BROADCASTS.com

b'

\\xc4r det vanv\\xf6rdigt att bl\\xe4ddra i en klassiker och bara l\\xe4sa n\\xe5gra rader? Henrik Nilsson reflekterar \\xf6ver det fragmentariska l\\xe4sandets s\\xe4rart och sk\\xf6nhet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-18.

Under en mellanlandning p\\xe5 Bryssels flygplats f\\xe5ngade n\\xe5gra m\\xe4nniskor vid kaf\\xe9bordet intill min uppm\\xe4rksamhet. De s\\xe5g ut att vara i tjugo\\xe5rs\\xe5ldern och var alla f\\xf6rsjunkna i varsin bok. Emellan\\xe5t sneglade jag nyfiket \\xe5t deras h\\xe5ll f\\xf6r att urskilja titlarna. Snart uppt\\xe4ckte jag att de l\\xe4ste samma sak \\u2013 den franske f\\xf6rfattaren Guy de Maupassants roman Bel-Ami.

Hur kunde det komma sig att alla fyra i s\\xe4llskapet bredvid mig hade valt samma bok? Tillh\\xf6rde de en l\\xe4secirkel? Var de kanske medlemmar i ett Maupassant-s\\xe4llskap p\\xe5 v\\xe4g till ett \\xe5rsm\\xf6te n\\xe5gonstans? Eller r\\xf6rde det sig bara om n\\xe5gra v\\xe4nner som best\\xe4mt sig f\\xf6r att l\\xe4sa samma roman? Oavsett f\\xf6rklaringen fanns det n\\xe5got sympatiskt \\xf6ver \\xe5synen av fyra unga m\\xe4nniskor f\\xf6rsjunkna i en fiktiv v\\xe4rld som skapats f\\xf6r l\\xe4nge sedan \\u2013 medan resten av v\\xe4rlden skyndade f\\xf6rbi. Jag fick k\\xe4nslan av att ha st\\xf6tt p\\xe5 de sista \\xf6verlevandena i en n\\xe4stan utpl\\xe5nad arm\\xe9 av l\\xe5ngsamma l\\xe4sare.

Om Maupassant-l\\xe4sarna i Bryssel var f\\xf6retr\\xe4dare f\\xf6r en obruten och l\\xe5ngsam l\\xe4sakt som ofta framst\\xe4llts som idealisk, \\xe4r v\\xe4l bl\\xe4ddringen dess raka motsats? Men detta att bl\\xe4ddra, \\xe4r det alltid synonymt med ett ytligare och mer respektl\\xf6st s\\xe4tt att n\\xe4rma sig b\\xf6cker? Kan man inte ist\\xe4llet se bl\\xe4ddringen som l\\xe4sningens preludium? Under min uppv\\xe4xt gick jag ofta till f\\xf6r\\xe4ldrarnas bokhyllor, drog ut n\\xe5gon volym p\\xe5 m\\xe5f\\xe5, slog upp den, l\\xe4t sidorna falla mjukt mellan fingrarna och l\\xe4ste n\\xe5gra rader. Sedan st\\xe4llde jag tillbaka boken, drog fram en ny. Tills jag hittade n\\xe5got som passade just den dagen \\u2013 och gav mig sedan h\\xe4n \\xe5t l\\xe4sningen fr\\xe5n b\\xf6rjan till slut.

Jag tycker fortfarande om att bl\\xe4ddra. Av n\\xe5gon anledning g\\xf6r jag det oftast p\\xe5 kv\\xe4llarna, och helst i b\\xf6cker som jag redan har l\\xe4st och som kommit att betyda n\\xe5got f\\xf6r mig. Det h\\xe4nder att jag d\\xe5 f\\xe5r fr\\xe5gan: Letar du efter n\\xe5got? Jag vet aldrig vad jag ska svara. F\\xf6r vad letar man egentligen efter n\\xe4r man bl\\xe4ddrar?

F\\xf6r att n\\xe4rma mig ett svar m\\xe5ste jag tala om vissa platser som st\\xe5r mig n\\xe4ra, som den sk\\xe5nska byn S\\xf6dra R\\xf6rum eller mer avl\\xe4gsna orter som Lissabon och Mexico City. Ibland l\\xe4ngtar jag tillbaka till dessa platser. Vilket inte betyder att jag genast vill resa dit f\\xf6r att vistas d\\xe4r n\\xe5gon l\\xe4ngre tid. Det h\\xe4nder att jag bara vill befinna mig d\\xe4r en kort stund, p\\xe5 sin h\\xf6jd n\\xe5gon minut \\u2013 s\\xe5 l\\xe4nge det kr\\xe4vs f\\xf6r att ta n\\xe5gra djupa andetag och blicka ut \\xf6ver en viss \\xe4ng eller en viss gata. P\\xe5 samma s\\xe4tt \\xe4r det med somliga b\\xf6cker och f\\xf6rfattarskap. Ibland vill jag bara snudda vid dem, k\\xe4nna en fl\\xe4kt av dem. F\\xf6r en bok, ett f\\xf6rfattarskap \\xe4r inte bara en samling ord och texter, utan ocks\\xe5 n\\xe5got mer diffust; en sammantagen k\\xe4nsla. Varje litter\\xe4rt verk av rang utg\\xf6r ett s\\xe4rskilt sorts luftrum, med sina egna atmosf\\xe4riska f\\xf6rh\\xe5llanden. Vissa av dem har ocks\\xe5 sin alldeles egna lukt som sl\\xe5r upp som en dunst fr\\xe5n sidorna. S\\xe5 \\xe4r det till exempel med Gabriel Garc\\xeda M\\xe1rquez, vars b\\xf6cker f\\xf6r mig luktar av \\xf6vermogna mango- och guayabafrukter. Ur vissa av Harry Martinsons b\\xf6cker kan jag ist\\xe4llet k\\xe4nna doften av en blomstrande sommar\\xe4ng stiga fr\\xe5n sidorna.

Vissa litter\\xe4ra genrer l\\xe4mpar sig b\\xe4ttre f\\xf6r bl\\xe4ddring \\xe4n andra. Om jag en kv\\xe4ll vill \\xe5terv\\xe4nda till Wislawa Szymborskas eller Edith S\\xf6dergrans poesi, d\\xe5 \\xe4r det s\\xe4llan en hel diktsamling jag vill l\\xe4sa. Utan bara en enstaka dikt, ibland bara n\\xe5gra f\\xf6rstrukna rader \\u2013 som jag bl\\xe4ddrar mig fram till. Litter\\xe4ra dagb\\xf6cker passar desto b\\xe4ttre f\\xf6r det obest\\xe4mda och slumpvisa bl\\xe4ddrandet. Man sl\\xe5r upp ett visst datum p\\xe5 m\\xe5f\\xe5, k\\xe4nner vindpusten av en fr\\xe4mmande m\\xe4nniskas liv. Som n\\xe4r Sylvia Plath den 14 augusti 1956 ber\\xe4ttar om hur hon har vaknat med en omt\\xf6cknad k\\xe4nsla, som om hon \\u201dkr\\xf6p fram ur ett spindeln\\xe4t\\u201d. Eller n\\xe4r den norske poeten och \\xe4ppelodlaren Olav H Hauge en majdag 1960 skriver att k\\xf6rsb\\xe4rstr\\xe4den blommar och att humlorna surrar i hundratal i deras kronor.

Den senaste tiden har jag ofta bl\\xe4ddrat i den rum\\xe4nsk-franske filosofen Ciorans dagb\\xf6cker som han skrev i Paris mellan 1957 och 1972. Jag l\\xe4ser n\\xe5gra slumpvist utvalda anteckningar \\u2013 kompakt m\\xf6rka och illusionsl\\xf6sa \\u2013 som n\\xe4r han p\\xe5 ett st\\xe4lle konstaterar att det inte skulle ha n\\xe5gon betydelse om v\\xe4rlden gick under. Det viktiga \\xe4r att den har existerat och fortfarande existerar, om s\\xe5 bara f\\xf6r ett \\xf6gonblick. Att l\\xe4sa Ciorans anteckningar \\xe4r som att bita i en mal\\xf6rtsstj\\xe4lk och k\\xe4nna den bittra smaken i munnen under n\\xe5gon minut, innan man spottar ut den igen.

Finns det n\\xe5got mer vanv\\xf6rdigt \\xe4n att bl\\xe4ddra i de stora klassikerna? Borde man inte l\\xe4sa till exempel Homeros djupt f\\xf6rsjunken och koncentrerad? \\xc4nd\\xe5 tycker jag om att bl\\xe4ddra i hans epos, och handl\\xf6st kasta mig in i Iliadens strider. N\\xe4r jag den h\\xe4r g\\xe5ngen sl\\xe5r upp boken r\\xe5kar jag hamna mitt i den tjugoandra s\\xe5ngen. Hektor har l\\xf6nl\\xf6st kastat sin enda lans och vet att han kommer att d\\xf6; \\xe4nd\\xe5 drar han sitt sv\\xe4rd och stormar till attack. Jag h\\xf6r metallen klinga genom \\xe5rhundradena. Och ur Iliadens sidor stiger en j\\xe4rnaktig lukt av blod upp fr\\xe5n slagf\\xe4ltet i Troja, innan jag st\\xe4ller tillbaka boken i hyllan igen.

Jag forts\\xe4tter allts\\xe5 att bl\\xe4ddra, f\\xf6rvissad om att utf\\xf6rligheten har sin tid, och den snabba blicken sin. Jag tror ocks\\xe5 att bl\\xe4ddringen ibland kan vara en akut form av l\\xe4sning i sv\\xe5ra situationer \\u2013 som under krig och f\\xf6rf\\xf6ljelse \\u2013 n\\xe4r vi inte kan vara s\\xe4kra p\\xe5 hur l\\xe4nge det \\xe4r m\\xf6jligt att forts\\xe4tta l\\xe4sa boken vi har i h\\xe4nderna. Att bl\\xe4ddra kan vara barnets s\\xe4tt att n\\xe4rma sig en bok eller den vuxne l\\xe4sarens f\\xf6rsta f\\xf6rs\\xf6k att bilda sig en uppfattning om inneh\\xe5llet i en roman eller novellsamling. Men det kan ocks\\xe5 vara den sista l\\xe4sningen. Mot slutet av dagen n\\xe4r inte mycket mer kraft st\\xe5r oss till buds. Under en allvarlig sjukdom eller en stor tr\\xf6tthet. Eller mot slutet av livet, n\\xe4r de darrande h\\xe4nderna tar farv\\xe4l av de b\\xf6cker som betydde n\\xe5gonting.

\\xd6ppna en bok. L\\xe5t sidorna fladdra mellan fingrarna. N\\xe4r du f\\xe5r syn p\\xe5 n\\xe5got, tryck d\\xe5 till l\\xe4tt med tummen. Sidorna stannar upp under din blick. L\\xe4s n\\xe5gra rader eller ett stycke, l\\xe4tta sedan p\\xe5 tummen och se hur sidorna b\\xf6rjar flimra igen. Nu g\\xf6r du det: Du bl\\xe4ddrar. L\\xe4gg m\\xe4rke till att verbet har ett onomatopoetiskt drag, och hur den kvicka sekvensen av konsonanter i ordet bl\\xe4ddra \\xe5terspeglar sidornas r\\xf6relser.

Lyssna nu till det spr\\xf6da ljudet fr\\xe5n boken du bl\\xe4ddrar i. Kanske t\\xe4nker du inte s\\xe5 ofta p\\xe5 det. Men olika b\\xf6cker l\\xe5ter olika n\\xe4r man bl\\xe4ddrar. Det beror p\\xe5 en m\\xe4ngd olika faktorer \\u2013 som kvaliteten och tjockleken p\\xe5 sidorna, och hur gammal boken \\xe4r. Skillnaden p\\xe5minner om vingslag fr\\xe5n olika f\\xe5gelarter; vissa \\xe4r l\\xe4tta, g\\xe5r knappt att urskilja \\u2013 andra \\xe4r tyngre och susande. F\\xe4st nu uppm\\xe4rksamheten vid n\\xe5got annat: Den n\\xe4stan om\\xe4rkliga fl\\xe4kten, den minimala svalkan n\\xe4r du bl\\xe4ddrar. Vad kan det vara f\\xf6r n\\xe5got? Det \\xe4r sidornas hemliga vindpust mot ditt ansikte. Den exakta m\\xe4ngden syre du beh\\xf6ver f\\xf6r att sl\\xe5 upp den f\\xf6rsta sidan \\u2013 och ansluta dig till de l\\xe5ngsamma l\\xe4sarnas arm\\xe9 p\\xe5 flygplatsen i Bryssel.

Henrik Nilsson, f\\xf6rfattare och ess\\xe4ist