BROADCASTS.com

b'

Det kan g\\xe5 s\\xe5 ofantligt fort. Ann-Sofi Ljung Svensson ber\\xe4ttar om attacken p\\xe5 litteraturen och f\\xf6rfattarna i Tyskland i februari 1933. Och om vad som f\\xf6ljde i dess st\\xe4lle.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen s\\xe4nd 2022-08-22.

Tisdagen den 14 februari 1933, tv\\xe5 veckor efter det nationalsocialistiska makt\\xf6vertagandet i Tyskland, f\\xe5r landets mest inflytelserika teaterkritiker, Alfred Kerr, ett ov\\xe4ntat telefonsamtal. Den 65-\\xe5rige Kerr har 39 graders feber och har inte l\\xe4mnat villan i Berlinf\\xf6rorten Gr\\xfcnewald p\\xe5 \\xf6ver en vecka. En v\\xe5g av sv\\xe5r influensa har drabbat Europa, och i Tyskland r\\xe4knar man nyinsjuknade dag f\\xf6r dag.

Samtalet kommer fr\\xe5n en v\\xe4lvillig polisman som varnar Kerr f\\xf6r att hans pass kommer att sp\\xe4rras n\\xe4stkommande dag. Kerr reagerar instinktivt. Efter tre och en halv timme befinner han sig i Prag.

En vecka senare flyr f\\xf6rfattaren Heinrich Mann. I ett par \\xe5r har han varit president i den tv\\xe5 hundra \\xe5r gamla preussiska akademins mer moderna litteratursektion \\u2013 ett barn av Weimarrepubliken. Senaste tiden har varit turbulent. Under l\\xe5ng tid har Mann trotsat den framv\\xe4xande nationalsocialismen. Nu har han tvingats avg\\xe5. Mest graverande f\\xf6r de nya makthavarnas alltmer likriktade lakejer \\xe4r nu att Mann \\u2013 tillsammans med konstn\\xe4ren K\\xe4the Kollwitz \\u2013 precis skrivit p\\xe5 en \\u201dbr\\xe5dskande appell\\u201d mot nationalsocialisterna och f\\xf6r socialdemokrater och kommunister. Man ser den klistrad p\\xe5 reklampelare \\xf6ver hela Berlin inf\\xf6r Hitlers utlysta nyval till riksdagen den 5 mars.

Tv\\xe5 dagar innan han l\\xe4mnar landet deltar Mann vid en soir\\xe9e hemma hos chefredakt\\xf6ren f\\xf6r en av Weimartidens mest betydelsefulla liberala dagstidningar, Vossische Zeitung. Det talas om de snabba f\\xf6r\\xe4ndringarna, och oron sprider sig under kv\\xe4llen. Efter nyvalet kommer huvuden att rulla, s\\xe4gs det.

Beslutet \\xe4r fattat, resv\\xe4skan st\\xe5r packad i v\\xe5ningen p\\xe5 Fasanenstrasse. Heinrich Mann \\xe4r v\\xe4lbest\\xe4lld efter framg\\xe5ngarna med romanen Professor Unrat som filmatiserats med Marlene Dietrich som Den bl\\xe5 \\xe4ngeln.

Han \\xe4r van att resa. Men nu kr\\xe4vs en undanman\\xf6ver.

Med enbart ett paraply i handen l\\xe4mnar han morgonen d\\xe4rp\\xe5 l\\xe4genheten f\\xf6r att ta t\\xe5get till Frankfurt. F\\xe4stm\\xf6n Nelly Kr\\xf6ger har redan varit p\\xe5 stationen och placerat resv\\xe4skan p\\xe5 t\\xe5gets hatthylla. Efter flera f\\xf6rvillande t\\xe5gbyten anl\\xe4nder Mann till franska gr\\xe4nsen och promenerar med sitt handbagage in genom stadsportarna till Strasbourg. Han ber\\xe4knar vara borta n\\xe5gra m\\xe5nader, inte mer. Sen borde det vara \\xf6ver.

S\\xe5 snabbt det gick. S\\xe5 f\\xf6rv\\xe5nande, s\\xe5 f\\xf6r\\xf6dande snabbt. P\\xe5 bara fyra veckor kunde nationalsocialisterna med lagar, f\\xf6rordningar och v\\xe5ld montera ner Weimarrepublikens demokratiska institutioner, och f\\xe5 en stor del av Tysklands mest framst\\xe5ende kulturpersonligheter att fly landet.

I den tyske litteraturkritikern Uwe Wittstocks b\\xe4sts\\xe4ljande bok Februar 1933. Der Winter der Literatur fr\\xe5n 2021 kan man f\\xf6lja hur det gick till n\\xe4r snaran drogs \\xe5t kring de f\\xf6rfattare som inte l\\xe4ngre var \\xf6nskv\\xe4rda.

Manegen var krattad. Alfred Rosenberg och Joseph Goebbels hade satt nationalsocialismens kulturpolitik i verket redan i slutet av 1920-talet: Rosenberg med sitt Kampf\\xf6rbund f\\xf6r tysk kultur, och Goebbels som ledare f\\xf6r NSDAP:s Rikspropagandaministerium. Ingen kulturarbetare kan ha varit helt of\\xf6rberedd.

Men det som f\\xf6rst smyger sig p\\xe5 v\\xe4xer och blir snart ett faktum. Pl\\xf6tsligt \\xe4r det f\\xf6r sent.

Det \\xe4r som med den l\\xe5ngsamt annalkande vinter. Man ser att f\\xe4rgerna f\\xf6r\\xe4ndras, k\\xe4nner den l\\xe4tta krispiga kylan, men njuter \\xe4nnu av den svaga h\\xf6stsolen. S\\xe5 vaknar man en morgon och ryser. Termometern st\\xe5r p\\xe5 noll. Det ligger en hinna av frost \\xf6ver allt. Nu \\xe4r den h\\xe4r. S\\xe5 pl\\xf6tsligt den kom.

F\\xf6r sent var det definitivt den 28 februari, dagen efter den \\xf6desdigra riksdagshusbranden i Berlin. Hitlers kabinett sammantr\\xe4der p\\xe5 f\\xf6rmiddagen och presenterar d\\xe4refter de tv\\xe5 f\\xf6rordningar som kom att l\\xe4gga sig som en f\\xf6rkv\\xe4vande brandfilt \\xf6ver alla Weimarrepublikens r\\xe4ttigheter: yttrandefriheten, pressfriheten, f\\xf6reningsfriheten, f\\xf6rsamlingsfriheten. Post kunde \\xf6ppnas, telefoner avlyssnas och privata bost\\xe4der var inte l\\xe4ngre skyddade f\\xf6r intr\\xe5ng. Med ett Alexanderhugg var r\\xe4ttsstaten avskaffad, och 1920-talets tyska avantgardistiska kulturmilj\\xf6 gick i graven.

M\\xe5nga flyr samma dag: Bertolt Brecht g\\xe5r redan p\\xe5 morgonen ombord p\\xe5 ett t\\xe5g till Prag. Alfred D\\xf6blin, f\\xf6rfattaren till storstadsromanen Berlin Alexanderplatz, lyckas skaka av sig en SS-man som vakar utanf\\xf6r bostaden, och beger sig sent p\\xe5 kv\\xe4llen mot Paris.

Men andra hann inte.

N\\xe4r journalisten och pacifisten Carl von Ossietzky f\\xe5r meddelandet om branden p\\xe5 kv\\xe4llen den 27 februari har han redan f\\xe5tt flera uppmaningar om att ge sig av. Han har tidigare suttit f\\xe4ngslad f\\xf6r landsf\\xf6rr\\xe4deri efter att ha avsl\\xf6jat att Tyskland trots Versaillesf\\xf6rdragets f\\xf6rbud \\xacrustat upp sitt flygvapen.

Han v\\xe4grar \\xe5ka. Han har f\\xf6r mycket att st\\xe5 i och dessutom vill han l\\xe4gga sin r\\xf6st i valet den 5 mars. Och han har ju ingen namnskylt p\\xe5 d\\xf6rren, s\\xe5 hur skulle polisen kunna hitta honom?

Men morgonen efter branden g\\xe5r det som en v\\xe5g genom Berlin. De nya f\\xf6rordningarna har \\xe4nnu inte tr\\xe4tt i kraft, ja, de finns ju egentligen inte. Men diktaturen st\\xe5r och stampar i farstun och vill in. Polisen knackar p\\xe5 l\\xe5ngt f\\xf6re gryningen.

Halv fyra p\\xe5 morgonen st\\xe5r de utanf\\xf6r d\\xf6rren hos Ossietzky. Han kommer aldrig mer att \\xe5terv\\xe4nda.

Det \\xe4r historiens st\\xe4ndiga ironi. Vi vet, de visste inte. Vi l\\xe4gger v\\xe5rt tidsavst\\xe5nd och dess verkningshistoria som ett raster \\xf6ver allt som h\\xe4nt och l\\xe4ser m\\xe4nniskors livsber\\xe4ttelser med facit i hand.

Men just innan det sker vet vi inte att det ska ske. N\\xe4r det v\\xe4l h\\xe4nder, h\\xe4nder det pl\\xf6tsligt, och vi f\\xf6rv\\xe5nas \\xf6ver att det sker och \\xf6ver att vi inte f\\xf6rstod att det skulle komma att ske.

I februari 1933 var Tysklands f\\xf6rfattare omedvetna om det kommande bokb\\xe5let p\\xe5 Opernplatz i Berlin den 10 maj, om inr\\xe4ttandet av Rikskulturkammaren i september, och om dess underavdelning Rikslitteraturkammaren \\xe5ret efter. Den m\\xe5ngh\\xf6vdade kulturfamiljen Mann \\u2013 Thomas, Heinrich, Klaus och Erika \\u2013 var heller inte medvetna om att en av familjens tidigare v\\xe4nner, f\\xf6rfattaren Hanns Johst, tv\\xe5 \\xe5r senare skulle bli den tyska litteraturens st\\xe4ndige \\xf6vervakare i egenskap av president b\\xe5de f\\xf6r litteratursektionen inom den preussiska akademin och f\\xf6r Rikslitteraturkammaren. Men senare under v\\xe5ren 33 visade Johst tydligt var han stod i en pj\\xe4s som uruppf\\xf6rdes p\\xe5 Hitlers f\\xf6delsedag den 20 april.

\\u201dN\\xe4r jag h\\xf6r ordet kultur os\\xe4krar jag min Browning.\\u201d

Det var precis vad den nya regimen just hade gjort.

Den idag kanoniserade tyska litteraturen blev inom landets gr\\xe4nser skjuten i sank. Om det som uppstod ist\\xe4llet har Christian Adam ber\\xe4ttat i den uppm\\xe4rksammade Lesen unter Hitler fr\\xe5n 2010. Ideologiskt likriktad propagandalitteratur, men framf\\xf6rallt \\u2013 en flod av l\\xe4ttsam underh\\xe5llning blir det som tar \\xf6ver p\\xe5 den tillr\\xe4ttalagda bokmarknaden. Nu startar bland annat den tyska deckarboomen.

Kultur har alltid varit ett vapen. Br\\xf6d och sk\\xe5despel har anv\\xe4nts f\\xf6r att stilla massorna. Popul\\xe4rlitteraturen kom i Tyskland att fungera som en t\\xe4t och behaglig dimrid\\xe5 som f\\xf6r en tillr\\xe4ckligt stor del av medborgarna kunde d\\xf6lja den krutr\\xf6k som i rasande takt spred sig \\xf6ver Europa.

Ann-Sofi Ljung Svensson, litteraturforskare

Litteratur

Uwe Wittstock: Februar 33 \\u2013 Der winter der literatur. Beck C. H. 2021.

*Sedan ess\\xe4n spelades in har boken utkommit p\\xe5 svenska p\\xe5 Nirstedt/Litteratur i \\xf6vers\\xe4ttning av Jens Christian Brandt.