BROADCASTS.com

b'

Om m\\xe4nniskan f\\xf6rsvann skulle civilisationen begravas under ett gr\\xf6nt t\\xe4cke d\\xe4r djurlivet breder ut sig. Dan J\\xf6nsson reflekterar \\xf6ver en dystopi som vissa betraktar som en utopi.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2017.

Civilisationen \\xe4r en br\\xe4cklig skapelse. All denna fantastiska infrastruktur vi omger oss med, alla intrikata system f\\xf6r kommunikation och energif\\xf6rs\\xf6rjning, dessa vidstr\\xe4ckta stadslandskap som fr\\xe5n h\\xf6g h\\xf6jd liknar en sorts komplexa organismer med ett eget liv, \\xe4r i sj\\xe4lva verket helt beroende av st\\xe4ndig, oavbruten tillsyn. Utan den skulle trafiken stanna, elsystemen krascha, panik och kravaller bryta ut. Vi vet det egentligen mycket v\\xe4l men f\\xf6redrar att inte t\\xe4nka p\\xe5 det eftersom det, ungef\\xe4r som tanken p\\xe5 d\\xf6den, skapar en sorts tomhetssvindel n\\xe4r vi inser hur n\\xe4ra avgrunden vi faktiskt befinner oss och vilka blinda, obevekliga processer som st\\xe5r redo att ta \\xf6ver efter oss s\\xe5 snart vi sl\\xe4pper taget.

Och fort skulle det g\\xe5. Om m\\xe4nniskorna f\\xf6rsvann skulle det omedelbart bli kolm\\xf6rkt p\\xe5 n\\xe4tterna, mycket snart skulle kraftverksdammar brista, tunnlar sv\\xe4mma \\xf6ver, redan f\\xf6rsta vintern skulle frostspr\\xe4ngningen bryta upp fasader och v\\xe4gbel\\xe4ggningar och i sprickorna skulle tr\\xe4d och buskar spr\\xe4nga fram. F\\xe5glar och rovdjur skulle fylla gatorna, efter n\\xe5gra hundra \\xe5r skulle till och med den st\\xf6rsta stad vara sv\\xe5r att f\\xe5 syn p\\xe5 under de gr\\xf6na kullarna som t\\xe4cker rasmassorna, och n\\xe4r v\\xe4l n\\xe4sta istid drar in, om s\\xe5 d\\xe4r femton tusen \\xe5r, skulle den radera i stort sett alla synliga sp\\xe5r. S\\xe4tt det i relation till att m\\xe4nniskor har funnits i n\\xe5gon form i s\\xe5d\\xe4r tv\\xe5, tre miljoner \\xe5r, och liv p\\xe5 jorden i n\\xe4stan fyra miljarder \\xe5r. F\\xf6r framtidens geologer \\u2013 vilken skepnad de nu kommer att ha: intelligenta f\\xe5glar kanske, eller landlevande delfiner? \\u2013 kommer v\\xe5r civilisation att synas p\\xe5 sin h\\xf6jd som ett avvikande, aningen m\\xf6rkare sedimentlager i berggrunden. Femton tusen \\xe5r, det \\xe4r en fis i vinden.

\\xc5ret som gick var som bekant \\xe4n en g\\xe5ng ett av det varmaste som n\\xe5gonsin uppm\\xe4tts. Vi b\\xf6rjar v\\xe4nja oss vid larmsignalerna. V\\xe4rldsmedeltemperaturen stiger, polarisarna forts\\xe4tter sm\\xe4lta i katastrofal takt. Det \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s oroande. Samtidigt har jag alltid tyckt att klimatlarmen har n\\xe5got \\xf6verdrivet apokalyptiskt \\xf6ver sig. Att temperaturf\\xf6r\\xe4ndringarna, som det brukar p\\xe5st\\xe5s, skulle utg\\xf6ra ett hot mot planetens framtid \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s dumheter, eller f\\xf6r att s\\xe4ga det rent ut: antropocentriskt hyckleri. Nej: det som hotas av klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna \\xe4r knappast planeten Jorden, utan f\\xf6ruts\\xe4ttningarna f\\xf6r den m\\xe4nskliga civilisationen som vi k\\xe4nner den. Kanske f\\xf6ruts\\xe4ttningarna f\\xf6r m\\xe4nskligt liv \\xf6verhuvudtaget. Planeten d\\xe4remot skulle anpassa sig. Det har den gjort f\\xf6rut. Klimatet skulle f\\xf6r\\xe4ndras, men livet skulle med all s\\xe4kerhet best\\xe5. Om tv\\xe5hundrafemtio miljoner \\xe5r skulle den snabba massd\\xf6den under m\\xe4nniskans epok, antropocen, kanske rentav framst\\xe5 som en n\\xf6dv\\xe4ndig f\\xf6ryngring.

S\\xe4kert \\xe4r i alla fall att om, eller n\\xe4r, vi m\\xe4nniskor f\\xf6rsvinner kommer det omedelbart att s\\xe4tta stopp f\\xf6r den omfattande utrotning vi gjort oss skyldiga till med rovjakt och milj\\xf6f\\xf6rst\\xf6ring, trafikanl\\xe4ggningar och byggprojekt \\u2013 ja helt enkelt genom v\\xe5r blotta utbredning. N\\xe4r ekosystemen hunnit repa sig skulle det kanske se ut som i den ett par \\xe5r gamla science fiction- filmen \\u201dAfter Earth\\u201d, d\\xe4r ett rymdskepp kraschar p\\xe5 Jordens yta tusen \\xe5r efter att m\\xe4nniskorna tvingats evakuera planeten. Rymdskeppets kapten, som spelas av Will Smith, har blivit d\\xf6dligt s\\xe5rad och f\\xf6r att h\\xe4mta hj\\xe4lp tvingas hans son ut p\\xe5 en livsfarlig expedition genom en fientlig djungelv\\xe4rld befolkad av v\\xe4ldiga buffelhjordar och aggressiva babianflockar d\\xe4r den m\\xe4nskliga civilisationens ruiner st\\xe5r kvar som f\\xf6rfallna, obegripliga kulisser. Som den amerikanske milj\\xf6journalisten Alan Weisman konstaterar i sin bok \\u201dThe World Without Us\\u201d fr\\xe5n 2007 \\xe4r det antagligen vad som skulle h\\xe4nda: f\\xe5glarna skulle slippa krocka med v\\xe5ra flygplan och f\\xf6nsterfasader, haven skulle p\\xe5 nytt fyllas med stora fiskar och p\\xe5 land skulle rovdjuren breda ut sig p\\xe5 v\\xe5ra tamdjurs bekostnad. \\xc4n en g\\xe5ng: det \\xe4r inte milj\\xf6n utan civilisationen som \\xe4r hotad.

Alan Weisman konstaterar att det d\\xe4r f\\xf6rst\\xe5s ocks\\xe5 beror p\\xe5 hur mycket vi m\\xe4nniskor hinner st\\xe4lla till med innan vi f\\xf6rsvinner. \\xc4ven om till och med de st\\xf6rsta st\\xe4derna p\\xe5 n\\xe5gra tusen \\xe5r l\\xe4r f\\xf6rvandlas till gr\\xf6nskande \\xe5sar i landskapet s\\xe5 kommer material som rostfritt st\\xe5l och plast att ta betydligt l\\xe4ngre tid f\\xf6r naturen att ta hand om. I \\xf6stra Stilla Havet, mellan Hawaii och Kalifornien, utbreder sig \\xf6ver ett enormt omr\\xe5de en drivande, skvalpande soppa av finf\\xf6rdelat plastavfall. Den kommer att best\\xe5 tills n\\xe5gon finurlig mikroorganism muterar och l\\xe4r sig hur den ska bryta ner de l\\xe5nga polymermolekylerna, vilket kan ta n\\xe5gra hundratusen \\xe5r. Gifter som dioxiner kommer ocks\\xe5 de att finnas kvar i naturen under l\\xe5ng tid, f\\xf6r att inte tala om avfallet fr\\xe5n v\\xe5ra k\\xe4rnkraftverk, som n\\xe4r m\\xe4nniskorna f\\xf6rsvinner kommer att drabbas av h\\xe4rdsm\\xe4lta eller explodera och sl\\xe4ppa ut uranisotoper med halveringstider p\\xe5 miljontals \\xe5r.

Och \\xe4nd\\xe5 \\u2013 p\\xe5 riktigt l\\xe5ng sikt, och f\\xf6r planeten och biosf\\xe4ren som helhet, har det h\\xe4r ingen st\\xf6rre betydelse. Livsmilj\\xf6erna har en fantastisk f\\xf6rm\\xe5ga att sj\\xe4lvl\\xe4ka. Faktum \\xe4r att s\\xe5dana processer redan nu p\\xe5g\\xe5r i de omr\\xe5den som av olika sk\\xe4l har l\\xe4mnats \\xf6de under l\\xe5ng tid: som den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, d\\xe4r utrotningshotade f\\xe5glar och rovdjur har hittat en nisch att \\xf6verleva i. Liksom f\\xf6rst\\xe5s i det evakuerade omr\\xe5det runt Tjernobyl i Ukraina, d\\xe4r naturen efter trettio \\xe5r \\xe4r p\\xe5 god v\\xe4g att ta \\xf6ver efter m\\xe4nniskan. Visst ger den radioaktiva smittan upphov till genetiska skador och mutationer, men \\xe4ven om de skadar fortplantningsf\\xf6rm\\xe5gan hos en del arter och individer l\\xe4r de p\\xe5 sikt \\xe4nd\\xe5 leda till att den p\\xe5 n\\xe5got vis anpassar sig. Det \\xe4r s\\xe5 naturen fungerar.

Fr\\xe5gan \\xe4r vad vi ska g\\xf6ra med den kunskapen. Som Walter Benjamin skrev har varje historisk epok p\\xe5 sitt s\\xe4tt tyckt sig st\\xe5 vid randen av en avgrund. V\\xe5r tids antihumanistiska underg\\xe5ngsvisioner utg\\xf6r dagdr\\xf6mmarna hos en melankolisk kultur som inte l\\xe4ngre har n\\xe5gra radikala svar p\\xe5 sina egna utmaningar. Samtidigt blir konsekvenserna ofr\\xe5nkomligt revolutionerande. Ska vi kanske dra slutsatsen att det vore en bra sak f\\xf6r milj\\xf6n och planeten om vi m\\xe4nniskor f\\xf6rsvann, och d\\xe4rf\\xf6r se till att skynda p\\xe5 det? Det finns de som tycker det: fr\\xe5n Oregon i USA f\\xf6respr\\xe5kar den s\\xe5 kallade Voluntary Human Extinction Movement till exempel m\\xe4nniskans frivilliga sj\\xe4lvutpl\\xe5ning \\u2013 inte genom kollektivt sj\\xe4lvmord, utan helt enkelt genom att vi slutar f\\xf6r\\xf6ka oss. \\u201dM\\xe5 vi leva l\\xe4nge och d\\xf6 ut\\u201d, proklamerar r\\xf6relsen p\\xe5 sin hemsida. Snabbt och sm\\xe4rtfritt skulle det lyfta civilisationens tryck p\\xe5 biosf\\xe4ren och leda till en, rent objektivt, b\\xe4ttre v\\xe4rld. M\\xe5nn det. F\\xf6r oss andra, oss of\\xf6rb\\xe4tterligt antropocentriska m\\xe4nniskor som inte riktigt kan f\\xf6rlika oss med, och \\xe4n mindre ta konsekvenserna av de d\\xe4r objektiva, geologiska perspektiven handlar det snarare om att inse att, om vi verkligen vill att v\\xe5r \\xf6mt\\xe5liga civilisation ska \\xf6verleva, kr\\xe4vs det just radikala beslut f\\xf6r att leda in den p\\xe5 en annan v\\xe4g. Innan den f\\xf6rg\\xf6r sig sj\\xe4lv.

Dan J\\xf6nsson, f\\xf6rfattare och kulturjournalist

* Alan Weismans "The World Without Us" (Picador) kom p\\xe5 svenska 2008 med titeln "Vad h\\xe4nder med v\\xe4rlden utan oss?" (Prisma) i \\xf6vers\\xe4ttning av Patrik Hammarsten.