BROADCASTS.com

b'

F\\xe5 saker \\xe4r s\\xe5 sv\\xe5ra att f\\xf6rklara som m\\xe4nsklig interaktion. Eva-Lotta Hult\\xe9n p\\xe5minner om hur sv\\xe5rt det kan vara att f\\xf6rst\\xe5 allt det som inte l\\xe5ter sig f\\xf6rklaras.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Som fem\\xe5ring fick jag en dag upp \\xf6gonen f\\xf6r kvinnlighet. Min f\\xf6rskola tog emot en praoelev, en ung flicka som jag uppfattade som vuxen och v\\xe4ldigt vacker. Jag minns hur vi satt p\\xe5 gr\\xe4smattan utanf\\xf6r f\\xf6rskolan och att jag noterade att hon satt p\\xe5 ett speciellt s\\xe4tt. Inte p\\xe5 rumpan med benen i kors, eller p\\xe5 kn\\xe4 som alla vi barn utan p\\xe5 ena h\\xf6ften med kn\\xe4na ihop och uppdragna \\xe5t ena sidan. F\\xf6r att h\\xe5lla balansen hade hon ena handen som st\\xf6d i marken. \\xc5h, s\\xe5 tjusigt! S\\xe5 ville jag ocks\\xe5 sitta och jag b\\xf6rjade \\xf6va. Uppenbarligen gick det s\\xe5 d\\xe4r med att uppr\\xe4tth\\xe5lla den sedesamt kvinnliga looken f\\xf6r flera \\xe5r senare, jag kan ha varit runt elva, \\xe5kte jag buss med en kvinnlig sl\\xe4kting, n\\xe4r hon sa \\xe5t mig att h\\xe5lla ihop kn\\xe4na. Jag undrade varf\\xf6r och fick svaret att det inte s\\xe5g trevligt ut f\\xf6r flickor att sitta brett med benen. Som jag sk\\xe4mdes! Hade jag allts\\xe5 suttit p\\xe5 fel s\\xe4tt i hela mitt liv utan att veta om det?

Jag minns m\\xe5nga s\\xe5dana h\\xe4r situationer fr\\xe5n min barn- och ungdom. Tillf\\xe4llen d\\xe5 det pl\\xf6tsligt g\\xe5tt upp f\\xf6r mig att jag gjort fel och att alla andra visste och kunde saker som jag missat. Ibland f\\xf6rstod jag f\\xf6r att jag blev tillr\\xe4ttavisad av vuxna, andra g\\xe5nger s\\xe5g jag n\\xe5got i andras blickar, barns eller vuxnas, och ins\\xe5g att jag sagt eller gjort n\\xe5got pinsamt eller klumpigt.

Som barn var jag d\\xe5lig p\\xe5 att f\\xf6rst\\xe5 socialt samspel. Det som verkade komma naturligt f\\xf6r m\\xe5nga andra gjorde inte det f\\xf6r mig. Medan l\\xe4sning, skrivning och r\\xe4kning gick som en dans och jag hade sv\\xe5rt att f\\xf6rst\\xe5 varf\\xf6r andra beh\\xf6vde traggla s\\xe5, infann sig aldrig samma flow p\\xe5 det sociala samspelets arena f\\xf6r min del. D\\xe4r fick jag sj\\xe4lv traggla, inte s\\xe4llan efter att f\\xf6rst ha m\\xf6tts av ilska eller h\\xe5n.

Eftersom jag skriver mycket om skolan \\xe4r jag med i en Facebookgrupp f\\xf6r specialpedagoger. Den \\xe4r \\xf6ppen f\\xf6r alla och en dag dyker det upp ett inl\\xe4gg med en fr\\xe5ga. \\u201dVarf\\xf6r b\\xf6rjar folk skratta r\\xe4tt som det \\xe4r? Jag trodde man bara skulle skratta n\\xe4r n\\xe5got \\xe4r roligt.\\u201d Personen i fr\\xe5ga g\\xf6r fler inl\\xe4gg; fr\\xe5gar hur man g\\xf6r f\\xf6r att f\\xe5 kompisar och ber\\xe4ttar att hen befinner sig inom autismspektrat, vilket antagligen fler \\xe4n jag redan anat. Hen f\\xe5r genomg\\xe5ende v\\xe4nliga svar.

Ofta har vi l\\xe4ttare att urs\\xe4kta klumpigt eller avvikande beteende om vi har en etikett p\\xe5 personen, som n\\xe5gon form av diagnos eller ett v\\xe4ldigt uppenbart avvikande beteende. Den som bara \\xe4r impulsiv i \\xf6verkant riskerar att uppfattas som oartig n\\xe4r den avbryter eller fyller i andras meningar. Den som \\xe4r blyg kan misstas f\\xf6r dryg, s\\xe4rskilt om den inte v\\xe4nder ner blicken eller rodnar p\\xe5 r\\xe4tt s\\xe4tt. Det \\xe4r som om m\\xe5nga utg\\xe5r fr\\xe5n att den som har sv\\xe5rt med det sociala trampar i klaveret med avsikt och d\\xe4rf\\xf6r f\\xf6rtj\\xe4nar ilska, och att bara den som har v\\xe4ldigt tydliga sv\\xe5righeter f\\xf6rtj\\xe4nar f\\xf6rst\\xe5else eller \\xf6verseende n\\xe4r det blir fel.

Clara T\\xf6rnvall ber\\xe4ttar i sin bok "Autisterna" hur hon g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng f\\xe5r h\\xf6ra att hon v\\xe4l inte kan vara autistisk, som verkar s\\xe5 normal. Samtidigt ber\\xe4ttar hon hur hennes beteende g\\xf6r att hon hamnar i konflikter utan att sj\\xe4lv f\\xf6rst\\xe5 varf\\xf6r. Att hon b\\xe5de kan kamma och kl\\xe4 sig som vem som helst och dessutom inneha ett ansvarsfyllt jobb p\\xe5 Sveriges radio g\\xf6r det sv\\xe5rt f\\xf6r m\\xe5nga att ta in hennes handikapp. Men det g\\xe5r allts\\xe5 fint att se ut precis som alla andra och rentav vara intelligent, och \\xe4nd\\xe5 inte klara att leva upp till de sociala normerna f\\xf6r att man helt enkelt inte f\\xf6rst\\xe5r koderna. T\\xf6rnvall g\\xf6r referensen till forna tiders tro p\\xe5 troll som varelser som utseendem\\xe4ssigt inte g\\xe5r att skilja fr\\xe5n m\\xe4nniskor men som kan avsl\\xf6jas i detaljer, som spr\\xe5kliga ovanor, ett sv\\xe5rt hum\\xf6r eller annat lite avvikande beteende.

S\\xe5 fort vi inte klarar att urskilja och f\\xf6lja de sociala koderna riskerar vi att ses om lite mindre m\\xe4nskliga. Eller i alla fall som pinsamma eller t\\xf6ntiga. Men socialt samspel \\xe4r sv\\xe5rt, \\xe4ven f\\xf6r m\\xe5nga som befinner sig utanf\\xf6r autismspektrat. I antologin \\u201dS\\xe5nt vi bara g\\xf6r\\u201d skriver 95 forskare inom humanvetenskaper som etnologi, lingvistik, socialantropologi och nordiska spr\\xe5k korta kapitel om hur vi beter oss och pratar. M\\xe5nga av texterna inneh\\xe5ller omkv\\xe4det \\u201dDet \\xe4r s\\xe5nt vi bara g\\xf6r\\u201d. Samtidigt beskriver m\\xe5nga av texterna ocks\\xe5 hur m\\xe5nga av oss faktiskt inte \\u201dbara g\\xf6r\\u201d, utan tv\\xe4rtom g\\xf6r fel, och avviker fr\\xe5n det d\\xe4r som de flesta sysslar med utan att reflektera. Etnologen Jesper Fundberg beskriver till exempel i sin text hur viktigt det kan vara att kl\\xe4 av sig i r\\xe4tt ordning. I scener fr\\xe5n ett omkl\\xe4dningsrum f\\xf6r fotbollsspelande killar ber\\xe4ttar han hur en pojke som kl\\xe4r av sig kalsongerna f\\xf6re tr\\xf6jan blir kallad f\\xf6r b\\xf6gig. En annan som g\\xf6r samma sak kommer undan med att kompisen skrattar men \\xf6vertrampet m\\xe5ste uppenbarligen markeras p\\xe5 n\\xe5got vis.

Fundberg konstaterar att det r\\xe4tta s\\xe4ttet f\\xf6r pojkar och m\\xe4n att kl\\xe4 av sig, att d\\xf6ma av hur n\\xe4stan alla g\\xf6r eller hur vi reagerar n\\xe4r n\\xe5gon inte f\\xf6ljer m\\xf6nstret, \\xe4r att f\\xf6rst ta av strumpor och byxor, sedan tr\\xf6ja, och sist kalsongerna.

En annan forskare beskriver i boken olika sorters kramar, en tredje ber\\xe4ttar hur vi v\\xe4ljer plats p\\xe5 bussen. Det \\xe4r s\\xe5 enormt mycket de flesta bara g\\xf6r utan att beh\\xf6va t\\xe4nka efter. S\\xe5 mycket att f\\xf6rh\\xe5lla sig till och komma ih\\xe5g f\\xf6r alla som \\xe4r autistiska, eller f\\xf6r den delen bara har lite sv\\xe5rt med det sociala. Snubbeltr\\xe5dar \\xf6verallt, hela dagarna. Massor av oro \\xf6ver att g\\xf6ra fel, massor av \\xe5ngest \\xf6ver att ha gjort fel.

Jag kan inte sl\\xe4ppa de d\\xe4r fr\\xe5gorna i gruppen f\\xf6r specialpedagogik f\\xf6r att de \\xe4r s\\xe5 hj\\xe4rtsk\\xe4rande. Hur f\\xe5r man v\\xe4nner? N\\xe4r ska man egentligen skratta? I en text i antologin "S\\xe5nt vi bara g\\xf6r" skriver spr\\xe5kvetaren Klara Skogmyr Marian om just skrattande. Hon tjuvlyssnar p\\xe5 ett samtal vid bordet intill sig och h\\xf6r flera skratt, trots att konversationen tycks handla om att en anh\\xf6rig g\\xe5tt bort ov\\xe4ntat hastigt. Skratt, f\\xf6rklarar hon, \\xe4r inte bara till f\\xf6r att uttrycka gl\\xe4dje utan \\xe4r en m\\xe5ngsidig samtalsresurs som vi anv\\xe4nder som verktyg f\\xf6r en rad sociala funktioner, som att avsluta \\xe4mnen, hantera k\\xe4nsliga situationer eller l\\xf6sa fnurror i interaktionen. Genom att skratta p\\xe5 ett visst s\\xe4tt kan vi markera att vi \\xe4r redo att l\\xe4mna \\xf6ver ordet, ta \\xf6ver det, eller bara ge klartecken till den som ber\\xe4ttar att hen kan forts\\xe4tta prata.

Det \\xe4r sv\\xe5rt att f\\xf6rest\\xe4lla sig hur minerad en vanlig dag \\xe4r f\\xf6r den som inte f\\xf6rst\\xe5r sig p\\xe5 olika sorters skratt. Den bjuder p\\xe5 n\\xe4stan or\\xe4kneliga tillf\\xe4llen att g\\xf6ra fel eller missf\\xf6rst\\xe5. F\\xf6r n\\xe4r ska vi egentligen skratta? Det skulle beh\\xf6vas en hel bok f\\xf6r att reda ut det p\\xe5 ett s\\xe4tt som verkligen skulle ge v\\xe4gledande svar. Men vi kanske i alla fall kan enas om att vi inte ska skratta \\xe5t, och inte heller bli arga p\\xe5 eller h\\xe5na alla dem som har sv\\xe5rt att klara koderna f\\xf6r n\\xe4r skrattande ska ske, eller som kanske bara r\\xe5kar kl\\xe4 av sig i fel ordning.

Eva-Lotta Hult\\xe9n, f\\xf6rfattare och journalist