BROADCASTS.com

b'

Hon var en internationellt erk\\xe4nd skulpt\\xf6r, hon var svart och hon var kvinna. Men l\\xe4nge tycktes hon utraderad ur historien. Anna Blennow pusslar ihop n\\xe5gra bitar i Edmonia Lewis exceptionella liv.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Denna ess\\xe4 s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen i oktober 2020.

Utanf\\xf6r det som en g\\xe5ng var skulpt\\xf6ren Antonio Canovas atelje finns Roms kanske m\\xe4rkligaste font\\xe4n. \\xd6ver ett vattenfyllt kar i granit ligger en naken mansfigur utstr\\xe4ckt. Hans kropp \\xe4r skulpterad i en vittrad, brungr\\xe5 vulkanisk stenart, medan huvudet \\u2013 en sorgl\\xf6st flinande gubbe \\u2013 \\xe4r marmorvitt. Figuren f\\xf6rest\\xe4ller den st\\xe4ndigt vinberusade halvguden Silenus. Hans m\\xf6rka stenkropp \\u2013 en \\xe5terbrukad antik skulptur \\u2013 skulle f\\xf6ra tankarna till den vilda och ociviliserade naturen.

Kring \\xe5r 1800 var Canova en av de fr\\xe4msta representanterna f\\xf6r nyklassicismens tolkning av antikens skulpturkonst, och han portr\\xe4tterade samtidens k\\xe4ndisar alltifr\\xe5n p\\xe5ven till Napoleon i bl\\xe4ndvit marmor. Men vad man \\xe4nnu inte visste var att antiken var allt annat \\xe4n f\\xe4rgl\\xf6s. Grekiska och romerska skulpturer var ursprungligen bem\\xe5lade i starka f\\xe4rger, men n\\xe4r de \\xe5terfanns framgr\\xe4vda ur marken fr\\xe5n ren\\xe4ssansen och fram\\xe5t hade f\\xe4rgen flagnat, och eventuella rester tv\\xe4ttades bort. Antiken blev vit, och de bleka skulpturerna laddades med f\\xf6rest\\xe4llningar om ett idealiserat f\\xf6rg\\xe5nget.

Under andra h\\xe4lften av 1800-talet arbetade Roms stora koloni av konstn\\xe4rer fortfarande i samma stil. Av dem var m\\xe5nga amerikaner. S\\xe5 m\\xe5nga att amerikanska tidningar regelbundet rapporterade om deras verksamhet. I februari 1867 skriver The Evening Telegraphs uts\\xe4nde: \\u201dI Canovas gamla studio fann jag miss Edmonia Lewis, som, f\\xf6rmodar jag, \\xe4r den enda f\\xe4rgade skulptrisen i v\\xe4rlden \\u2013 en dam p\\xe5 kanske 23 \\xe5r, med afrikanskt och indianskt blod i sina \\xe5dror. Hon kom till Rom f\\xf6r lite mer \\xe4n ett \\xe5r sedan som en fr\\xe4mling okunnig i italienska. Men hon hade redan best\\xe4mt sig f\\xf6r vad hon skulle \\xe4gna sig \\xe5t\\u2026\\u201d

Historien om Edmonia Lewis inneh\\xe5ller s\\xe5 m\\xe5nga exceptionella detaljer att de spr\\xe4nger ramarna f\\xf6r vilken ber\\xe4ttelse som helst. \\xc4nd\\xe5 \\xe4r stora delar av hennes liv fortfarande ok\\xe4nda. Trots att Lewis levde i Rom i n\\xe4stan trettio \\xe5r tycks hon utraderad ur stadens minne, och trots att hon blev en av sin tids mest framg\\xe5ngsrika konstn\\xe4rer var hon l\\xe4nge osynlig ocks\\xe5 i konsthistorien.

Hon f\\xf6ddes i New York omkring \\xe5r 1844, barn till en ursprungsamerikansk mor och en afrikansk\\xe4ttad far. Tidigt blev hon f\\xf6r\\xe4ldral\\xf6s och v\\xe4xte upp hos sin mors sl\\xe4kt i Ojibwe-stammen. Om den tiden skulle hon senare s\\xe4ga: \\u201dDet finns ingenting s\\xe5 vackert som den vilda skogen. Att f\\xe5nga en fisk, steka den \\xf6ver elden och \\xe4ta den i det fria, \\xe4r den st\\xf6rsta av alla njutningar. Jag skulle inte st\\xe5 ut en vecka i stan, om det inte vore f\\xf6r att jag \\xe4lskar konsten.\\u201d

Men v\\xe4gen fr\\xe5n den fria skogen till den fria konsten var l\\xe5ng. Lewis halvbror, som hade tj\\xe4nat lite pengar p\\xe5 att arbeta som barberare, bekostade hennes utbildning vid Oberlin College i Ohio, det f\\xf6rsta amerikanska l\\xe4ros\\xe4te som v\\xe4lkomnade icke-vita. \\xc4nd\\xe5 utsattes hon f\\xf6r rasistiska angrepp d\\xe4r, och efter att ha g\\xe5tt i l\\xe4ra hos en skulpt\\xf6r arbetade hon m\\xe5lmedvetet f\\xf6r att ge sig av utomlands. F\\xf6r det enda hon ville var att verka som konstn\\xe4r utan att st\\xe4ndigt bli p\\xe5mind om sin hudf\\xe4rg, och det var inte m\\xf6jligt i Amerika. Hon specialiserade sig p\\xe5 portr\\xe4ttbyster av k\\xe4nda slaverimotst\\xe5ndare, som s\\xe5lde s\\xe5 bra att hon hade r\\xe5d att resa till Europa, till Rom.

Via kontakter etablerade sig Lewis snabbt i Roms konstn\\xe4rsv\\xe4rld, och f\\xf6ljde sj\\xe4lvs\\xe4kert sin egen v\\xe4g. Hon gjorde inte, som andra skulpt\\xf6rer, f\\xf6rlagor i lera f\\xf6r att sedan l\\xe5ta lokala stenhuggare arbeta fram dem i monumentalt format i marmor. Hela den tunga processen utf\\xf6rde hon sj\\xe4lv. Hon brydde sig inte om att inv\\xe4nta best\\xe4llningar p\\xe5 kostsamma st\\xf6rre skulpturer, utan skapade de verk hon ville, och lyckades oftast hitta k\\xf6pare till dem.

Och i Rom f\\xf6rde hon en st\\xe4ndig frihetskamp i sin konst. \\u201dForever Free\\u201d visar ett afrikanamerikanskt par som l\\xe4gger av slaveriets bojor. Skulpturgruppen \\u201dHiawathas br\\xf6llop\\u201d inspirerades av poeten Henry Wadsworth Longfellows dikt Hiawatha\\u2019s Song, som byggde p\\xe5 ursprungsamerikanska myter. Lewis popularitet bara \\xf6kade, och hon reste ofta tillbaka till Amerika f\\xf6r att visa sina verk. St\\xf6rst uppseende v\\xe4ckte en skulptur av Kleopatras sj\\xe4lvmord p\\xe5 v\\xe4rldsutst\\xe4llningen i Philadelphia \\xe5r 1876. Drottningens d\\xf6ds\\xf6gonblick framst\\xe4lldes av Lewis som en seger: Kleopatra kunde inte underkuvas av den romerska \\xf6vermakten.

Mot slutet av 1800-talet tappade nyklassicismen i popularitet, och konstens huvudstad flyttade fr\\xe5n Rom till Paris. Lewis stj\\xe4rnstatus dalade, och hon hamnade till slut i London, d\\xe4r hennes vidare \\xf6den \\xe4r ok\\xe4nda. L\\xe4nge visste man inte ens var hon l\\xe5g begravd, men f\\xf6r bara n\\xe5gra \\xe5r sedan lokaliserades hennes om\\xe4rkta grav p\\xe5 en Londonkyrkog\\xe5rd. D\\xe4r ligger nu en blank, svart sten med inskrift i guldbokst\\xe4ver: \\u201dEdmonia Lewis, skulpt\\xf6r\\u201d.

Men under de senaste decennierna har man b\\xf6rjat rekonstruera Edmonia Lewis historia, som precis som m\\xe5nga av hennes verk skingrats och g\\xe5tt f\\xf6rlorad under 1900-talet. Kleopatraskulpturen, som f\\xf6rblev os\\xe5ld, hamnade till exempel som gravmonument \\xf6ver en kappl\\xf6pningsh\\xe4st i en f\\xf6rort till Chicago, k\\xf6ptes senare av en lokal tandl\\xe4kare, och f\\xf6rpassades sedan till ett f\\xf6rr\\xe5d d\\xe4r en konsthistoriker fann den i slutet av 1980-talet. Idag finns den i Smithsonian American Art Museum.

F\\xe5 fotografier av Lewis \\xe4r bevarade. Bara ett av dem kommer fr\\xe5n hennes tid i Rom. Hon poserar kl\\xe4dd i en kritvit kl\\xe4nning med spetsar och volanger i lager p\\xe5 lager. Och historien om henne \\xe4r ett lappt\\xe4cke av f\\xe4rg och vithet, historia och ideal, hud och kropp. F\\xf6rfattaren Henry James raljerade \\xf6ver hur hennes hudf\\xe4rg, som \\u201dpittoreskt kontrasterade mot hennes material\\u201d, var den fr\\xe4msta orsaken till hennes ber\\xf6mmelse, svart mitt i den \\u201dmarmorvita flocken\\u201d av kvinnliga konstn\\xe4rer i Rom. Men sj\\xe4lv sade hon: \\u201dVissa ber\\xf6mmer mig f\\xf6r att jag \\xe4r f\\xe4rgad, och den sortens ber\\xf6m vill jag inte ha. Anm\\xe4rk hellre p\\xe5 mina brister, f\\xf6r det kommer att l\\xe4ra mig n\\xe5got.\\u201d

Lewis positionerade sig med sj\\xe4lvklarhet mitt i den v\\xe4sterl\\xe4ndska, vita kulturhistoria vars centrum vid den tiden fortfarande var Rom. Hon signerade sina verk p\\xe5 latin: Edmonia Lewis fecit Roma. Hennes skulpturer av icke-vita individer avbildade i vit marmor tog plats i samtidskonsten utan den tidstypiska exotisering och sexualisering av det fr\\xe4mmande som till exempel kom till uttryck i id\\xe9n om den \\xe4dle vilden. Men varken Lewis eller hennes samtida visste att den v\\xe4rdighet som det marmorvita skulle l\\xe5na sina b\\xe4rare byggde p\\xe5 en felaktig premiss om den vita antiken.

Och antikens skulptur var inte bara bem\\xe5lad. Precis som i skulpturen av Silenus anv\\xe4nde man f\\xe4rgad sten f\\xf6r att signalera det fr\\xe4mmande hos s\\xe5v\\xe4l ociviliserade naturgudar som de avl\\xe4gsna folkslag man inf\\xf6rlivat i sitt rike. Ocks\\xe5 stensorterna kom fr\\xe5n omr\\xe5den i romarrikets utkanter: gr\\xf6n marmor och r\\xf6d porfyr fr\\xe5n Egypten; r\\xf6dspr\\xe4cklig och svart marmor fr\\xe5n Turkiet. Den f\\xe4rgade stenen blev b\\xe5de exotisk mark\\xf6r och maktdemonstration fr\\xe5n v\\xe4ldet som str\\xe4ckte sig \\xf6ver hela den k\\xe4nda v\\xe4rlden. Kontrasten kunde inte vara st\\xf6rre mot den frihet som genomsyrade Edmonia Lewis liv och verk.

Anna Blennow, latinforskare och poet

Litteratur

Edmonia Lewis \\u2013 internationally renowned sculptor, Charlotte Etinde-Crompton & Samuel Willard Crompton, 2020.

The Lure of Italy. American Artists and the Italian Experience, 1760\\u20131914, ed. Theodore Stebbins, Jr, Museum of Fine Arts, Boston, 1992.

Barbro Santillo Frizell, \\u201dAntikens marmorstatyer en vit l\\xf6gn\\u201d, Svenska Dagbladet 2009-02-11

Sarah E. Bond & Sean P. Burrus, \\u201dBarbarians and Sculpture\\u2019s Color Barrier in Ancient Rome\\u201d, Hyperallergic 2018-05-31

Heidi Morse, \\u201dRoman Studios. The Black Woman Artist in the Eternal City, from Edmonia Lewis to Carrie Mae Weems\\u201d, i Classicisms in the Black Atlantic, eds. Ian Moyer, Adam Lecznar & Heidi Morse, 2020.