BROADCASTS.com

b'

Kriget mot den ukrainska kulturen och spr\\xe5ket har p\\xe5g\\xe5tt l\\xe4nge. Torbj\\xf6rn Elensky funderar hur spr\\xe5k b\\xe5de koloniserar och frig\\xf6r, men ocks\\xe5 hur litteraturen \\xf6verskrider de p\\xe5dyvlade gr\\xe4nserna.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Det \\xe4r kanske sv\\xe5rt att t\\xe4nka sig det idag, men kiltar var l\\xe4nge olagliga, liksom de skotskrutiga m\\xf6nster, tartan, som k\\xe4nnetecknar dem. Den engelska lagen f\\xf6rbj\\xf6d dem under senare delen av 1700-talet, d\\xe5 de f\\xf6rknippades med motst\\xe5ndet mot engelsk \\xf6vermakt och s\\xe4rskilt det skotska upproret 1745. Det var f\\xf6rst 1822, d\\xe5 den skotske f\\xf6rfattaren Walter Scott, som sedermera blev adlad, tog emot den engelske kungen, som de skotska tygerna och traditionella plaggen blev till\\xe5tna igen \\u2013 och idag f\\xf6rknippar vi dem med brittisk milit\\xe4r, kungahuset och parader med s\\xe4ckpipor och virveltrummor snarare \\xe4n med uppror mot centralmakten. Sir Walter Scott var fr\\xe5n b\\xf6rjan poet, innan han tog steget \\xf6ver till att b\\xf6rja skriva n\\xe5got p\\xe5 den tiden s\\xe5 f\\xf6raktat som historiska \\xe4ventyrsromaner. I sina dikter hade han \\xe4gnat sig mycket \\xe5t traditionella skotska motiv. Dessutom samlade han in folklig diktning och var en central f\\xf6retr\\xe4dare f\\xf6r den romantiska nationalismen redan innan han blev en av 1800-talet b\\xe4st s\\xe4ljande romanf\\xf6rfattare, beundrad och imiterad i hela Europa. Samtidigt som han var en skotsk nationalist var han emellertid inte f\\xf6r att Skottland skulle bli sj\\xe4lvst\\xe4ndigt fr\\xe5n England. Hans nationalism var kulturell, n\\xe4rmast sv\\xe4rmiskt idylliserande; till skillnad fr\\xe5n p\\xe5 de flesta andra h\\xe5ll i Europa efter Napoleonkrigens upprivande av de gamla maktkonstellationerna p\\xe5 kontinenten, d\\xe4r de nationella frihetsstr\\xe4vandena skulle komma att pr\\xe4gla hela seklet.

Den ryske f\\xf6rfattaren Nikolaj Gogol var en stor beundrare av Walter Scott. Eller ryske f\\xf6rresten. Hans f\\xf6rf\\xe4der var ukrainska och han debuterade med flera skildringar av ukrainskt liv och leverne, i s\\xe5v\\xe4l novellerna med ukrainska motiv som i den lilla historiska romanen Taras Bulba \\u2013 vilken handlar om ett kosackuppror mot den tidigare polska \\xf6verheten. Men han skrev p\\xe5 ryska och f\\xf6rknippas numera snarare med 1800-talets ryska nationalism \\xe4n med den ukrainska. Ryska kritiker kritiserade honom f\\xf6r att han \\xe4gnade sig \\xe5t ett s\\xe5 litet, marginellt folk, medan somliga ukrainska intellektuella ifr\\xe5gasatte att han skrev om Ukraina p\\xe5 ryska. Men vad skulle han g\\xf6ra? Att skriva sk\\xf6nlitteratur p\\xe5 ukrainska skulle ha d\\xf6mt honom till den litter\\xe4ra marginalen. Ryska, fast f\\xe4rgad av ukrainska motiv, uttryck och tales\\xe4tt, blev hans uttrycksmedel. B\\xe5de Walter Scott och Nikolaj Gogol verkade som s\\xe5 m\\xe5nga f\\xf6rfattare in i v\\xe5r tid, i ett sp\\xe4nningsf\\xe4lt mellan spr\\xe5k och makt, periferi och metropol. Och precis som det skotska inf\\xf6rlivats och blivit en del av den brittiska ikonografin s\\xe5 har det ukrainska kommit att f\\xf6rknippas med n\\xe5got \\xe4kta och ursprungligt ryskt.

Ryssland \\xe4r inte en nationalstat i v\\xe5r mening. Det \\xe4r ett rike, snarast, vars sj\\xe4lvbild bygger p\\xe5 en uppfattning om att man b\\xe4r p\\xe5 ett ansvar som man givits av \\xf6det, motsvarande den amerikanska id\\xe9n om \'manifest destiny\', att samla omgivande l\\xe4nder i en rysk gemenskap. En kulturell och politisk ordning med en sj\\xe4lvklar r\\xe4tt till \\xf6verh\\xf6ghet \\xf6ver andra nationer. Om l\\xe4nderna och deras folk sj\\xe4lva \\xe4r med p\\xe5 saken \\xe4r sekund\\xe4rt. Ukraina har visserligen en komplicerad historia i relation till Ryssland och inte minst till den ryska statens historiska uppkomst. Men ukrainarnas ryskhet, som de ryska imperialisterna ser som en sj\\xe4lvklarhet idag, \\xe4r inte n\\xe5got givet historiskt faktum. Den har tvingats fram genom att ukrainska b\\xf6cker har br\\xe4nts, spr\\xe5ket har f\\xf6rbjudits och de folkliga sederna har f\\xf6rtryckts. Samtidigt som det ukrainska, inklusive de kosacker som Gogol g\\xe4rna skrev om, inf\\xf6rlivades i det ryska kulturarvet s\\xe5 var det ocks\\xe5 s\\xe5 att ukrainska skolor st\\xe4ngdes, predikningar p\\xe5 ukrainska f\\xf6rbj\\xf6ds och ukrainsk litteratur beslagtogs och f\\xf6rst\\xf6rdes \\xe4nda in p\\xe5 1900-talet. Denna politik, som syftade till att utpl\\xe5na all ukrainsk nationalk\\xe4nsla f\\xf6rdes under flera hundra \\xe5r, med varierande intensitet, av de ryska makthavarna under s\\xe5v\\xe4l kejsard\\xf6met som kommunistdiktaturen.

Spr\\xe5ket \\xe4r centralt f\\xf6r sammanh\\xe5llningen i de flesta nationalstater. Konsolideringen av de europeiska nationalstaterna sedan 1500-talet har i h\\xf6g grad handlat om centralisering inte bara av makten utan minst lika mycket av spr\\xe5ket, grammatiken, uttrycksformerna f\\xf6r lagar och religion.

Imperier expanderar genom att breda ut sitt spr\\xe5k \\u2013 det g\\xe4ller spanska, engelska och franska s\\xe5v\\xe4l som ryska, arabiska och kinesiska \\u2013 ofta i kombination med att personer som etniskt h\\xf6r till centralmaktens nationalitet flyttar in. Den ryska inflyttningen i ockuperade och annekterade nationer har lett till att det finns betydande ryskspr\\xe5kiga minoriteter i n\\xe4stan alla tidigare delar av det ryska och sovjetiska imperiet. I Ukraina utg\\xf6r de knappt trettio procent. Men att vara rysktalande \\xe4r inte detsamma som att vara lojal mot Ryssland, lika lite som de m\\xe4nniskor, inklusive f\\xf6rfattare, forskare, journalister och intellektuella som valt att arbeta p\\xe5 tidigare kolonialmakters spr\\xe5k i Afrika, Asien och Latinamerika d\\xe4rf\\xf6r \\xe4r lojala mot dem. \\xc4nd\\xe5 f\\xf6rblir spr\\xe5kfr\\xe5gan viktig. F\\xf6r hur ska ett land, som varit del av ett imperium i flera \\xe5rhundraden, egentligen f\\xf6rh\\xe5lla sig om man vill bevara och kanske till och med utveckla sin s\\xe4rart? F\\xf6r ut\\xf6ver de inflyttade har ju vanligen \\xe4ven den inhemska eliten bytt till centralmaktens spr\\xe5k.

T\\xe4nk om Gogol skrivit p\\xe5 ukrainska, Walter Scott p\\xe5 gaeliska \\u2013 och t\\xe4nk om alla de indiska och afrikanska f\\xf6rfattare som \\xe4r s\\xe5 viktiga idag skulle v\\xe4lja sina lokala ursprungliga spr\\xe5k hellre \\xe4n engelska eller franska. Den speciella stil, det laddade f\\xf6rh\\xe5llande till spr\\xe5ket, som bidrar till att g\\xf6ra f\\xf6rfattare med denna typ av bakgrund s\\xe4rskilt intressanta, skulle vi g\\xe5 miste om. Men vad skulle vi vinna ist\\xe4llet? Provinsiella konstn\\xe4rskap utan st\\xf6rre allm\\xe4nm\\xe4nskligt intresse eller en \\xf6kad rikedom av uttryck och tankeformer?

Spr\\xe5ket \\xe4r alltid centralt f\\xf6r den nationella sj\\xe4lvst\\xe4ndighetsstr\\xe4van i f\\xf6rh\\xe5llande till gamla kolonialmakter. Det g\\xe4ller i Asien, Latinamerika och Afrika s\\xe5v\\xe4l som inom Europa. F\\xf6rfattare \\xe4r en del av denna str\\xe4van att bygga en egen kultur i resterna av kollapsade imperier. Men litteraturen \\xf6verskrider ocks\\xe5 s\\xe5dana spr\\xe5kliga uppdelningar. Nikolaj Gogol, liksom sir Walter Scott, befann sig i ett sp\\xe4nningsf\\xe4lt d\\xe4r litteraturen fick en s\\xe4rskild laddning och betydelse, just f\\xf6r att den skrevs p\\xe5 tv\\xe4rs mot de gr\\xe4nser som utgjordes av politiska ambitioner. P\\xe5 det viset g\\xe5r deras verk att f\\xf6rst\\xe5 som h\\xf6gst aktuella ocks\\xe5 f\\xf6r att formulera sk\\xf6nlitteraturens potential idag, som en konstform som kan uttrycka den m\\xe4nskliga erfarenheten just s\\xe5 sammansatt som den verkligen \\xe4r.

Torbj\\xf6rn Elensky, f\\xf6rfattare

Litteratur

Nikolaj Gogol: Taras Bulba. \\xd6vers\\xe4ttning av Carl Elof Svenning. Norstedts, 2015.

Nikolaj Gogol: Ukrainska noveller. \\xd6vers\\xe4ttning av Ellen Rydelius (reviderad av Staffan Dahl). Forum, 1969.

Edyta M. Bojanowska: Nikolai Gogol between Ukrainian and Russian nationalism. Harvard University press, 2007.