BROADCASTS.com

b'

Med franska revolutionen skulle f\\xf6rnuftet ta religionens plats. Men f\\xf6r en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre sj\\xe4lv. Gabriella H\\xe5kansson ber\\xe4ttar den m\\xe4rkliga historien.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2019.

Klockan fem p\\xe5 morgonen den tjugonde dagen i m\\xe5naden Prairal, \\xe5r tv\\xe5 i den franska revolutionskalendern, v\\xe4cktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag v\\xe4ntade.

Med mycket kort f\\xf6rvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skr\\xe4ddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, f\\xf6r att passa den unga republikens behov. Dagen till \\xe4ra hade Robespierre best\\xe4mt att man skulle h\\xe5lla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom b\\xf6nder, och en minuti\\xf6s festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens r\\xf6d-vit-bl\\xe5a f\\xe4rger och h\\xe4nga ut vimplar. D\\xe4refter skulle de kl\\xe4 sig i samma f\\xe4rger. Kvinnorna skulle b\\xe4ra blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och m\\xe4n skulle h\\xe5lla en ekkvist i handen, och fr\\xe5n vart och en av Paris fyrtio\\xe5tta distrikt skulle man v\\xe4lja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan \\xe5tta prick avfyrades en skottsalva fr\\xe5n Pont Neuf. Det var signalen f\\xf6r att processionerna kunde b\\xf6rja t\\xe5ga mot stadsk\\xe4rnan.

F\\xf6rnuftet var ett medel f\\xf6r dygd, inte ett m\\xe5l i sig, menade han ilsket \\u2013 och ateism var en styggelse.

Sj\\xe4lva festen f\\xf6r den nya religionen inleddes i Nationalparken, d\\xe4r alla fyrtio\\xe5tta korteger str\\xe5lade samman i ett j\\xe4ttet\\xe5g om flera tusen personer. Utanf\\xf6r nationalkonventet hade man rest en fem meter h\\xf6g allegorisk staty som f\\xf6rest\\xe4llde \\u201dDen f\\xf6rf\\xe4rliga Ateismen\\u201d. Robespierre h\\xf6ll ett tal och sedan v\\xe4ntade en \\xf6verraskning. Med en fackla kallad \\u201dSanningens flamma\\u201d ant\\xe4nde han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier mach\\xe9. Det blev en ohygglig brasa. N\\xe4r flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti \\u201dDen F\\xf6rf\\xe4rliga Ateismen\\u201d \\u2013 det var en mindre figur, vit och gl\\xe4nsande, som f\\xf6rest\\xe4llde \\u201dVisdomen\\u201d. Robespierre talade \\xe5ter och sade: \\u201dDen evigt lyckliga dagen \\xe4r kommen n\\xe4r det franska folket har vigt sig \\xe5t dyrkan till Det H\\xf6gsta V\\xe4sendet\\u201d. Enligt instruktionerna var det nu dags att appl\\xe5dera och ge uttryck f\\xf6r sin lycka. Milit\\xe4rorkestern satte ig\\xe5ng att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operak\\xf6ren st\\xe4mde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopul\\xe4ra statsateismen som under revolutionens f\\xf6rsta \\xe5r ersatt katolicismen. Det var dags f\\xf6r den stora gl\\xe4djemarschen. Men vad var egentligen Det H\\xf6gst V\\xe4sendet f\\xf6r n\\xe5got \\u2013 och vad innebar den nya kulten?

Den frihetskl\\xe4dda folkmassan t\\xe5gade nerv\\xf6st l\\xe4ngs festens l\\xe5nga paradagata som l\\xf6pte f\\xf6rbi den raserade Bastiljen, \\xf6ver Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests p\\xe5 Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av l\\xe4ttnad n\\xe4r man passerade Place de la Revolution och uppt\\xe4ckte att den fruktade giljotinen hade f\\xf6rsvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti f\\xf6r alla \\u201dfolkfiender\\u201d som satt insp\\xe4rrade i v\\xe4ntan p\\xe5 avr\\xe4ttning? L\\xe4ngs v\\xe4gen hade man h\\xe4ngt upp banderoller med revolutionsslogans: \\u201dAtt \\xe4ra Gud och d\\xf6da kungar \\xe4r samma sak\\u201d. Det var Robespierres som f\\xf6rfattat dem. Han hade tidigt tagit avst\\xe5nd fr\\xe5n den f\\xf6rsta kulten som revolutionen p\\xe5dyvlat folket och som gick ut p\\xe5 att man skulle dyrka f\\xf6rnuftet. F\\xf6rnuftet var ett medel f\\xf6r dygd, inte ett m\\xe5l i sig, menade han ilsket \\u2013 och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen \\xe5terst\\xe4lld.

Robespierre talade till folket och f\\xf6rklarade vem Det H\\xf6gsta V\\xe4sendet var. Av allt att d\\xf6ma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm l\\xe4ttnad f\\xf6r den troende allmogen och medelklassen som hade f\\xf6rlorat r\\xe4tten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i \\u201dDeklarationen om m\\xe4nniskans och -medborgarnas r\\xe4ttigheter\\u201d som man antagit 1789, men den hade inte efterf\\xf6ljts. Kyrkorna hade totalf\\xf6rst\\xf6rts, och pr\\xe4sterna, ja, dem hade man slagit ihj\\xe4l.

Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det H\\xf6gsta V\\xe4sendets Tempel. Och b\\xe4st av allt \\u2013 Robespierre hade under ett av sina m\\xe5nga festtal pratat om sj\\xe4len. Detta var stort. Under statsateismens m\\xf6rka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda d\\xf6df\\xf6rklarat sj\\xe4len. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransm\\xe4nnen f\\xe5tt tillbaka n\\xe5gra av sina gamla trosf\\xf6rest\\xe4llningar. Festen till Det H\\xf6gsta V\\xe4sendet blev revolutionens mest lyckade. N\\xe4r historikerna p\\xe5 1980-talet b\\xf6rjade forska i \\xe4mnet fann man att det str\\xf6mmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen anv\\xe4ndes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framg\\xe5ngen berodde inte bara p\\xe5 att det fanns ett behov av en ny tro, utan ocks\\xe5 p\\xe5 att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den f\\xf6rsta tillst\\xe4llning d\\xe4r folket sj\\xe4lva fick delta aktivt i firandet.

den fruktade giljotinen hade inte alls f\\xf6rsvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avr\\xe4ttning. 98 \\u201dfolkfiender\\u201d halsh\\xf6ggs p\\xe5 tv\\xe5 dygn.

Inspirerade av f\\xf6rfattaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern \\u2013 som han menade gjorde m\\xe4nniskor f\\xf6rst\\xe4llda och onaturliga \\u2013 s\\xe5 hade revolutionsledarna tidigt tagit avst\\xe5nd fr\\xe5n folkliga fester. Ist\\xe4llet framh\\xf6ll man paraden och marschen, d\\xe4r folket deltog passivt och representerade sig sj\\xe4lva utan f\\xf6rst\\xe4llning. I Robespierres manual gjordes medborgarna ist\\xe4llet till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folks\\xe5nger s\\xe5 alla kunde sjunga med, och efter\\xe5t p\\xe5bj\\xf6ds det gatufester i varje stadsdel, d\\xe4r de som ville kunde l\\xe4sa upp hymner till Det H\\xf6gsta V\\xe4sendet. Det var uppenbart att det franska folket \\xe4lskade Robespierres tilltag \\u2013 och just d\\xe4rf\\xf6r var det som h\\xe4nde sedan helt obegripligt.

Dagen efter festen stormade Robespierre ut fr\\xe5n Konventet mitt i en debatt och f\\xf6rsvann fr\\xe5n offentligheten i en hel m\\xe5nad. Orsaken \\xe4r h\\xf6ljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen s\\xe4tta stopp f\\xf6r den nya kulten, eller s\\xe5 var Robespierre utbr\\xe4nd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. N\\xe5gra instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras d\\xf6k aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls f\\xf6rsvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva m\\xe4ngder blod som samlades under den hotade att f\\xf6rgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avr\\xe4ttning. 98 \\u201dfolkfiender\\u201d halsh\\xf6ggs p\\xe5 tv\\xe5 dygn. N\\xe4r Robespierre efter en m\\xe5nad kom tillbaka till konventet h\\xf6ll han sitt ber\\xf6mda \\xc5ttonde Thermidor-tal, d\\xe4r han v\\xe4djar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen d\\xe4rp\\xe5, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han sj\\xe4lv offer f\\xf6r d\\xf6dsmaskinens bila. Robespierres epok \\xe4r \\xf6ver, och med det ocks\\xe5 hoppet om en ny religion.

Att upps\\xe5tet med festen till Det H\\xf6gsta V\\xe4sendet var att ge den unga republiken en ny moral r\\xe5der det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar ocks\\xe5 till en annan tolkning. Id\\xe9n om den nya guden uppstod bara tv\\xe5 dagar efter att Robespierres \\xe4ldsta revolutionsv\\xe4nner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats f\\xf6r konspiration och avr\\xe4ttats. Trots att de hade blivit bittra fiender p\\xe5 slutet m\\xe5ste tanken p\\xe5 att aldrig mer f\\xe5 tr\\xe4ffa sina v\\xe4nner ha varit outh\\xe4rdlig. Robespierre var sv\\xe5rt sjuk, omgiven av fiender och hatad av m\\xe5nga. Kanske k\\xe4nde han p\\xe5 sig att slutet n\\xe4rmade sig \\xe4ven f\\xf6r honom \\u2013 och kanske gav helt enkelt tanken p\\xe5 sj\\xe4lens od\\xf6dlighet den tr\\xf6st han beh\\xf6vde f\\xf6r att orka vidare och g\\xe5 sitt grymma \\xf6de till m\\xf6tes.

Gabriella H\\xe5kansson, f\\xf6rfattare och kritiker

Litteratur

Jonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016

Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006

Slavoj \\u017di\\u017eek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007

Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981.

Hilary Mantel: Frihet, J\\xe4mlikhet, Broderskap. \\xd6vers\\xe4ttare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler f\\xf6rlag (En romantrilogi om den starka v\\xe4nskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).