BROADCASTS.com

b'

Gr\\xe4nser som nyss var t\\xe4mligen abstrakta bemannas nu p\\xe5 nytt. Till och med s\\xe5dana som helt hade fallit i gl\\xf6mska \\xe5terv\\xe4nder som sp\\xf6ken fr\\xe5n det f\\xf6rflutna, noterar Thomas Steinfeld i denna ess\\xe4.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Ordet "gr\\xe4ns" l\\xe5ter som ett \\xe4kta svenskt ord. Eller som ett \\xe4kta tyskt ord, f\\xf6r den delen: "Grenze". Men s\\xe5 \\xe4r det inte. Ordet \\xe4r en gr\\xe4nsg\\xe5ngare i sig sj\\xe4lv. Det kommer fr\\xe5n trakterna som numera kallas f\\xf6r Polen.

De tyska ordensriddarna, som under 1200-talet hade gett sig iv\\xe4g f\\xf6r att kuva hedningarna i \\xf6st, var de f\\xf6rsta som hade l\\xe4rt sig tala om en "greniz" eller en "granica". Samtidigt som riddarna tr\\xe4ngde fram \\xf6sterut, bortom gr\\xe4nserna mellan de germanska och slaviska folkstammarna, flyttade ordet till v\\xe4st. Och s\\xe5 kom det ocks\\xe5 till Sverige, medan man i s\\xf6dra Tyskland fortsatte at tala om "gegend", "umkreis" eller "ende, dar ein land keret" \\u2013 \\xe4nden, d\\xe4r ett land v\\xe4nder sig tillbaka.

Gr\\xe4nstrakter fanns f\\xf6rst\\xe5s redan innan riddarna \\xf6vertog ordet. Ofta kallades de f\\xf6r "mark". Ordet finns kvar i dag, f\\xf6r det mesta i f\\xf6rbindelse med ett namn, som i Danmark eller som i Mark Brandenburg, landskapet runt Berlin. En "mark" betecknar ett diffust omr\\xe5de, i synnerhet ett skogsomr\\xe5de, som tv\\xe5 folkgrupper l\\xe5ter st\\xe5 emellan sig f\\xf6r att hindra att de b\\xf6rjar sl\\xe5ss med varandra. "Bland germanska stammar g\\xe4ller det som en \\xe4ra", skrev f\\xe4ltherren Julius Caesar f\\xf6r drygt tv\\xe5tusen \\xe5r sedan, "att ha stora \\xf6demarker runt sig. De tror att det p\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt blir tydligt, att ingen kan h\\xe5lla sig kvar i deras n\\xe4rhet."

En mark f\\xf6rutsatte, att det \\xe4nnu fanns tillr\\xe4ckligt med plats i Europa, s\\xe5 att man kunde g\\xe5 ur v\\xe4gen f\\xf6r varandra.

S\\xe5dana friheter f\\xf6rsvann med tiden. S\\xe5 sm\\xe5ningom fanns det inga omr\\xe5den kvar, som inte hade n\\xe5gon herre. Och s\\xe5 drogs det gr\\xe4nser. De bildar ingen areal, utan en linje, d\\xe4r tv\\xe5 ytor st\\xf6ter p\\xe5 varandra, utan \\xf6verg\\xe5ng. De s\\xe4rskiljer territorier. Man befinner sig vid en gr\\xe4ns, n\\xe4r man med v\\xe4nstra foten kan st\\xe5 i ett land och med h\\xf6gra foten i ett annat, om nu gr\\xe4nsvakterna skulle till\\xe5ta s\\xe5dana tvetydigheter.

Gr\\xe4nser finns av olika slag. De h\\xe5ller is\\xe4r grannar, bostadsomr\\xe5den eller landskap. De ordnar v\\xe4rlden, men de fr\\xe4mjar ocks\\xe5 misstroende och fientlighet. Statsgr\\xe4nsen verkar vara den egentliga, den h\\xe5rdaste gr\\xe4nsen. Ingen m\\xe4nniska f\\xe5r \\xf6verskrida den, om hon inte kan bevisa att hon, ut\\xf6ver att vara en m\\xe4nniska, tillh\\xf6r en stat. Hon m\\xe5ste kunna bel\\xe4gga att hon \\xe4r en person, ett r\\xe4ttssubjekt, innan hon f\\xe5r komma \\xf6ver till den andra sidan.

S\\xe5 h\\xe5rda verkar gr\\xe4nserna mellan staterna vara, att de leder till ett missf\\xf6rst\\xe5nd: att de \\xe4r stabila, n\\xe4stan of\\xf6r\\xe4nderliga. Men s\\xe5 \\xe4r det inte, \\xe4ven om Sverige, ett land som minst till h\\xe4lften \\xe4r omgivet av hav, haft fasta gr\\xe4nser sedan mer \\xe4n hundra \\xe5r. Men t\\xe4nk bara p\\xe5 Danmark, d\\xe4r s\\xf6dra gr\\xe4nsen, den mot Tyskland, brukade flytta upp och ner p\\xe5 kartan som en strumpa som sitter alltf\\xf6r l\\xf6st. Fram till \\xe5r 1920, i alla fall.

Och s\\xe5 finns det Tyskland, ett land som sedan \\xe5r 1990 \\xe4r omgivet \\xe4n nio grannar, om man bortser fr\\xe5n de tv\\xe5 omr\\xe5den, d\\xe4r landet st\\xf6ter mot ett hav. Men bara en gr\\xe4ns, den mot Schweiz, har varit stabil sedan mer \\xe4n tv\\xe5 generationer. Alla andra gr\\xe4nser har varit r\\xf6rliga. Den st\\xf6rsta omdragningen, ett ingrepp i den politiska kartan som f\\xf6r\\xe4ndrade livet inte bara f\\xf6r alla tyskar, utan ocks\\xe5 f\\xf6r hela Europas befolkning, skedde f\\xf6r en generation sedan. De var d\\xe5 j\\xe4rnrid\\xe5n f\\xf6rsvann. Men vad betyder "f\\xf6rsvann"? Gr\\xe4nsen finns kvar, inte fysiskt, men inom kulturen, inom ekonomin och till en viss m\\xe5n ocks\\xe5 inom politiken.

Inom Europa, eller mer exakt: i de stater som antingen tillh\\xf6r den Europeiska Unionen eller som \\xe4r n\\xe4ra associerade till Unionen, har ett missf\\xf6rst\\xe5nd brett ut sig. Folk tror att var och en kan r\\xf6ra sig fritt inom detta omr\\xe5de, som m\\xe4nniska och inte som person, f\\xf6r att enbart individen r\\xe4knas och inte dess tillh\\xf6righet till den ena eller andra staten. Till detta missf\\xf6rst\\xe5nd h\\xf6r f\\xf6rest\\xe4llningen, att var och en av Unionens medlemmar f\\xf6rr eller senare kommer att avst\\xe5 fr\\xe5n sin suver\\xe4nitet, s\\xe5 att nationalstaterna f\\xf6rsvinner till f\\xf6rm\\xe5n f\\xf6r en enda stor och fredlig gemenskap. Visionen fr\\xe4mjades av erfarenheten att man i tilltagande m\\xe5n kunde passera gr\\xe4nser, som hade blivit osynliga: vakterna hade gett sig av, deras byggnader f\\xf6rf\\xf6ll eller f\\xf6rvandlades till raststationer, ofta syntes inte ens ett tecken p\\xe5 att man f\\xf6rflyttade sig fr\\xe5n ett territorium till ett annat.

Det finns f\\xf6ga anledning till att tro att den stora \\xf6ppningen skall upprepas.

M\\xe5nga gr\\xe4nser st\\xe4ngdes dock \\xe5r 2015, n\\xe4r flyktingar fr\\xe5n bland annat Mellan\\xf6stern och Nordafrika tr\\xe4ngde norrut, till Tyskland och vidare till Sverige. Snart f\\xf6rhindrades flyktingarna att komma, men de fysiska gr\\xe4nserna blev kvar \\xe4ven inom Europa. N\\xe4r ett virus bredde ut sig \\xf6ver hela kontinenten, f\\xf6rst\\xe4rktes skiljelinjerna. Och det finns f\\xf6ga anledning till att tro att den stora \\xf6ppningen skall upprepas. P\\xe5 \\xd6resundsbron eller vid Haderslev, vid gr\\xe4nsen mellan Tyskland och Danmark, vid taggtr\\xe5den, som drogs runt stora delar av Ungern, kunde man se, hur nya anl\\xe4ggningar som i b\\xf6rjan enbart varit improviserade steg f\\xf6r steg blev bef\\xe4stade, s\\xe5 att de s\\xe5 sm\\xe5ningom kom att likna de fysiska gr\\xe4nserna fr\\xe5n f\\xf6rr.

De alltmer \\xf6ppna gr\\xe4nserna tillh\\xf6rde en tid av allm\\xe4n ekonomiskt tillv\\xe4xt. Denna tid \\xe4r uppenbarligen \\xf6ver. Det har till och med blivit vanligt att nationalekonomier krymper, i alla fall f\\xf6r en viss tid. Och om vissa stater, Tyskland till exempel eller Sverige, tidigare trots allt kunde f\\xf6rteckna en ekonomisk tillv\\xe4xt, s\\xe5 skedde det f\\xf6rmodligen p\\xe5 grannarnas bekostnad. D\\xe4rf\\xf6r v\\xe4xte fientligheterna, ocks\\xe5 inom Unionen, och d\\xe4rf\\xf6r blev de materiellt synliga gr\\xe4nserna en symbol f\\xf6r att man, all globalisering till trots, kunde skydda det egna landet.

Gamla gr\\xe4nser tycks vara som \\xe4rr: s\\xe5r fr\\xe5n f\\xf6rr, som kan bryta upp igen, under sm\\xe4rtor.

Av samma anledning kom inte bara de nationella gr\\xe4nserna tillbaka, utan ocks\\xe5 mycket \\xe4ldre gr\\xe4nser, som tycktes vara f\\xf6rsvunna sedan m\\xe5nga \\xe5rhundraden: I striden om Kataloniens suver\\xe4nitet till exempel \\xe5terupptogs konflikten mellan konungariken Kastilien och Aragonien, och i konflikterna kring Skottlands sj\\xe4lvst\\xe4ndighet gentemot Storbritannien drogs gr\\xe4nsen \\xe4n en g\\xe5ng l\\xe4ngs Hadrianus mur.

Men s\\xe5 kom ocks\\xe5 "markerna" tillbaka. Bara att de inte \\xe4r skogskl\\xe4dda l\\xe4ngre. En del av de nya markerna \\xe4r bebodda av fattigt folk som man helst inte vill bry sig om. Libyen till exempel, d\\xe4r krigsherrar, st\\xf6dda av l\\xe4nderna i norr, ser till att ingen flykting kommer f\\xf6r n\\xe4ra gr\\xe4nsen till Unionen. Och s\\xe5 finns det Medelhavet, d\\xe4r \\xf6rlogsfartyg patrullerar genom ett stort omr\\xe5de som inte \\xe4gs av n\\xe5gon, men som fungerar som b\\xe5de ett naturligt och ett konstgjort hinder.

Gamla gr\\xe4nser tycks vara som \\xe4rr: s\\xe5r fr\\xe5n f\\xf6rr, som kan bryta upp igen, under sm\\xe4rtor. Eller s\\xe5 \\xe4r de som sp\\xf6ken, geng\\xe5ngare som aldrig ger sig iv\\xe4g, f\\xf6r att g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng p\\xe5minna oss om att ocks\\xe5 tron p\\xe5 politiska framsteg ofta \\xe4r en fr\\xe4lsningsl\\xe4ra, en illusion som s\\xe5 m\\xe5nga andra.

Thomas Steinfeld