BROADCASTS.com

b'

I v\\xe5r serie om l\\xe4sning tittar Linda Fagerstr\\xf6m n\\xe4rmare p\\xe5 ett vanligt motiv: Den l\\xe4sande kvinnan. Och det visar sig att hon representerar allt fr\\xe5n dygdighet till l\\xf6ssl\\xe4ppthet och historiens r\\xf6relser.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Denna ess\\xe4 s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen i april 2018.

Den som g\\xe5r genom salarna i ett konstmuseum, blir snart varse att ett motiv \\xe5terkommer oavsett sekel, stil eller period: l\\xe4sande kvinnor. En medeltida Jungfru Maria, sidenkl\\xe4dda ren\\xe4ssanskvinnor, holl\\xe4ndska 1600-talsdamer och 1800-talsflickor i salonger \\u2013 alla h\\xe5ller de en bok i handen.

Varf\\xf6r har bilden av en l\\xe4sande kvinna haft en s\\xe5dan s\\xe4rst\\xe4llning? Hur kommer det sig att motivet lockat konstn\\xe4rer och betraktare under s\\xe5 m\\xe5nga \\xe5r?

Fri konst, s\\xe5 som vi k\\xe4nner den, d\\xe4r konstn\\xe4rer sj\\xe4lva v\\xe4ljer sina motiv och id\\xe9er, \\xe4r ett ganska nytt p\\xe5fund 

Det viktigaste svenska exemplet \\xe4r Eva Bonniers portr\\xe4tt av Brita Maria Banck. Hon, som oftast kallades Mussa, var husf\\xf6rest\\xe5ndarinna hos familjen Bonnier i Stockholm i slutet av 1800-talet. I portr\\xe4ttet m\\xf6ter vi henne i sina arbetskl\\xe4der: svart kl\\xe4nning och vitt f\\xf6rkl\\xe4de, d\\xe5 hon till\\xe5tit sig en kort rast fr\\xe5n dagens g\\xf6rom\\xe5l f\\xf6r att sitta ned och kasta ett \\xf6ga eller tv\\xe5 i dagstidningen. F\\xf6r ett \\xf6gonblick har hon h\\xf6jt blicken mot oss och markerar med pekfingret vilken tidningsspalt hon just l\\xe4ste.

T\\xe5lmodigt iakttar hon oss \\xf6ver kanten p\\xe5 ett par metallb\\xe5gade glas\\xf6gon, avbruten i l\\xe4sandet och, verkar det som, m\\xe5ttligt road av att sitta modell f\\xf6r n\\xe5gon m\\xe5lning. Den h\\xe4r l\\xe4sande kvinnan \\xe4r n\\xe5got helt annat \\xe4n konsthistoriens alla rekorderligt l\\xe4sande sagoprinsessor och moderna borgerliga flickor, som raka i ryggen lydigt h\\xe5ller diktb\\xf6cker under n\\xe4san.

Portr\\xe4ttet m\\xe5lades 1890 av dottern i huset, Eva Bonnier, som just kommit hem efter sex \\xe5rs konstn\\xe4rsliv i Paris. D\\xe4r hade hon l\\xe4rt sig, att konstens motiv finns i vardagen. De gamla bataljm\\xe5lningarna fick l\\xe4mna plats \\xe5t de unga konstn\\xe4rernas \\xf6gonblicksbilder av morgonsolens bl\\xe4nk i fuktigt gr\\xe4s, en mor som k\\xe4rleksfullt fl\\xe4tar dotterns h\\xe5r eller himlen speglad i en parisisk vattenp\\xf6l \\u2013 allt var m\\xf6jligt i en modern v\\xe4rld, d\\xe4r inget var s\\xe5 obetydligt att det inte kunde avbildas. Inte ens en hush\\xe5llerska.

I Eva Bonniers portr\\xe4tt ser Mussa mot oss med integritet, utan att verka det minsta smickrad av uppm\\xe4rksamheten. Som ville hon s\\xe4ga \\u201d\\xc5h Eva, \\xe4r du inte klar snart \\u2013 jag vill l\\xe4sa min tidning!\\u201d F\\xf6r Eva Bonnier blev portr\\xe4ttet ett s\\xe4tt att ladda det konsthistoriska motivet \\u201dl\\xe4sande kvinna\\u201d med den moderna tidens grepp: att rikta blicken mot tj\\xe4nstefolk och vardag, att krydda med tidstypisk modern syssels\\xe4ttning \\u2013 att l\\xe4sa dagstidningen. H\\xe4r finns ocks\\xe5 en tydlig politisk dimension, f\\xf6r kanske \\xe4r detta ocks\\xe5 konsthistoriens f\\xf6rsta portr\\xe4tt av en l\\xe4sande arbetarklasskvinna.

Om man inte r\\xe4knar jungfru Maria, f\\xf6rst\\xe5s. S\\xe5vitt vi vet, var Jesu mor inte h\\xf6gutbildad men har \\xe4nd\\xe5 ofta skildrats l\\xe4sande. Och med tanke p\\xe5 att ingen av konsthistoriens hundratusentals Mariabilder \\xe4r n\\xe5gra dokument\\xe4ra \\xf6gonvittnesskildringar, utan framfantiserade flera sekler efter hennes d\\xf6d \\u2013 m\\xe5ste bilderna av en l\\xe4sande Maria varit avsiktligt iscensatta. Varf\\xf6r blev hon en l\\xe4sande kvinna?

Professorn emerita i litteraturvetenskap, Lena K\\xe5reland, funderar \\xf6ver fr\\xe5gan i \\u201dF\\xf6rbjuden frukt \\u2013 Litter\\xe4rt, franskt och kvinnligt\\u201d fr\\xe5n 2018. Hon pekar p\\xe5 viljan att framst\\xe4lla jungfrun som andligt l\\xe4rd, eftersom b\\xf6cker symboliserar klokhet och kunskap.

F\\xf6r en nutida betraktare kan det nog vara s\\xe5. Men i en m\\xe5lning som exempelvis Simone Martinis Beb\\xe5delse fr\\xe5n b\\xf6rjan av 1300-talet, d\\xe4r Maria under en l\\xe4sestund avbrutits av \\xe4rke\\xe4ngeln Gabriel som ber\\xe4ttar om hennes kommande graviditet, har boken en annan betydelse. Under 1300-talet var religi\\xf6sa bilder fortfarande ganska schematiskt upplagda efter kyrkans krav \\u2013 eftersom det ju i 98 procent av fallen var till kloster, kapell och katedraler som best\\xe4llde och betalade f\\xf6r konst, styrde religi\\xf6sa regler ocks\\xe5 inneh\\xe5llet. Konstmarknaden var k\\xf6parnas och konstn\\xe4rerna hade att r\\xe4tta sig efter deras \\xf6nskem\\xe5l. Fri konst, s\\xe5 som vi k\\xe4nner den, d\\xe4r konstn\\xe4rer sj\\xe4lva v\\xe4ljer sina motiv och id\\xe9er, \\xe4r ett ganska nytt p\\xe5fund \\u2013 fr\\xe5n 1800-talet, d\\xe5 Eva Bonnier ju m\\xf6tte den i Paris.

Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av \\u2013 ja, rent av ett viljel\\xf6st offer inf\\xf6r \\u2013 b\\xf6ckernas inneh\\xe5ll fungerade b\\xe5de som sedeskildring och kvasipornografi

F\\xf6r en 1300-talsbetraktare var d\\xe4rf\\xf6r boken konstn\\xe4ren placerat i Marias h\\xe4nder snarare en elegant h\\xe4nvisning till att de profetior om en jungfruf\\xf6dd fr\\xe4lsare som Gamla testamentet ber\\xe4ttar om, nu besannas genom henne. Att hon \\xe4r den som de gamla skrifterna talar om. Simone Martini puffar betraktaren i sidan och liksom viskar \\u201dDu minns v\\xe4l \\u2019Ty s\\xe5 var det var skrivet\\u2019 och allt det d\\xe4r? Nu h\\xe4nder det!\\u201d

Simone Martinis Maria ber\\xe4ttar ocks\\xe5 om d\\xe5tidens h\\xf6viska ideal: en prinsessa, som kyskt och dygdigt sitter inomhus och l\\xe4ser i en b\\xf6nbok \\u2013 ett d\\xf6trist liv f\\xf6rmodligen, men ett s\\xe4tt att med 1300-talets bildkoder understryka madonnans f\\xf6rfinade karakt\\xe4r, trots att den verkliga tjejen Maria av allt att d\\xf6ma var en analfabet som levde ett b\\xe5de enkelt och torftigt liv. Faktum \\xe4r, att en ber\\xe4ttelse fr\\xe5n 100-talet beskriver hur \\xe4ngeln kom till Maria vid en brunn, dit hon g\\xe5tt f\\xf6r att h\\xe4mta vatten \\u2013 f\\xf6rmodligen ett mer sannolikt scenario \\xe4n m\\xf6tet i Simone Martinis gyllene l\\xe4sesal.

Motivet l\\xe4sande kvinna har allts\\xe5 anv\\xe4nts f\\xf6r helt skiftande syften genom historien. F\\xf6rest\\xe4llningen om boken som symboliskt laddad kunskap, som Lena K\\xe5reland resonerar om, fungerar b\\xe4ttre i senare tiders l\\xe4sande kvinnor i konsten. I den franska konstn\\xe4ren Pierre-Antoine Baudouins bild fr\\xe5n 1760, d\\xe4r en l\\xe4sande dam med rosiga kinder och dr\\xf6mmande blick kn\\xe4ppt upp korsetten, kan vi till exempel se d\\xe5tidens farh\\xe5gor om att b\\xf6cker med upphetsande k\\xe4rleksbeskrivningar kunde leda kvinnor i samma syndafall som den bibliska Eva f\\xf6rst utl\\xf6ste med sitt obekymrade bett i den f\\xf6rbjudna kunskapens frukt \\u2013 den som ju K\\xe5relands boktitel ocks\\xe5 alluderar p\\xe5.

Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av \\u2013 ja, rent av ett viljel\\xf6st offer inf\\xf6r \\u2013 b\\xf6ckernas inneh\\xe5ll fungerade b\\xe5de som sedeskildring och kvasipornografi. En praktiskt dubbeltydig bild, s\\xe5ledes, f\\xf6r den man som ville bevisa kvinnors of\\xf6rm\\xe5ga att kyligt och vetenskapligt f\\xf6rh\\xe5lla sig till litteraturens f\\xf6rf\\xf6riska kraft \\u2013 men i hemlighet f\\xf6rst\\xe5s nj\\xf6t av den sp\\xe4nnande scenen.

Vad l\\xe4ste hon om? Var det nyheten om att F\\xf6rsta maj-demonstrationer f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen genomf\\xf6rts i Sverige, med 150 000 deltagare p\\xe5 22 platser i landet?

N\\xe4r sk\\xf6nlitteraturen under 1800-talet, tack vare f\\xf6rb\\xe4ttrad tryckteknik och distribution, blev ett massmedium gick flodv\\xe5gen inte l\\xe4ngre att stoppa. De borgerliga kvinnor \\u2013 f\\xf6r arbetarkvinnor kunde knappast l\\xe4sa p\\xe5 den niv\\xe5n \\u2013 som dittills h\\xe5llits utanf\\xf6r de m\\xe5nga sociala och offentliga sammanhang som var m\\xe4nnens sj\\xe4lvklara dom\\xe4ner, kunde nu tack vare l\\xe4sandet f\\xf6rst\\xe5 hur andra m\\xe4nniskor upplevde k\\xe4rlek, sorg, \\xe4ventyr, yrkesliv, relationer och politik \\u2013 kort sagt livet.

D\\xe5 allt fler arbetarkvinnor l\\xe4rde sig l\\xe4sa, blev v\\xe4rlden ocks\\xe5 deras att er\\xf6vra genom l\\xe4sande. Som Mussa gjorde, n\\xe4r hon satt vid tidningen en morgon i Stockholm 1890. Vad l\\xe4ste hon om? Var det nyheten om att F\\xf6rsta maj-demonstrationer f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen genomf\\xf6rts i Sverige, med 150 000 deltagare p\\xe5 22 platser i landet? Eller att Yngsj\\xf6m\\xf6rderskan Anna M\\xe5nsdotter, den sista kvinnan i Sverige som avr\\xe4ttades, hade halshuggits i Kristianstad? Eller l\\xe4ste hon om Wounded Knee-massakern, d\\xe5 amerikanska trupper m\\xf6rdade ursprungsbefolkningen i South Dakota?

Den l\\xe4sande kvinnan har genom konsthistorien fungerat som ett standardmotiv, m\\xf6jligt att ladda med sin tids f\\xf6rest\\xe4llningar om vad litteratur och l\\xe4sande representerar: ibland dygdighet, senare rentav l\\xf6ssl\\xe4ppthet och, som hos Eva Bonnier: en skildring av ett klassamh\\xe4lle p\\xe5 v\\xe4g mot omv\\xe4lvning, en modern vardag dit all v\\xe4rldens ber\\xe4ttelser n\\xe5r och l\\xe4gger grunden f\\xf6r en \\xf6kad medvetenhet om samh\\xe4llet, en f\\xf6rdjupad f\\xf6rst\\xe5else av oss sj\\xe4lva, historien och tillvaron.

Linda Fagerstr\\xf6m, docent i konstvetenskap och kritiker