BROADCASTS.com

b'

Bl\\xe4ckfisken \\xe4r det n\\xe4rmaste en utomjording vi kan komma. Men just d\\xe4rf\\xf6r erbjuder m\\xf6tet med bl\\xe4ckfisken oss en m\\xf6jlighet att \\xf6va upp v\\xe5r medk\\xe4nsla inf\\xf6r det fr\\xe4mmande, menar Kristoffer Leandoer.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-06-01.

Som mycket ung s\\xe5g jag i den grekiska \\xf6v\\xe4rlden hur fiskare tog hand om nyf\\xe5ngad bl\\xe4ckfisk: de stod p\\xe5 kajen och dunkade sin f\\xe5ngst i stenl\\xe4ggningen, g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng. Det var en skr\\xe4mmande och obegriplig syn, hur kunde en s\\xe5 liten varelse v\\xe4cka ett s\\xe5dant ursinne hos stora starka karlar? L\\xe5ngt senare fick beteendet sin f\\xf6rklaring n\\xe4r jag l\\xe4rde mig om bl\\xe4ckfiskens nervsystem. Bara en tredjedel av dess nervceller sitter i hj\\xe4rnan, resten \\xe4r f\\xf6rdelade \\xf6ver hela kroppen. Bl\\xe4ckfisken ser, k\\xe4nner och t\\xe4nker allts\\xe5 med hela sin kropp. Den \\xe4r decentraliserad, dess jag finns \\xf6verallt. Den ser med huden, t\\xe4nker med armarna. Dess blod \\xe4r bl\\xe5gr\\xf6nt och inte r\\xf6tt, vilket beror p\\xe5 att den syretransporterande molekylen inneh\\xe5ller koppar och inte j\\xe4rn. Dessutom har den inte ett hj\\xe4rta som vi, utan tre. Vill man ha ihj\\xe4l en bl\\xe4ckfisk f\\xe5r man allts\\xe5 vackert ha ihj\\xe4l hela den, det finns ingen centralt placerad str\\xf6mbrytare d\\xe4r man kan sl\\xe4cka en bl\\xe4ckfisks medvetande.

I Korea betraktas levande bl\\xe4ckfisk som en s\\xe4rskild l\\xe4ckerhet, och varje \\xe5r d\\xf6r n\\xe5gra koreaner f\\xf6r att de inte tuggat ordentligt. S\\xe5 l\\xe4nge bl\\xe4ckfisken inte \\xe4r fullst\\xe4ndigt s\\xf6ndertuggad lever den ju i varje enskild del, och k\\xe4mpar frenetiskt f\\xf6r sin \\xf6verlevnad. R\\xe5kar n\\xe5gon sv\\xe4lja en tillr\\xe4ckligt stor del av en bl\\xe4ckfiskarm kan armen p\\xe5 egen hand s\\xe4tta sig till motv\\xe4rn och h\\xe5lla sig fast i strupen tills middags\\xe4taren helt enkelt kv\\xe4vs.

Bl\\xe4ckfisken tycks ha n\\xe5got viktigt att ber\\xe4tta. Freud talade om \\u201dden minimala skillnadens narcissism\\u201d som en anledning till att krig mellan grannfolk ofta blir extra h\\xe4nsynsl\\xf6sa. I fallet med bl\\xe4ckfisken tycks det tv\\xe4rtom vara just det radikalt annorlunda i dess livsform som uppmuntrar till grymhet \\u2013 bl\\xe4ckfisken tycks s\\xe5 olik oss att den inte uppfattas ha f\\xf6rm\\xe5gan att bli r\\xe4dd eller k\\xe4nna sm\\xe4rta. L\\xe5t mig p\\xe5minna om andra kategorier som tidigare i historien ansetts of\\xf6rm\\xf6gna att k\\xe4nna sm\\xe4rta och d\\xe4rf\\xf6r f\\xe5tt genomg\\xe5 kirurgiska ingrepp utan bed\\xf6vning: barn, kvinnor, utomeuropeiska folkslag.

P\\xe5 senare \\xe5r har denna k\\xe4nslofattiga antropocentrism utmanats av vetenskapen. Livsform efter livsform har visat sig social, intelligent, och definitivt f\\xf6rm\\xf6gen att k\\xe4nna sm\\xe4rta. Fiskar, tr\\xe4d, blommor, mycel \\u2026 P\\xe5 s\\xe5 vis har vetenskapen belagt det som l\\xe4nge varit k\\xe4nt inom poesin: \\u201d\\u2019Allt k\\xe4nner!\\u2019 Och allt p\\xe5verkar din existens!\\u201d som den franske romantikern G\\xe9rard de Nerval konstaterade i en av sina sonetter: \\u201dOfta minsta varelse en gudom d\\xf6lja kan, / Och som ett spirande \\xf6ga bak slutna lock / V\\xe4xer en sj\\xe4l under ytan p\\xe5 stenarnas block.\\u201d

Och det g\\xe4ller allts\\xe5 i h\\xf6gsta grad \\xe4ven v\\xe5r \\xe5tta- eller tioarmade v\\xe4n. Trots att det var ganska l\\xe4nge sen vi skildes \\xe5t. Evolution\\xe4rt gick bl\\xe4ckfisken och m\\xe4nniskan skilda v\\xe4gar f\\xf6r flera hundra miljoner \\xe5r sedan. Det som s\\xe5 sm\\xe5ningom utvecklades till ryggradsdjuren gick \\xe5t sitt h\\xe5ll, och bl\\xe4ckfisken \\xe5t ett annat redan f\\xf6r 600 miljoner \\xe5r sedan. Bl\\xe4ckfisken lever som bekant kvar i havet. Men inte heller m\\xe4nniskan l\\xe4mnade helt och h\\xe5llet havet. Att vi \\xf6verhuvudtaget \\xf6verlever uppe p\\xe5 land beror p\\xe5 att vi b\\xe4r med oss m\\xe4ngder av saltvatten i v\\xe5ra kroppar. M\\xe4nniskan b\\xe4r havet med sig vart hon \\xe4n g\\xe5r, inombords.

Vetenskapshistorikern, filosofen och fritidsdykaren Peter Godfrey-Smith skriver i sin bok \\u201dDjupsinne\\u201d att \\u201dbl\\xe4ckfisken lever vid sidan om den vanliga skiljelinjen mellan kropp och hj\\xe4rna\\u201d.

Bl\\xe4ckfisken \\xe4r sannolikt den varelse vi kan m\\xf6ta som \\xe4r mest olik oss och samtidigt har s\\xe5 h\\xf6g intelligens och kommunikationsf\\xf6rm\\xe5ga: Godfrey-Smith formulerar det som att bl\\xe4ckfisken \\xe4r det n\\xe4rmaste vi kan komma ett m\\xf6te med en utomjording. Den \\xe4r det enda exemplet p\\xe5 stora hj\\xe4rnor hos andra varelser \\xe4n ryggradsdjuren. Den har n\\xe4stan lika m\\xe5nga nervceller som en hund fast den \\xe4r ett bl\\xf6tdjur. Evolutionen tog fart n\\xe4r vissa celler undertryckte sin individualitet och kom att delta i stora samarbetsprojekt. De flesta av oss \\xe4r centralstyrda. Hj\\xe4rnor \\xe4r extremt energikr\\xe4vande. En fj\\xe4rdedel av m\\xe4nniskans f\\xf6dointag g\\xe5r \\xe5t till att driva v\\xe5ra hj\\xe4rnor. Men vad anv\\xe4nder bl\\xe4ckfisken sin relativt j\\xe4ttelika hj\\xe4rna till? F\\xf6r att kunna hantera sin komplicerade kropp, som kan anta i stort sett vilka former som helst, och koordinera dess r\\xf6relser har den utvecklat en kombination av centralstyre och lokalt sj\\xe4lvstyre, vilket g\\xf6r att den f\\xe5r ett stort mentalt \\xf6verskott.

Bl\\xe4ckfisken \\xe4r en 170 miljoner \\xe5r gammal livsform som under evolutionens g\\xe5ng gjort sig av med sitt skal och f\\xf6rlitar sig helt p\\xe5 sin intelligens och kreativitet som f\\xf6rsvar mot fiender. Den leker, den \\xe4r nyfiken och p\\xe5hittig, den f\\xf6r\\xe4ndrar f\\xe4rg och form efter sinnesst\\xe4mning. Den sover, sannolikt dr\\xf6mmer den ocks\\xe5.

Bl\\xe4ckfisken kastar ett ob\\xf6nh\\xf6rligt ljus \\xf6ver v\\xe5rt beteende mot det vi uppfattar som alltf\\xf6r fr\\xe4mmande. Godfrey-Smith \\xe5terger experiment fr\\xe5n femtiotalet som f\\xe5r m\\xe4nniskan att verka fantasi- och empatil\\xf6s. Bl\\xe4ckfiskar st\\xe4ngdes in i akvarier och l\\xe4rdes att 1) dra i en spak f\\xf6r att 2) t\\xe4nda en lampa s\\xe5 att de 3) skulle f\\xe5 en sardinbit. Deras intelligens och probleml\\xf6sningsf\\xf6rm\\xe5ga befanns mediokra eftersom de var mer intresserade av att rycka loss spaken, spruta vatten p\\xe5 f\\xf6rs\\xf6ksledaren eller dra ner lampan i akvariet. Bl\\xe4ckfisken \\xe4r nyfiken, lekfull och inte s\\xe4rskilt f\\xf6rtjust i att \\xe4ta gamla sardiner: bel\\xf6ningen uppfattades inte som s\\xe5dan. Man f\\xe5r de svar man har vett att fr\\xe5ga efter, helt enkelt.

Som individer lever de bl\\xe4ckfiskar vi k\\xe4nner till p\\xe5tagligt korta liv. De blir ett, h\\xf6gst tv\\xe5 \\xe5r gamla. Det tycks som ett extravagant beteende fr\\xe5n naturens sida: all denna intelligens, leklust och nyfikenhet som sl\\xe5r ut som en blomma f\\xf6r en enda s\\xe4song, som inte kan bygga vidare och ackumuleras i kontinuerliga projekt. Se d\\xe4r, s\\xe5 t\\xe4nker en m\\xe4nniska - Saker och ting ska f\\xf6ras vidare, utvecklas, leda n\\xe5gonstans. Men t\\xe4nk om det \\xe4r v\\xe5rt s\\xe4tt att v\\xe4rdera som \\xe4r det verkligt primitiva?

Vi har v\\xe5ra sinnen fr\\xe4mst f\\xf6r att h\\xe5lla reda p\\xe5 faror och m\\xf6jligheter. Den avsiktsl\\xf6sa nyfikenheten kr\\xe4ver ett \\xf6verskott av energi och tid som traditionellt bara tillskrivs organismer allra h\\xf6gst p\\xe5 evolutionsstegen. \\xc4nd\\xe5 vittnar Peter Godfrey-Smith och andra, som den sydafrikanske dokument\\xe4rfilmaren Craig Foster i Bl\\xe4ckfisken och jag, om svindlande och livsf\\xf6r\\xe4ndrande m\\xf6ten med en annorlunda livsforms v\\xe4nskapligt lekfulla nyfikenhet.

Men f\\xf6r att f\\xe5 syn p\\xe5 den nyfikenheten m\\xe5ste man ha ett annat f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4tt till det fr\\xe4mmande och avl\\xe4gsna. Man m\\xe5ste n\\xe4rma sig andra varelser utan att hela tiden s\\xf6ka likheter och j\\xe4mf\\xf6relser med sig sj\\xe4lv, och i st\\xe4llet med v\\xe4nlighet och respekt f\\xf6rs\\xf6ka m\\xf6ta det som verkligen \\xe4r fundamentalt fr\\xe4mmande hos dem.

Hur g\\xe5r ett s\\xe5dant m\\xf6te till?

Det kanske bl\\xe4ckfisken kan l\\xe4ra oss, om den inte f\\xf6rst fastnar i halsen och kv\\xe4ver oss n\\xe4r vi f\\xf6rs\\xf6ker \\xe4ta upp den.

Kristoffer Leandoer, f\\xf6rfattare