BROADCASTS.com

b'

Litteraturen skapas av ber\\xe4ttaren. Jimmy Vulovic funderar p\\xe5 om inte litteraturens ursprung finns hos de kvinnor som i sin klagos\\xe5ng om d\\xf6den ber\\xe4ttade historien om livet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Det var v\\xe4ldigt varmt den dagen, s\\xe4kert 35 grader. En svartkl\\xe4dd sl\\xe4kt stod samlad p\\xe5 byns kyrkog\\xe5rd. Ansiktena var sammanbitna. Genom kv\\xe4vda snyftningar h\\xf6rdes tre kvinnor\\xf6ster klart och tydligt. De l\\xe5g p\\xe5 kn\\xe4 bredvid en grav, vaggade sorgset och ropade klagande ner i den. Joj, Milosave. Joj, Bo\\u017ee. Joj, Milosave, joj. D\\xe4r nere i m\\xf6rkret l\\xe5g min farbror, en av de m\\xe4nniskor som jag har \\xe4lskat allra mest i livet. Jag s\\xe5g kvinnornas ryggar och svarta sjaletter, vaggande \\xf6ver graven, h\\xf6rde deras klagande r\\xf6ster ber\\xe4tta om den d\\xf6de. Och ja, t\\xe4nkte jag inst\\xe4mmande, han var verkligen den sn\\xe4llaste av oss och den mest saknade. Sedan mindes jag allt roligt som vi hade gjort och allt han l\\xe4rt mig. Kvinnorna ber\\xe4ttade \\xe4ven om sl\\xe4kten som var d\\xe4r och att jag och min Maria hade kommit fr\\xe5n Sverige f\\xf6r att bes\\xf6ka honom. Jag vet inte om han h\\xf6rde dem eller om han var n\\xe5gon annanstans. N\\xe4r t\\xe5rarna kom tittade jag p\\xe5 bergen. De l\\xe5g d\\xe4r kring byn, tysta och vackra precis som vanligt. \\xc4nd\\xe5 var inget sig likt.

N\\xe4r Walter Benjamin i sin ess\\xe4 \\u201dThe Storyteller\\u201d ber\\xe4ttar om den ryske f\\xf6rfattaren Nikolaj Leskov, skisserar han \\xe4ven sj\\xe4lva ber\\xe4ttandets natur, ber\\xe4ttarens ofr\\xe5nkomliga koppling till livserfarenheten och till d\\xf6den. Han ser ett m\\xf6nster. Med det moderna livet har d\\xf6den i allt h\\xf6gre grad osynliggjorts i v\\xe5ra liv och medvetande. F\\xf6rr, skriver han, fanns det inte ett hem, knappt ens ett rum, d\\xe4r n\\xe5gon inte hade d\\xf6tt. Nu lever vi i hem varifr\\xe5n d\\xf6den schasats bort, i rum d\\xe4r den flyttats ut f\\xf6r att ist\\xe4llet s\\xe4ndas till \\xe5lderdomshem och sjukhus. Det \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s sk\\xf6nt att slippa se och d\\xe4rmed t\\xe4nka p\\xe5 d\\xf6den, slippa p\\xe5minnas om ett oundvikligt slut. Men gl\\xf6mskan har ett pris. Det kan liknas vid inflation. D\\xe5 en riksbank trycker s\\xe5 mycket pengar att den bortre gr\\xe4nsen f\\xf6r v\\xe5ra ekonomiska m\\xf6jligheter hamnar l\\xe5ngt bortom v\\xe5rt synf\\xe4lts horisont, h\\xe4nder det n\\xe5got \\xe4ven med de surt f\\xf6rv\\xe4rvade pengarna i v\\xe5r n\\xe4ve. De f\\xf6rlorar i v\\xe4rde och p\\xe5 samma s\\xe4tt kan livet f\\xf6rlora en del av sitt v\\xe4rde n\\xe4r d\\xf6den gl\\xf6ms bort. Kanske \\xe4r det d\\xe4rf\\xf6r som ett ordspr\\xe5k s\\xe4ger att en frisk m\\xe4nniska har tusen \\xf6nskningar medan en sjuk bara har en.

Livet, det verkliga livet allts\\xe5, \\xe4r aldrig s\\xe5 v\\xe4rdefullt som d\\xe5 d\\xf6den visar sig. I den stunden slutar vi bry oss om meningsl\\xf6sheter i sociala medier och alla erbjudanden om hur vi kan bli lyckliga. Vi inser d\\xe5 att lycka ocks\\xe5 kan vara n\\xe5got s\\xe5 enkelt som att f\\xe5 se ytterligare n\\xe5gra sandkorn falla ner genom timglaset. Det \\xe4r f\\xf6r att tala om detta som ber\\xe4ttaren finns, enligt Walter Benjamin, \\xe5tminstone i ber\\xe4ttande som f\\xf6ljer i den muntliga ber\\xe4ttartraditionens sp\\xe5r fr\\xe5n episk diktning och vidare in i sagan, legenden och andra kortare ber\\xe4ttelser utan den moderna romanens komplexitet. Och till de genrer han listar skulle nog \\xe4ven gr\\xe5terskors sorges\\xe5ng kunna l\\xe4ggas. F\\xf6r en tydligare illustration av ber\\xe4ttandets natur och mening finns v\\xe4l inte. En m\\xe4nniskas liv, f\\xf6rklarar Walter Benjamin, kan ber\\xe4ttas f\\xf6rst efter att det har tagit slut. D\\xf6den s\\xe4tter b\\xe5de punkt f\\xf6r och bemyndigar orden om det liv som var. Gr\\xe5terskor har sedan l\\xe4nge varit de f\\xf6rsta att ber\\xe4tta den ber\\xe4ttelsen.

Jag f\\xf6rst\\xe5r nu att klagos\\xe5ngen \\xf6ver min farbror h\\xf6rdes l\\xe5ngt bortom den lilla kyrkog\\xe5rd d\\xe4r vi stod samlade. De vaggande r\\xf6sterna som vid gravens rand ekade mellan nu och d\\xe5, mellan de levande och de d\\xf6da, har h\\xf6rts genom \\xe5rtusenden. Jelena \\u0160auli\\u0107 f\\xf6rklarar i \\u201dThe Oral Women Poets of the Serbs\\u201d, publicerad 1963 i The Slavonic and East European Review, att gr\\xe5terskor tidigare har f\\xf6rekommit i m\\xe5nga kulturer. Efterhand har den folkliga ber\\xe4ttartraditionen emellertid f\\xf6rsvunnit alltmer, inte minst d\\xe4rf\\xf6r att kyrkan velat stoppat den. Men p\\xe5 en del st\\xe4llen, till exempel vissa omr\\xe5den p\\xe5 Balkan, har man h\\xe5llit fast vid traditionen. Gr\\xe5terskorna, menar hon, b\\xe5de markerar en gr\\xe4ns mellan och f\\xf6renar livet och d\\xf6den. Deras sorges\\xe5nger om hur den d\\xf6de som en g\\xe5ng levde h\\xe4r hos oss och nu lever d\\xe4r p\\xe5 den andra sidan anger en tydlig gr\\xe4ns. Samtidigt sl\\xe5r deras budb\\xe4rande ord, speciellt d\\xe5 de riktar sig direkt till den d\\xf6de, en bro mellan livets \\xe4ndlighet och d\\xf6dens o\\xe4ndlighet. Ritualen synligg\\xf6r existensens villkor.

Margaret Alexiou menar i boken The Ritual Lament in Greek Tradition, publicerad 1974, att de gr\\xe5terskor som \\xe4nnu finns kvar i v\\xe5r del av v\\xe4rlden \\xe4r en sk\\xe4rva som har \\xe4rvts fr\\xe5n den hedniska antikens kultur. \\xc4ven om b\\xe5de ritualer och konventioner kring gr\\xe5terskornas poesi har f\\xf6r\\xe4ndrats s\\xe5 kan man fortfarande h\\xf6ra en tydlig resonans fr\\xe5n antikens sorges\\xe5nger. Ekot leder oss bland annat in i den klassiska litteraturen. I exempelvis Iliadens tjugofj\\xe4rde och avlutande s\\xe5ng, d\\xe5 det st\\xe5r klart att Troja \\xe4r bortom all hj\\xe4lp, s\\xf6rjer den fallne hj\\xe4lten Hektors hustru Andromache vid sin makes grav. Hon inleder med orden: \\u201dO min make, s\\xe5 ung du dog! Och jag blev \\xe4nka h\\xe4r i ditt hus.\\u201d Sedan ber\\xe4ttar hon bland annat att hans d\\xf6d inneb\\xe4r Trojas fall, eftersom han ju var \\u201ddess b\\xe5lverk\\u201d och \\u201dmurarnas v\\xe4rn, beskyddet f\\xf6r barn och f\\xf6r kvinnor\\u201d.

Efter Andromache tar Hektors mor Hekabe vid. Hon ber\\xe4ttar att Hektor d\\xf6dat Akilles h\\xf6gt \\xe4lskade v\\xe4n Patrokolos och att Akilles i sin tur d\\xf6dat Hektor och sk\\xe4ndat kroppen. D\\xe4refter tar den fallne hj\\xe4ltens sv\\xe4gerska Helena till orda \\xf6ver graven. Hon var tidigare kung Manelaos hustru och anledningen till, eller \\xe5tminstone f\\xf6rev\\xe4ndningen f\\xf6r, att Troja attackerades. Av hennes sorges\\xe5ng framg\\xe5r bland annat att hon hade k\\xe4rleksflytt till Troja med Hektors bror, \\u201dden gudaliknande Paris\\u201d. F\\xf6r att g\\xf6ra en l\\xe5ng historia kort kan vi konstatera att kvinnorna sammantaget ber\\xe4ttar f\\xf6ljande: Helena flydde tjugo \\xe5r tidigare med Paris till Troja. Det ledde till att trojanerna hamnade i krig med grekerna. Hektor d\\xf6dade Akilles n\\xe4ra v\\xe4n Patrokolos. Akilles h\\xe4mnades genom att d\\xf6da Hektor i vredesmod och sorg. Troja besegrades. P\\xe5 s\\xe5 vis ramar kvinnornas gemensamma ber\\xe4ttelse in Iliadens intrig.

\\u201dVreden, gudinna, besjung som brann hos Peliden Akilles\\u201d. Med den invokationen inleds Iliaden. I den avslutande s\\xe5ngen sluts sedan cirkeln d\\xe5 de tre kvinnorna ber\\xe4ttar om de sp\\xe5r som den vreden l\\xe4mnat. Ber\\xe4ttaren, menar Walter Benjamin, st\\xe5r alltid med blicken riktad bak\\xe5t i tidens verklighet och myter. Det \\xe4r via retrospektion som ber\\xe4ttaren rapporterar om erfarenheter, antingen egna eller andras, till sina \\xe5h\\xf6rare eller l\\xe4sare. En ber\\xe4ttelse \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r alltid ett eko fr\\xe5n svunna tider, s\\xe5v\\xe4l upplevda som p\\xe5hittade. Om vi tror honom s\\xe5 f\\xf6rst\\xe5r vi \\xe4ven att den eller de rapsoder som vi brukar kalla Homeros egentligen bara broderat vidare p\\xe5 kvinnornas ber\\xe4ttelse. Broderiet \\xe4r visserligen mycket stils\\xe4kert och vackert, det ska villigt erk\\xe4nnas, men det f\\xf6r\\xe4ndrar emellertid inte att den v\\xe4sterl\\xe4ndska litteraturens viktigaste och ursprungliga ber\\xe4ttare mycket v\\xe4l kan ha varit tre kvinnor som vid en grav bemyndigats av d\\xf6den att tala om livet.

Jimmy Vulovic