BROADCASTS.com

b'

Boccaccios "Decamerone" f\\xe5r ny relevans varje g\\xe5ng ord som epidemi och karant\\xe4n \\xe4r p\\xe5 tapeten. Torbj\\xf6rn Elensky presenterar en fr\\xe4ck klassiker och funderar \\xf6ver var dagens nya ber\\xe4ttelser tar form.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-03-23.

Strax innan Coronaepidemin br\\xf6t ut vintern 2020 satt jag med en grupp v\\xe4nner och diskuterade vad som skulle bli kvar av v\\xe5r kultur vid en v\\xe4rldsomsp\\xe4nnande katastrof. Vi pratade om hur man planerar att g\\xf6mma konst, historiska f\\xf6rem\\xe5l och andra artefakter i v\\xe4ldiga bergrum. Och vi diskuterade givetvis hur stora problemen skulle bli kring tolkningsfr\\xe5gor, v\\xe4rderingen av verk och s\\xe5 vidare. Hur m\\xe5nga kvinnor respektive m\\xe4n? Vilka kulturformer skulle prioriteras? Vilka h\\xe4nsyn till s\\xe5 kallad representativitet kommer att tas i ett skarpt l\\xe4ge?

Bortsett fr\\xe5n exakt vilka verk som skulle bevaras kom vi \\xf6verens om att det viktigaste, det som \\xf6verlever alla civilisationers sammanbrott, \\xe4r ber\\xe4ttelserna. De historier vi roar varandra med, de som f\\xf6rmedlar minnet av historiska, personliga, komiska och tragiska h\\xe4ndelser, b\\xe5de sanna och mytiska, skulle vi, helt utan annan teknisk utrustning, b\\xe4ra med oss vart vi \\xe4n tvingas vandra. Och \\xf6ver dem kan ingen best\\xe4mma: de som v\\xe4cker genklang, som \\xe4r viktiga f\\xf6r oss, kommer att f\\xf6ras vidare, medan de andra gl\\xf6ms bort.

Den klassiska skildringen av hur en grupp v\\xe4nner drar sig undan v\\xe4rldens s\\xf6nderfall f\\xf6r att i trygg avskildhet f\\xf6rdriva dagarna med ber\\xe4ttande \\xe4r Giovanni Boccaccios "Decamerone", en av de sj\\xe4lvklara stora litter\\xe4ra klassikerna. \\xc5ret \\xe4r 1348, Florens h\\xe4rjas av pesten, d\\xf6den \\xe4r \\xf6verallt, omv\\xe4xlande med paniskt festande. Samh\\xe4llet har praktiskt taget kollapsat, d\\xe5 sju unga kvinnor tr\\xe4ffas i en kyrka och best\\xe4mmer sig f\\xf6r att dra sig undan till en lantvilla f\\xf6r att njuta av lugnet, naturen och varandras umg\\xe4nge. De bjuder ocks\\xe5 med tre unga m\\xe4n, som l\\xe4mpligt nog r\\xe5kar komma in i kyrkan. S\\xe5 f\\xf6rdriver dessa tio v\\xe4nner tio dagar med tio historier var, vilket gett oss hundra noveller.

Pesten slog s\\xf6nder det medeltida Europa. Givetvis var det en katastrof f\\xf6r alla som genomlevde den. S\\xe4rskilt Italien, som inte var n\\xe5gon enad nation vid den tiden, men d\\xe4r de flesta av Europas rikaste stater och st\\xe4der l\\xe5g, drabbades. Feodalismen gick under i pesten. De gamla adelsfamiljerna miste inte bara sina lantarbetare utan m\\xe5nga f\\xf6rlorade \\xe4ven egendomarna, till de nyrika som \\xe4gnade sig \\xe5t handel och bankv\\xe4sende. S\\xe5dana som familjen Medici. Kyrkans makt minskade ocks\\xe5. Allt detta beredde v\\xe4gen f\\xf6r en ny tro p\\xe5 m\\xe4nniskan, nya rikedomar och faktiskt sj\\xe4lva ren\\xe4ssansen. Boccaccio beskriver denna \\xf6ppning i tiden, d\\xe5 m\\xe4nniskan tr\\xe4der in p\\xe5 scenen i helfigur.

"Decamerone" ger en direkt bild av vardagslivet i 1300-talets Toscana. I en tid d\\xe5 litteraturen dominerades av helgonlegender, riddarromaner och h\\xf6viska diktverk, samt d\\xe5 man g\\xe4rna anv\\xe4nde klassiska f\\xf6rebilder och varierade v\\xe4lbekanta historier valde Boccaccio att skriva rakt av, p\\xe5 folkspr\\xe5ket, om sin egen samtid, i noveller fulla av social kritik, bedr\\xe4gerier, m\\xe5nga ber\\xe4ttelser om fr\\xe4cka pr\\xe4ster och inte s\\xe5 lite sexuella \\xe4ventyr, d\\xe4r inte minst historierna om listiga kvinnor som lurar sina makar f\\xf6r att kunna ligga med sina \\xe4lskare \\xe4r framtr\\xe4dande. De m\\xe5nga kyrkliga dignit\\xe4rerna i Decamerone \\xe4r l\\xf6jev\\xe4ckande figurer som inte har mer makt \\xf6ver andra \\xe4n \\xf6ver sig sj\\xe4lva. Och sin egen k\\xe5thet och girighet beh\\xe4rskar de inte alls. Ingen av ber\\xe4ttelserna skildrar de yttersta tingen eller hur n\\xe5gon h\\xf6gre makt ska d\\xf6ma oss f\\xf6r v\\xe5ra synder, utan enbart m\\xe4nniskor i relation till andra m\\xe4nniskor.

Nya konstformer skapas genom kanoniseringen av l\\xe5ga konstformer, skrev den den ryske litteraturforskaren och Viktor Sjklovskij 1923. Det \\xe4r l\\xe4tt att inse att han har r\\xe4tt, om man g\\xf6r en snabb \\xf6versikt \\xf6ver historien. Etablerad konst stelnar alltid f\\xf6rr eller senare och tappar den vitalitet som kr\\xe4vs, \\xe5tminstone i v\\xe5r europeiska tradition, f\\xf6r att den ska vara angel\\xe4gen f\\xf6r s\\xe5v\\xe4l folk som furstar. Och impulserna till nyskapande kommer inte s\\xe4llan fr\\xe5n det folkliga. Decamerone \\xe4r ett tydligt exempel: en samling ber\\xe4ttelser utan h\\xf6gre syfte \\xe4n att underh\\xe5lla, lagda i munnen p\\xe5 kvinnor, som talar fritt om sex och synd och falska pr\\xe4ster. Decamerone m\\xe5 vara f\\xf6rfattad av en man, men det \\xe4r kvinnornas bok.

Visst hade Boccaccio litter\\xe4ra f\\xf6rebilder, men inte den h\\xf6gst\\xe4mde Vergilius som hans \\xe4ldre kollega Dante uts\\xe5g till sin guide genom inferno \\u2013 och vars Aeneid han ville \\xf6vertr\\xe4ffa med sin gudomliga komedi. Utan Apuleius, en prosaf\\xf6rfattare som var verksam p\\xe5 100-talet e Kr och vars skabr\\xf6sa roman Den gyllene \\xe5snan skildrar allt t\\xe4nkbart snusk och sex och groteskerier i form av ber\\xe4ttelser infogade i en ramhandling. D\\xe4r Boccaccios ramhandling utg\\xf6rs av de unga v\\xe4nnernas stilla samvaro skildrar Apulejus hur huvudpersonen fl\\xe4nger runt f\\xf6rvandlad till \\xe5sna. Men det l\\xe5ga, det folkliga, har verken gemensamt. Totalt tre av de hundra novellerna i Decamerone g\\xe5r tillbaka p\\xe5 antika f\\xf6rebilder, tv\\xe5 p\\xe5 Apuleius, och en p\\xe5 den lika folkligt burleska Satyricon, av den romerske f\\xf6rfattaren Petronius.

En pandemi tvingar oss alla att ta nya h\\xe4nsyn. N\\xe5gra drar sig tillbaka tillsammans, i sj\\xe4lvvald karant\\xe4n, precis som de unga kvinnorna och m\\xe4nnen i Florens 1348. Liksom till exempel somliga parisare i mars 2020 f\\xf6rs\\xf6kte ta sig till sina landst\\xe4llen, f\\xf6r att vaka ut karant\\xe4nen p\\xe5 beh\\xf6rigt avst\\xe5nd fr\\xe5n storstadens hotande kaos. Men vad sysslar isolerade ungdomar med i v\\xe5r h\\xf6gteknologiska tid? Och vilka \\xe4r de konstformer som kommer att kanoniseras fram\\xf6ver?

Den folkliga kreativiteten och ber\\xe4ttelserna sprids mest via sociala medier i form av Tiktok-videor, memer och s\\xe5 vidare idag. Dessa tekniska m\\xf6jligheter och inte minst de former de ger upphov till p\\xe5verkar naturligtvis \\xe4ven litteraturen och konsten. Exempelvis finns det n\\xe5got fascinerande i memens form, d\\xe4r samma bild \\xe5tf\\xf6ljs av olika texter, och d\\xe4rmed f\\xe5r helt olika inneb\\xf6rd, fast hela tiden i ett sammanhang som skapas av memernas relation till varandra i n\\xe5t slags o\\xe4ndlig kedja av kollektiva associationer. Eller f\\xf6r den delen de omfattande sammanst\\xe4llningar av Tiktok- och vinevideor, superkorta filmsnuttar som ofta inneh\\xe5ller bisarra sk\\xe4mt, satir, rena slapsticken och variationer p\\xe5 teman, som \\xe4r b\\xe5de sj\\xe4lvkommenterande och ut\\xe5triktade i n\\xe4rmast o\\xe4ndliga loopar.

Viktor Sjklovskij skrev i anslutning till det tidigare citerade, att \\u201dKonsten \\xe4r, innerst inne, ironisk och destruktiv.\\u201d Han uttryckte detta mitt i det kaos som f\\xf6ljde \\xe5ren efter den ryska revolutionen, d\\xe5 han mot alla odds envist arbetade vidare med sina litter\\xe4ra projekt, medan v\\xe4rlden f\\xf6ll samman runt omkring honom. Men \\xe4ven om han p\\xe5verkades av sin samtids katastrofala h\\xe4ndelser hade han r\\xe4tt i att konsten inte bara kan vara uppbygglig, tam, sn\\xe4ll och tr\\xf6sterik, inte om den ska vara verkligt angel\\xe4gen f\\xf6r oss m\\xe4nniskor i v\\xe5r os\\xe4kra tillvaro. Sex, maktmissbruk, lustiga sammantr\\xe4ffanden och bedr\\xe4gerier, d\\xe4r den svagare s\\xe4tter dit den starkare, roade oss i lika mycket i antikens Rom och medeltidens Florens som i v\\xe5r samtid. Epidemier, pandemier och andra katastrofer kommer och g\\xe5r. M\\xe4nskligheten har hittills trots allt klarat sig. Och v\\xe5ra ber\\xe4ttelser med oss.

Torbj\\xf6rn Elensky, f\\xf6rfattare