BROADCASTS.com

b'

Det hems\\xf6kta huset \\xe4r en vanlig kuliss f\\xf6r ber\\xe4ttelser om sorg och tragedier. Men vad h\\xe4nder med det hems\\xf6kta huset i en tid av \\xf6ppna planl\\xf6sningar och glasv\\xe4ggar? Det undrar Petter Lindblad Ehnborg.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

S\\xe4g \\u201dhems\\xf6kt hus\\u201d och de flesta ser nog samma kr\\xe5kslott i fritt f\\xf6rfall, med eller utan sommarjobbande ton\\xe5ringar. Samma damm och spindelv\\xe4v. Samma dystra sniderier och vittrande stenansikten. Samma \\xf6verm\\xe5tt av historia. Det \\xe4r en bild med anor, f\\xf6r alltsedan den gotiska litteraturens startskott, Horace Walpoles Borgen i Otranto fr\\xe5n 1764, har ord och arkitektur varit n\\xe4ra f\\xf6rbundna. M\\xe5nga senare verk har namngivits efter den byggnad i vilken de utspelas: medeltida slott eller herres\\xe4ten bebodda av urartad adel. Efterhand syns ett allt st\\xf6rre amerikanskt inslag med kolonialvillor i New England, sydstatspalats byggda p\\xe5 slavarbete, eller herrg\\xe5rdar uppf\\xf6rda av den f\\xf6rgyllda \\xe5lderns r\\xf6varbaroner.

Med tiden skiftar den gotiska litteraturens hus skepnad. Fr\\xe5n att ha varit sublima kulisser tar de rollen som medspelare, samtidigt som de formar sig till speglar av inv\\xe5narnas oroliga inre liv. I Edgar Allan Poes novell \\u201dHuset Ushers underg\\xe5ng\\u201d tar sig avgrunden mellan ett gods\\xe4gande syskonpar fysisk gestalt i form av sprickan som \\xf6ppnar sig i fasaden i deras gemensamma hem. Huset g\\xf6rs om\\xe4nskligt m\\xe4nskligt genom de tomma, \\xf6gonlika f\\xf6nster till vilka Poe genom novellen \\xe5terv\\xe4nder. Byggnadens betraktande blick ska bli en stapelvara inom genren: drygt ett \\xe5rhundrade senare gestaltar Shirley Jackson det hems\\xf6kta Hill House som ett ansikte, med tomma vaksamma f\\xf6nster under taklisters skadeglada \\xf6gonbryn. M\\xe5ngen kioskroman har ocks\\xe5 prytts av samma omslag: en skr\\xe4ckslagen m\\xe4nniska med ryggen mot en hotfull fasad p\\xe5 vilken ett eller tv\\xe5 ensamma f\\xf6nster\\xf6gon lyser. Den gotiska litteraturen vet att utnyttja m\\xe4nniskans tendens till pareidoli: det vill s\\xe4ga att se m\\xf6nster och mening i vaga intryck, ansikten d\\xe4r inga ansikten finns.

Kanske kan \\xf6gon rentav sk\\xf6njas p\\xe5 fasader av glas och st\\xe5l? Arkitekturteoretikern Anthony Vidler anar en kuslig potential i det sena 1900-talets \\u201dseende v\\xe4ggar\\u201d, vilket s\\xe4rskilt filmmakare tagit fasta p\\xe5 i kriminaldramat, ton\\xe5rsslashern eller den samtidsn\\xe4ra science fiction-dystopin. \\xc4nd\\xe5 forts\\xe4tter 1800-talets arkitektur vara ohotad ocks\\xe5 bland sentida litter\\xe4ra skildrare av hems\\xf6kta hus. En m\\xf6jlig f\\xf6rklaring ges i Anne Rivers Siddons roman The House Next Door, d\\xe4r en modernistisk villa tycks trasa s\\xf6nder s\\xe5v\\xe4l innehavarnas liv som grannskapsandan i en v\\xe4lb\\xe4rgad villaf\\xf6rort i den djupa amerikanska s\\xf6dern. Kan en ondsint intelligens verkligen leva i ett hus som \\xe4r mindre \\xe4n ett \\xe5r gammalt, fr\\xe5gar sig grannen Walter vantroget. I horisontella hus med \\xf6ppen planl\\xf6sning finns ju varken k\\xe4llare eller vind d\\xe4r kedjor kan rasslas. Den modernistiska estetikens str\\xe4van att g\\xf6ra rent hus med historien tycks ha haft en antiseptisk verkan ocks\\xe5 mot sp\\xf6ken.

Men som s\\xe5 ofta inom den gotiska traditionen finns det andra hems\\xf6kelser \\xe4n geng\\xe5ngare. Ess\\xe4isten Brian Dillon minns hur hans mor d\\xe5 han var barn insisterade p\\xe5 att radhuset d\\xe4r han v\\xe4xte upp bar p\\xe5 en f\\xf6rbannelse, och han brukade f\\xf6rest\\xe4lla sig att en tidigare inv\\xe5nare m\\xf6jligen avlidit under oklara former. Som vuxen s\\xe5g han n\\xe5got annat: hur husets tragedi inte str\\xf6mmade ur dess dolda historia s\\xe5 mycket som ur livet mellan v\\xe4ggarna: en familj som likt hos en viktoriansk studiofotograf frusit fast i sm\\xe4rtsamma poser, ett gemensamt liv invecklat i sm\\xe4rta, under tyngden av moderns l\\xe5ngsamt f\\xf6rt\\xe4rande sjukdom.

Kanske bor den st\\xf6rsta fasan i det mellanm\\xe4nskliga? S\\xe5 \\xe4r \\xe5tminstone fallet i Tove Janssons novell \\u201dSvart-vitt\\u201d. Novellen \\xe4r dedikerad illustrat\\xf6ren Edward Gorey och delvis inspirerad av hans traditionella sp\\xf6khus i bilderboken V\\xe4stra flygeln. \\xc4ven om Jansson ersatt sp\\xf6kena med scener ur ett \\xe4ktenskap visar hon sig v\\xe4l f\\xf6rtrogen med den gotiska litteraturens grammatik. Stella \\xe4r inredningsarkitekt och har ritat den modernistiska m\\xe4stervilla i vilken hon lever samman med sin make illustrat\\xf6ren. Huset beskrivs som \\u201den v\\xe4ldig \\xf6ppenhet av glas och om\\xe5lat tr\\xe4\\u201d och man f\\xf6rst\\xe5r att stor omsorg har givits \\xe5t detaljerna. Enorma f\\xf6nster speglar natten men h\\xe5ller den p\\xe5 avst\\xe5nd, och i tr\\xe4dg\\xe5rden suddar str\\xe5lkastare ut det vackra folkets skuggor medan de minglar genom sommarnatten.

\\u201dDet \\xe4r full\\xe4ndat. Ingenting kan f\\xf6r\\xe4ndras.\\u201d S\\xe5 beskriver illustrat\\xf6ren sitt hem, och man f\\xf6rst\\xe5r att detta skr\\xe4mmer honom \\u2013 beh\\xf6vs han, kan han verkligen tillf\\xf6ra n\\xe5got? Kanske om\\xf6jligg\\xf6r huset andra r\\xf6relser \\xe4n de som redan \\xe4r inskrivna i ritningarnas underf\\xf6rst\\xe5dda scenanvisning? Han vill gr\\xe4va in ansiktet i det svarta skinnet p\\xe5 golvet och rulla sig som en hund men v\\xe5gar inte, f\\xf6r i ett hus utan d\\xf6rrar finns ingenstans att g\\xf6mma sig fr\\xe5n hustruns blick, i hemmet hon ritat till sin avbild, \\xf6ppet inf\\xf6r v\\xe4rlden men omg\\xe4rdat av murar. \\u201dHuset var som [Stella]\\u201d, t\\xe4nker han, \\u201ddet hade vid\\xf6ppna \\xf6gon\\u201d.

Hemlivet st\\xe4lls p\\xe5 sin spets d\\xe5 mannen f\\xe5r i uppdrag att bilds\\xe4tta en skr\\xe4ckantologi. I Stellas ljusa hus \\xe4r det om\\xf6jligt att arbeta, f\\xf6r allt blir bara gr\\xe5tt, ingenstans finns den sv\\xe4rta som uppdraget kr\\xe4ver. F\\xf6rst d\\xe5 han f\\xf6r en tid flyttar till ett hus av traditionellt gotiskt snitt l\\xe4ttar skaparv\\xe5ndan. Paradoxalt nog tar tryggheten h\\xe4r gestalt av en fallf\\xe4rdig, lutande k\\xe5k med svart vatten i k\\xe4llaren och baksidan t\\xe4ckt av en vall av br\\xe5te, liksom utspydd av huset sj\\xe4lvt. I ett hus med d\\xf6rrar kan man iallafall st\\xe4nga om sig, och d\\xe4rmed slippa oron att bli sedd. Men kanske undflyr han inte hustruns \\xf6ga s\\xe5 mycket som sitt eget, m\\xf6jligheten att bli synlig inf\\xf6r sig sj\\xe4lv, insikten om att avst\\xe5ndet ocks\\xe5 till den n\\xe4rmaste \\xe4r sv\\xe5rt att \\xf6verbrygga. Han dr\\xf6jer i veckor med att illustrera antologins enda verkligt kusliga ber\\xe4ttelse, den d\\xe4r f\\xf6rfattaren har \\u201dutsatt dagsljuset f\\xf6r sin r\\xe4dsla och mot alla regler st\\xe4ngt in den i ett vanligt, vackert rum\\u201d. Det fruktansv\\xe4rda han till slut ser framf\\xf6r sig \\xe4r \\u201dStellas vardagsrum, det full\\xe4ndade rummet d\\xe4r de levde med varandra\\u201d, och med insikten kollapsar s\\xe5v\\xe4l text som byggnad: en klyfta ekande av sl\\xe4kten Ushers hus \\xf6ppnar sig i golvet, alltmedan \\u201df\\xf6nsterv\\xe4ggens v\\xe4ldiga glasskiva\\u201d tycks \\u201dspr\\xe4ngas av trycket inifr\\xe5n\\u201d.

L\\xe5t oss dr\\xf6ja vid glasrutan en stund: kanske \\xe4r det just i denna som den gotiska litteraturens sammansm\\xe4ltning av hus och m\\xe4nniska, av oroliga yttre och inre rum ov\\xe4ntat nog n\\xe5r sin full\\xe4ndning? Om natten f\\xf6rvandlas f\\xf6nstret till en spegel och utsikten d\\xe4rmed till insyn och insikt. Genom rutan kan man betraktas utifr\\xe5n, samtidigt som det enda man sj\\xe4lv ser \\xe4r det egna ansiktets skuggor, de otyglade k\\xe4nslornas spel, en gryende oro.

\\u201dMan beh\\xf6ver ej vara en kammare \\u2013 f\\xf6r att vara hems\\xf6kt \\u2013 man beh\\xf6ver ej vara ett hus\\u201d, diktar Emily Dickinson. Vad \\xe4r v\\xe4l midnattsm\\xf6ten med sp\\xf6ken, kusliga kloster eller l\\xf6nnm\\xf6rdare g\\xf6mda i v\\xe5r l\\xe4genhet, vill hon s\\xe4ga, j\\xe4mf\\xf6rt med att m\\xf6ta det som g\\xf6ms i hj\\xe4rnans vindlande korridorer, att p\\xe5 en ensam plats ov\\xe4ntat \\xf6verraskas av det egna inre livet, \\u201dSj\\xe4lvet bakom sj\\xe4lvet, dolt\\u201d?

Petter Lindblad Ehnborg, psykolog