BROADCASTS.com

b'

Island har l\\xe4nge fungerat som en slags sk\\xe4rningspunkt d\\xe4r m\\xe4nniska och geologi m\\xf6ts. Men i den m\\xe4nskliga p\\xe5verkans tids\\xe5lder f\\xe5r Islandsresan en ny laddning, konstaterar id\\xe9historikern Erik Isberg.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publiceras den 25 april 2019.

Under 2010-talet \\xf6kade antalet resor till Island explosionsartat i sp\\xe5ren av finanskrisen n\\xe4r den lilla \\xf6n i Atlanten blev ett av de fr\\xe4msta resm\\xe5len f\\xf6r den v\\xe4sterl\\xe4ndska medelklassen. Men samtidigt som bilder p\\xe5 gejsrar och svarta vulkanstr\\xe4nder fyllde sociala medier uppenbarade sig ett annat, l\\xe5ngt st\\xf6rre geologiskt fenomen. Id\\xe9n om m\\xe4nskligheten som en kraft som f\\xf6r\\xe4ndrar jorden fick ett brett genomslag, oftast sammanfattat med begreppet antropocen, en geologisk epok som k\\xe4nnetecknas av m\\xe4nsklig aktivitet.  

F\\xf6r 11 500 \\xe5r sedan inleddes holocen, antropocens f\\xf6reg\\xe5ngare. Det \\xe4r en epok som brukar beskrivas som varm och stabil, en grogrund f\\xf6r m\\xe4nskligt liv p\\xe5 jorden. Om detta \\xe4r den naturvetenskapliga expertisen enig, men tidpunkten f\\xf6r dess slut \\xe4r desto mer omtvistad. Olika h\\xe4ndelser \\u2013 som den agrara revolutionen, \\xe5ngmaskinens tillkomst, atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki \\u2013 har f\\xf6reslagits som dess slut och d\\xe4rmed ocks\\xe5 planetens \\xf6verg\\xe5ng till antropocen. 2016 \\xe4r ett annat alternativ, om inte annat som en popul\\xe4rkulturell slutpunkt, d\\xe5 holocen d\\xf6df\\xf6rklarades av tidskriften Time.

Att publicera en d\\xf6dsruna f\\xf6r en geologisk epok som n\\xe5tt sin slutpunkt p\\xe5 grund av m\\xe4nsklig aktivitet hade f\\xf6r bara n\\xe5gra decennier sedan tett sig obegripligt. Geologisk tid var n\\xe5got som bara fanns, som himlen, havet och solen, ett milt bakgrundsbrus l\\xe5ngt bortom r\\xe4ckh\\xe5ll. Men precis som havsniv\\xe5erna visat sig stiga p\\xe5 grund av sm\\xe4ltande isar och atmosf\\xe4ren fyllts med koldioxid, har ocks\\xe5 den geologiska tiden dragits in i v\\xe5ra liv i en stadig \\xf6kning av m\\xe4nsklighetens rumsliga och temporala gr\\xe4nser. Det vi g\\xf6r idag kommer sannolikt att l\\xe4mna sp\\xe5r som \\xe4r kvar \\xe4ven n\\xe4r v\\xe5r art inte l\\xe4ngre finns. Denna expansion inneb\\xe4r f\\xf6rutom allt annat ett hot mot vildmarksturismens id\\xe9 om att uppleva platser bortom m\\xe4nsklighetens p\\xe5verkan, eftersom dessa platser gradvis upph\\xf6rt att existera. Men p\\xe5 Island mullrar det under klipporna, en dov r\\xf6st som p\\xe5minner om en tid n\\xe4r relationen mellan m\\xe4nniska och planet var radikalt annorlunda.

N\\xe4r det planet\\xe4ra kliver in i v\\xe5r vardag blir den geologiska epokindelningen n\\xe5got annat \\xe4n abstrakt naturvetenskap: den f\\xe5r en k\\xe4nslom\\xe4ssig laddning. Holocen brukade vara en neutral term f\\xf6r att beskriva en viss m\\xe4ngd tid, en slags m\\xe5ttenhet, men har fyllts med nya betydelser och beskrivs, som i Times d\\xf6dsruna, som n\\xe5got vackert som f\\xf6rst\\xf6rts. I det isl\\xe4ndska landskapet blir de planet\\xe4ra krafterna synliga och den geologiska tid som tidigare tett sig abstrakt kan anta materiell form. F\\xf6r en v\\xe4sterl\\xe4ndsk vildmarksturism som betonat fr\\xe5nvaro av m\\xe4nsklig p\\xe5verkan kan kanske lockelsen med Island delvis f\\xf6rst\\xe5s som ett s\\xf6kande efter en sista utpost som \\xe4nnu inte upplevs som indragen i en expanderande m\\xe4nsklighet. En nostalgi som riktar sig mot en geologisk urkraft snarare \\xe4n ett redan f\\xf6rlorat ekologiskt paradis.

Men Island har ocks\\xe5 l\\xe4nge fungerat som en slags sk\\xe4rningspunkt d\\xe4r m\\xe4nniska och geologi m\\xf6ts. Redan i Jules Vernes Till jordens medelpunkt fr\\xe5n 1864 \\xe4r Island passagen som till\\xe5ter professor Lidenbrock och hans expedition att l\\xe4mna jordytan och dyka ner i planetens innanm\\xe4te. Vid tiden f\\xf6r bokens tillkomst hade Island varit av vetenskapligt intresse i n\\xe4stan ett sekel, men kunskaperna om geologiska processer var \\xe4nnu i sin linda. Vetenskapsmannen Joseph Banks utf\\xf6rde under 1770-talet tidiga expeditioner till Island och i breven han skrev hem till London ber\\xe4ttade han fascinerat om gejsrar, styrda av f\\xf6r honom ok\\xe4nda krafter. I takt med att geologin v\\xe4xte fram under 1800-talet byttes gamla sanningar ut mot nya, jordens inre blev m\\xf6jligt att kartl\\xe4gga med vetenskap.

Antropocens framv\\xe4xt inneb\\xe4r att en ny ompr\\xf6vning av m\\xe4nsklighetens och planetens relation st\\xe5r f\\xf6r d\\xf6rren. Den separation mellan m\\xe4nskliga och geologiska tidsskalor som tagits f\\xf6r given blir allt mer om\\xf6jlig att bibeh\\xe5lla. I ljuset av detta kan kanske \\xe4ven Island ses i ett nytt ljus: inte som en passage mellan tv\\xe5 olika v\\xe4rldar, utan som en plats d\\xe4r de uppluckrade gr\\xe4nserna dem emellan blir synliga.

Genom vildmarksturismens historia har olika landskap laddats med olika betydelser beroende p\\xe5 betraktarens f\\xf6rf\\xf6rst\\xe5else. F\\xf6r grundarna av nationalparken Yosemite i Kalifornien var den storslagna naturen ett bevis f\\xf6r Guds storhet medan 1800-talets nationalromantiker tolkade naturen som ett intyg f\\xf6r den egna nationens karakt\\xe4r och kvalitet. En b\\xe4rande tanke inom den v\\xe4sterl\\xe4ndska vildmarksturismens historia \\xe4r att m\\xe4nniskan \\xe4r liten och f\\xf6rg\\xe4nglig, naturen storslagen och evig och att dessa tv\\xe5 alltid \\xe4r \\xe5tskilda. I marknadsf\\xf6ringen av Island \\xe5terupprepas ofta denna tanke och 2010-talets m\\xe5nga Islandsresor brukar delvis tillskrivas vulkanen Eyjafjallaj\\xf6kulls utbrott 2010. Under n\\xe5gra veckor avbr\\xf6t askmolnet fr\\xe5n vulkanen den annars punktliga flygtrafiken och v\\xe4rldens blickar riktades mot de krafter som l\\xe5g bakom de inst\\xe4llda avg\\xe5ngarna. P\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt \\xe4r Islandsresen\\xe4rerna ett led i en l\\xe4ngre historia d\\xe4r en l\\xe4ngtan efter litenhet bara antagit nya former. S\\xf6kandet efter or\\xf6rda platser \\xe4r p\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt detsamma, men f\\xf6rh\\xe5llandet mellan m\\xe4nniska och planet \\xe4r det inte.

Problemet med vildmarksturismen \\xe4r emellertid ocks\\xe5 detsamma: lika lite som de tidiga vildmarksturisterna stod utanf\\xf6r naturen st\\xe5r vi idag utanf\\xf6r jordens geologiska processer. Hur m\\xe5nga askmoln Eyjafjallaj\\xf6kull \\xe4n spottar ur sig kan de aldrig t\\xe4cka \\xf6ver det faktum att m\\xe4nsklighetens f\\xf6rh\\xe5llande till planeten \\xe4r f\\xf6r\\xe4ndrat i grunden. Dessutom \\xe4r flygresan till Island en del av den problematik som lett fram till den just h\\xe4r f\\xf6r\\xe4ndringen. Men Islandsresan skulle ocks\\xe5 kunna vara en del av en st\\xf6rre ompr\\xf6vning av m\\xe4nsklighetens plats i en ny geologisk epok.

Antropologerna Gisli P\\xe1lsson och Heather Anne Swanson anv\\xe4nder begreppet geosocialitet f\\xf6r att beskriva hur geologiska f\\xf6r\\xe4ndringar inte l\\xe4ngre kan f\\xf6rst\\xe5s enbart p\\xe5 planet\\xe4r niv\\xe5, utan ocks\\xe5 som n\\xe5got som kan erfaras i den egna kroppen n\\xe4r gr\\xe4nser mellan m\\xe4nskligt och geologiskt upph\\xe4vs. Upplevelsen p\\xe5 Island kan p\\xe5 s\\xe5 vis ocks\\xe5 vara motsatsen till nostalgi: det blir en plats d\\xe4r man kan f\\xe5 syn p\\xe5 v\\xe5rt nya geologiska tillst\\xe5nd och de krafter vi nu \\xe4r en del av, en glimt av en framtid d\\xe4r m\\xe4nskligheten skapat en planet som \\xe4r aktiv snarare \\xe4n passiv. Den bubblar framf\\xf6r oss, sjunger under v\\xe5ra f\\xf6tter.

I relation till landskapet blir vi inte h\\xf6gt ovanst\\xe5ende eller obetydligt sm\\xe5, utan n\\xe5got annat, sammanl\\xe4nkade. Island erbjuder, som milj\\xf6historikern Sverker S\\xf6rlin beskrivit det, en k\\xe4nsla av tillh\\xf6righet till en begynnande geo-m\\xe4nsklighet. Resan dit blir en \\xf6verg\\xe5ngsritual, ett kollektivt farv\\xe4l till en planet som f\\xf6r\\xe4ndrats i grunden. Vallf\\xe4rdandet till den lilla vulkan\\xf6n i Atlanten f\\xe5r n\\xe5got religi\\xf6st \\xf6ver sig. En sorts pilgrimsresa. P\\xe5 Instagram l\\xe4gger en bekant upp bilder fr\\xe5n sitt bes\\xf6k p\\xe5 Island. Naturen \\xe4r storslagen, klipporna askgr\\xe5. Horder av bes\\xf6kare k\\xf6ar runt vattenfallet Gullfors och n\\xe4r jag kisar lite liknar det n\\xe4stan en begravningsprocession i slitstarka funktionskl\\xe4der.

Erik Isberg, id\\xe9historiker med inriktning p\\xe5 milj\\xf6historia

Litteratur:

Anna Agnarsd\\xf3ttir (red.), Sir Joseph Banks, Iceland and the North Atlantic 1772-1820. Journals, Letters and Documents, Taylor & Francis, London, 2016.

Chris Wilson, \\u201cObituary: Remembering the Holocene Epoch\\u201d, Time Magazine, 2016.

Gisli P\\xe1lsson och Heather Anne Swanson, \\u201dDown To Earth: Geosocialities and Geopolitics\\u201d, Environmental Humanities, 8:2, 2016.