BROADCASTS.com

b'

\\xd6dehus b\\xe5de skr\\xe4mmer och lockar, men vad \\xe4r det egentligen som d\\xf6ljer sig d\\xe4r inne? F\\xf6rfattaren och ess\\xe4isten Henrik Nilsson gl\\xe4ntar p\\xe5 d\\xf6rren till en v\\xe4rld av kvarl\\xe4mnade f\\xf6rem\\xe5l och slitna fasader.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Under vandringen i v\\xe4stra Blekinge glesnade tr\\xe4den och vi n\\xe5dde fram till en solbelyst \\xf6ppning i skogen. P\\xe5 andra sidan ett krokigt \\xe4ppeltr\\xe4d, omgivet av lupiner och n\\xe4sslor, l\\xe5g \\xf6dehuset.

Med kupade h\\xe4nder f\\xf6rs\\xf6kte jag kika in genom f\\xf6nstren, men spindelv\\xe4ven grumlade synen av br\\xe5ten d\\xe4r inne. N\\xe4r jag lyfte av haspen och \\xf6ppnade den knarrande d\\xf6rren visste jag inte om r\\xe5ttor skulle kila ut \\xf6ver tr\\xf6skeln eller om en uggla skulle st\\xf6rtdyka mot mig inifr\\xe5n m\\xf6rkret. Men allt var tyst, och jag tog n\\xe5gra steg in i farstun d\\xe4r v\\xe4ggarna var tapetserade med flagnande tidningspapper fr\\xe5n b\\xf6rjan av 1900-talet. Lokalannonser d\\xe4r hush\\xe5llerskor s\\xf6ktes blandades med rapporter om avl\\xe4gsna vulkanutbrott. Trots min nyfikenhet p\\xe5 vad som fanns i de andra rummen, v\\xe5gade jag mig inte l\\xe4ngre in i huset med r\\xe4dsla f\\xf6r att bj\\xe4lkarna skulle ge vika och taket st\\xf6rta in.

N\\xe4r jag lade p\\xe5 haspen till d\\xf6rren igen, t\\xe4nkte jag p\\xe5 poeten Pontus Lindhs korta dikt om ett \\xf6detorp: \\u201dmaterian sl\\xe4pper taget / vandrar ut\\xe5t / n\\xe4r vi kikar in / fryser bilden / krandroppen h\\xe4nger i all evighet / och kattskelettet ligger stilla i h\\xf6rnet / f\\xf6r stilla.\\u201d

Jag t\\xe4nkte ocks\\xe5 p\\xe5 \\xf6dehusens betydelse under min barndom, s\\xe4rskilt det ruckel som l\\xe5g p\\xe5 v\\xe4g hem fr\\xe5n skolan och som vi ibland efter lektionerna brukade smyga oss in i \\u2013 alltid med k\\xe4nslan av att l\\xe4mna inte bara gatan bakom oss, utan den g\\xe4ngse verkligheten. Jag minns det krasande ljudet av glassk\\xe4rvor under skosulorna p\\xe5 stentrappan, jag minns det sotiga k\\xf6ket med \\xf6ppna l\\xe5dor och bestick utvr\\xe4kta p\\xe5 golvet, trappan upp till andra v\\xe5ningen som vi aldrig v\\xe5gade betr\\xe4da, eftersom vi d\\xe4r uppe kanske skulle p\\xe5tr\\xe4ffa n\\xe5got som skulle h\\xe5lla oss s\\xf6mnl\\xf6sa om n\\xe4tterna.

\\xd6dehus har funnits lika l\\xe4nge som det funnits hus. D\\xe4rf\\xf6r kan historiska l\\xe4mningar och ruiner i n\\xe5gon mening s\\xe4gas vara \\xf6dehus som \\xf6vergivits f\\xf6r s\\xe5 l\\xe4ngesedan att de numera tillh\\xf6r arkeologins snarare \\xe4n det levande minnets dom\\xe4ner. Under v\\xe5r relativt fredliga svenska samtidshistoria har det ofta funnits privata sk\\xe4l till att vi l\\xe4mnat hus att f\\xf6rfalla \\u2013 som skilsm\\xe4ssor, sjukdomar och familjetvister \\u2013 men i det st\\xf6rre perspektivet ber\\xe4ttar \\xf6dehusen ocks\\xe5 krigens, ockupationernas och f\\xf6rdrivningarnas globala historia.

\\xd6dehuset s\\xe4ger oss att n\\xe5got gick snett, inte blev som det var t\\xe4nkt. Som i fallet med grekernas hus i Istanbul som st\\xe5tt igenbommade i m\\xe5nga decennier till f\\xf6ljd av folkomflyttningarna f\\xf6r hundra \\xe5r sedan. Eller alla bostadshus och offentliga byggnader som \\xf6vergavs vind f\\xf6r v\\xe5g n\\xe4r m\\xe4nniskor tvingades l\\xe4mna sina hem efter k\\xe4rnkraftsolyckorna i Tjernobyl och Fukushima. I dagens Mexiko \\xf6verger tiotusentals familjer sina hus varje \\xe5r till f\\xf6ljd av det sv\\xe5rartade narkotikav\\xe5ldet i deras hemtrakter.

Det mest storslagna och sinistra \\xf6dehus jag sj\\xe4lv har sett \\xe4r den gigantiska of\\xe4rdiga byggnad vid D\\xe2mbovi\\u0163a-floden i Bukarest som b\\xf6rjade uppf\\xf6ras p\\xe5 1980-talet och som var t\\xe4nkt att hysa ett museum \\xf6ver den rum\\xe4nska kommunismen. Men projektet avbr\\xf6ts av decemberrevolutionen och sedan dess st\\xe5r det v\\xe4ldiga arkitektoniska skalet kvar som ett inofficiellt monument \\xf6ver de sista Ceau\\u015fescu-\\xe5rens f\\xf6rvridna v\\xe4rldsbild och ideologiska kollaps.

I dystopiernas tidevarv har \\xf6dehusen f\\xe5tt en f\\xf6rnyad relevans. Dagens filmer och teveserier fylls av \\xf6vergivna sjukhus och igenbommade bensinmackar, av evakuerade stadsk\\xe4rnor och bostadsomr\\xe5den som tagits \\xf6ver av ogr\\xe4s och f\\xf6rvildade hundar, medan de sista \\xf6verlevande m\\xe4nniskorna drar runt i jakt p\\xe5 tillf\\xe4lligt skydd och f\\xf6rn\\xf6denheter i ett postapokalyptiskt landskap. Dessa fiktiva byggnader har \\xf6vergivits efter n\\xe5gon pandemi, naturkatastrof eller totalit\\xe4r omv\\xe4lvning, och skiljer sig d\\xe4rf\\xf6r fr\\xe5n tidigare skr\\xe4ckgotiska filmer och b\\xf6cker, d\\xe4r \\xf6dehuset och kr\\xe5kslottet snarare var ett slags undantag som stod i kontrast mot den ordin\\xe4ra verklighetens f\\xf6ruts\\xe4gbara rationalitet.

I poesin har \\xf6dehuset ofta tilldelats en symbolisk roll, b\\xe5de av det personliga och samh\\xe4lleliga slaget. Hos Nils Ferlin speglar \\xf6dehuset ett inre, andligt tillst\\xe5nd: \\u201dDitt \\xf6ga \\xe4r tomt som ett \\xf6dehus, / det t\\xf6r bo n\\xe5gon d\\xe4r likv\\xe4l: / Man kan skymta ett \\xe4ngsligt fladdrande ljus / ibland. \\u2013 Kan det vara din sj\\xe4l?\\u201d

I den v\\xe4stindiske poeten Derek Walcotts dikt \\u201dRuins of a Great House\\u201d blir ett nedg\\xe5nget plantagehus ist\\xe4llet bilden f\\xf6r det brittiska imperiets koloniala f\\xf6rfall i den karibiska \\xf6v\\xe4rlden.

N\\xe4r B\\xf6rje Lindstr\\xf6m ger r\\xf6st \\xe5t de d\\xf6da i diktsamlingen \\u201dP\\xe5 kyrkog\\xe5rden i s\\xf6dra Lappland\\u201d liknas tillvaron i den avfolkade och bortgl\\xf6mda hembygden p\\xe5 ett st\\xe4lle vid \\u201dett \\xf6dehus, utplundrat / och med s\\xf6nderslagna f\\xf6nster\\u201d.

I v\\xe5r del av v\\xe4rlden, pr\\xe4glad b\\xe5de av en modernitet som tr\\xe4ngt in i de flesta vr\\xe5r av samh\\xe4llet och av ett utbrett intresse f\\xf6r inrednings- och renoveringstrender, kan \\xf6dehuset te sig som en s\\xe4rskilt utmanande anomali. En irrationell och of\\xf6rsvarlig rest fr\\xe5n det f\\xf6rg\\xe5ngna som borde ha j\\xe4mnats med marken f\\xf6r l\\xe4nge sedan \\u2013 eller \\xe5tminstone tj\\xe4na som utg\\xe5ngspunkt f\\xf6r ett piggt och h\\xe4ndigt makeover-projekt. Vilket inte hindrar att dessa f\\xf6rfallna byggnader \\u2013 som en logisk understr\\xf6m i tiden \\u2013 samtidigt kan v\\xe4cka fascination inom vissa subkulturella kretsar.

Lika sv\\xe5rt som det \\xe4r att veta vilka v\\xe4gar framtiden kommer ta, \\xe4r det att veta om \\xf6dehusen kommer att bli fler eller f\\xe4rre under v\\xe5r livstid. Det enda vi kan vara s\\xe4kra p\\xe5 \\xe4r att de alltid har funnits och alltid kommer att finnas \\u2013 n\\xe5got annat \\xe4r lika ot\\xe4nkbart som perfekta utopier eller v\\xe4rldsliga paradis. \\xd6dehusen p\\xe5minner oss om s\\xe5v\\xe4l v\\xe5r egen som historiens ofullkomlighet. D\\xe4rf\\xf6r \\xe4r kanske en v\\xe4rld helt utan \\xf6dehus inte ens \\xf6nskv\\xe4rd. F\\xf6r n\\xe4r vi gl\\xe4ntar p\\xe5 d\\xf6rren till dem, gl\\xe4ntar vi ocks\\xe5 p\\xe5 d\\xf6rren till en annan tid \\u2013 inte bara till det f\\xf6rg\\xe5ngna, utan till en annan tid i v\\xe5r egen tid; dess obevakade skuggsida.

S\\xe5 stanna till, \\xf6ppna d\\xf6rren till rucklet. D\\xe4r innanf\\xf6r ser du omkullv\\xe4lta m\\xf6bler, s\\xf6ndriga gardiner och fuktfl\\xe4ckar som stora v\\xe4rldsatlaser p\\xe5 v\\xe4ggarna. Ovanf\\xf6r \\xf6ppningen till vardagsrummet sitter ett g\\xf6kur som inte l\\xe4ngre fungerar. Lamporna i taket har slocknat en g\\xe5ng f\\xf6r alla, och stolarna h\\xe5ller inte l\\xe4ngre f\\xf6r n\\xe5gons tyngd. Vad h\\xe4nde? \\xc5ren, decennierna. Men en g\\xe5ng p\\xe5 andra sidan f\\xf6rfallet satt m\\xe4nniskor h\\xe4r vid bordet, och k\\xf6ket fylldes av matos och skramlande bestick.

Du stannar upp p\\xe5 tr\\xf6skeln som leder in till de andra rummen, eftersom du \\xe4r r\\xe4dd att huset ska st\\xf6rta samman \\xf6ver dig om du g\\xe5r l\\xe4ngre in. Det \\xe4r klokt, du m\\xe5ste forts\\xe4tta din vandring. D\\xe4rf\\xf6r kommer du aldrig att f\\xe5 se det lilla sovrummet allra l\\xe4ngst in, d\\xe4r en barnteckning fortfarande sitter kvar p\\xe5 v\\xe4ggen. Du kommer aldrig att uppt\\xe4cka det gulnade pappret med det otydliga motivet, som f\\xf6rest\\xe4ller ett sj\\xf6r\\xf6varskepp som n\\xe4tt och j\\xe4mnt hann avfyra alla sina kanoner \\u2013 innan lupinerna och n\\xe4sslorna omringade allt.

Henrik Nilsson, f\\xf6rfattare och ess\\xe4ist