BROADCASTS.com

b'

Innan den viktorianska erans int\\xe5gande i Storbritannien var det vanligt med privata museer, m\\xe5nga i nyklassicismen anda. Gabriella H\\xe5kansson har tittat n\\xe4rmare p\\xe5 en av de mer spektakul\\xe4ra samlingarna fr\\xe5n den tiden.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Denna ess\\xe4 s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen i juni 2019.

\\xc5r 1780 kunde man i engelska guideb\\xf6cker l\\xe4sa att v\\xe4rldens st\\xf6rsta samling av antika f\\xf6rem\\xe5l, utanf\\xf6r Rom, fanns i London. Samlingen var inr\\xe4ttad i ett hus p\\xe5 nummer 7 Park Street, och turisterna vallf\\xe4rdade f\\xf6r att bes\\xf6ka det spektakul\\xe4ra privatmuseet som, skapats av en mr Charles Townley \\u2013 och som somliga menade \\xf6vertrumfade sj\\xe4lvaste British Museum. Vad museig\\xe4sterna inte k\\xe4nde till, varken under eller efter bes\\xf6ket, var att de deltog i en hemlig initiationsrit. Jag \\xe5terkommer till det.

Museets storhetstid varade i knappt tjugofem \\xe5r. Efter Townleys d\\xf6d skingrades objekten, husets s\\xe5ldes och den ber\\xf6mde samlaren raderades ur historieb\\xf6ckerna. Det skulle dr\\xf6ja tv\\xe5hundra \\xe5r innan man \\xe5teruppt\\xe4ckte honom \\u2013 vad var det egentligen som h\\xe4nde?

Charles Townley var kolgruvebaronen som hade vuxit upp i ett katolskt hem i norra England, och blivit m\\xe5ngmiljon\\xe4r genom arv. F\\xf6rm\\xf6genheten lades p\\xe5 att supa, spela kort och g\\xe5 p\\xe5 bordell. P\\xe5 Londons klubbscen var han k\\xe4nd som den st\\xf6rste hedonisten och n\\xe5got \\xe4ktenskap var det inte tal om. Townley fortsatte klubba \\xe4nda fram till trettio, d\\xe5 han sent omsider begav sig ut p\\xe5 sin Grand Tour. Och i ett slag f\\xf6r\\xe4ndrades allt.

Bildningsresan f\\xf6ljde den sedvanliga rutten genom Europa ner till Rom och Neapel, d\\xe4r Townley hamnade i kretsen av intellektuella kring den bourbonske prins Felipe p\\xe5 Palazzo Portici. H\\xe4r fanns bland andra sir William Hamilton, Johann Winckelmann, Joseph Nollekens, baron d\\xb4Hancarville och en rad andra intellektuella som g\\xe4rna kombinerade frihetlig upplysning med h\\xe5rt festande, och ett brinnande intresse f\\xf6r Felipes utgr\\xe4vningar av Pompeiji och Herculaneum. Den bourbonske prinsen hade strukits fr\\xe5n tronf\\xf6ljden p\\xe5 grund av en sexuell mani, och i k\\xe4llaren p\\xe5 sitt museumspalats hade han ett hemligt rum, Gabinetto Segreto, d\\xe4r han f\\xf6rvarade alla f\\xf6rem\\xe5l av erotisk karakt\\xe4r som hade gr\\xe4vts upp, och som inte var l\\xe4mpliga att visa f\\xf6r allm\\xe4nheten. Hit fick bara vissa utvalda tilltr\\xe4de, h\\xe4r f\\xf6rs\\xf6kte man f\\xf6rs\\xf6ka f\\xf6rst\\xe5 antikens m\\xf6rkare sidor genom de m\\xe4rkliga erotiska fynden. En av de utvalda var Charles Townley.

Den knappt trettio\\xe5rige Charles hade aldrig intresserat sig f\\xf6r Rom, Grekland eller Egypten tidigare \\u2013 nu b\\xf6rjade han samla frenetiskt. Statyer, vaser, mynt \\u2013 han rensade marknaden p\\xe5 fynd. Den f\\xf6rsta Neapelresa resulterade i trettio l\\xe5rar med historiska objekt som skeppades hem till London \\u2013 och med dem f\\xf6ljde ocks\\xe5 hans nya v\\xe4n, f\\xf6rfattaren och pornografen, baron d\\xb4Hancarville.

Townley hade ett tydligt samlarfokus, alla f\\xf6rem\\xe5l han k\\xf6pte ankn\\xf6t till den romerske guden Bacchus. Allt som var esoteriskt och r\\xf6rde fruktbarhetsriter, falloskult, mysteriespel och backanaler, var av intresse. Det verkar som att d\\xb4Hancarville hade \\xf6vertygat honom om att de grekiska mysteriekulterna hade bevarat sp\\xe5r av m\\xe4nsklighetens allra tidigaste religi\\xf6sa ritualer. Och att sp\\xe5ra, tolka och \\xe5terskapa dessa hedniska riter, verkar ocks\\xe5 ha varit det hemliga band som kn\\xf6t m\\xe4nnen runt Gabinetto Segreto samman. Ursprungskulten det r\\xf6rde sig om var dyrkan av en tidig fallosgud, som man menade var alla religioners ursprung \\u2013 \\xe4ven kristendomens.

Hemma i London satte Townley ig\\xe5ng att bygga ett museum f\\xf6r sina obskyra artefakter. Tillsammans med d\\xb4Hancarville \\xe5kte han runt och studerade alla engelska antiksamlingar i jakt p\\xe5 esoterisk kunskap om ursprungskulten. Det var ett m\\xe5ng\\xe5rigt arbete som i baronens fall resulterade i ett trebandsverk om utvecklingen av grekisk konst, och i Townleys fall, i en helt unik id\\xe9 om hur privatmuseet skulle konstrueras. Den ber\\xf6mde arkitekten James Wyatt anlitades och 1780 stod huset klart och d\\xf6rrarna kunde sl\\xe5s upp f\\xf6r allm\\xe4nheten. Med all inredning, f\\xe4rgs\\xe4ttning och dekor kopierad fr\\xe5n Pompeiji blev det ett nyklassicistisk landm\\xe4rke. Rumlaren Charles Townley hade blivit en erk\\xe4nd konn\\xe4ss\\xf6r.

Men museet bar p\\xe5 en stor hemlighet. F\\xf6r vad bes\\xf6karna inte visste var att dess inre var konstruerat som en hemlig kod, och att byggnaden i sj\\xe4lva verket var ett tempel helgat \\xe5t Bacchus. Utst\\xe4llningen var arrangerad s\\xe5 att g\\xe4stens rundtur efterh\\xe4rmade initiationsriten till backanalen, d\\xe4r novisen gick fr\\xe5n d\\xf6d till uppst\\xe5ndelse i en ockult ceremoni som ledde fr\\xe5n underjordens m\\xf6rker till sanningens ljus. M\\xe5let var att p\\xe5verka g\\xe4sternas sinne i smyg.

I entr\\xe9n m\\xf6ttes de av sarkofager och andra f\\xf6rem\\xe5l f\\xf6rknippade med d\\xf6d, begravning och ceremoniell tvagning. I n\\xe4sta rum kunde man besk\\xe5da fruktbarhetsgudar som Faunus och Priapus, d\\xe4refter antr\\xe4dde man husets mittpunkt, biblioteket, d\\xe4r Townleys stora samling av b\\xf6cker om religion och hedniska praktiker fanns. I takets i alla rum slingrade sig en girlang av murgr\\xf6na, Bacchus symbolv\\xe4xt, varvad av de instrument som spelades under Bacchus-orgierna f\\xf6r att \\xe5sk\\xe5darna inte skulle h\\xf6ra skriken fr\\xe5n de som initierades.

Inget av detta f\\xf6rstod de intet ont anandes bes\\xf6karna, som i dagb\\xf6cker och brev beskrev museet i f\\xf6rtjusta ordalag.

Men succ\\xe9n blev inte l\\xe5ngvarig. Efter sekelskiftet 1800 skedde ett drastiskt filosofiskt och klassm\\xe4ssigt paradigmskifte i England, d\\xe4r allt som kunde knytas till den franska revolutionen s\\xe5gs med ogillande, d\\xe4r ibland nyklassicismen. Stilen hade varit en symbol f\\xf6r upplysningens hedonistiska, frihetliga ideal, och ersattes nu snabbt av den nationella nygotiken \\u2013 samtidigt som grekofilernas sexfixering h\\xe5nades offentligt. I den v\\xe4xande, urbana medelklassen var det kristen moral, och inte hedendom, som stod p\\xe5 agendan. Man engagerade sig i djurr\\xe4tt, antislaveri och regleringar av dryckenskap och barnarbete \\u2013 bland annat i Townleys kolgruvor \\u2013 och tog avst\\xe5nd ifr\\xe5n privatsamlande, och den ansvarsl\\xf6sa sk\\xf6rlevnad, som man menade att 1700-talets upplysningsm\\xe4n hade \\xe4gnat sig \\xe5t. Det nya samh\\xe4llet skulle formas av och f\\xf6r fria m\\xe4nniskor, i transparenta rum \\u2013 inte i slutna ordenskammare.

Klenoderna i Townleys samling hade s\\xe5lts dyrt till British Museum p\\xe5 80- och 90-talen, men vid hans d\\xf6d 1805 fanns inte l\\xe4ngre n\\xe5got intresse. Flera av hans ber\\xf6mda statyer var, som det hette p\\xe5 1700-talet, renoverade \\u2013 antikvitetshandlarna hade satt p\\xe5 nya armar och ben p\\xe5 gamla statyfragment s\\xe5 att de blev hela, och sen blekt och slipat dem innan de visades f\\xf6r s\\xe4ljarna. Nya krav p\\xe5 vetenskaplighet gjorde att dessa statyer nu tappade v\\xe4rde. Konn\\xe4ss\\xf6rerna betraktades som oseri\\xf6sa f\\xf6rfalskare, och deras privatmuseer revs ett efter ett. N\\xe4r drottning Victoria 1838 besteg tronen var alla j\\xe4mnade med marken. sir John Soanes hus p\\xe5 Lincoln\\u2019s Inn Fields \\xe4r idag det enda vittnesm\\xe5let som finns kvar av Townleys epok, och de upplysta m\\xe4n som byggde sina dr\\xf6mmar p\\xe5 antika ideal.

Men kanske \\xe4r historiens gr\\xe4nser inte s\\xe5 skarpa \\xe4nd\\xe5. P\\xe5 s\\xe4tt och vis kan hela den viktorianska perioden liknas vid den excentriske engelsmannens Bacchusbygge. Den djuriska driften var v\\xe4l dold, men \\xe4nd\\xe5 allest\\xe4des n\\xe4rvarande, bubblande under  de sociala ceremoniernas blanka yta. Den som med full kraft skulle riva fasaden var ingen engelsman, utan en Wienbo vid namn Sigmund Freud. Han kartlade hur br\\xe5ddjupet inom oss tr\\xe4dde fram i dr\\xf6mmar, konst och vardagliga fels\\xe4gningar. Och hans stora intresse, vid sidan av psykets och sexualitetens vindlingar, ja, det var att samla p\\xe5 antika statyetter.

Gabriella H\\xe5kansson, f\\xf6rfattare