BROADCASTS.com

b'

I \\xf6ver fyrtio \\xe5r samlade forskare in dr\\xf6mmar fr\\xe5n jordens alla h\\xf6rn. Men b\\xe5de metoderna och f\\xf6rvaringstekniken f\\xf6r\\xe5ldrades. I dag bokf\\xf6rs v\\xe5ra inre liv p\\xe5 ett annat s\\xe4tt, s\\xe4ger Ulf Karl Olov Nilsson.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen i juni 2018.

Mellan \\xe5ren 1920 och 1963 samlade mer \\xe4n sextio h\\xe5rt arbetande amerikanska antropologer och psykologer in enorma m\\xe4ngder dr\\xf6mmar, livsber\\xe4ttelser och resultat fr\\xe5n projektiva tester, s\\xe5som Rorschach-testet. Forskarna s\\xf6kte inte i f\\xf6rsta hand upp de vanliga informanterna \\u2013 storstadsbor ur den bildade medelklassen \\u2013 utan ursprungsfolk och olika minoriteter och m\\xe5let var ett slags arkiv \\xf6ver hela m\\xe4nsklighetens inre liv. 

I en synnerligen v\\xe4lskriven studie, "Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity", ber\\xe4ttar vetenskapshistorikern Rebecca Lemov om detta modernitetsprojekt med det knastertorra namnet \\u201dMicrocard Publications of Primary Records in Culture and Personality\\u201d. Forskarna st\\xe4llde sig fr\\xe5gor som: Har olika folkgrupper liknande nattliga dr\\xf6mmar? Dr\\xf6mmer vi olika \\xf6ver tid? F\\xf6r\\xe4ndrades det nattliga dr\\xf6mmandet globalt mellan \\xe5ren 1925 och 1955? Vad tyckte olika folkgrupper att Rorschach-testets tio tavlor med bl\\xe4ckplumpar visade? Vad \\u2013 om n\\xe5got \\u2013 \\xe4r m\\xe4nsklighetens minsta sj\\xe4lsliga gemensamma n\\xe4mnare? Ingen blygsam forskningsansats kan tyckas! 

P\\xe5taglig var den h\\xf6ga tilltron till dr\\xf6mber\\xe4ttelser och projektiva test. Rebecca Lemov skriver i ett kapitel Rorschach-testets historia d\\xe4r vi ocks\\xe5 kan l\\xe4sa om hur 26 nazi-f\\xf6rbrytare testades under N\\xfcrnbergr\\xe4tteg\\xe5ngarna, G\\xf6ring, Hess, von Ribbentrop, bland andra. Deras svar p\\xe5 Rorschach-testets st\\xe4ndigt f\\xf6rsta fr\\xe5ga: \\u201dVad skulle det h\\xe4r kunna f\\xf6rest\\xe4lla?\\u201d s\\xe5gs som v\\xe4gen in i deras patologiska, eller kanske helt enkelt onda, inre. Idag hade man f\\xf6rmodligen scannat hj\\xe4rnor och unders\\xf6kt genupps\\xe4ttningar. 

Men forskarna ville framf\\xf6r allt samla in material fr\\xe5n icke-europeer och begav sig till avl\\xe4gsna platser f\\xf6r att tala med urbefolkningar. De \\xe5kte till Stilla havs-\\xf6arna, Australien och Afrika; de bad inuit-barn om teckningar. De talade med cheyenne, hopi och zuni-stammarna. Lemov skriver: \\u201dSom ett slags inverterat mj\\xf6lkbud gick en antropolog stationerad i Tanzania omkring i byn varje morgon innan frukost f\\xf6r att samla ihop byinv\\xe5narnas dr\\xf6mmar innan de gl\\xf6mt dem.\\u201d N\\xe4stan aldrig uppstod det n\\xe5gon ideal och kontrollerad test-situation utan de fick improvisera och ofta betala f\\xf6r tj\\xe4nsterna. Komplicerade band mellan forskare och test-personer uppstod d\\xe4r vissa kunde f\\xf6rs\\xf6rja sig p\\xe5 att ber\\xe4tta om sina nattliga dr\\xf6mmar och ibland blev de utfrusna av de egna f\\xf6r att avsl\\xf6ja gruppens hemligheter. Detta f\\xf6ranledde den flitigaste av dr\\xf6msamlarna, Dorothy Eggan, att f\\xf6rs\\xe4kra hopi-stammen hon arbetade med i tv\\xe5 decennier: \\u201dJag vill inte ha hemligheter, jag vill bara ha era dr\\xf6mmar\\u201d. \\xc4nd\\xe5 kritiserades projektet f\\xf6r att informanterna ibland tycks ha l\\xe4mnat ut mer \\xe4n de \\xf6nskade.

Dr\\xf6mmarna betraktades som h\\xe5rddata, d\\xe4r sj\\xe4lva kvantiteten och ytskiktet var viktigast. Vad, rent konkret, dr\\xf6mde de intervjuade om? Hur levde de, vad mindes de av sin uppv\\xe4xt, vad t\\xe4nkte de p\\xe5 och fantiserade om? Ja, man ville veta ALLT och Lemov s\\xe4tter ett tr\\xe4ffande namn p\\xe5 forskarambitionen: \\u201dThe Fantasy of Total Information\\u201d. Om svaren p\\xe5 forskarens fr\\xe5gor inte infunnit sig beror det enligt denna forskarfantasi inte p\\xe5 felaktigt st\\xe4llda fr\\xe5gor utan att det helt enkelt beh\\xf6vs mer data. Men hur skulle denna suggestiva, potentiellt poetiska och sv\\xe5r\\xf6versk\\xe5dliga h\\xe5rddata kategoriseras och arkiveras?

Till ordningsman f\\xf6r insamlingsprojektet uts\\xe5gs en pragmatisk och byr\\xe5kratisk psykolog vid Harvard, Bert Kaplan. Med tanke p\\xe5 datans omf\\xe5ng best\\xe4mdes att d\\xe5tidens allra modernaste sorteringsteknik skulle tas i anspr\\xe5k, det s\\xe5 kallade mikro-kortet. En analog teknik som med dagens m\\xe5tt knappast kan anses m\\xe4rkv\\xe4rdig men d\\xe5 sannerligen var det: en vanlig A4-sida kunde krympas till storleken av en tumnagel och rapporterna och testresultaten, som sammanlagt kom att omfatta drygt 20 000 sidor, bevarades i kartonger. F\\xf6r att l\\xe4sa kr\\xe4vdes en speciell f\\xf6rstoringsapparat, en s\\xe5 kallad Readex-maskin. 

Kvantiteten innebar ocks\\xe5 att ordentliga regler f\\xf6r datakatalogisering var n\\xf6dv\\xe4ndiga. Till sist enades forskarna om 553 huvudkategorier med m\\xe4ngder av underavdelningar. I sj\\xe4lva verket blev detta ett slags f\\xf6reg\\xe5ngare \\u2013 visserligen en havererad s\\xe5dan \\u2013 till dagens Big Data, allts\\xe5 de stora n\\xe4tf\\xf6retagens, Google, Facebook, Youtube, osv, hantering av enorma m\\xe4ngder data: allt vi k\\xf6per, tweetar, klickar och tittar p\\xe5, ja \\u2013 just det \\u2013 allt! 

H\\xe4r \\xe5terfinner vi den totalit\\xe4ra fantasin i uppdaterad tappning. Till dr\\xf6mmarnas databas kan vi nu ocks\\xe5 kan l\\xe4gga till de nya s\\xf6mnapparna, d\\xe4r v\\xe5r djup- och REM-s\\xf6mn registreras, via andningen. Men ocks\\xe5 dr\\xf6mappen Shadow, som vill att vi ska registrera v\\xe5ra dr\\xf6mmar f\\xf6r att hj\\xe4lpa oss att komma ih\\xe5g dem, samtidigt som appen naturligtvis ocks\\xe5 stj\\xe4l dem. S\\xe5 \\xe4r det: vi buggas numera frivilligt i kuddarna.

Men p\\xe5 1960-talet visade det sig att b\\xe5de datainsamlingsprojektets socialantropologiska perspektiv och dess lagringsteknik, mikro-kortet, snart blev omoderna. De ambiti\\xf6sa fr\\xe5gest\\xe4llningarna fick aldrig n\\xe5gra svar. Delvis kanske det berodde p\\xe5 att projektet aldrig slutf\\xf6rdes, men framf\\xf6r allt, tror jag, p\\xe5 att liknande sp\\xf6rsm\\xe5l helt enkelt inte l\\xe5ter sig besvaras. Snarare l\\xf6stes fr\\xe5gorna upp i myriader av ber\\xe4ttelser. Vissa av intervjuerna kom dock att missbrukas, framf\\xf6r allt ledde en grovt spekulativ och neds\\xe4ttande artikel i Newsweek om Navajo-folket kallad \\u201dThe Sick People\\u201d, till att samarbetet med stammen fick avbrytas.

Den digra samlingen av miniatyr-sidor med tillh\\xf6rande f\\xf6rstoringsapparat hade dock redan k\\xf6pts in av hundratals bibliotek. Men observera, bara hundratals och inte de flera tusental som hade varit rimligt med tanke p\\xe5 de v\\xe4ldiga summor som investerats i projektet av exempelvis National Institute of Health. N\\xe4r Rebecca Lemov 2007 b\\xf6rjade upps\\xf6ka de bibliotek \\u2013 exempelvis The Library of Congress \\u2013 d\\xe4r exemplar skulle finnas visade de sig vara synnerligen sv\\xe5ra att finna. Ofta fick hon svaret att arkivet var extremt sparsamt efterfr\\xe5gat, om n\\xe5gonsin \\xf6verhuvudtaget. Andra g\\xe5nger var l\\xe5dorna f\\xf6rsvunna eller ofullst\\xe4ndiga \\u2013 och Readexf\\xf6rstoringsmaskinen kaputt. 

T\\xe4nk er dessa lager av dr\\xf6mmar och livsber\\xe4ttelser som ingen n\\xe5gonsin l\\xe4st, l\\xe4ngs ned i bibliotekens dammiga k\\xe4llare, \\u201dsom en slumrande j\\xe4tte, inte d\\xf6d, men inte levande heller.\\u201d Det p\\xe5minner onekligen, som Lemov inte undg\\xe5r att p\\xe5tala, om Jos\\xe9 Luis Borges-novellen om den upphittade encyklopedin \\xf6ver det fiktiva landet Tl\\xf6n: \\u201dNu h\\xf6ll jag i mina h\\xe4nder ett omfattande systematiskt fragment av en ok\\xe4nd planets hela historia, [\\u2026] med dess mytologiska fruktan och spr\\xe5kens sorl, med kejsare och hav, med mineraler och f\\xe5glar och fiskar, med algebra och eld, med dess teologiska och metafysiska diskussion.\\u201d

Det kommer s\\xe5klart att bli vanligare: \\xf6verblivna bilder, ber\\xe4ttelser, chattdialoger och mem som flyter omkring i limbo n\\xe4r nyss s\\xe5 ny teknik blivit gammal. Vad g\\xf6mmer sig i molnet och atom-skrotet och alla d\\xf6da satelliter? Bet\\xe4nk de centiljarder fotografier som vilar i pajade datorer, vindsf\\xf6rr\\xe5d med floppy discs, vhs-band och nedlagda bloggar. I t\\xf6mda communitys, Lunarstorm, Skunk, Napster, My Space. Och om n\\xe5gra \\xe5r i den monumentala Facebook-kyrkog\\xe5rden n\\xe4r anv\\xe4ndarna har d\\xf6tt eftersom ungdomen alltid kommer att vilja ha sina egna n\\xe4tverk.

Men dessa sp\\xe5r \\u2013 \\xe4r det \\xe4nd\\xe5 inte v\\xe5r b\\xe4sta chans till evigt liv? Det \\xe4r den slumrande datans l\\xf6fte: att vi ska f\\xe5 leva en g\\xe5ng till, n\\xe4r n\\xe5gon finner v\\xe5ra efterl\\xe4mnade emojier och tar dem p\\xe5 det allvar de f\\xf6rtj\\xe4nar.

Ulf Karl Olov Nilsson, f\\xf6rfattare och psykoanalytiker