BROADCASTS.com

b'

Inte s\\xe4rskilt sn\\xe4ll, men ofta ganska rolig. Litteraturkritikern Annina Rabe har l\\xe4st Jane Austens privata brev.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2017.

L\\xe4ngst inne i mitt \\xf6verfulla k\\xe4llarf\\xf6rr\\xe5d har jag ett antal numera o\\xe5tkomliga flyttkartonger fyllda med brev. Allts\\xe5 riktiga brev. S\\xe5dana d\\xe4r som lagts i kuvert som slickats igen, ett frim\\xe4rke har letats fram, ett postnummer har plitats ner. Slutligen har n\\xe5gon tagit sig besv\\xe4ret att g\\xe5 till brevl\\xe5dan, smugit ner brevet d\\xe4r f\\xf6r att sedan g\\xe5 vidare.

Lyckligtvis \\xe4r det bara brev skrivna till mig som ligger i de d\\xe4r l\\xe5dorna. Jag har aldrig varit en s\\xe5dan som tagit kopior p\\xe5 mina egna brev. N\\xe5gonstans, i n\\xe5gon annans flyttl\\xe5dor, ligger kanske alla de d\\xe4r breven jag skrev en g\\xe5ng. Brev som inneh\\xe5ller avg\\xf6rande uppg\\xf6relser; v\\xe4nskap och k\\xe4rlek, g\\xf6ra slut, bli sams, st\\xe4lla n\\xe5gon till svars eller bara uttrycka saknad. Men allra mest brev som inneh\\xe5ller vardag.

Den l\\xe4sare som letar efter mer substantiella funderingar kring litteratur, politik, religion eller existens kommer att bli besviken.

En mycket stor del av de d\\xe4r breven i min k\\xe4llare \\xe4r fr\\xe5n min v\\xe4n R. Under 40 \\xe5rs tid har vi skrivit till varandra p\\xe5 ett n\\xe4rmast grafomaniskt vis. Numera kommunicerar vi kortare och bara via diverse sociala medier men i de tidiga ton\\xe5ren skrev vi s\\xe4kert fem l\\xe5nga brev i veckan till varandra. Detta trots att vi bodde tre tunnelbanestationer ifr\\xe5n varandra, pratade i telefon n\\xe4stan dagligen och s\\xe5gs v\\xe4ldigt ofta. Vad inneh\\xf6ll breven? Verkligen inte mycket, skulle nog en utomst\\xe5ende s\\xe4ga. Det var h\\xf6gst vardagliga observationer fr\\xe5n v\\xe5ra respektive horisonter. L\\xe5nga redog\\xf6relser f\\xf6r hur tr\\xe5kigt vi hade, vad vi lyssnade p\\xe5 f\\xf6r musik medan vi skrev, kl\\xe4der vi ville ha, fantasier om v\\xe5ra framtida liv med diverse popstj\\xe4rnor. Lite l\\xe4ngre fram blev det redog\\xf6relser om fr\\xe5n v\\xe5ra arbetsplatser. Ganska ofta handlade det om m\\xe4nniskor som p\\xe5 olika s\\xe4tt irriterade oss och deras respektive lyten. Nej, vi var nog inte s\\xe4rskilt sn\\xe4lla, men jag tror att vi ofta var ganska roliga. Och jag t\\xe4nker ofta p\\xe5 den d\\xe4r maniska skrivkl\\xe5dan; hur avg\\xf6rande den m\\xe5ste varit f\\xf6r v\\xe5r spr\\xe5kliga utveckling. Gl\\xe4djen i att hitta en formulering, och veta att det fanns en mottagare som skulle f\\xf6rst\\xe5 den precis.

Inte s\\xe4rskilt sn\\xe4ll, men ofta ganska rolig. Nu vill jag sannerligen inte j\\xe4mf\\xf6ra mig sj\\xe4lv med Jane Austen, men n\\xe5gra g\\xe5nger n\\xe4r jag l\\xe4ser Paulina Helgesons \\xf6vers\\xe4ttning av hennes bevarade brev g\\xe5r tankarna \\xe4nd\\xe5 till min och R:s juvenila brevv\\xe4xling. Det \\xe4r n\\xe5gonting med den d\\xe4r formuleringsgl\\xe4djen, den sj\\xe4lvklara och n\\xe4rmast symbiotiska f\\xf6rst\\xe5elsen mellan brevskrivare och mottagare som jag k\\xe4nner igen. Och f\\xf6rst\\xe5s, vardagligheten.

F\\xf6r det \\xe4r vardagen som pr\\xe4glar Austens brev. Den och inte s\\xe5 mycket annat. Den l\\xe4sare som letar efter mer substantiella funderingar kring litteratur, politik, religion eller existens kommer att bli besviken. Det \\xe4r en sm\\xe5borgerlig och ganska begr\\xe4nsad v\\xe4rld som den brittiska 1800-talsf\\xf6rfattaren beskriver, en milj\\xf6 som \\xe4r v\\xe4l bekant f\\xf6r l\\xe4sare av hennes romaner. Men det \\xe4r knappast en stillsam och odramatisk tillvaro; mellan alla otaliga kl\\xe4nningsbryderier, mer eller mindre tr\\xe5kiga sociala samkv\\xe4m, utflykter och tr\\xe4dg\\xe5rdsbestyr finns ju ocks\\xe5 livets stora h\\xe4ndelser: f\\xf6dslar, d\\xf6dsfall, k\\xe4rlek och sjukdom. Ofta behandlas dessa avg\\xf6rande moment lite i f\\xf6rbifarten, och ibland i respektl\\xf6sa, f\\xf6r att inte s\\xe4ga vanv\\xf6rdiga termer. \\u201dS\\xe5 fasansfullt med alla dessa d\\xf6da!\\u201d utbrister Jane i ett brev till systern Cassandra fr\\xe5n 1811. F\\xf6r att sedan till\\xe4gga: \\u201dOch en s\\xe5dan v\\xe4lsignelse att ingen av dem var n\\xe5gon som man tyckte om!\\u201d

b\\xf6rjar vi rannsaka oss sj\\xe4lva inser nog de flesta av oss att vi har skrivit liknande gr\\xe4sligheter

Det \\xe4r \\xf6ver huvud taget inte n\\xe5gon s\\xe4rskilt \\xe4del person som tr\\xe4der fram i dessa brev, snarare framst\\xe5r hon r\\xe4tt ofta som sm\\xe5sint och bitchig. S\\xe4rskilt ungdomsbreven till systern har en skvallrig ton, ofta kryddad med diverse v\\xe4llustigt elaka kommentarer om m\\xe4nniskors utseende: Lyssna till exempel p\\xe5 f\\xf6ljande betraktelser fr\\xe5n en bal: \\u201dD\\xe4r fanns f\\xe5 sk\\xf6nheter, & de som fanns var inte uppseendev\\xe4ckande vackra. Miss Iremonger s\\xe5g inte alls kry ut och mrs Blount var den enda som blev mycket beundrad. Hon tedde sig just som hon gjorde i september, med samma breda ansikte, diamantband\\xe5, vita skor, rosar\\xf6da make & tjocka hals. /\\u2026/ Jag betraktade sir Thomas Champney & t\\xe4nkte p\\xe5 stackars Rosalie; jag betraktade hans dotter & fann henne vara ett m\\xe4rkligt djur med vit hals. Jag n\\xf6dgades tycka att mrs Warren var en mycket belevad ung dam, vilket jag beklagar. Hon har blivit av med en del av den vikt som \\xe5terstod efter hennes havandeskap & dansade ytterst livligt, utan att se s\\xe5 v\\xe4ldigt stor ut. Hennes man \\xe4r ful s\\xe5 det f\\xf6rsl\\xe5r, fulare till och med \\xe4n hans kusin John, men han f\\xf6refaller inte s\\xe5 hiskligt gammal.\\u201d

Stycken som de h\\xe4r \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s ytterligt roande att l\\xe4sa, \\xe4ven om man ibland hickar till inf\\xf6r den skaml\\xf6st r\\xe5a elakheten, som i dessa rader om en bekant som f\\xf6rlorat ett barn: \\u201dMrs Hall nedkom med ett d\\xf6df\\xf6tt barn ig\\xe5r, n\\xe5gra veckor tidigare \\xe4n ber\\xe4knat, och det hela berodde p\\xe5 att hon blev skr\\xe4md. Jag antar att hon of\\xf6rhappandes fick syn p\\xe5 sin make\\u201d.

Fast b\\xf6rjar vi rannsaka oss sj\\xe4lva inser nog de flesta av oss att vi har skrivit liknande gr\\xe4sligheter i egna brev och mejl under \\xe5ren: rader som f\\xf6rhoppningsvis aldrig kommer att komma till n\\xe5gon allm\\xe4nhets besk\\xe5dande.

F\\xf6r k\\xe4nslan av nyckelh\\xe5lstittande dyker onekligen upp n\\xe4r man l\\xe4ser Austens brev. Inte f\\xf6r att de beskriver n\\xe5gra utl\\xe4mnande detaljer, men f\\xf6r att det \\xe4r s\\xe5 tydligt att de aldrig skrivits f\\xf6r att l\\xe4sas av n\\xe5gon utomst\\xe5ende. Det \\xe4r stor skillnad mellan att l\\xe4sa litter\\xe4ra brevv\\xe4xlingar som inte skrivits f\\xf6r n\\xe5gon annan \\xe4n mottagaren och s\\xe5dana som alldeles uppenbart \\xe4r skrivna f\\xf6r en l\\xe4sande efterv\\xe4rld. Den senare kategorin framst\\xe5r ofta som alltf\\xf6r konstruerad f\\xf6r att vara riktigt intressant, hur storslagna tankar som \\xe4n redovisas.

Cassandra Austen br\\xe4nde en stor del av Janes brev efter hennes d\\xf6d; n\\xe5got som har gjort henne impopul\\xe4r blad s\\xe5v\\xe4l litteraturvetare som h\\xe4ngivna Austen-fans. En vanlig uppfattning \\xe4r att Cassandra har velat tillr\\xe4ttal\\xe4gga bilden av systern; f\\xe5 henne att framst\\xe5 som mer mild och helgonlik \\xe4n hon var. Det d\\xe4r tror jag inte st\\xe4mmer. Var och en som l\\xe4st Jane Austen vet att hon snarare var en krass skildrare av det sociala spelet \\xe4n den helromantiska f\\xf6rfattare som framst\\xe5tt i de ofta r\\xe4tt sliskiga filmatiseringarna av hennes b\\xf6cker och liv. Och \\xe4ven i de brev som Cassandra valt att bevara \\xe4r det en ganska ocensurerad bild som framkommer.

Cassandra gjorde nog bara vad vilken riktig v\\xe4n som helst hade gjort: beh\\xe5llit det mest privata just privat. F\\xf6r handen p\\xe5 hj\\xe4rtat, vad \\xe4r det man helst vill undanh\\xe5lla f\\xf6r en framtida omv\\xe4rld, oavsett om det som i Austens fall best\\xe5r av en hel v\\xe4rld eller bara ens barn eller v\\xe4nner? Inte i f\\xf6rsta hand, tror jag, de mest sj\\xe4lvutl\\xe4mnande tankarna, inte livets dramer. Nej, det \\xe4r banaliteterna, de sm\\xe5 elaka kommentarerna, de d\\xe5liga sk\\xe4mten. De som bara \\xe4r avsedda f\\xf6r en enda m\\xe4nniska, den som f\\xf6rst\\xe5r n\\xe4r det \\xe4r allvar eller inte. Jag \\xe4r glad att mina och R:s brev kommer att f\\xf6rbli hemliga oss emellan. F\\xf6r \\xe4r det n\\xe5got som sl\\xe5r mig vid l\\xe4sningen av Austens brev \\xe4r det hur viktigt det \\xe4r att ha en Cassandra. N\\xe5gon som f\\xf6rst\\xe5r och tolkar en r\\xe4tt i alla tonl\\xe4gen. N\\xe5gon f\\xf6r vilken ingen vardagsdetalj \\xe4r f\\xf6r trivial eller obetydlig.

Annina Rabe, litteraturkritiker


Litteratur

Jane Austens brev, \\xf6vers\\xe4ttning Paulina Helgeson, Albert Bonniers f\\xf6rlag, 2017.