BROADCASTS.com

Published: Feb. 2, 2021, 5:01 a.m.

b'

Esther "Etty" Hillesum s\\xf6kte efter en k\\xe4rlek bortom ha-beg\\xe4ret. Helena Granstr\\xf6m f\\xf6ljer den andliga utvecklingen i Hillesums ber\\xf6mda dagb\\xf6cker och funderar \\xf6ver beg\\xe4rets och k\\xe4rlekens djupa inneb\\xf6rd.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n publicerades f\\xf6rsta g\\xe5ngen i januari 2019.

\\n

Den d\\xe4r intensiva k\\xe4nslan av att vilja \\xe4ga.

\\n

Du st\\xe5r inf\\xf6r ett vackert landskap, ett landskap vars storslagenhet du inte var beredd p\\xe5. Det v\\xe4cker n\\xe5got till liv inom dig som du knappt kan uth\\xe4rda. Du vill klamra dig fast vid det; det enda s\\xe4ttet att st\\xe5 ut med att s\\xe5 mycket sk\\xf6nhet existerar, \\xe4r att g\\xf6ra den till din.

\\n

Du st\\xe5r inf\\xf6r ett ting, och allt du kan t\\xe4nka p\\xe5 \\xe4r hur detta ting ska kunna bli ditt, som om det vore en sedan l\\xe4nge f\\xf6rlorad kroppsdel som \\xe4ntligen \\xe5terfunnits. Du vill ha det, just i den stunden \\xe4r du s\\xe4ker p\\xe5 att du beh\\xf6ver det f\\xf6r att vara den du borde vara, f\\xf6r att vara hel.

\\n

Eller: Du st\\xe5r inf\\xf6r en annan m\\xe4nniska.

\\n

ingen sk\\xf6nhet varar f\\xf6r evigt \\u2013 den som inte f\\xf6rm\\xe5r att acceptera den f\\xf6rlusten, m\\xe5ste ist\\xe4llet f\\xf6rneka den.

\\n

N\\xe4r Etty Hillesum, en 27-\\xe5rig holl\\xe4ndsk-judisk jurist och \\xf6vers\\xe4ttare, m\\xf6ter den drygt 50-\\xe5riga psykoanalytikern Julius Spier \\xe4r det denna k\\xe4nsla som infinner sig: Viljan att ha honom, och att ha honom f\\xf6r sig sj\\xe4lv. De tr\\xe4ffas p\\xe5 hans praktik, d\\xe4r han bedriver en okonventionell form av analys, som inbegriper s\\xe5v\\xe4l brottning som att han l\\xe4ser i hennes h\\xe4nder, i det han kallar f\\xf6r \\u201dhennes andra ansikte\\u201d. Deras relation \\xf6verskrider snart de terapeutiska ramarna, och kommer att utg\\xf6ra motor f\\xf6r en intensiv inre utveckling hos Hillesum. I dagboken skildras hennes kluvna k\\xe4nslor inf\\xf6r Spier, de tv\\xe4ra kasten mellan tungsinne och lycka, \\xe5tr\\xe5 och f\\xf6rtvivlan som hon upplever under 1940-talets f\\xf6rsta \\xe5r \\u2013 allt medan f\\xf6rf\\xf6ljelse och mis\\xe4r stegras i v\\xe4rlden utanf\\xf6r, och snart tr\\xe4nger in ocks\\xe5 i hennes egna inre rum.

\\n

Beg\\xe4r hon honom? Inte som en man, skriver hon, men som en m\\xe4nniska; \\xe4nd\\xe5 \\xe4r det sinnliga st\\xe4ndigt n\\xe4rvarande, inte alltid som \\xe5tr\\xe5 men hela tiden som en vilja till intimitet. Och som klangbotten f\\xf6r denna l\\xe4ngtan finns str\\xe4van att sl\\xe4ppa taget om livet f\\xf6r att p\\xe5 s\\xe5 vis kunna leva det fullt ut, viljan att kunna n\\xe5 fram till Spier p\\xe5 samma s\\xe4tt. H\\xe4r m\\xe5ste ocks\\xe5 det konstn\\xe4rliga skapandets drivkrafter uts\\xe4ttas f\\xf6r pr\\xf6vning: Att skriva \\xe4r, menar Hillesum, bara \\u201dett annat s\\xe4tt att \'\\xe4ga\'. Det \\xe4r att med ord och bild dra f\\xf6rem\\xe5len till sig och p\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt \\xe4nd\\xe5 \\xe4ga dem. Att i all stillhet smyga sig undan i ensamhet med alla skatter jag samlat mig, och skriva ned alltihop, beh\\xe5lla det och avnjuta det f\\xf6r mig sj\\xe4lv.\\u201d All sk\\xf6nhet \\xe4r pl\\xe5gsam, eftersom ingen sk\\xf6nhet varar f\\xf6r evigt \\u2013 den som inte f\\xf6rm\\xe5r att acceptera den f\\xf6rlusten, m\\xe5ste ist\\xe4llet f\\xf6rneka den.

\\n

Det sexuella beg\\xe4ret utg\\xf6r f\\xf6rst\\xe5s en alldeles egen sorts habeg\\xe4r, nog s\\xe5 omutligt n\\xe4r det uppst\\xe5r, men utan verkligt djupg\\xe5ende \\xe4gandeanspr\\xe5k. Men det finns en annan k\\xe4nsla, \\xe4nnu girigare, \\xe4nnu mer glupande, som i h\\xf6gre grad \\xe4n den direkta, situationsbundna lusten kr\\xe4ver fullst\\xe4ndig kontroll \\xf6ver sitt objekt: Du ska tillh\\xf6ra mig. Du \\xe4r bara min. Du ska se, \\xe5tr\\xe5, \\xe4lska bara mig. \\xc4r det denna k\\xe4nsla som vi ibland kallar k\\xe4rlek? I alla h\\xe4ndelser \\xe4r det den som Hillesum, v\\xe4gledd av Spier, str\\xe4var bort ifr\\xe5n, i riktning mot en urskiljningsl\\xf6s k\\xe4rlek till m\\xe4nskligheten. Han s\\xe4ger, skriver Hillesum, att k\\xe4rleken till alla m\\xe4nniskor \\xe4r mer \\xe4n k\\xe4rleken till en enda. F\\xf6r k\\xe4rleken till en enda m\\xe4nniska \\xe4r str\\xe4ngt taget bara egenk\\xe4rlek.

\\n

Den sanna k\\xe4rleken, har det sagts, har ingen annan avsikt \\xe4n att \\xe4lska. Men beg\\xe4ret har ingen annan avsikt \\xe4n att s\\xf6ka sin tillfredsst\\xe4llelse, och denna tillfredsst\\xe4llelse \\xe4r i sista instans en inre, kanske till och med en in\\xe5tv\\xe4nd, upplevelse. Den f\\xf6r\\xe4lskades intensiva upptagenhet av f\\xf6rem\\xe5let f\\xf6r f\\xf6r\\xe4lskelsen, \\xe4r den inte lika mycket en upptagenhet vid det egna tillst\\xe5ndet, en vilja att h\\xe5lla kvar de jublande k\\xe4nslorna av upprymdhet och lycka?

\\n

Och \\xe4nd\\xe5 \\xe4r det fr\\xe5n denna k\\xe4lla som dr\\xf6mmen om \\xf6msesidighet h\\xe4mtar sin n\\xe4ring, dr\\xf6mmen om ett m\\xf6te d\\xe4r min egen vilja f\\xf6renas med den andres: N\\xe5got i honom svarar mot n\\xe5got i mig, n\\xe5got mellan oss g\\xf6r distinktionen oviktig.

\\n

Men kanske \\xe4r en f\\xf6ruts\\xe4ttning f\\xf6r varje egentligt m\\xf6te \\u2013 erotiskt eller annat \\u2013 en beredvillighet att sl\\xe4ppa taget om allt man tror sig ha

\\n

Upplevelsen av en s\\xe5dan korrespondens g\\xf6r det m\\xf6jligt att undkomma f\\xf6rest\\xe4llningen om det erotiska m\\xf6tet som en transaktion, tv\\xe5 individer som anv\\xe4nder varandra f\\xf6r att stilla sina respektive lustar. F\\xf6r ett \\xf6gonblick g\\xf6r den det m\\xf6jligt f\\xf6r mig att tro att verklig \\xf6msesidighet existerar, och dessutom \\xe4r inom r\\xe4ckh\\xe5ll; att det finns ett vi, som inte bara \\xe4r resultatet av f\\xf6rhandlingar mellan tv\\xe5 hungriga jag.

\\n

Men kanske \\xe4r en f\\xf6ruts\\xe4ttning f\\xf6r varje egentligt m\\xf6te \\u2013 erotiskt eller annat \\u2013 en beredvillighet att sl\\xe4ppa taget om allt man tror sig ha, till och med allt man tror sig vara. Under det dryga \\xe5r som Hillesums relation till Spier utvecklas, utvecklas ocks\\xe5 hennes relation till det hon kallar Gud \\u2013 men denna Gud tycks inte vara en yttre kraft, snarare n\\xe5got i k\\xe4rnan av det egna jaget: \\u201dI mitt inre finns en mycket djup brunn. Och i den brunnen finns Gud.\\u201d

\\n

Att uppg\\xe5 i Gud blir kanske d\\xe4rf\\xf6r detsamma som att lyckas bli den m\\xe4nniska som man burit g\\xf6md inom sig sj\\xe4lv, vilket i sin tur kan betyda att omfatta en k\\xe4rlek som inte l\\xe4ngre kr\\xe4ver att f\\xe5 \\xe4ga sitt objekt. Att acceptera alltings flyktighet: f\\xf6r\\xe4lskelsens, sk\\xf6nhetens, den egna identitetens och slutligen ocks\\xe5 sj\\xe4lva livets. Jag kommer att t\\xe4nka p\\xe5 psykologen Erich Fromm, som i sin bok Att ha eller att vara? st\\xe4ller \\xe4gandet mot varandet, och konstaterar att den som vill slippa d\\xf6dsskr\\xe4ck inte b\\xf6r l\\xe4gga sina krafter p\\xe5 att f\\xf6rbereda sig f\\xf6r d\\xf6den, utan p\\xe5 \\u201den fortg\\xe5ende anstr\\xe4ngning att inskr\\xe4nka \\xe4gandets livsform och utvidga varandets\\u201d. Den som inte tror sig \\xe4ga n\\xe5got, har inte heller n\\xe5got att f\\xf6rlora. F\\xf6rst n\\xe4r denna insikt verkligen \\xe4r vunnen, kan vi sluta klamra oss fast vid v\\xe4rlden, och f\\xf6rst d\\xe5 kan vi erfara den rent och fullt, utan att erfarenheten grumlas av sm\\xe4rta, l\\xe4ngtan och sorg.

\\n

\\u201dMitt liv\\u201d, skriver Hillesum, \\u201dhar s\\xe5 att s\\xe4ga utvidgats till att inbegripa d\\xf6den [\\u2026] Genom att utesluta d\\xf6den ur sitt liv har man inte ett fullst\\xe4ndigt liv, och genom att r\\xe4kna med d\\xf6den utvidgar och berikar jag mitt liv.\\u201d Man skulle kunna se denna h\\xe5llning som en form av kapitulation \\u2013 att sj\\xe4lv v\\xe4lja att sl\\xe4ppa in d\\xf6den i sitt liv kan l\\xe5ta vackert, men f\\xf6r den som vilken dag som helst kan deporteras till ett koncentrationsl\\xe4ger, \\xe4r det inte bara en f\\xf6rsk\\xf6nande omskrivning? Den d\\xf6d som man tror sig har bjudit in, har den inte alldeles p\\xe5 egen hand spr\\xe4ngt d\\xf6rren och intagit ens hem, dits\\xe4nd av en fr\\xe4mmande och okontrollerbar makt?

\\n

Med ett s\\xe5dant f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4tt f\\xf6rlorar ocks\\xe5 \\xf6verlevnaden sitt sj\\xe4lvklara egenv\\xe4rde, den \\xe4r i sig sj\\xe4lv inte nog: \\u201dN\\xe4r vi inte har mer att erbjuda en utblottad efterkrigsv\\xe4rld \\xe4n v\\xe5ra till varje pris r\\xe4ddade kroppar och ingen ny mening, som \\xe4r sprungen ur de djupaste brunnarna av v\\xe5r n\\xf6d och v\\xe5r f\\xf6rtvivlan, d\\xe5 kommer det inte att r\\xe4cka till.\\u201d

\\n

Att undvika d\\xf6den tycks f\\xf6r Hillesum mindre viktigt \\xe4n att l\\xe4ra fr\\xe5n den. Det kan framst\\xe5 som att l\\xe4ttvindigt sl\\xe4ppa taget om livet \\u2013 men skulle lika g\\xe4rna kunna vara att insistera p\\xe5 dess djupaste inneb\\xf6rd. Kanske kan det till och med f\\xf6rst\\xe5s som uttryck f\\xf6r en innerlig k\\xe4rlek, storsint nog att ge upp ocks\\xe5 det som den \\xe4lskar mest.

\\n

Helena Granstr\\xf6m, f\\xf6rfattare med bakgrund inom fysik och matematik

\\n

\\n

Litteratur

\\n

Etty Hillesum: Dagb\\xf6cker och brev i urval. \\xd6vers\\xe4ttare: Brita Dahlman och Olov Hyllienmark. Faethon 2018.

'