BROADCASTS.com

b'

Pl\\xf6tsligt \\xe4lskar lyckade m\\xe4nniskor att ber\\xe4tta om sina misslyckanden. F\\xe5r fiaskon ens ses som n\\xe5got annat \\xe4n en l\\xe4rdom? undrar skribenten och litteraturvetaren Maja Andreasson.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-09-16.

Att vara framg\\xe5ngsrik duger inte l\\xe4ngre. Nej, f\\xf6r att verkligen g\\xf6ra succ\\xe9 i v\\xe5r samtid m\\xe5ste man f\\xf6rst ha misslyckats. P\\xe5 den digitala f\\xf6rel\\xe4sningsplattformen Ted Talks h\\xe5ller professorer och n\\xe4ringslivstoppar kvartsl\\xe5nga f\\xf6rel\\xe4sningar om modet att misslyckas, och p\\xe5 den \\xe5rliga konferensen FailCon g\\xe5r det att lyssna till entrepren\\xf6rer som glatt delar med sig av sina nederlag. FailCon har sitt ursprung i teknologins h\\xf6gs\\xe4te San Fransisco men har sedan starten 2009 turnerat runt i v\\xe4rlden. P\\xe5 talarlistan genom \\xe5ren m\\xe4rks bland andra Chris DeWolfe, grundaren av den en g\\xe5ng i tiden s\\xe5 popul\\xe4ra plattformen MySpace. Numera \\xe4r MySpace f\\xf6rbisprunget av Facebook och andra sociala n\\xe4tverk och \\xe4mnet f\\xf6r DeWolfes anf\\xf6rande handlar om just detta, att falla fr\\xe5n en h\\xf6jd, f\\xf6r att sedan resa sig och dra l\\xe4rdomar.

Men det \\xe4r inte bara inom teknologins v\\xe4rld som motg\\xe5ngar \\xe4r p\\xe5 modet. I Time Magazine uppmuntrar Diane Tavenner, vd f\\xf6r den amerikanska skolkoncernen Summit Public Schools, f\\xf6r\\xe4ldrar att l\\xe5ta sina barn misslyckas. I artikeln tar hon sin egen son som exempel. Till en b\\xf6rjan var det sv\\xe5rt att se p\\xe5 n\\xe4r tretton\\xe5ringen skulle l\\xe4ra sig att laga mat. Diane och hennes man lade sig st\\xe4ndigt i och snart var det de som stod d\\xe4r och hackade l\\xf6ken. Men genom att visa t\\xe5lamod, och acceptera en och annan vidbr\\xe4nd matr\\xe4tt, l\\xe4rde sig sonen till sist att laga mat.

Vurmen f\\xf6r misslyckanden \\xe4r med andra ord helt beroende av att det inuti misslyckandet finns ett fr\\xf6 till f\\xf6rb\\xe4ttring. Diane Tavenners son l\\xe4r sig att laga mat, och Chris DeWolfe g\\xe5r vidare i karri\\xe4ren, grundar nya, globala succ\\xe9er. Inte heller i f\\xf6rel\\xe4sningarna p\\xe5 Ted Talks \\xe4r det n\\xe5gon som s\\xe4tter sig ner och tjurar. De p\\xe5minner helt enkelt om pepp-talk.

Men det finns motvikter till denna hurtiga syn p\\xe5 misslyckandets potential. Som en kontrast till alla framg\\xe5ngssagor i Sommar i P1, lanserade den journalistiska plattformen Kontext sin egen Missommar-serie, d\\xe4r olika personer ber\\xe4ttar om sina upprepade besvikelser och krossade dr\\xf6mmar.

Sj\\xe4lv tycker jag att det \\xe4r befriande att v\\xe4nda mig den \\xf6sterrikiske f\\xf6rfattaren Thomas Bernhard. Hos honom \\xe4r nederlaget st\\xe4ndigt n\\xe4rvarande och ingen av hans romanfigurer reser sig p\\xe5 slutet. De koketterar inte med sina motg\\xe5ngar, utan \\xe4ltar dem, fastnar i dem. Somliga s\\xe5 intensivt att de till slut g\\xe5r under. I romanen Underg\\xe5ngaren skildras v\\xe4nskapen mellan tre pianovirtuoser som tr\\xe4ffas p\\xe5 en kurs i b\\xf6rjan av femtiotalet. En av deltagarna \\xe4r, den i verkligheten existerande pianisten, Glenn Gould. De andra tv\\xe5 \\xe4r den dekadenta Wertheimer och ber\\xe4ttaren sj\\xe4lv. Efter att ha h\\xf6rt Glenn Gould spela Bachs Goldbergvariationer inser b\\xe5de Wertheimer och ber\\xe4ttaren att de aldrig kommer att kunna komma i n\\xe4rheten av detta musikaliska geni. Trots att de b\\xe4gge h\\xf6r till landets b\\xe4sta pianister, och sj\\xe4lva skulle kunna leva p\\xe5 sitt musicerande, blir m\\xf6tet med Glenn Gould spiken i kistan f\\xf6r deras karri\\xe4rer. Varken ber\\xe4ttaren eller Wertheimer st\\xe5r ut med tanken p\\xe5 att vara n\\xe4st b\\xe4st, att komma tv\\xe5a. S\\xe4mst g\\xe5r det f\\xf6r Wertheimer, som 28 \\xe5r efter att ha h\\xf6rt Glenn Gould best\\xe4mmer sig f\\xf6r att ta sitt eget liv.

Bernhards romanfigurer blickar s\\xe4llan fram\\xe5t. De blickar bak\\xe5t, funderar \\xf6ver varf\\xf6r det blev som det blev, men utan kravet p\\xe5 att ta l\\xe4rdom av sina misstag. Att vara den n\\xe4st b\\xe4sta pianovirtuosen \\xe4r v\\xe4l f\\xf6rvisso inget fiasko direkt. Men Wertheimers of\\xf6rm\\xe5ga att h\\xe4mta sig fr\\xe5n nederlaget, nuddar vid n\\xe5got som \\xe4r mer f\\xf6rbjudet \\xe4n misslyckandet som s\\xe5dant; n\\xe4mligen lusten att ge upp. Och d\\xe5 syftar jag inte bara p\\xe5 n\\xe5got s\\xe5 definitivt som ett sj\\xe4lvmord, utan p\\xe5 den d\\xe4r l\\xe5gt puttrande pessimismen, som maler p\\xe5 i bakhuvudet, f\\xf6rintar varje hopp. Lika bra att l\\xe4gga ner. Lika bra att sluta spela piano, sluta skriva p\\xe5 den d\\xe4r romanen, sluta f\\xf6rs\\xf6ka f\\xe5 den d\\xe4r \\xe5tr\\xe5v\\xe4rda tj\\xe4nsten, eller ens ett jobb, vilket som helst, eftersom man \\xe4nd\\xe5 aldrig f\\xe5r komma p\\xe5 intervju. Och s\\xe5 vidare. De flesta av oss har v\\xe4l n\\xe5gon g\\xe5ng burit p\\xe5 liknande tankar, eller \\xe5tminstone lyssnat till en v\\xe4n, som badat i sitt el\\xe4nde. Likt vetenskapsmannen i Bernhards roman Ja, som efter n\\xe5gra m\\xe5nader av social isolering och skrivkramp, beger sig hem till v\\xe4nnen Moritz bara f\\xf6r att f\\xe5 vr\\xe4ka ur sig. \\u201cJag pratade och pratade och misshandlade Moritz p\\xe5 det mest nedriga vis genom att jag oavbrutet pratade ihj\\xe4l honom\\u201d.

Bernhards \\xe4ltande persongalleri beh\\xf6ver inte ses som en samling isolerade pessimister, utan kan ocks\\xe5 f\\xf6rst\\xe5s i relation till hans kritik av hemlandet. Staden Salzburg med sin f\\xf6rr\\xe4diska sk\\xf6nhet beskrivs i hans sj\\xe4lvbiografier som \\u201calltigenom nazistisk\\u201d och Bernhard skulle aldrig f\\xf6rl\\xe5ta den nationalsocialistiska terror som han utsattes f\\xf6r som ung. I sitt testamente f\\xf6rbj\\xf6d han alla upps\\xe4ttningar av sina pj\\xe4ser i \\xd6sterrike, liksom utgivningen av opublicerade arbeten. S\\xe5 \\xe4ven om galghumorn glimmar till d\\xe5 och d\\xe5 \\xe4r kritiken mot hemlandet alltid allvarligt menad. Den misantropiska filosofi som utm\\xe4rker hans litteratur, \\xe4r inte bara en jargong eller en pose, utan springer ur barndomens m\\xf6rker.

En liknande pessimistisk livsh\\xe5llning finns hos den irl\\xe4ndske Nobelpristagaren Samuel Beckett. Men d\\xe4r Bernhards prosa k\\xe4nnetecknas av \\xe4ndl\\xf6sa, repetitiva meningar, \\xe4r Becketts mer asketisk. Som i den dunkla novellen \\u201dWorstward ho\\u201d, d\\xe4r de korthuggna meningarna ocks\\xe5 hugger av meningen p\\xe5 ett djupare plan. Vad handlar den om? Vem handlar den om? Ja, hur ska man veta. Kroppar introduceras f\\xf6r att sedan f\\xf6rsvinna.

Misslyckandet blev en poetik f\\xf6r Beckett. I en ber\\xf6md intervju distanserar han sig fr\\xe5n den \\xe4ldre f\\xf6rfattarkollegan James Joyce genom att definiera Joyces arbete som omnipotent, och sitt eget som impotent. Det impotenta, det kraftl\\xf6sa, \\xe4r med andra ord inte en spr\\xe5ngbr\\xe4da f\\xf6r att en dag kunna \\xe5stadkomma det full\\xe4ndande konstverket. F\\xf6r n\\xe5got s\\xe5dant finns inte.

Men att utg\\xf6ra en anti-tes till den hurtiga sortens misslyckanden \\xe4r kanske \\xe4nd\\xe5 inte s\\xe5 l\\xe4tt. B\\xe5de Bernhard och Beckett skulle mycket v\\xe4l kunna fungera som sj\\xe4lvhj\\xe4lpslitteratur. F\\xf6r den som \\xe4r lat, ledsen, eller tvivlar p\\xe5 om framtiden \\xe4r s\\xe4rskilt ljus, kan dessa f\\xf6rfattare bli till trogna bundsf\\xf6rvanter. F\\xf6r andra kan m\\xf6rkret i deras texter f\\xe5 v\\xe4rlden att lysa lite klarare \\xe4n den annars brukar g\\xf6ra.

I en ber\\xf6md passage i \\u201dWorstward ho\\u201d st\\xe5r det: Fail Again. Fail better. Formuleringen \\xe5terfinns idag p\\xe5 muggar och T-shirts och f\\xf6r den b\\xe4sts\\xe4ljande sj\\xe4lvhj\\xe4lpsboksf\\xf6rfattaren Tim Ferris fungerar citatet som ett motto. Att misslyckas igen och att misslyckas lite b\\xe4ttre, passar bra in i bilden av det kreativa geniet, som inte ger sig, utan kastar sig ut p\\xe5 nytt. P\\xe5 s\\xe4tt och vis kan ocks\\xe5 Beckett ses som sinnebilden f\\xf6r just detta. I b\\xf6rjan av sin karri\\xe4r blev han refuserad men r\\xe4knas idag till en av efterkrigstidens fr\\xe4msta f\\xf6rfattare. Det verkar med andra ord som att det inte g\\xe5r att komma undan misslyckandets leende sj\\xe4lvhj\\xe4lpsapostlar.

Det enda s\\xe4ttet \\xe4r nog att \\xe5terigen dyka ner i litteraturen och p\\xe5minnas om att den egentligen inte l\\xe5ter sig ryckas ur sitt sammanhang. Och inte ens den bredast leende, f\\xf6re detta misslyckade n\\xe4ringslivstoppen, kan g\\xf6ra ett slagord av den slutliga spya som kommer om man f\\xf6ljer passagen i \\u201dWorstward ho\\u201d vidare:

Try again. Fail again. Better again. Or better worse. Fail worse again. Still worse again. Till sick for good. Throw up for good.

Maja Andr\\xe9asson, skribent och litteraturvetare