BROADCASTS.com

b'

Blommor, frukt och f\\xf6rg\\xe4nglighet. N\\xe4r stillebenm\\xe5leriet v\\xe4xer fram i Europa tycks d\\xf6den st\\xe4ndigt n\\xe4rvarande. Valerie Kyeyune Backstr\\xf6m reflekterar \\xf6ver ett m\\xe5leri som tar \\xe5sk\\xe5daren i besittning.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Att titta p\\xe5 en tavla \\xe4r att titta p\\xe5 d\\xf6den: som i d\\xf6da ting, d\\xf6da scener. I stilleben-genren, som v\\xe4xte fram sj\\xe4lvst\\xe4ndigt under 1500-talet, och p\\xe5 sidan av det mer ansedda historiem\\xe5leriet, \\xe4r det s\\xe4rskilt p\\xe5tagligt. Bland plutande plommon och vaser varsamt komponerade, hittas den i form av f\\xf6rruttnelse, flugor, m\\xf6rka fl\\xe4ckar. D\\xf6den kommer som en smygande g\\xe4st i uppst\\xe4llningens prakt.

En hel undergenre av stilleben-m\\xe5leriet, VANITAS, \\xe4r till\\xe4gnad denna uppgift: att p\\xe5minna om v\\xe5r f\\xf6rg\\xe4nglighet. Att f\\xf6rkasta den materiella v\\xe4rlden. Ett maskh\\xe5l p\\xe5minner om annalkande f\\xf6rfall, en d\\xf6dskalle eller ett vissnat blomblad som segnar ner fr\\xe5n skaftet, f\\xf6r evigt fryst i denna r\\xf6relse, i detta fall, fungerar som en uppfordran. Allt fast ska f\\xf6rflyktigas. \\u201dTomhet, idel tomhet, s\\xe4ger Predikaren\\u201d .

Kanske kan man kalla detta ett m\\xe5leri \\xf6ver dubbelt d\\xf6da ting - D\\xf6da som i avbildningar av det icke-m\\xe4nskliga, d\\xf6da som i en p\\xe5minnelse om vad som snart ska ske med betraktaren. Trots att m\\xe5leriet saknar m\\xe4nskliga motiv \\xe4r det i sj\\xe4lva fr\\xe5nvaron m\\xe4nskligheten g\\xf6r sig p\\xe5mind; kompositionerna \\xe4r alla sublima uppvisningar av den m\\xe4nskliga handens f\\xf6rm\\xe5ga.

Men det \\xe4r inte bara avbildade objekt som handen skapat. I sin bok \\u201dTingens poesi. Liv och d\\xf6d i Europeiskt stillebenm\\xe5leri 1600-1900\\u201d p\\xe5minner professorn i konstvetenskap G\\xf6rel Cavalli-Bj\\xf6rkman om n\\xe4rheten mellan bild och ord, m\\xe5lning och dikt.

Ibland som interfolierad text direkt i m\\xe5lningen, ibland i sj\\xe4lva m\\xe5lningens spr\\xe5k, men likv\\xe4l som ett fr\\xe4ndskap, en st\\xe4ndig korsbefruktning: \\u201dStilleben liknar dikter d\\xe4r m\\xe5laren med sina omsorgsfulla arrangemang vill spegla m\\xe5nga nyanser av verkligheten\\u201d[i] skriver Cavalli-Bj\\xf6rkman.

Men om m\\xe5lningen kan vara poesi, kanske poesin kan vara ett vanitasm\\xe5leri?

I Judith Kiros diktsamling \\u201dDet r\\xf6da \\xe4r det gr\\xe4nsl\\xf6sa\\u201d \\xe5terkommer ruttnande frukter, vissnande blomblad. Kiros skriver:

\\u201dInsidan av en aprikos mot kindens glatta insida//d\\xf6den har gjort s\\xe5 mycket ogjort. De d\\xf6da fl\\xf6dar \\xf6ver bron, och vattnet d\\xe4r under, en ven eller stygisk str\\xf6m\\u201d

Stillebenm\\xe5leriet var ett geografiskt utspritt fenomen, men om det f\\xf6rknippas med en plats s\\xe5 \\xe4r det Nederl\\xe4nderna. S\\xe4rarten i detta m\\xe5leri pr\\xe4glas av sin t\\xe4ta koppling till tidens nya insikter om naturen, seendet, perspektivl\\xe4ra och mikrosk\\xe5pets uppkomst. I sitt banbrytande verk \\u201dThe Art of Describing. Dutch Art in the Seventeenth Century\\u201d kategoriserar  Svetlana Alpers holl\\xe4ndsk konst som ett beskrivandets konst; i samklang med tidens vetenskapliga metodik.

Kanske kan denna uppradande form av m\\xe5leri liknas vid texten, vid dokumenterandet?

Och ligger inte detta s\\xe4tt att dokumentera, att taxamera, m\\xe4ta och inordna, s\\xe5 n\\xe4ra d\\xf6den. S\\xe5 oerh\\xf6rt n\\xe4ra, eftersom det i sin motst\\xe5ndshandling bara bekr\\xe4ftar sin vanmakt?

Ungef\\xe4r som den s\\xf6rjande, som g\\xf6r allt f\\xf6r att h\\xe5lla kvar sina minnen, bara f\\xf6r att uppt\\xe4cka att hur man \\xe4n stretar emot, b\\xf6rjar den \\xe4lskade l\\xe5ngsamt f\\xf6rsvinna, detaljerna rinna genom fingrarna som vatten. Eller spricka upp, som en aprikos feta fruktk\\xf6tt.

1600-talets nederl\\xe4ndska m\\xe5leri ligger inte bara t\\xe4tt inp\\xe5 d\\xf6den, utan \\xe4ven ekonomin. Enligt konstprofessorn Norman Bryson \\xe4r hela stillebengenren i h\\xf6g grad en fr\\xe5ga om \\xf6verfl\\xf6d och ekonomi. Landet hade under denna tid, genom koloniala er\\xf6vringar och handel snabbt blivit ett av v\\xe4rldens rikaste, men saknade till skillnad fr\\xe5n exempel Frankrike eller Storbritannien en tydlig inr\\xe4ttning, som ett hov, att spendera detta \\xf6verfl\\xf6d p\\xe5. Hemmet blev d\\xe4rf\\xf6r den naturliga platsen f\\xf6r att f\\xf6rbruka denna rikedom, och nederl\\xe4ndska hem beskrivs som extremt opulenta av utl\\xe4ndska bes\\xf6kare. Stillebenm\\xe5leriet intar h\\xe4r en dubbel st\\xe4llning; b\\xe5de som ett vittne till \\xf6verfl\\xf6det, och som en d\\xf6mande instans. Bryson skriver att de f\\xf6r\\xe4ndrade ekonomiska villkoren var mer snabbr\\xf6rliga \\xe4n moralen: i Vanitas-m\\xe5lningarna forts\\xe4tter konstn\\xe4rerna varna f\\xf6r det jordiska livets f\\xe5f\\xe4nga.

Men som Cavalli-Bj\\xf6rkman p\\xe5minner l\\xe4saren om finns det risker med att \\xf6vertolka inneb\\xf6rden eller konstn\\xe4rens intentioner. Stillebenm\\xe5leriet \\xe5kallar i st\\xe4llet den som tittar, den tar oss som \\xe5sk\\xe5dare i besittning. Att betrakta ett stilleben \\xe4r att ge upp tid. Och ju mer tid du ger, desto mer ger m\\xe5lningen tillbaka.

S\\xe5dan f\\xf6rsiktighet intresserar inte Norman Bryson. Han framst\\xe4ller det som ett m\\xe5leri mot naturen, mot \\xe5rstidens g\\xe5ng; h\\xe4r samsas v\\xe4xter fr\\xe5n skilda s\\xe4songer, v\\xe4xtklimat och ursprung. Vad det hyllar \\xe4r det skapade. Vad det \\xe4r, \\xe4r ett m\\xe5leri som lyfter fram arbetet: det m\\xe4nskliga arbetet.

I detta f\\xf6rkapitalistiska m\\xe5leri skriver Bryson, \\xe4r ekonomin n\\xe4rvarande p\\xe5 tre plan:

F\\xf6rst i de p\\xe5kostade milj\\xf6er och f\\xf6rem\\xe5l som avbildas. D\\xe4r blommorna, i st\\xe4llet f\\xf6r blygsamma \\xe4ngsblomster, \\xe4r h\\xe4mtade fr\\xe5n omv\\xe4rlden, d\\xe4r tulpanen och tulpanfebern intar en s\\xe4rst\\xe4llning. Det \\xe4r inte en sorts blommor i buketterna, det \\xe4r ett \\xf6verfl\\xf6d av olika sorter. Det f\\xf6rklarar varf\\xf6r arterna s\\xe4llan upprepar sig i en bukett: det skulle helt enkelt inte addera n\\xe5got nytt v\\xe4rde. Det \\xe4r rikedomen, m\\xe4ngden som \\xe4r dyrbar.

Och i en tid d\\xe4r rikedomen gjort intr\\xe4de, separeras m\\xe4nniskan fr\\xe5n den mest grundl\\xe4ggande regleringen: hungern, aptiten. I st\\xe4llet \\xe4r det \\xf6verfl\\xf6det som hyllas, opulensen i sig.

Men sj\\xe4lva hantverket \\xe4r i sig \\xe4r ett bevis p\\xe5 pengar. I Vanitas-m\\xe5leriet blir detta bryderi upph\\xf6jt: hur kan man avs\\xe4ga sig v\\xe4rdsliga ting genom n\\xe5got s\\xe5 v\\xe4rldsligt som en m\\xe5lning? En m\\xe5lning, som dessutom \\xe4r framst\\xe4lld f\\xf6r att h\\xe4nga i en v\\xe4lbest\\xe4lld m\\xe4nniskas hem? Redan n\\xe4r de skapades ber\\xe4ttas om de enorma summor dessa stilleben kunde inbringa. Hur kundgruppen utgjordes av furstar, prinsar och andra extremt burgna.

\\xc4ven i Judith Kiros diktsamling g\\xe5r fr\\xe5gan om religion och moral hand i hand med d\\xf6den och h\\xf6gst profana ekonomiska premisser; s\\xe5 samsas f\\xf6rs\\xe4kringskassan med gudomliga visioner, en dyr taxif\\xe4rd till psyket bredvid Comviqs kundtj\\xe4nst. De himmelska hallucinationerna \\xe4r aldrig helt fr\\xe5nkopplade v\\xe4rlden och materiella villkor: krigen, kapitalismen, d\\xf6da flyktingar.

Hon skriver: \\u201dAprikoshudens fjun mot tungan f\\xe5r mig att rysa //vad \\xe4r on\\xf6digare \\xe4n en tr\\xf6stl\\xf6s kommunist\\u201d.

Det utm\\xe4rkande med det nederl\\xe4ndska m\\xe5leriet \\xe4r kanske inte d\\xf6den, den som kan hittas eller anas i allt stillebenm\\xe5leri, utan hur arbetet h\\xe4r fungerar som ett slags f\\xf6rs\\xf6k att upph\\xe4va det: hur arbetet best\\xe5r l\\xe5ngt efter att allt som bidragit till m\\xe5lningen: f\\xf6rem\\xe5len som st\\xe5tt modell, tillverkarna av duk och f\\xe4rg, m\\xe5laren sj\\xe4lv, sedan l\\xe4nge f\\xf6rmultnat. Kvar finns ist\\xe4llet enorma timmar, pedantiskt arbete, de bevarade sp\\xe5ren av en kultur helt och h\\xe5llet skapad av den m\\xe4nskliga handen.

Kiros skriver: \\u201dmot naturen - aprikosk\\xf6ttets uppl\\xf6sning - \\xf6ppnades tyv\\xe4rr mina \\xf6gon\\u201d. Inf\\xf6r det nederl\\xe4ndska stillebenm\\xe5leriet tycks s\\xe5 d\\xf6den inte uppl\\xf6sas, snarare \\xe4r det som att man genom arbetet kallar den, ropar p\\xe5 den, bjuder in den. Som om att man trodde att arbetet kunde befria oss.

Valerie Kyeyune Backstr\\xf6m, kulturskribent och f\\xf6rfattare

Litteratur

G\\xf6rel Cavalli-Bj\\xf6rkman: Tingens poesi \\u2013 liv och d\\xf6d i europeiskt stillebenm\\xe5leri 1600-1900. Votum F\\xf6rlag, 2023.

Svetlana Alpers: The Art of Describing \\u2013 Dutch Art in the Seventeenth Century. Chicago university, 1983.

Norman Bryson: Looking at the Overlooked \\u2013 Four Essays on Still Life Painting. Reaktion Books, 1990.