Una casa come me - ett självporträtt i sten och glas.

Published: May 12, 2010, noon

Una casa come me - ett självporträtt i sten och glas handlar om det hus författaren Curzio Malaparte byggde på Capri under andra världskriget, ett hus som brukar kallas världens vackraste. Arkitekten och filmaren Andreas Kassel reste dit och mötte ett hus som samlar på berättelser. I veckan kommer också Malapartes roman Kaputt ut i nyöversättning på svenska.

Curzio Malaparte (1898-1957) var journalist, författare, krigskorrespondent, dramatiker, fotograf, regissör och arkitekt. Han rörde sig fritt mellan samtliga av de politiska och kulturella etablissemang som florerade under första halvan av 1900-talet. Efter att ha kritiserat både den italienska fascistregeringen och nationalsociallisterna i Tyskland fängslades Malaparte. Isolerad från omvärlden kreerade han tankarna om att bygga ett hus som ett självporträtt - Una casa come me. Längst ut på en isolerad klippa på Capri förverkligade han huset om sig själv. Casa Malaparte blev förutom en spegelbild av honom själv en homerisk farkost, fylld av berättelser, fiktiva och dokumentära. Människan blev arkitektur. Likt en magnet drar huset nyfikna besökare till sig. Men dess ägare har hermetiskt slutit huset för omvärlden. Andreas Kassel berättar om den hypnotiserande kraft arkitekturen innehar, om några av de berättelser som utspelar sig i Casa Malaparte och i de farvatten som omger huset och om hur han lyckades ta sig in i det. I veckan kommer också Malapartes roman  från 1944 ut på svenska i  nyöversättning av Viveka Melander.