BROADCASTS.com

b'

Ber\\xf6rdhetens centrala position inom teatern kan ses som ett anti-intellektuellt fenomen, d\\xe4r k\\xe4nslan st\\xe5r h\\xf6jd \\xf6ver kritik, analys och kunskap, s\\xe4ger teaterforskaren Kent Sj\\xf6str\\xf6m.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publiceras 6/9 2018.

I

Redan 1990 skrev teaterkritikern Leif Zern att \\u201d\\xc5rets kritiska klyscha har med kraft hunnit etablera sig: ber\\xf6rd. Det g\\xe5r inte en dag utan att n\\xe5gon recensent p\\xe5st\\xe5r sig vara ber\\xf6rd eller ober\\xf6rd\\u201d. N\\xe4stan 30 \\xe5r senare \\xe4r termen fortfarande en kraftfull kvalitetsmark\\xf6r i teaterdiskussionen. Det intressanta \\xe4r att denna kvalitet, att ber\\xf6ras, ofta ses som ett s\\xe5 sj\\xe4lvklart kriterium p\\xe5 den goda teaterupplevelsen. Att diskutera denna drabbande upplevelse, och v\\xe4rdet i den, kan upplevas som ett angrepp p\\xe5 teaterns k\\xe4rna, och \\xe4ven p\\xe5 m\\xe4nniskans k\\xe4nsloliv och humanistiska grundv\\xe4rderingar \\xf6verhuvudtaget. Men jag vill snarare granska hur viljan att ber\\xf6ra och bli ber\\xf6rd har n\\xe5got att s\\xe4ga om v\\xe5r tid, och d\\xe5 speciellt om teaterns position som f\\xf6rstr\\xf6else, provokation och social yta.

Det \\xe4r intressant att se med vilken l\\xe4tthet k\\xe4nslor kan avskiljas fr\\xe5n f\\xf6rnuftet just n\\xe4r det g\\xe4ller mottagandet av en teaterf\\xf6rest\\xe4llning.

I diskussioner d\\xe4r ber\\xf6rdheten lyfts fram som en teaterf\\xf6rest\\xe4llnings fr\\xe4msta v\\xe4rde, tenderar den diskuterande eller kritiska analysen att hamna i andra rummet. F\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4ttet blir tydligt i detta citat fr\\xe5n en sk\\xe5despelarstudent: \\u201dMan ska inte beh\\xf6va veta n\\xe5got eller kunna n\\xe5got f\\xf6r att bli ber\\xf6rd av teater.\\u201d P\\xe5 detta s\\xe4tt kan ber\\xf6rdhetens centrala position ses som ett anti-intellektuellt fenomen, d\\xe4r k\\xe4nslan st\\xe5r h\\xf6jd \\xf6ver kritik, analys och kunskap. I ett samtida tankeklimat d\\xe4r termer som sanning, kvalitet och objektivitet \\xe4r ifr\\xe5gasatta och alltmer f\\xf6rhandlingsbara, finns \\xe4nd\\xe5 en instans som \\xe4r intakt: den egna k\\xe4nslan. Det \\xe4r intressant att se med vilken l\\xe4tthet k\\xe4nslor kan avskiljas fr\\xe5n f\\xf6rnuftet just n\\xe4r det g\\xe4ller mottagandet av en teaterf\\xf6rest\\xe4llning. P\\xe5 detta vis etableras en speciell och skyddad zon, d\\xe4r det subjektiva upplevandet av teatern ocks\\xe5 \\xe4r skyddat fr\\xe5n kritik.

I talet om olika upplevelser av ber\\xf6rdhet finns relativism, tolerans och ett slags anspr\\xe5ksl\\xf6shet: en sk\\xe5despelare beskriver syftet med sin sk\\xe5despelarkonst som att \\u201dJag vill bara ber\\xf6ra.\\u201d Och s\\xe5 h\\xe4r beskriver en poet diktupplevelsen: \\u201d\\xc5 andra sidan beh\\xf6ver man inte f\\xf6rst\\xe5, i meningen \\xf6vers\\xe4tta vad det handlar om. Att bli ber\\xf6rd \\xe4r det viktiga. Det finns inget r\\xe4tt svar p\\xe5 hur man ska l\\xe4sa en dikt \\u2013 alla har f\\xf6rk\\xf6rsr\\xe4tt till sin upplevelse.\\u201d

F\\xf6rst\\xe5elsen av den egna kroppen har alltmer ersatt studiet av sj\\xe4len eller psyket.

II

Det handlar om k\\xe4nslor, men inte vilka k\\xe4nslor som helst. Det \\xe4r sl\\xe5ende hur beskrivningar av ber\\xf6rdhet i samband med teaterupplevelsen utspelas p\\xe5 en kroppslig arena. En teaterkritiker skriver: \\u201dFr\\xe5n Toneelgroep Amsterdams f\\xf6rest\\xe4llning g\\xe5r jag l\\xe4ngs kv\\xe4llsstilla kanaler p\\xe5 skakiga ben till hotellet. B\\xe5de skakad och ber\\xf6rd.\\u201d En annan kritiker beskriver hur hela kroppen engageras, och ber\\xf6rdheten verkar kunna utspela sig lite varstans, dock inte i hj\\xe4rnan. Hon skriver: \\u201dDet \\xe4r teater som k\\xe4nns fr\\xe5n t\\xe5rna till h\\xe5rbotten, och Brecht f\\xe5r f\\xf6rl\\xe5ta mig i sin himmel, men jag blir ber\\xf6rd. Fast okej, det s\\xe4tter ig\\xe5ng min hj\\xe4rna ocks\\xe5.\\u201d

Den Cartesianska tudelningen av tanke och kropp tycks ligga p\\xe5fallande n\\xe4ra \\xe5tskillnaden mellan tanke och k\\xe4nsla, och en regiss\\xf6r lyfter fram dessa uteslutande motsatser i sin upps\\xe4ttning: \\u201dMan kommer att bli ber\\xf6rd d\\xe5 pj\\xe4sen inte riktar sig mot hj\\xe4rnan utan g\\xe5r rakt in i hj\\xe4rtat.\\u201d Och om flera inre organ engageras blir verkan \\xe4n mer drabbande: \\u201dEn teater som inte ber\\xf6r, som inte tr\\xe4ffar i hj\\xe4rtat och njurar \\xe4r f\\xf6r mig en d\\xf6d teater\\u201d, s\\xe4ger en annan regiss\\xf6r.

Jag vill i detta sammanhang lyfta fram en aspekt: hur kroppslig n\\xe4rhet och fysisk ber\\xf6ring under senare decennier alltmer kopplats till s\\xe5v\\xe4l social kompetens, som till kroppsligt v\\xe4lbefinnande. Fr\\xe5n att ha varit en vana f\\xf6r en liten grupp i samh\\xe4llet, har kramar och kindpussar blivit stora gruppers h\\xe4lsningsritual. P\\xe5 liknande s\\xe4tt har massage och spa-behandlingar g\\xe5tt fr\\xe5n att vara medicinskt betingade behandlingsmetoder, till att vara k\\xe4llor f\\xf6r fysiskt v\\xe4lbefinnande i allm\\xe4nhet. Kroppslig n\\xe4rhet och fysisk ber\\xf6ring signalerar kompetenta relationer till s\\xe5v\\xe4l omgivningen, som till det egna jaget. I detta fenomen ryms ocks\\xe5 synen p\\xe5 den egna kroppsligheten som ett utvecklingsprojekt och ett socialt kapital \\u2013 och som en kungsv\\xe4g till psykiskt v\\xe4lbefinnande. Denna v\\xe4xande arena f\\xf6r kroppens uttryck och f\\xf6rverkligande har vidgat v\\xe5r f\\xf6rst\\xe5else och v\\xe4rdering av mellanm\\xe4nskliga relationer. F\\xf6rst\\xe5elsen av den egna kroppen har alltmer ersatt studiet av sj\\xe4len eller psyket. Den franske sociologen Jean Baudrillard n\\xe4mner redan 1970 hur kroppen alltmer \\xe4r b\\xe5de investeringskapital och fetisch, rentav ett fr\\xe4lsningsobjekt.

Ber\\xf6rdhet inneb\\xe4r framf\\xf6r allt hanterbara k\\xe4nslor, med ursprung i estetiska upplevelser; ett slags k\\xe4nslornas adelskap som k\\xe4nnetecknas av sina diskreta uttryck. K\\xe4nslan \\xe4r kroppslig men disciplinerad, p\\xe5 samma vis som man i en etikettsbok kan l\\xe4ra att vissa k\\xe4nsloyttringar och en viss typ av kroppslighet inte passar sig i offentliga sammanhang. Att bli ber\\xf6rd inneb\\xe4r en njutningsfylld, eller \\xe5tminstone tillfredst\\xe4llande upplevelse, ocks\\xe5 av det skr\\xe4mmande och sorgliga. I v\\xe5r \\xf6nskan att ber\\xf6ras anas en str\\xe4van efter det sublima.

III

Som lyssnaren s\\xe4kert redan m\\xe4rkt vill jag fr\\xe4mmandeg\\xf6ra bruket av termen ber\\xf6rd. Denna str\\xe4van \\xe4r f\\xe4rgad av ett brechtianskt f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4tt: att skapa f\\xf6rv\\xe5ning inf\\xf6r det invanda, och att nyfiket betrakta ett v\\xe4lk\\xe4nt fenomen som n\\xe5got fr\\xe4mmande. Den tyske dramatikern Bertolt Brecht besl\\xe5s ofta med \\xe5sikten att k\\xe4nslor skulle vara o\\xf6nskade p\\xe5 den teater han f\\xf6respr\\xe5kade. Men Brecht v\\xe4nde sig genomg\\xe5ende mot den k\\xe4nslosamhet han menade beh\\xe4rskade s\\xe5v\\xe4l den politiska som den konstn\\xe4rliga scenen i Tyskland \\u2013 emotionalism som ideologi. Han f\\xf6respr\\xe5kade att k\\xe4nslor gestaltas, diskuteras och f\\xf6rst\\xe5s i alla sina fasetter och i sin sociala f\\xf6rankring. V\\xe5rt k\\xe4nsloliv \\xe4r inte djupare, evigare eller mindre p\\xe5verkat av samh\\xe4llet \\xe4n vad tankar och \\xe5sikter \\xe4r, han uttrycker det som att v\\xe5ra k\\xe4nslor \\xe4r precis lika korrumperade som v\\xe5r tankef\\xf6rm\\xe5ga. Det \\xe4r den traditionella teatern som delar upp f\\xf6rnuft och k\\xe4nsla, och d\\xe5 drar f\\xf6rnuftet det kortaste str\\xe5et. Brecht skriver: \\u201dS\\xe5 snart man g\\xf6r det minsta f\\xf6rs\\xf6k att f\\xe5 in ett uns av f\\xf6rnuft i teatern, s\\xe5 skriker k\\xe4nslans f\\xf6respr\\xe5kare att man vill utrota k\\xe4nslan.\\u201d Problemet f\\xf6r Brecht var allts\\xe5 inte att teatern gestaltar och ger upphov till k\\xe4nslor, utan att den skiljer p\\xe5 k\\xe4nslor och f\\xf6rnuft.

IV

Om k\\xe4nslor h\\xe4nf\\xf6rs till ett irrationellt f\\xe4lt ska teatern inte heller tr\\xe4da utanf\\xf6r detta f\\xe4lt. P\\xe5 detta vis riskerar teatern att marginaliseras som kunskapsproducent, genom att upph\\xf6jas eller kanske f\\xf6rskjutas till en icke-rationell sf\\xe4r och d\\xe4r avnjutas i \\xf6msesidig symbios: sk\\xe5despelaren i sin str\\xe4van att ber\\xf6ra, och \\xe5sk\\xe5daren i sin \\xf6nskan att ber\\xf6ras.

Brechts diskussion ger verktyg f\\xf6r att f\\xf6rst\\xe5 och kanske f\\xf6r\\xe4ndra teatern och dess publik. I ett st\\xf6rre perspektiv kan hans resonemang ocks\\xe5 anv\\xe4ndas f\\xf6r att f\\xf6rst\\xe5 och kritisera de k\\xe4nsloinriktade mekanismer som \\xe4r n\\xf6dv\\xe4ndiga f\\xf6r att s\\xe4lja vilken vara som helst i medier och p\\xe5 den politiska marknaden. N\\xe4r medier och politiker fr\\xe4mst str\\xe4var efter att ber\\xf6ra f\\xe5r de drag av kitsch, ett slags teater som kvickt tillfredsst\\xe4ller behovet av k\\xe4nslosamhet, men som inte stimulerar till m\\xe5ngsidighet, analys eller eftertanke. \\xc4ven om f\\xf6rest\\xe4llningen blir uts\\xe5ld varje g\\xe5ng.

Kent Sj\\xf6str\\xf6m, docent i Teater, l\\xe4rare och forskare p\\xe5 Teaterh\\xf6gskolan i Malm\\xf6