt fr\\xe5n messianism till revolution\\xe4r socialism finns redan inskrivet h\\xe4r; framf\\xf6r allt f\\xf6rest\\xe4llningen om att den r\\xe5dande ordningen g\\xe5r att \\xf6verskrida och ers\\xe4tta med n\\xe5got helt nytt, n\\xe5got som \\xe4nnu inte g\\xe5r att f\\xf6rest\\xe4lla sig.

Dr\\xf6mmen om en annan v\\xe4rld, om ett annat liv, b\\xf6rjar enligt Jacob Taubes med Paulus brev till romarna.

Det \\xe4r denna v\\xe4ndning, fr\\xe5n det rent teologiska till det politiska, som inom n\\xe5gra \\xe5r, n\\xe4r f\\xf6rel\\xe4sningarna samlats till en bok med titeln \\u201dDie Politische Theologie des Paulus\\u201d, ska skicka en elektrisk st\\xf6t genom delar av den akademiska v\\xe4rlden och delar av den europeiska v\\xe4nstern, en st\\xf6t som v\\xe4cker Paulus till liv f\\xf6r nya l\\xe4sningar och nya tolkningar. Det \\xe4r i Jacob Taubes efterf\\xf6ljd som Giorgio Agamben, Alain Badiou och Slavoj Zizek s\\xf6ker sig till Paulus f\\xf6r att f\\xf6rst\\xe5 v\\xe5r v\\xe4rld.

Ja, efter de d\\xe4r dagarna i Heidelberg i februari 1987 g\\xe5r det inte att l\\xe4sa Paulus p\\xe5 samma s\\xe4tt l\\xe4ngre.

Sj\\xe4lv hittade Jacob Taubes till Paulus redan p\\xe5 fyrtiotalet, i de sena ton\\xe5ren n\\xe4r han b\\xf6rjat studera till rabbin i Z\\xfcrich. Den amerikanske historikern Jerry Muller, som skrivit en stor biografi \\xf6ver Jacob Taubes, beskriver relationen till Paulus som en livsl\\xe5ng identifikation. Kanske, spekulerar Jerry Muller, handlade det om ett personlighetsdrag; Jacob Taubes var en man som oavbrutet br\\xf6t mot sociala konventioner och tabun, en oh\\xe4mmad regelbrytare. Men f\\xf6rmodligen handlade det lika mycket om tidsandan, om de historiska betingelserna. Jacob Taubes hade p\\xe5 n\\xe4ra h\\xe5ll sett hur den tyska protestantiska teologin blev ett redskap f\\xf6r nazismen, och hur den liberala teologin lagt sig platt f\\xf6r kapitalismen.

F\\xf6r honom fanns det varken n\\xe5got protestantiskt eller liberalt \\xf6ver Paulus. Tv\\xe4rtom. F\\xf6r Jacob Taubes var Paulus en revolution\\xe4r i ordets mest grundl\\xe4ggande betydelse. Paulus st\\xf6rsta \\xf6nskan var att \\xf6verskrida nuet och kliva in i framtidens rike. Ja, mer \\xe4n s\\xe5, Jacob Taubes menade att Paulus deklarerade krig mot Rom. Med en antikolonial gest av kosmiska proportioner v\\xe4nde han upp och ner p\\xe5 alla samtidens hierarkier: de f\\xf6rsta skulle bli de sista, de sista skulle bli de f\\xf6rsta \\u2013 hur m\\xe5nga tusen legion\\xe4rer kejsaren \\xe4n hade till sitt f\\xf6rfogande. Mot kejsaren och hans v\\xe4ldiga v\\xe5ldsmonopol satte Paulus ett nytt folk redo att utmana all form av innevarande ordning: \\u201dNu \\xe4r ingen l\\xe4ngre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla \\xe4r ni ett i Kristus Jesus.\\u201d

Ja, kanske \\xe4r det h\\xe4r, i bilden av Paulus som en judisk f\\xf6rkunnare som \\xf6verskrider den antika id\\xe9n om identitet och d\\xe4rmed konstituerar ett helt nytt historiskt subjekt, som Jacob Taubes \\xe4r som mest intressant. Han pekar p\\xe5 hur Paulus g\\xe5r fr\\xe5n att bara vara en judisk mystiker med messianska b\\xf6jelser till att bli en politisk ledare med en helt ny v\\xe4rld i sikte.

F\\xf6r den som vill \\xe4r det l\\xe4tt att dra paralleller till den tidiga arbetarr\\xf6relsen n\\xe4r begreppet klass kom att ers\\xe4tta f\\xf6rest\\xe4llningen om folket, och d\\xe4rmed skapa en motpart till kapitalet. Mellan Karl Marx och Paulus finns en stark affinitet. I b\\xe5da fallen g\\xe4llde det om att t\\xe4nka historien och dess drivkrafter p\\xe5 nytt.

Men kanske \\xe4r det \\xe4nnu l\\xe4ttare att dra en linje fr\\xe5n Paulus till de antikoloniala r\\xf6relserna under nittonhundratalet. \\xc4ven d\\xe5 handlade kampen till stor del om att skapa nya identiteter som kunde samla m\\xe4nniskor mot den imperialistiska \\xf6vermakten och dess fokus p\\xe5 splittring. Varf\\xf6r inte kalla Paulus f\\xf6r en antik Mahatma Gandhi.

Ja, med Jacob Taubes hj\\xe4lp blir det tydligt att Paulus politiska teologi \\xe4r ett revolution\\xe4rt och antikolonialt vr\\xe5l genom historien, ett vr\\xe5l som ekat genom \\xe5rhundradena: Det g\\xe5r att t\\xe4nka mot str\\xf6mmen. En annan v\\xe4rld \\xe4r m\\xf6jlig!

Mattias Hagberg, f\\xf6rfattare

Litteratur

Giorgio Agamben, The Time Thar Remains \\u2013 A Commontary on the Letter to the Romans (Stanford University Press 2005).

Alain Badiou, Saint Paul \\u2013 The Foundation of Universalism (Stanford University Press 2003).

Jerry Z. Muller, Professor of Apocalypse \\u2013 The Many Lives of Jacon Taubes (Princeton, 2022).

Jacob Taubes, The Political Theology of Paul (Stanford University Press, 2004).

Slavoj Zizek, The Puppet and the Dwarf \\u2013 The Perverse Core of Christianity (MIT Press 2003)