BROADCASTS.com

Published: July 10, 2023, 10:26 p.m.

b'

Du m\\xe5ste v\\xe4lja: antingen eller. Dan J\\xf6nsson reflekterar \\xf6ver S\\xf8ren Kierkegaard str\\xe4nga filosofi och \\xf6ver osannolika kopplingar till hans samtida Karl Marx.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n publicerades ursprungligen 2013.

\\n

I november 1840 hade S\\xf8ren Kierkegaard best\\xe4mt sig f\\xf6r att hans f\\xe4stm\\xf6, den arton\\xe5riga Regine Olsen, kunde m\\xe5 bra av att h\\xe5llas p\\xe5 halster ett tag. Det unga parets amor\\xf6sa onsdagsritual, som n\\xe5gra m\\xe5nader hade best\\xe5tt i brevv\\xe4xling och d\\xe5 och d\\xe5 en stunds gemensam h\\xf6gl\\xe4sning ur pastor Mynsters predikningar, hade, tyckte Kierkegaard, b\\xf6rjat urarta i en alltmer opassande erotisk iver fr\\xe5n Regines sida. D\\xe4rf\\xf6r iscens\\xe4tter han nu en pl\\xf6tslig frysning av deras bekantskap.

\\n

\\n

Onsdagen den elfte november v\\xe4ntar allts\\xe5 Regine f\\xf6rg\\xe4ves p\\xe5 ett brev fr\\xe5n S\\xf8ren. N\\xe4sta onsdag likadant; f\\xf6rst onsdagen d\\xe4rp\\xe5, den tjugofemte, kommer det en hj\\xe4rtl\\xf6s, elak liten epistel som i sarkastiska ordalag uppmanar Regine att inte \\u201d\\xf8nske idelig at omkredses af en kielen Elskers forliebte M\\xf8llegang\\u201d. Efter ett kort och, f\\xe5r man anta, knappast \\xf6vertygande \\u201dDin S.K.\\u201d kommer en sista, egendomlig upplysning:

\\n

\\n

\\u201dI dette \\xd8ieblik gaaer jeg forbi dit Vindue. Jeg seer p\\xe5 mit Uhr, det betyder, at jeg har seet dig; hvis jeg ikke seer p\\xe5 Uhret, har jeg ikke seet Dig.\\u201d

\\n

\\n

Man kan f\\xf6rs\\xf6ka f\\xf6rest\\xe4lla sig scenen: Kierkegaard som i s\\xe4llskap med sin betj\\xe4nt \\u2013 som agerar brevb\\xe4rare \\u2013 vandrar genom K\\xf6penhamn, fr\\xe5n sin d\\xe5varande bostad i n\\xe4rheten av N\\xf8rreport, f\\xf6rbi domkyrkan, en bit l\\xe4ngs Str\\xf8get \\u2013 som p\\xe5 den tiden kallades \\u201dRouten\\u201d \\u2013 och ner till B\\xf8rsgade d\\xe4r Regine bodde.

\\n

\\n

Man kan f\\xf6rresten upprepa den sj\\xe4lv. En regnig torsdag i april traskar jag nerf\\xf6r N\\xf8rregade, utmed Vimmelskaftet p\\xe5 Str\\xf8get, d\\xe4r Kierkegaards skr\\xe4ddare K\\xfcntzer hade sin butik \\u2013 han som kom att dra \\xf6ronen \\xe5t sig n\\xe5gra \\xe5r senare, i mitten p\\xe5 fyrtiotalet, n\\xe4r sk\\xe4mtteckningarna i tidningen Corsaren gjorde Kierkegaard k\\xe4nd som mannen med tv\\xe5 olika l\\xe5nga byxben. Nu finns h\\xe4r Jack&Jones, Vero Moda ochs\\xe5vidare: garanterat lika l\\xe5nga byxben \\xf6verallt.

\\n

\\n

Och B\\xf8rsgade 66, Regines adress, den existerar inte l\\xe4ngre. Knippelsbron \\xf6ver till Christianshavn \\xe4r idag en brusande genomfartsled. Jag fryser, regnet b\\xf6rjar tr\\xe4nga igenom anoraken. Kierkegaard hade f\\xf6rst\\xe5s paraply (fem stycken, enligt bouppteckningen); sj\\xe4lv har jag inte ens en klocka \\u2013 eller: jo f\\xf6rresten, p\\xe5 mobilen. Med trafiken i nacken f\\xf6rs\\xf6ker jag se scenen framf\\xf6r mig \\u2013 hur filosofen v\\xe4ntar utanf\\xf6r p\\xe5 gatan medan tj\\xe4naren g\\xe5r upp med brevet; hur han avvaktar den tid det tar f\\xf6r Regine att l\\xe4sa det, f\\xf6r att sedan kasta en blick upp mot hennes f\\xf6nster, se p\\xe5 klockan (13:21) om hon st\\xe5r d\\xe4r, annars inte. Vad nu det i s\\xe5 fall skulle vara bra f\\xf6r. Och om han nu \\xf6verhuvudtaget hade t\\xe4nkt st\\xe5 kvar.

\\n

\\n

Det var november. Det kanske regnade.

\\n

\\n

Kanske. Faktum \\xe4r att den m\\xe4rkliga scenen p\\xe5 B\\xf8rsgade mycket v\\xe4l kunde vara h\\xe4mtad ur \\u201dF\\xf6rf\\xf6rarens dagbok\\u201d i Antingen-eller, Kierkegaards f\\xf6rsta stora verk, d\\xe4r han beskriver konflikten mellan tv\\xe5 motstridiga livsh\\xe5llningar, den etiska och den estetiska. Kierkegaard b\\xf6rjade skriva p\\xe5 Antingen-eller strax efter att han slog upp f\\xf6rlovningen med Regine \\u2013 av k\\xe4rlek och moralisk \\xf6vertygelse, inget annat! - och gjorde ingen hemlighet av att den reflekterade hans eget liv. Precis som det mesta han skrev, f\\xf6r \\xf6vrigt. Livet igenom n\\xe4rde Kierkegaard en djup misstro mot \\u201ddet allm\\xe4nna\\u201d och \\u201dobjektiva\\u201d, till f\\xf6rm\\xe5n f\\xf6r \\u201ddet personliga\\u201d och \\u201dsubjektiva\\u201d som han s\\xe5g som var och ens plikt att efter f\\xf6rm\\xe5ga f\\xf6rs\\xf6ka odla.

\\n

\\n

Antingen-eller kan l\\xe4sas som en ber\\xe4ttelse om en s\\xe5dan personlig kamp. Johannes f\\xf6rf\\xf6raren, som skriver dagbok i bokens f\\xf6rsta del, lider precis samma kval som Kierkegaard sj\\xe4lv i sitt f\\xf6rh\\xe5llande till Regine; han f\\xf6r\\xe4lskar sig huvudl\\xf6st i den unga Cordelia, men n\\xe4r han \\xe4ntligen f\\xe5r vad han vill ha \\xe5terst\\xe5r bara tomhet och f\\xf6rtvivlan. I bokens andra del l\\xe5ter Kierkegaard \\xe4nnu ett av sina alteregon, assessor Wilhelm, dra upp principerna f\\xf6r en livsh\\xe5llning som visar en v\\xe4g ut ur denna f\\xf6rtvivlan: att l\\xe5ta livets sv\\xe5ra beslut bottna i ett etiskt \\xf6verlagt val. Ett absolut antingen-eller. Det viktiga \\xe4r inte, skriver han, vilket beslut man tar \\u2013 det som betyder n\\xe5got \\xe4r att det bottnar i en autentisk och personlig \\xf6vertygelse. Att man sj\\xe4lv verkligen tror att det man g\\xf6r \\xe4r r\\xe4tt.

\\n

\\n

Jag ser m\\xe5nga sk\\xe4l att l\\xe4sa Kierkegaard idag. Den konflikt han m\\xe5lar upp mellan det etiska och det estetiska, till exempel, verkar ju peka rakt in i en postmodern offentlighet d\\xe4r moral och fantasi, politik och konst, st\\xe4ndigt hamnar p\\xe5 kollisionskurs. Likas\\xe5 tycks hans kritik av tidens framstegstro \\u2013 i Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift \\u2013 och den misstro han d\\xe4r utvecklar mot vetenskapens \\u201dobjektiva\\u201d sanningar tr\\xe4ffa v\\xe5r tids klimatdebatt och teknikskepsis med n\\xe4stan radiostyrd precision. F\\xf6r att inte tala om den syra han h\\xe4ller ut \\xf6ver den framv\\xe4xande borgerliga offentligheten i En literair Anmeldelse \\u2013 denna medelm\\xe5ttans triumf som gjort det ansiktsl\\xf6sa monstret \\u201dPublikum\\u201d, publiken, till env\\xe4ldig domare i ett tidevarv pr\\xe4glat av institutionaliserad missunnsamhet, av \\u201dnivellering\\u201d.

\\n

\\n

Men Kierkegaards f\\xf6rbluffande modernitet handlar nog fr\\xe4mst om hans s\\xe4tt att resonera, i ett spr\\xe5k fullt av drastiska anekdoter och skarpa bilder, och med en subjektivistisk sj\\xe4lvsv\\xe5ldighet som aldrig n\\xe5gonsin beh\\xf6ver n\\xe5gra auktoriteter f\\xf6r att underbygga sina id\\xe9er. Hans originalitet \\xe4r kort sagt enast\\xe5ende \\u2013 och det \\xe4r p\\xe5 n\\xe5got paradoxalt s\\xe4tt helt i linje med hans t\\xe4nkande att han hela tiden m\\xe5ste g\\xf6mma sig bakom dessa eviga pseudonymer, Victor Eremita, Constantin Constantius, Johannes Climacus och allt vad de heter. Som om han f\\xf6r att utveckla den absoluta, subjektiva st\\xe5ndpunkt han str\\xe4var mot blir tvungen att f\\xf6r var g\\xe5ng uppfinna ett nytt subjekt. Bli en annan f\\xf6r att bli sig sj\\xe4lv.

\\n

\\n

Men att reducera Kierkegaard till en postmodern civilisationskritiker avant la lettre \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s att g\\xf6ra det f\\xf6r enkelt f\\xf6r sig. Hans filosofi \\xe4r trots allt en religi\\xf6s filosofi, hans etik en religi\\xf6s etik. Det han ytterst str\\xe4var efter \\xe4r att fullt ut f\\xf6rst\\xe5 kristendomens konkreta inneb\\xf6rd, helt enkelt f\\xe5 ett svar p\\xe5 fr\\xe5gan hur man b\\xf6r leva som kristen \\u2013 det vill s\\xe4ga, hur man som timlig, ofullkomlig varelse f\\xf6rh\\xe5ller sig till det absoluta. \\u201dUtan risk ingen tro\\u201d, skriver Kierkegaard: att vara kristen handlar om att v\\xe5ga spr\\xe5nget, v\\xe5ga \\xf6verskridandet. V\\xe5ga brottet med det objektiva, med den allm\\xe4nna meningen. Om den s\\xe5 rentav skulle r\\xe5ka vara kyrkans.

\\n

\\n

H\\xe4r \\xe4r han ju verkligen ett barn av sin tid. Joakim Garff konstaterar i sin suver\\xe4na Kierkegaardbiografi att det \\xe4r ett \\xf6dets spratt att samtidigt som Kierkegaard sitter i K\\xf6penhamn och skriver p\\xe5 Kjerlighedens Gjerninger sitter Karl Marx \\u2013 som f\\xf6rresten fyllde \\xe5r samma dag \\u2013 i Bryssel och filar p\\xe5 Det kommunistiska manifestet. Och visst kan avst\\xe5ndet emellan dem verka sv\\xe5rt att \\xf6verbrygga. Kierkegaard, som v\\xe5ren 1848 n\\xe4stan p\\xe5 parkett kunde f\\xf6lja den stillsamma danska \\u201drevolutionen\\u201d hade sin st\\xe5ndpunkt klar i fr\\xe5gan om demokratin. \\u201dEn Folke-Regjering er det sande Billede paa Helvede\\u201d, skrev han i en samtida anteckning. Det \\xe4r ocks\\xe5 sant att Kjerlighedens Gjerninger till stora delar \\xe4r en stridsskrift mot det tidsfenomen han kallar \\u201dCommunismen\\u201d.

\\n

\\n

Men Marx och Kierkegaard hade inte bara samma f\\xf6delsedag. De tillh\\xf6rde ocks\\xe5 samma borgerliga, europeiska intelligentia, under samma omv\\xe4lvande epok: den frambrytande kapitalismens. Fr\\xe5n var sitt h\\xe5ll betraktade de samma genomgripande samh\\xe4llsf\\xf6r\\xe4ndringar, och kom i n\\xe5gon mening till lika radikala slutsatser. P\\xe5 s\\xe4tt och vis angriper de ju samma fenomen \\u2013 det som Marx kallar \\u201dalienationen\\u201d; Kierkegaard allts\\xe5 \\u201dnivelleringen\\u201d. Men str\\xe4vandet efter ett autentiskt liv \\xe4r f\\xf6r Kierkegaard ett individuellt och etiskt, d\\xe4r det f\\xf6r Marx \\xe4r ett kollektivt och socialt projekt. Den \\u201dj\\xe4mlikhet\\u201d som b\\xe5da h\\xe4vdar som det h\\xf6gsta goda \\xe4r f\\xf6r Kierkegaard en j\\xe4mlikhet i kristen mening: en likhet inf\\xf6r Gud, som den troende manifesterar i den k\\xe4rlekens g\\xe4rning som heter barmh\\xe4rtighet.

\\n

\\n

Barmh\\xe4rtigheten \\xe4r k\\xe4rnan i Kierkegaards t\\xe4nkande; sj\\xe4lva f\\xf6ruts\\xe4ttningen f\\xf6r ett autentiskt liv. Barmh\\xe4rtigheten \\xe4r f\\xf6r Kierkegaard vad solidariteten \\xe4r f\\xf6r Marx: den etiska grunden f\\xf6r ett oegennyttigt handlande. Men allts\\xe5 inte \\u2013 som i Manifestet \\u2013 sprungen ur gemensamma materiella intressen, utan ur den enskilda m\\xe4nniskans f\\xf6rm\\xe5ga till identifikation med en annan.

\\n

\\n

Och det \\xe4r onekligen en st\\xe5ndpunkt som fortfarande kan vara b\\xe5de radikal och kontroversiell. Kanske \\xe4r det d\\xe4rf\\xf6r Kierkegaard inte, som HC Andersen, har blivit n\\xe5gon turistattraktion; d\\xe4rf\\xf6r, allts\\xe5, som man inte kan g\\xe5 in en regnig dag i en butik p\\xe5 Vimmelskaftet och k\\xf6pa sig ett par byxor med olika l\\xe5nga ben.

\\n

\\n

Men det \\xe4r ocks\\xe5 d\\xe4rf\\xf6r som jag fortfarande inte klarar av att l\\xe4sa vad han skrev utan att bli provocerad. Hans etiska subjektivism, med dess kompromissl\\xf6sa krav p\\xe5 autenticitet och uppriktighet g\\xe5r inte n\\xf6dv\\xe4ndigtvis hand i hand med j\\xe4mlikheten och barmh\\xe4rtigheten. Man kan ju ocks\\xe5, k\\xe4re S\\xf6ren, mycket v\\xe4l g\\xf6ra en m\\xe4nniska illa bergfast \\xf6vertygad om att man, i n\\xe5gon h\\xf6gre mening, g\\xf6r det r\\xe4tta. D\\xe4r jag st\\xe5r p\\xe5 Knippelsbron i regnet och s\\xf6ker ett f\\xf6r l\\xe4nge sedan f\\xf6rsvunnet hus bland molnen skulle jag ge mycket f\\xf6r att h\\xf6ra vad Regine Olsen t\\xe4nkte den d\\xe4r onsdagen i november 1840.

\\n

Dan J\\xf6nsson, f\\xf6rfattare och ess\\xe4ist

'