Erica Jong som vagvisare i livet

Published: March 24, 2022, 5 a.m.

b'

Med R\\xe4dd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars ber\\xe4ttar om hur Erica Jong g\\xe5r att v\\xe4nda sig till f\\xf6r livsvisdomar under ett helt liv.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

F\\xf6rfattaren Erica Jong skrev n\\xe5nstans att skilsm\\xe4ssan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella s\\xe5r i sj\\xe4len som f\\xe5r allt som sker efter\\xe5t att verka uth\\xe4rdligt.

Jag har under \\xe5rtionden l\\xe5tit mig inspireras av hennes romaner. De \\xe4r som handb\\xf6cker om \\xe5ldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet f\\xe5 mig p\\xe5 s\\xe5 gott hum\\xf6r som hon.

Det kanske inte \\xe4r sj\\xe4lvklart att kunna Erica Jongs litter\\xe4ra position p\\xe5 sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som f\\xf6r\\xe4ndrade hennes liv ut, debutromanen "R\\xe4dd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och d\\xe4r begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den s\\xe5lt sis\\xe5d\\xe4r 20 miljoner exemplar. Jag var f\\xf6r ung f\\xf6r att erfara detta men n\\xe4r jag hittade boken p\\xe5 en loppis f\\xf6r tjugo \\xe5r sen blev jag \\xe4nd\\xe5 lite uppiggad retroaktivt.

I "R\\xe4dd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet p\\xe5 tjugonio \\xe5r, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som ocks\\xe5 han \\xe4r psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker p\\xe5 planet inser Isadora att hon har g\\xe5tt hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det d\\xe5 att vara r\\xe4dd f\\xf6r? Att klara sig p\\xe5 egen hand utan man, hoten fr\\xe5n terrorister och neonazisterna. S\\xe5 dyker en \\xe4lskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora dr\\xf6mmer om \\u201ddet knappl\\xf6sa knullet\\u201d med en fr\\xe4mling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsf\\xf6rts felaktigt, nej, det \\xe4r ingen avf\\xf6rtrollad promiskuitet det handlar om. Knappl\\xf6sa knull \\xe4r knappt genomf\\xf6rbara annat \\xe4n i fantasin, och sex \\xe4r inget botemedel f\\xf6r rastl\\xf6shet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, s\\xe5gades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev l\\xe4sarnas sexguru i generationer.

Men det \\xe4r snarare b\\xf6ckerna om \\xe5ldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, f\\xf6rst var det "R\\xe4dd f\\xf6r femtio". Uttrycket kl\\xe4md mellan generationerna, som jag oavbrutet anv\\xe4nde n\\xe4r barnen var ton\\xe5ringar och f\\xf6r\\xe4ldrarna sjuka, stal jag fr\\xe5n henne. Andra halvan av livet ska v\\xe4l inte beh\\xf6va vara en pendelr\\xf6relse mellan fasa och resignation! Och det \\xe4r f\\xf6rst n\\xe4r man v\\xe5gar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan m\\xe4nniska f\\xf6r d\\xe5 \\xe4r man inte l\\xe4ngre r\\xe4dd f\\xf6r att bli l\\xe4mnad, sa jag till v\\xe4ninnorna, citerande Erica Och n\\xe4r jag var utled p\\xe5 all meningsl\\xf6s dejting sa hon: Man m\\xe5ste tycka om m\\xe4n f\\xf6r att tr\\xe4ffa m\\xe4n! Aha!

Som fyrtiotalist v\\xe4xte hon upp i ett Amerika och i en v\\xe4rld som h\\xe5nade kvinnlig mognad men vid femtio, h\\xe4vdade hon, bryter sig den galna kvinnan p\\xe5 vinden l\\xf6s, klampar nerf\\xf6r trappan och s\\xe4tter eld p\\xe5 huset. "N\\xe4r k\\xe4rleken \\xe4r klar med en har man massor av liv kvar. Varf\\xf6r ombeds vi alltid s\\xe4tta str\\xe5lkastaren p\\xe5 den smala sektor av v\\xe5ra liv som vi delar med m\\xe4n? Skriva om k\\xe4rlek tills vi blir uttr\\xe5kade sj\\xe4lva?".

P\\xe5 en annan loppis hittade jag sen romanen "R\\xe4dd att d\\xf6" fr\\xe5n 2016 som i original f\\xf6rst\\xe5s heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som \\xe4r en sk\\xe5despelare strax \\xf6ver 60 p\\xe5 Manhattan. Hon \\xe4r hyfsat lyckligt gift f\\xf6r fj\\xe4rde g\\xe5ngen med en stenrik industrimagnat med hj\\xe4rtproblem och hon har d\\xf6ende kulturf\\xf6r\\xe4ldrar i en j\\xe4ttev\\xe5ning. Omgiven av d\\xf6den b\\xf6rjar hon s\\xf6ka lite handfast sex p\\xe5 sajten zipless dot com \\u2013 naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker \\u2013 men \\xf6nskedr\\xf6mmen om sex med ok\\xe4nd bortom ansvar funkade ju inte ens d\\xe5. Och som andlig v\\xe4gvisare i denna metaroman upptr\\xe4der sj\\xe4lvaste Isabella Wing.  Efter diverse tr\\xf6stl\\xf6sa dejter med skitr\\xe4dda m\\xe4n i gummidr\\xe4kter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin \\xe4r mer potent \\xe4n verkligheten.

Jongs moraliska credo p\\xe5 \\xe5ldersh\\xf6sten skulle kunna vara: Anstr\\xe4ng dig lite mer med det du har. Tillit och l\\xe5ngsamhet. Och samtidigt \\xe4r ansiktslyftningarna f\\xf6r Vanessa en klen tr\\xf6st n\\xe4r f\\xf6r\\xe4ldrarna d\\xf6r och barnen \\xe4r p\\xe5 rehab. Hundarna \\xe4lskar en men de d\\xf6r ocks\\xe5, trots alla svindyra veterin\\xe4rf\\xf6rs\\xe4kringar.

Rundg\\xe5ngen i romanerna g\\xf6r inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer p\\xe5 Youtube \\xe4r hon alltid bl\\xe4ndande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon \\xe4r och hon har en krass blick p\\xe5 det Amerika som omger henne. I "R\\xe4dd att d\\xf6" stryker jag under: "Halva moderskapet \\xe4r att h\\xe5lla k\\xe4ft". Och "det fj\\xe4rde \\xe4ktenskapet kommer att bli b\\xe4ttre ska du se".

\\xd6ver fiktionen ligger bara en tunn hinna, det \\xe4r alltid samma f\\xf6r\\xe4ldrar och systrar och dotter, exm\\xe4n och gamla gondolj\\xe4r\\xe4lskare i Venedig men i handboken om skrivandet "F\\xf6rf\\xf6ra demonen" menar hon att man alltid ska skriva \\u2013 just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet beh\\xf6ver inte s\\xe4ttas p\\xe5 pr\\xe4nt". Och man beh\\xf6ver tro p\\xe5 n\\xe5n demon f\\xf6r att kunna skriva. Det har hon l\\xe4rt av nobelpristagaren Singer och sin gamla v\\xe4n fr\\xe5n sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det \\xe4r livbojen som dr\\xe4nker en", s\\xe4ger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter d\\xf6den. "Bara p\\xe5 botten kan man finna sin egenart."

En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga f\\xf6rfattarkollegan som redl\\xf6s vaknade upp med Norman Mailer ovanp\\xe5 sig och sa: Om en enda kvinna skulle ber\\xe4tta sanningen om sitt liv skulle hela v\\xe4rlden brista.

Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "R\\xe4dd att d\\xf6" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanb\\xf6ckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende m\\xe4n, och insikten: Jag beh\\xf6ver inte f\\xe5 min sj\\xe4lvk\\xe4nsla s\\xf6nderslagen varje dag bara f\\xf6r att f\\xe5 uppleva hudl\\xf6s sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utm\\xe4rkt \\xe5tminstone i teorin f\\xf6r att f\\xf6rs\\xf6ka bryta destruktiva aff\\xe4rer f\\xf6rr.  

Hon \\xe4r som en \\xe4ldre v\\xe4ninna som trasslat sig genom AA och f\\xf6rs\\xf6rjt fel m\\xe4n i \\xe5rtionden, som kan klappa en p\\xe5 huvudet och s\\xe4ga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.

Ibland p\\xe5minner hon ocks\\xe5 om en tempor\\xe4rt insiktsfull Ulf Lundell, lika fl\\xf6dande l\\xe4ttl\\xe4st, vindlande iv\\xe4g, tappande tr\\xe5den d\\xe4r hon pr\\xf6vande utg\\xe5r fr\\xe5n de egna erfarenheterna, och kanske \\xe4r det d\\xe4rf\\xf6r det s\\xe5 ofta br\\xe4nner till: "Att kunna sitta stilla, vad \\xe4r det? Ren n\\xe5d, skulle jag tro", s\\xe4ger Erica eller hennes alter ego. "Och det \\xe4r det sv\\xe5raste av allt". "Nu ska jag sitta ensam p\\xe5 landet och g\\xf6ra ett collage av mitt liv." Det \\xe4r j\\xe4ttebra sagt!!

Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som f\\xf6rfattare, f\\xf6r att hon kommit p\\xe5 att det finns enskilda liv som \\xe4r mer intressanta \\xe4n hennes. Det \\xe4r nu inte helt s\\xe4kert. Hon har fyllt \\xe5ttio \\xe5r och jag hoppas innerligt att det finns m\\xe5nga uppg\\xf6relser kvar att s\\xe4tta h\\xe5rdlackerade naglar i, r\\xe4dslor att rispa h\\xe5l p\\xe5. Fast hon verkar vara skitsur p\\xe5 f\\xf6rl\\xe4ggarna, s\\xe4ger i en teveintervju att "agents are whores".

S\\xe5 jag f\\xf6rsjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att n\\xe4r jaget b\\xf6rjar namedroppa ber\\xf6mdheter och kr\\xe4kas p\\xe5 festerna kan man l\\xe4sa diagonalt en stund f\\xf6r p\\xe5 n\\xe4sta sida kommer n\\xe5got att \\xe5ter messa v\\xe4ninnorna, som detta helt geniala ur "R\\xe4dd att d\\xf6": "F\\xf6r\\xe4ldrar blir \\xe4dlare efter sin d\\xf6d. De blir ocks\\xe5 roligare och mer \\xe4lskv\\xe4rda, de b\\xf6rjar sakta f\\xf6rtj\\xe4na ens desperata k\\xe4rlek."

Katarina Wikars, medarbetare p\\xe5 Kulturredaktionen

'