BROADCASTS.com

b'

Vishet var d\\xe5rskap, och d\\xe5rskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle n\\xe5gonsin bli sig likt. Mattias Hagberg f\\xf6rs\\xf6ker f\\xf6rst\\xe5 Paulus och den tidiga Jesusr\\xf6relsens radikalitet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2020-09-24.

N\\xe4stan i slutet av Todd Phillips film \\u201dJoker\\u201d fr\\xe5n 2019 finns en scen som \\xe4r m\\xe4ttad med kristen ikonografi. Arthur Fleck, spelad av Joaquin Phoenix, st\\xe5r p\\xe5 motorhuven p\\xe5 en kvaddad polisbil. Det \\xe4r natt och Gotham City har exploderat i v\\xe5ldsamma kravaller. Blodet rinner ner \\xf6ver hans ansikte och han str\\xe4cker ut armarna, som en korsf\\xe4st.

Han har precis l\\xe4mnat sitt gamla liv; begravt sitt forna jag och \\xe5teruppst\\xe5tt som Jokern. Han \\xe4r en nihilistisk h\\xe4mnare, en fullst\\xe4ndigt gr\\xe4nsl\\xf6s varelse formad av en tillvaro i total f\\xf6rnedring. Runt honom samlas folket och deras jubel stiger mot den svarta himlen. Han \\xe4r deras fr\\xe4lsare.

Det \\xe4r en m\\xe4rklig scen \\u2013 vacker och skr\\xe4mmande p\\xe5 en och samma g\\xe5ng. Efter ett liv pr\\xe4glat av f\\xf6r\\xf6dmjukelser och v\\xe5ld tr\\xe4der Arthur Fleck fram som ett monster. Han \\xe4r en bisarr och grotesk symbol f\\xf6r en stad i uppror mot allt vad lag och ordning heter.

\\u201dJoker\\u201d \\xe4r en r\\xe5 film, full av oprovocerat v\\xe5ld och of\\xf6rklarliga grymheter, men ocks\\xe5 f\\xf6rv\\xe5nansv\\xe4rt familj\\xe4r. Regiss\\xf6ren Todd Phillips knyter, medvetet eller omedvetet, an till en l\\xe5ng v\\xe4sterl\\xe4ndsk tradition, en tradition som i ett par tusen \\xe5r st\\xe4ndigt st\\xe4llt moralen p\\xe5 huvudet. Arthur Fleck \\xe4r narren som avsl\\xf6jar v\\xe4rlden genom att v\\xe4nda den ut och in. Han \\xe4r d\\xe5ren som f\\xe5r verkligheten att r\\xe4mna.

Rabbinen och filosofen Jacob Taubes lokaliserade en g\\xe5ng den h\\xe4r traditionens ursprung till aposteln Paulus och den tidiga Jesusr\\xf6relsen. I Paulus brev l\\xe4ste han in ett skarpt brott med hela den antika v\\xe4rldens mentalitet och moral. Ja, mer \\xe4n s\\xe5. Han s\\xe5g ett fullst\\xe4ndigt \\xf6verskridande av allt som dittills uppfattats som r\\xe4tt och riktigt. Mot den grekisk-romerska kulturen, som premierade styrka, sk\\xf6nhet, framg\\xe5ng och vishet, satte Paulus, enligt Jacob Taubes, allt som var l\\xe5gt, fult och skamligt. Paulus fr\\xe4lsare var en torterad och korsf\\xe4st brottsling, hans anh\\xe4ngare ett g\\xe4ng f\\xf6rlorare. Till f\\xf6rsamlingen i Korinth skrev han:

\\u201dBr\\xf6der, t\\xe4nk p\\xe5 n\\xe4r ni blev kallade: inte m\\xe5nga var visa i v\\xe4rldslig mening, inte m\\xe5nga var m\\xe4ktiga, inte m\\xe5nga var f\\xf6rn\\xe4ma. Men det som \\xe4r d\\xe5raktigt f\\xf6r v\\xe4rlden utvalde Gud f\\xf6r att l\\xe5ta de visa st\\xe5 d\\xe4r med skam, och det som \\xe4r svagt i v\\xe4rlden utvalde Gud f\\xf6r att l\\xe5ta det starka st\\xe5 d\\xe4r med skam, och det som v\\xe4rlden ser ner p\\xe5, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud f\\xf6r att g\\xf6ra slut p\\xe5 det som finns till \\u2026\\u201d.

Paulus \\xe5terkommer g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng till korset. I sina brev beskriver han f\\xf6rest\\xe4llningen om fr\\xe4lsaren p\\xe5 korset som ren d\\xe5rskap, om\\xf6jligt att begripa, som ett upph\\xe4vande av allt som har varit. Ja, n\\xe4r han skriver anv\\xe4nder han det grekiska substantivet m\\xf3ros och verbet moraino, som egentligen \\xe4r betydligt starkare \\xe4n d\\xe5re och d\\xe5rskap och som n\\xe4rmast kan \\xf6vers\\xe4ttas med ren galenskap, med ett tillst\\xe5nd av total f\\xf6rvirring, sinnessjukdom.

Paulus f\\xf6rkunnelse var provokativ och skandal\\xf6s. F\\xf6r sina samtida m\\xe5ste hans budskap ha framst\\xe5tt som lika orimligt som om n\\xe5gon idag skulle p\\xe5st\\xe5 att Jokern var Guds fiktiva s\\xe4ndebud till v\\xe4rlden, och att vi alla borde s\\xe4nka v\\xe5ra huvuden i v\\xf6rdnad inf\\xf6r hans galna grin.

Till och med Gud sj\\xe4lv \\xe4r i Paulus brev ett freak: \\u201dGuds d\\xe5rskap \\xe4r visare \\xe4n m\\xe4nniskorna och Guds svaghet starkare \\xe4n m\\xe4nniskorna.\\u201d

F\\xf6r Jacob Taubes bar Paulus brev p\\xe5 ett genuint och subversivt patos. Han talade om Pauls fulhet, om en sorts heligf\\xf6rklarande av allt som var utst\\xf6tt och f\\xf6rl\\xf6jligat \\u2013 om en d\\xe5rskapens politik.

L\\xe4ser man Paulus brev med Jacob Taubes \\xf6gon blir det tydligt att den tidiga Jesusr\\xf6relsen bars fram av en revolution\\xe4r anda. Allt skulle kastas om och bli nytt. De sista skulle bli de f\\xf6rsta, och de f\\xf6rsta skulle bli de sista. Vishet var d\\xe5rskap, och d\\xe5rskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle n\\xe5gonsin bli sig likt.

Men allt det subversiva och \\xf6verskridande f\\xf6rbleknade i samma stund som Konstantin den Store klev fram och gjorde korset till en symbol f\\xf6r imperiet och f\\xf6r sina egna milit\\xe4ra framg\\xe5ngar. Med orden \\u201dI detta tecken ska du segra\\u201d \\xe5terst\\xe4llde han den gamla ordningen.

Fast \\xe4nd\\xe5 inte. Motkulturen levde vidare som en understr\\xf6m i det europeiska samh\\xe4llet, som ett st\\xe4ndigt n\\xe4rvarande korrektiv till makten och h\\xe4rligheten. Under medeltiden blev karnevalerna, narrspelen och gycklarna b\\xe4rare av denna revolution\\xe4ra potential i v\\xe4st, liksom de heliga d\\xe5rarna i \\xf6st. Den burleska folkkulturen blev en skrattspegel, en grotesk utmaning av r\\xe5dande normer. I karnevalen var just omkastandet av den sociala och moraliska ordningen sj\\xe4lva k\\xe4rnan.

Eller, f\\xf6r att tala med Michail Bachtin, den medeltida folkkulturens fr\\xe4msta uttolkare:

\\u201d[Karnevalen] hj\\xe4lpte m\\xe4nniskan att befria sig fr\\xe5n den f\\xf6rh\\xe4rskande synen p\\xe5 v\\xe4rlden, fr\\xe5n alla konventionella regler, etablerade sanningar, alldagliga och banala g\\xe4ngse meningar, den gjorde det m\\xf6jligt att se v\\xe4rlden med andra \\xf6gon, att k\\xe4nna att allt som existerar \\xe4r relativt och f\\xf6ljaktligen att en annan v\\xe4rldsordning \\xe4r m\\xf6jlig.\\u201d

Samma anda kom senare att pr\\xe4gla konst och litteratur, ja, kulturen i sin helhet. I ett brev till en f\\xf6rfattarkollega, skrivet under Pariskommunens sista sk\\xe4lvande dagar i maj 1871, kastade Arthur Rimbaud ner n\\xe5gra rader som blivit klassiska, ett slags motto f\\xf6r den radikala modernismen: \\u201dPoeten g\\xf6r sig seende genom en l\\xe5ngvarig, allomfattande och medveten sinnesrubbning.\\u201d

Insikten har senare f\\xf6rvaltats av undergroundkulturens fr\\xe4msta f\\xf6retr\\xe4dare, som punkmusiker och skr\\xe4ckf\\xf6rfattare.

Med andra ord: Genuin f\\xf6rnyelse kr\\xe4ver ett visst m\\xe5tt av galenskap. Det absurda och groteska har ocks\\xe5 sin plats i t\\xe4nkandets historia, liksom det underh\\xe5llande, lekfulla och gr\\xe4nsl\\xf6sa. Det handlar, med en paradoxal sats, om att t\\xe4nka det ot\\xe4nkbara.

Eller, f\\xf6r att \\xe5terknyta till Michail Bachtin: \\u201dAlla stora omv\\xe4lvningar, till och med inom vetenskapens omr\\xe5de, f\\xf6reg\\xe5s och f\\xf6rbereds av en viss \\u2019karnevalisering\\u2019 av medvetandet.\\u201d

Ja, kanske \\xe4r det just s\\xe5 vi m\\xe5ste m\\xf6ta samtidens \\xf6verv\\xe4ldigande utmaningar; avkl\\xe4dda och f\\xf6rryckta, likt heliga d\\xe5rar. Kanske \\xe4r det dags att sl\\xe4ppa in clownerna. V\\xe4nda v\\xe4rlden upp och ner. L\\xe5ta de sista bli de f\\xf6rsta. F\\xf6r hur ska vi annars klara av att ta oss ur den r\\xe5dande ordningen och hantera allt fr\\xe5n klimatf\\xf6r\\xe4ndringar till \\xf6kade klyftor?

I Todd Phillips film \\u201dJoker\\u201d faller den sociala ordningen samman samtidigt som Arthur Fleck transformeras. Till sin socialsekreterare s\\xe4ger han retoriskt:

\\u2013 \\xc4r det bara jag, eller blir det allt galnare d\\xe4r ute?

Kanske \\xe4r det dags f\\xf6r oss alla att st\\xe4lla oss den fr\\xe5gan.

Mattias Hagberg, f\\xf6rfattare