BROADCASTS.com

b'

Utopier och dystopier har alltid varit en del av m\\xe4nniskans f\\xf6rest\\xe4llningsv\\xe4rld. Men fr\\xe5gan \\xe4r om inte dagens utopier och dystopier representerar framtidsscenarier vars konsekvenser \\xe4r mer omfattande och o\\xf6verblickbara \\xe4n n\\xe5gonsin tidigare.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jag ska ber\\xe4tta om framtiden. Vi lever i en storslagen epok, n\\xe4r m\\xe4nskligheten st\\xe5r p\\xe5 tr\\xf6skeln till att, en g\\xe5ng f\\xf6r alla, g\\xf6ra sig fri fr\\xe5n sina fysiska begr\\xe4nsningar. Om bara n\\xe5gra \\xe5rtionden kommer robotar att kunna utf\\xf6ra de flesta betungande och monotona arbeten. Med sj\\xe4lvk\\xf6rande bilar blir trafiken s\\xe4ker och effektiv. Kompressionsteknik och superbatterier g\\xf6r gamla orena br\\xe4nslen f\\xf6r\\xe5ldrade och f\\xf6rpassar energiproblemen till historien. Digitala kommunikationer skapar en global enhetscivilisation, d\\xe4r kulturella mots\\xe4ttningar blir alltmer s\\xe4llsynta. Avancerad bioteknik l\\xe4r kunna sp\\xe5ra och f\\xf6rebygga inte bara de flesta allvarliga sjukdomar, utan ocks\\xe5 helt normala \\xe5ldersf\\xf6r\\xe4ndringar. Den f\\xf6rsta m\\xe4nniskan som kommer att leva i tusen \\xe5r kan kanske redan vara f\\xf6dd.

fr\\xe5gan \\xe4r om inte framtiden just nu \\xe4r mer polariserad \\xe4n n\\xe5gonsin.

Men \\u2013 vi lever som vi vet ocks\\xe5 i en epok n\\xe4r m\\xe4nskligheten st\\xe5r p\\xe5 tr\\xf6skeln till att, en g\\xe5ng f\\xf6r alla, f\\xf6rst\\xf6ra f\\xf6ruts\\xe4ttningarna inte bara f\\xf6r sin egen fortlevnad utan ocks\\xe5 f\\xf6r mycket av det \\xf6vriga livet p\\xe5 jorden. N\\xe4r h\\xe4lften av alla vilda djur har f\\xf6rsvunnit p\\xe5 bara n\\xe5gra decennier. N\\xe4r halten av koldioxid i atmosf\\xe4ren ligger p\\xe5 en niv\\xe5 som \\xe4r h\\xf6gre \\xe4n p\\xe5 flera miljoner \\xe5r. N\\xe4r det tycks alltmer s\\xe4kert att de skenande v\\xe4xthuseffekterna inte l\\xe4ngre g\\xe5r att hejda p\\xe5 en rimlig niv\\xe5 utan kommer att g\\xf6ra allt st\\xf6rre delar av planeten obeboelig, med krig och flyktingstr\\xf6mmar som f\\xf6ljd. Vad hj\\xe4lper oss d\\xe5 v\\xe5ra robotar och superbatterier? Vad spelar det f\\xf6r roll om en m\\xe4nniska kan leva i tusen \\xe5r n\\xe4r m\\xe4nskligheten \\xe4nd\\xe5 kommer att g\\xe5 under? Den f\\xf6rsta m\\xe4nniskan som f\\xe5r uppleva slutet f\\xf6r v\\xe5r civilisation kan m\\xf6jligen redan vara f\\xf6dd.

Jag \\xe4r v\\xe4l knappast ensam om att ha sv\\xe5rt att f\\xe5 det h\\xe4r att g\\xe5 ihop. Sj\\xe4lvklart \\xe4r det s\\xe5 att varje tid i n\\xe5gon mening slits mellan hopp och f\\xf6rtvivlan, mellan utopi och dystopi \\u2013 men fr\\xe5gan \\xe4r om inte framtiden just nu \\xe4r mer polariserad \\xe4n n\\xe5gonsin. Som jag minns den, framtiden, fr\\xe5n min egen uppv\\xe4xt var avst\\xe5ndet mellan paradis och domedag visserligen betydande \\xe4ven d\\xe5, men inte alldeles o\\xf6verstigligt. \\xc5 ena sidan visionerna om en b\\xe4ttre \\u2013 renare, fredligare, mer r\\xe4ttvis \\u2013 v\\xe4rld, \\xe5 andra sidan hoten fr\\xe5n milj\\xf6f\\xf6rst\\xf6ring och k\\xe4rnvapenkapprustning. Men b\\xe5de visionerna och hoten var m\\xe4nskliga i omfattning. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen gick att styra, k\\xe4rnvapnen gick trots allt att plocka bort och destruera. Den framtid vi st\\xe5r inf\\xf6r idag \\xe4r d\\xe4remot vad g\\xe4ller b\\xe5de hoten och visionerna \\xf6verm\\xe4nsklig till sina dimensioner. \\xc5t ena h\\xe5llet klimatf\\xf6r\\xe4ndringar som det redan verkar vara f\\xf6rsent att bringa under kontroll, \\xe5t det andra en teknisk utveckling som mer eller mindre ser ut att driva sig sj\\xe4lv mot n\\xe5got som ingen riktigt vet vad det \\xe4r.

Man kan t\\xe4nka sig att det \\xe4r denna v\\xe4ldighet i perspektiven som f\\xe5r v\\xe5r tids politik att verka s\\xe5 handlingsf\\xf6rlamad, s\\xe5 viljel\\xf6s och kortsynt. Medan glaci\\xe4rerna sm\\xe4lter p\\xe5g\\xe5r ilskna debatter om flygskatter och elcykelsubventioner; medan de digitala algoritmerna rusar vidare mot singulariteten diskuteras hotet fr\\xe5n de fientliga trollfabrikerna. Som den tyske filosofen Richard David Precht formulerar saken f\\xf6rh\\xe5ller sig politikerna till framtiden ungef\\xe4r som till v\\xe4dret, som om valet stod mellan att f\\xe4lla upp ett paraply eller h\\xe5lla sig inomhus. Just i en tid allts\\xe5, n\\xe4r den m\\xe4nskliga civilisationen st\\xe5r inf\\xf6r det st\\xf6rsta hotet, men ocks\\xe5 de st\\xf6rsta m\\xf6jligheterna n\\xe5gonsin i sin historia.

alla politiska visioner fr\\xe5n och med nu, och faktiskt sedan n\\xe5gra decennier tillbaka, m\\xe5ste ses i ljuset av den ekologiska krisen.

Hur hotet ser ut vet vi, men vilka \\xe4r d\\xe5 m\\xf6jligheterna, helt konkret? Ja f\\xf6r Precht handlar de i alla fall inte om evigt liv, om en digital v\\xe4rldsgemenskap, eller om superdatorer inopererade i pannloben. Allt som \\xe4r tekniskt m\\xf6jligt \\xe4r, f\\xf6r det f\\xf6rsta, inte n\\xf6dv\\xe4ndigtvis efterstr\\xe4vansv\\xe4rt. Vad skulle vi anv\\xe4nda den jordiska evigheten till? Skulle vi verkligen bli klokare om vi fick all v\\xe4rldens kunskaper och f\\xe4rdigheter p\\xe5 ett chip i hj\\xe4rnan? Redan med dagens s\\xf6kmotorer och gps-system har basala f\\xf6rm\\xe5gor, som att l\\xe4sa en karta eller memorera vissa basfakta, b\\xf6rjat framst\\xe5 som n\\xe4stan omoderna: \\xe4r det ett framsteg? F\\xf6r det andra, konstaterar Precht, \\xe4r den ekologiska krisen och den digitala revolutionen inte tv\\xe5 skilda ting, utan i m\\xe5ngt och mycket tv\\xe5 sidor av samma mynt. Var ska, till exempel, all den energi som framtidens digitala superservrar kommer att beh\\xf6va, egentligen tas? Enbart de dataservrar som producerar nya bitcoin kr\\xe4ver idag lika mycket elektricitet som hela Danmark.

Prechts bok har titeln \\u201dJ\\xe4ger, Hirten, Kritiker\\u201d \\u2013 j\\xe4gare, herdar, kritiker: en blinkning \\xe5t Karl Marx gamla id\\xe9 om m\\xe4nniskans roll i det kommunistiska samh\\xe4llet, och \\xe4ven f\\xf6r Precht ett s\\xe4tt att ringa in n\\xe5got slags politisk vision. Den digitala utopin kan handla om helt alldagliga ting, s\\xe5dana som faktiskt g\\xf6r v\\xe4rlden b\\xe4ttre, rent konkret. Sj\\xe4lvk\\xf6rande bilar \\xe4r ett exempel, ett annat medicinsk diagnostik. Men det som verkligen kommer att betyda n\\xe5got i v\\xe5r framtida vardag \\xe4r enligt Precht automatiseringen av arbetslivet. H\\xe4r finns en enorm, frig\\xf6rande potential, n\\xe4r slitsamma och monotona arbeten f\\xf6rsvinner och g\\xf6r det m\\xf6jligt att \\xe4gna tiden \\xe5t s\\xe5dant som faktiskt betyder n\\xe5got. F\\xf6rutsatt f\\xf6rst\\xe5s att f\\xf6rs\\xf6rjningen garanteras med en ordentlig basinkomst.

Kanske kan det vara utopi nog. Vad det handlar om \\xe4r att alla politiska visioner fr\\xe5n och med nu, och faktiskt sedan n\\xe5gra decennier tillbaka, m\\xe5ste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Den franske antropologen Bruno Latour har uttryckt det som att vi st\\xe5r inf\\xf6r en \\u201dny klimatregim\\u201d som i grunden ruckar inte bara ramarna f\\xf6r politiken utan hela v\\xe5rt s\\xe4tt att se p\\xe5 v\\xe4rlden. Naturen \\xe4r inte vad den var: ett objekt f\\xf6r m\\xe4nsklig kartl\\xe4ggning och kolonisering. Jordens organiska processer, inser vi nu, h\\xe4nger samman, reagerar p\\xe5 varandra. I och med det \\xe4r inte heller historien l\\xe4ngre vad den var: en ber\\xe4ttelse som med alla sina tragedier \\xe4nd\\xe5 leder stadigt fram\\xe5t. Den moderna utveckling som har orsakat den kris vi nu st\\xe5r mitt i, var kanske i b\\xe4sta fall bara ett sidosp\\xe5r.

Och d\\xe4rf\\xf6r \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s inte heller politiken vad den var. I en ess\\xe4 fr\\xe5n 2018 med den franska titeln \\u201dO\\xf9 atterir?\\u201d \\u2013 Var ska vi landa? eller som den heter i engelsk \\xf6vers\\xe4ttning: \\u201dDown to Earth\\u201d, Ner p\\xe5 jorden, skissar Latour politikens ramar under den nya klimatregimen. Med ett enkelt schema visar han hur den moderna politikens klassiska kraftf\\xe4lt, mellan polerna \\u201ddet lokala\\u201d och \\u201ddet globala\\u201d, satts ur balans av en tredje pol, som han ben\\xe4mner \\u201ddet jordiska\\u201d men som v\\xe4l ocks\\xe5 skulle kunna kallas ekologin. Den etablerade politiken st\\xf6ts bort av denna tredje pol, i panik eller f\\xf6rnekelse, tydligast hos demagogerna p\\xe5 h\\xf6gerkanten men ocks\\xe5 i de liberala dagdr\\xf6mmarna om att fixa klimatet med gr\\xf6n teknologi och h\\xe5llbar tillv\\xe4xt. Av den allians mellan gr\\xf6na och sociala krafter som f\\xf6r Latour \\xe4r det enda t\\xe4nkbara politiska svaret p\\xe5 utmaningen fr\\xe5n \\u201ddet jordiska\\u201d, syns \\xe4n s\\xe5 l\\xe4nge inte mycket till.

S\\xe5 var landar vi? \\xc4r framtiden ett hot eller ett l\\xf6fte? Kanske b\\xe5de-och? Det enda som verkar s\\xe4kert \\xe4r att vi lever i en tid n\\xe4r mycket vi nyss tog f\\xf6r givet inte g\\xe4ller l\\xe4ngre; en tid som tvingar oss att t\\xe4nka om, t\\xe4nka nytt. Se p\\xe5 v\\xe5r v\\xe4rld med en f\\xf6r\\xe4ndrad blick. Ja, faktiskt en storslagen epok, p\\xe5 s\\xe4tt och vis.

Dan J\\xf6nsson