BROADCASTS.com

b'

T S Eliots stora hemliga k\\xe4rlek hette Emily Hale. Men egentligen \\xe4lskade han nog sin egen konst och persona mer \\xe4n henne. Amanda Svensson funderar \\xf6ver musans tragiska dilemma.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Sensommaren 1932 avlade poeten T S Eliot en avskedsvisit hemma hos makarna Leonard och Virginia Woolf. Han stod i begrepp att resa till USA, f\\xf6r att r\\xe4dda sin katastrofala privatekonomi \\u2013 och inte minst f\\xf6r att undkomma sitt \\xe4nnu mer katastrofala \\xe4ktenskap. Det finns ett fotografi fr\\xe5n bes\\xf6ket, taget av Leonard. En milt leende T S Eliot st\\xe5r axel mot axel med en lika tuff som elegant Virginia. En bit ifr\\xe5n de tv\\xe5 f\\xf6rfattarna st\\xe5r en tredje person, s\\xe5 avvikande att hon ser ut att ha m\\xe5lats dit i efterhand. Hon ser n\\xe4stan ut som en docka, vitkl\\xe4dd och med f\\xf6tterna prydligt ihop, nedslagen blick och h\\xe4nderna kn\\xe4ppta bakom ryggen. Dockan var emellertid h\\xf6gst levande. Hon, Vivienne Haigh-Wood, hade bara oturen att vara gift med T S Eliot. En man vars konst kr\\xe4vde kvinnor \\u2013 men vars ego, neuroser och alltmer uttalade misogyni inte till\\xe4t dem att spela n\\xe5gon verklig roll i hans liv.

M\\xe5nga \\xe4r de konstn\\xe4rsm\\xe4n som lutat sig mot en eller flera kvinnor f\\xf6r att kunna uppfylla sina egna ambitioner. Litteraturhistorien \\xe4r full av f\\xf6rfattarhustrur som renskrivit manuskript, korrekturl\\xe4st, sk\\xf6tt barn och hem och korrespondens, bist\\xe5tt med r\\xe5d och inspiration och pengar och sex, utan att f\\xe5 n\\xe5got s\\xe4rskilt erk\\xe4nnande i utbyte. Dessa kvinnor kan man med r\\xe4tta kalla f\\xf6r litteraturens hemliga muser. Inget \\xe4r trots allt viktigare f\\xf6r inspirationen \\xe4n arbetsron som kommer av att slippa befatta sig med det v\\xe4rldsliga.

T S Eliot var dock inte ute efter den sortens praktiska museri. Likt Dante med sin Beatrice s\\xf6kte han en kvinna att \\xe4lska p\\xe5 det medeltida s\\xe4ttet \\u2013 kyskt, \\xf6verjordiskt, och p\\xe5 avst\\xe5nd. Kanske var det d\\xe4rf\\xf6r som \\xe4ktenskapet med Vivienne Haigh-Wood, en verklig kvinna med krav och behov, havererade s\\xe5 till den grad att han var tvungen att sp\\xe4rra in henne p\\xe5 mentalsjukhus f\\xf6r att slippa undan. Helt fruktl\\xf6st var \\xe4ktenskapet emellertid inte f\\xf6r den upp\\xe5tstr\\xe4vande konstn\\xe4ren: \\u201d\\xc5t henne gav \\xe4ktenskapet ingen gl\\xe4dje \\u2013 \\xe5t mig gav det den sinnesst\\xe4mning ur vilken Det \\xf6de landet f\\xf6ddes\\u201d, skrev han sj\\xe4lv p\\xe5 1960-talet. Det hade Vivienne kanske kunnat tr\\xf6sta sig med, om hon inte redan hade avlidit p\\xe5 den psykiatriska institution d\\xe4r hon tillbringade de sista tio \\xe5ren av sitt liv.

S\\xe5 l\\xe5ngt den m\\xf6rka inspirationens musa. Men hade Eliot d\\xe5 ingen himmelsk och ljus Beatrice? Jo, det verkar s\\xe5. I biografin \\u201dThe Hyacinth Girl \\u2013 T. S. Eliots Hidden Muse\\u201d tecknar litteraturvetaren Lyndall Gordon ett portr\\xe4tt av en kvinna, Emily Hale, vars relation till Eliot var livsl\\xe5ng, men f\\xf6rsiggick mer eller mindre i det f\\xf6rdolda. Historien kan ytligt sett framst\\xe5 som romantisk. Den USA-f\\xf6dde Eliot m\\xf6tte Hale redan d\\xe5 han som ung studerade vid Harvard, och blev omedelbart f\\xf6r\\xe4lskad. Om den unga sk\\xe5despelerskan besvarade hans k\\xe4nslor vid den tiden \\xe4r oklart, och han emigrerade hur som helst snart till England. De uppr\\xe4tth\\xf6ll en fl\\xe4ckvis korrespondens, som intensifierades n\\xe4r Eliots \\xe4ktenskap med Haigh-Wood imploderade. Mellan \\xe5ren 1930 och 1956 skrev Eliot mer \\xe4n tusen brev till Hale. Det \\xe4r dessa brev, hemligh\\xe5llna p\\xe5 Princeton-universitetet fram till \\xe5r 2020 per Eliots och Hales vilja, som ligger till grund f\\xf6r Gordons biografi. N\\xe5gra brev fr\\xe5n Hale till Eliot finns dock inte bevarade \\u2013 eftersom han br\\xe4nde upp dem. Vad musan hade att s\\xe4ga honom var tydligen inte lika viktigt f\\xf6r v\\xe4rlden att f\\xe5 veta som vad han hade att s\\xe4ga henne. 

Trots alla dessa brev \\xe4r det inte helt l\\xe4tt att f\\xe5 fatt i vem Emily Hale var. Hon \\xe4lskade teater, och sk\\xe5despelade under hela sitt liv, ibland avl\\xf6nat, ibland som amat\\xf6r. Hon gifte sig aldrig, utan f\\xf6rs\\xf6rjde sig som dramal\\xe4rare och som husfru p\\xe5 olika amerikanska college. Hon var engagerad i kvinnor\\xe4ttsorganisationen League of Women Voters och inom unitarismkyrkan. Och s\\xe5 \\xe4lskade hon T. S. Eliot. Det f\\xe5r man i alla fall anta, men den ensidigt bevarade korrespondensen f\\xe5r Hales k\\xe4nslor att framst\\xe5 som dunkla. De tv\\xe5 tr\\xe4ffades mycket s\\xe4llan, och hade ingen fysisk relation, f\\xf6rutom en mycket pikant incident d\\xe5 Eliot ska ha tagit av henne strumporna och str\\xf6tt kyssar \\xf6ver hennes f\\xf6tter. Det verkar troligt, men inte sj\\xe4lvklart, att hon hade velat gifta sig med honom om m\\xf6jligheten funnits. Att skilja sig fr\\xe5n Haigh-Wood kom dock inte p\\xe5 fr\\xe5ga f\\xf6r den kyrklige Eliot: \\u201dOm jag skulle skilja mig vore det den anglikanska kyrkans st\\xf6rsta bakslag sedan Newman blev katolik.\\u201d Och n\\xe4r Vivienne avled 1947 var det \\xe4ktenskap som han i decennier sagt sig \\xf6nska pl\\xf6tsligt inte l\\xe4ngre aktuellt. I st\\xe4llet gifte han sig med sin sekreterare Esme Valerie Fletcher.

T S Eliot var en k\\xe4nslodriven poet. Att gestalta och framkalla k\\xe4nslor var sj\\xe4lva syftet med det s\\xe5 kallade objektiva korrelatet. Jaget str\\xf6ks ur dikten, men den subjektiva k\\xe4nsloupplevelsen bestod. Som br\\xe4nsle f\\xf6r sin egen k\\xe4nslokatalysator beh\\xf6vde Eliot kvinnor. Hales roll var hyacintflickans \\u2013 paradisisk, ouppn\\xe5elig. N\\xe5gon som fanns i en nostalgisk bild av det f\\xf6rflutna, och i en f\\xf6rest\\xe4llning om framtida salighet, men aldrig h\\xe4r och nu. Hon var som marmeladen i Lewis Carrolls Alice i Underlandet, m\\xf6jlig att f\\xe5 ig\\xe5r eller imorgon, men aldrig idag. Konkret influerade hon m\\xe5nga av hans verk \\u2013 exempelvis skrev Eliot den f\\xf6rsta av de fyra kvartetterna, Burnt Norton, efter en vistelse med Hale p\\xe5 en herrg\\xe5rd med samma namn. Hennes brinnande intresse f\\xf6r teatern kan ocks\\xe5 ha bidragit till att han under senare delen av sitt liv prim\\xe4rt skrev pj\\xe4ser. Att han sj\\xe4lv tillskrev henne rollen som musa nummer ett framg\\xe5r tydligt i den del av korrespondensen som r\\xf6r bevarandet av breven \\u2013 han vill att efterv\\xe4rlden ska se och f\\xf6rst\\xe5. \\u201dDet kommer att finnas s\\xe5 mycket som ger en falsk bild av mig, och s\\xe5 f\\xe5 ledtr\\xe5dar till sanningen. /\\u2026/ G\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng har jag sett vilket intryck jag gjort och l\\xe4ngtat efter att kunna utropa \\u201dnej, ni har alla fel om mig, det \\xe4r inte alls s\\xe5 det f\\xf6rh\\xe5ller sig \\u2013 sanningen \\xe4r mycket enkel och l\\xe4tt att greppa, och h\\xe4r har ni den med n\\xe5gra korta ord\\u201d skriver han till Hale, n\\xe4r hon visar tveksamhet inf\\xf6r att g\\xe5 till historien som mottagaren av tusen brev fr\\xe5n en pl\\xe5gad poet.

Och d\\xe4r har vi musans stora och tragiska dilemma. \\xc5 ena sidan \\u2013 att vara en katalysator f\\xf6r stor konst \\xe4r faktiskt inte kattskit. \\xc5 andra sidan blir man f\\xf6r evigt f\\xf6rbunden med en m\\xe4nniska vars skugga man aldrig kommer till\\xe5tas l\\xe4mna. Alla v\\xe4lmenande f\\xf6rs\\xf6k att dra fram konsthistoriens m\\xe5nga muser ur m\\xf6rkret och ge dem n\\xe5got slags agens \\xe4r p\\xe5 f\\xf6rhand d\\xf6mda att misslyckas, eftersom intresset f\\xf6r dem st\\xe5r i direkt relation till de konstn\\xe4rskap de g\\xf6tt, och som aldrig \\xe4r deras egna. Eliot visste det, och Hale gjorde det nog ocks\\xe5. Kanske skulle hon n\\xe4r allt kommer omkring ha f\\xf6redragit att bli ih\\xe5gkommen s\\xe5 som hon levde \\u2013 med ett oceanbrett avst\\xe5nd mellan sig och mannen som \\xe4lskade sin konst och sin persona mer \\xe4n han \\xe4lskade henne.

Amanda Svensson, f\\xf6rfattare, \\xf6vers\\xe4ttare och kritiker