BROADCASTS.com

b'

Varje litter\\xe4rt verk uttrycker sin egen sanning, men f\\xf6r den som anv\\xe4nder sitt eget eller andras liv uppst\\xe5r alltid dilemman. Lars Hermansson rapporterar fr\\xe5n b\\xe5da sidor av faktafiktionens linjer.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Hur mycket kan en dokument\\xe4rfilmare mixtra med verkligheten utan att det blir fiktion? Att ibland iscens\\xe4tta situationer f\\xf6r att f\\xe5 fram \\u201dden st\\xf6rre bilden\\u201d, \\u201den djupare sanning\\u201d, och allt vad det kan heta, \\xe4r, tror jag, accepterat av de flesta i branschen, fast kanske inte av den stora publiken. Detsamma g\\xe4ller antagligen s\\xe5 kallad autofiktion och vittneslitteratur, allts\\xe5 b\\xf6cker som utger sig f\\xf6r att ha sj\\xe4lvbiografisk grund. De flesta inser nog att f\\xf6rfattaren skarvar h\\xe4r och var, kanske l\\xe4gger till eller drar ifr\\xe5n n\\xe5gon detalj f\\xf6r att g\\xf6ra ber\\xe4ttelsen b\\xe4ttre, men inte att hen framst\\xe4ller som fakta s\\xe5dant som inte \\xe4r fakta.

Jag har sj\\xe4lv gjort mig skyldig till s\\xe5dana brott. I den autofiktiva reseess\\xe4n G\\xe5 till g\\xe5 hittar jag till exempel p\\xe5 en historia om att den radioutrustning ber\\xe4ttarjaget har med p\\xe5 vandringen blir stulen av en person som vill spela in sin d\\xf6da mammas r\\xf6st. N\\xe4r jag bek\\xe4nde det f\\xf6r en l\\xe4sare, tillika bekant, blev han besviken, n\\xe4stan arg. Han tyckte att texten utstr\\xe5lade en tyst \\xf6verenskommelse om att det som stod d\\xe4r hade h\\xe4nt. Det hade han helt r\\xe4tt i. Och det var d\\xe4rf\\xf6r jag best\\xe4mde mig f\\xf6r att ljuga, f\\xf6r att jag visste att jag hade stor chans att bli trodd, \\xe4ven med den mest osannolika skr\\xf6na, och f\\xf6r att boken som helhet beh\\xf6vde en digression just d\\xe4r, g\\xe4rna en fantastisk s\\xe5dan. Och en f\\xf6rfattare har ju att ytterst vara lojal med boken, texten, dess litter\\xe4ra v\\xe4rde. Anders, som l\\xe4saren hette, blev besviken, men boken blev b\\xe4ttre.

Som journalist har man ett annat uppdrag. D\\xe4r b\\xf6r man ytterst vara lojal med den verklighet man skildrar. Form och estetik \\xe4r av underordnad betydelse. Fabricerande av fakta \\xe4r inte okej, inte heller att l\\xe5ta folk s\\xe4ga s\\xe5dant de inte har sagt, inte ens om syftet \\xe4r lovv\\xe4rt. Det kallas pressetik. Dokument\\xe4rmakare och f\\xf6rfattare av sj\\xe4lvbiografiskt f\\xe4rgad prosa och poesi menar ofta att de befinner sig i en position mellan den sk\\xf6nlitter\\xe4ra f\\xf6rfattaren och journalisten. Att de har dubbla lojaliteter, \\xe5 ena sidan in mot verket, dess formella egenskaper och konstn\\xe4rliga v\\xe4rde, \\xe5 andra sidan ut mot den skildrade verkligheten, levande eller nyligen d\\xf6da personer, skeenden som bevisligen intr\\xe4ffat eller inte. Att vara mer lojal med verkets formella egenskaper, utan att antyda det f\\xf6r l\\xe4saren kan leda till missf\\xf6rst\\xe5nd och fell\\xe4sningar. Att fabricera eller undanh\\xe5lla fakta f\\xf6r att st\\xe4rka sitt \\u201dcase\\u201d i en autofiktiv ber\\xe4ttelse kan s\\xe5ra verkliga personer som ing\\xe5r i ber\\xe4ttelsen.

Jag har sj\\xe4lv varit med om det. I en sj\\xe4lvbiografiskt h\\xe5llen roman antyds att jag under en tid ska ha finansierat en tynande tillvaro som frilansande f\\xf6rfattare och skribent med en sl\\xe4ktings pengar. En antydan som bidrar till att \\xf6ka empatin med bokens huvudperson, f\\xf6rfattaren, p\\xe5 bekostnad av den som i boken ska f\\xf6rest\\xe4lla mig. F\\xf6rfattaren kan f\\xf6rst\\xe5s minnas att det var s\\xe5, men minnet \\xe4r ofta bedr\\xe4gligt, och somliga minnen \\xe4r ocks\\xe5 offentliga handlingar. Eftersom det jag s\\xe4ger h\\xe4r inte \\xe4r sk\\xf6nlitteratur har jag allts\\xe5 kollat med Skatteverket, och inte bara g\\xe5tt p\\xe5 min k\\xe4nsla av att jag under de \\xe5r boken skildrar drog in pengar s\\xe5 det r\\xe4ckte. Problemet \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s att andra l\\xe4sare som k\\xe4nner till bakgrunden och kan identifiera vem som \\xe4r vem i boken, knappast g\\xf6r en s\\xe5dan faktakoll. Och det \\xe4r nog tur f\\xf6r romanens skull. Det r\\xf6r sig n\\xe4mligen om en ber\\xe4ttelse som uttrycker och n\\xe4rs av klasshat, det m\\xe5ste finnas ett vi och ett dom, och i den uppdelningen hamnade jag bland dom. Det svider f\\xf6rst\\xe5s, men jag tror att boken som helhet tj\\xe4nade p\\xe5 det, ett klasshat i en sk\\xf6nlitter\\xe4r text f\\xe5r inte bli alltf\\xf6r ljummet.

Ett annat exempel p\\xe5 en autofiktiv ber\\xe4ttelse som har etiska problem med sina dubbla lojaliteter \\xe4r Kristian Lundbergs bok Yarden. Den handlar om en f\\xf6rfattare som av oklara sk\\xe4l hamnat p\\xe5 ekonomiskt obest\\xe5nd och tvingas ta jobb p\\xe5 en omlastningsplats f\\xf6r nya bilar i Malm\\xf6 hamn. Ingen l\\xe4sare kan tro att Yarden \\xe4r en p\\xe5hittad plats, eller att jaget i boken inte ska f\\xf6rest\\xe4lla f\\xf6rfattaren Kristian Lundberg. \\xc4ven h\\xe4r finns en strukturell uppdelning i ett vi och ett dom som bygger p\\xe5 klass. Lundberg framst\\xe4ller den yrkesverksamhet han blivit tvungen att l\\xe4mna, och som ocks\\xe5 r\\xe5kar vara min, det vill s\\xe4ga f\\xf6rfattarens och den frilansande skribentens, som v\\xe4lbetald och fri fr\\xe5n godtycklig maktut\\xf6vning. S\\xe5 \\xe4r det f\\xf6rst\\xe5s inte, det vet alla som \\xe4r i branschen, vilket Lundberg hade varit i \\xf6ver ett decennium n\\xe4r boken publicerades. Men ber\\xe4ttelsen beh\\xf6ver den h\\xe4r mots\\xe4ttningen f\\xf6r att bli effektiv. Det h\\xe5rda slitet p\\xe5 Yarden m\\xe5ste st\\xe4llas mot enkel tillvaro framf\\xf6r laptoppen.

En annan f\\xf6renkling av tillvaron Yarden lider av, och som man m\\xe5ste vara i branschen f\\xf6r att k\\xe4nna till r\\xf6r anledningen till att ber\\xe4ttaren inte l\\xe4ngre jobbar i litteraturv\\xe4rlden. Lundberg miste sina uppdrag som litteraturkritiker p\\xe5 Expressen och Helsingborgs Dagblad eftersom han s\\xe5gat en bok som \\xe4nnu inte kommit ut. Det \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s lite lustigt, men pressetiskt minst sagt tvivelaktigt. Alla i branschen visste ocks\\xe5 att Lundberg vid den h\\xe4r tiden var innehavare av ett \\xe5tr\\xe5v\\xe4rt, livsl\\xe5ngt arbetsstipendium fr\\xe5n Sveriges F\\xf6rfattarfond p\\xe5 n\\xe4rmare 170 000 kr per \\xe5r, ocks\\xe5 det \\xe4r en offentlig handling som g\\xe5r att kontrollera. Han hade allts\\xe5 sj\\xe4lv f\\xf6rsatt sig i publicistisk karant\\xe4n, men var delvis f\\xf6rs\\xf6rjd av Sveriges F\\xf6rfattarfond. Omst\\xe4ndigheter som Lundberg f\\xf6rst\\xe5s m\\xe5ste tiga om i boken. Inget vidare starkt \\u201dcase\\u201d annars, en autofiktiv hj\\xe4lte b\\xf6r helst, till skillnad fr\\xe5n den fiktive, vara i n\\xe5gon m\\xe5n behj\\xe4rtansv\\xe4rd.

Dokument\\xe4ra och semidokument\\xe4ra b\\xf6cker och filmer tycks allts\\xe5 ibland tvungna att sm\\xe5ljuga f\\xf6r den st\\xf6rre sanningens skull. Och den st\\xf6rre sanningen \\xe4r alltid ett p\\xe5st\\xe5ende om v\\xe4rlden bortom de enskilda exemplen, om strukturerna, de dolda sambanden. Det finns en konflikt h\\xe4r, som kanske \\xe4r ol\\xf6slig, mellan mikro- och makro. Det \\xe4r sv\\xe5rt att beh\\xe5lla nyanserna i det lilla n\\xe4r de stora skeendena ska skildras. Sv\\xe5rt att f\\xe5 de olika perspektiven att st\\xe4mma. Det enda man kan g\\xf6ra som upphovsperson \\xe4r att f\\xf6rs\\xf6ka, att oupph\\xf6rligt st\\xe4lla sig fr\\xe5gor som: m\\xe5ste jag offra denna detalj f\\xf6r helheten, \\xe4r jag i god tro n\\xe4r jag p\\xe5st\\xe5r detta, kan jag se x och y i \\xf6gonen n\\xe4r boken kommit ut?

I det st\\xe4ndigt v\\xe4xande bruset fr\\xe5n allt fler medier, sociala och traditionella, tycks idag bara den personliga erfarenheten, den s\\xe5 kallat starka ber\\xe4ttelsen, kunna n\\xe5 ut. Fiktionen, i synnerhet den litter\\xe4ra, sitter tr\\xe5ngt. Men fr\\xe5gan \\xe4r om inte denna glupande hunger efter verklighet ocks\\xe5 h\\xe4nger samman just med det uppluckrade f\\xf6rh\\xe5llandet till fakta. Alla vet ju numera att sanningen \\xe4r perspektivisk och allts\\xe5 beroende av vilken \\u201dvinkel\\u201d vi v\\xe4ljer. Alla vet ocks\\xe5 att man kan ljuga med fakta, om de s\\xe4tts samman med ont upps\\xe5t. Om det \\xe4r s\\xe5, borde man ju ocks\\xe5 kunna tala sant med hj\\xe4lp av sm\\xe5l\\xf6gner, om de s\\xe4tts samman med gott upps\\xe5t. S\\xe4kert, men v\\xe4gen till helvetet \\xe4r som bekant stensatt med goda f\\xf6resatser.

Lars Hermansson, f\\xf6rfattare och kritiker