BROADCASTS.com

b'

L\\xe5t mig ta er med till en natt i New York. Den 26 september har just \\xf6verg\\xe5tt i den 27:e. \\xc5ret \\xe4r 1957. P\\xe5 restaurang Sardi\'s \\xe4r det nerv\\xf6st. Per Feltzin om Leonard Bernsteins musikal West Side Story.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Alla \\xe4r d\\xe4r: tons\\xe4ttaren, koreografen, s\\xe5ngarna, dansarna - alla. Man sm\\xe5pratar och v\\xe4ntar p\\xe5 morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och v\\xe4nnernas ryggdunkningar vet alla att det \\xe4r kritikernas ord som avg\\xf6r om en upps\\xe4ttning p\\xe5 Broadway \\xf6verlever.

S\\xe5 kommer morgontidningarna och de b\\xf6rjar l\\xe4sa Herald Tribune d\\xe4r den mest fruktade kritikern finns. Det b\\xf6rjar inte bra, men det tar sig. Och sen kommer n\\xe5gra rader som kommer att leva kvar l\\xe4nge: "Jag har sett den mest vilda, rastl\\xf6sa, elektriska dansen p\\xe5 ett drygt decennium. Den radioaktiva str\\xe5lningen fr\\xe5n West Side Story s\\xe4nker sig fortfarande ner \\xf6ver Broadway denna morgon."

Reaktionerna p\\xe5 Leonard Bernsteins West Side Story var med n\\xe5gra f\\xe5 undantag positiva. Redan d\\xe5 talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia.

Pressen skrev att Broadway hade f\\xe5tt tillbaka sin mognad med West Side Story. \\xc4ven om \\xe4mnet i sig inte var en sk\\xf6nhetsupplevelse, s\\xe5 var det som att West Side Story f\\xf6rvandlade \\xe4mnet till en upplevelse av just sk\\xf6nhet.

Den mest betydelsefulla kritikern fanns p\\xe5 New York Times. Han kallade den "en djupt r\\xf6rande f\\xf6rest\\xe4llning... just s\\xe5 ful som storstadsdjungeln \\xe4r och ocks\\xe5 gripande, \\xf6m och f\\xf6rl\\xe5tande."

Ser vi bara till ber\\xe4ttelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och k\\xe4nslighet. Musikalen har till och med v\\xe5gat sig p\\xe5 att delvis f\\xf6lja Shakespeares tragiska slut. Det \\xe4r n\\xe5got mycket ovanligt i USA, och h\\xe4r l\\xe4t man b\\xe5da akter sluta med d\\xf6da ungdomar p\\xe5 scenen.

Det var inte den f\\xf6rsta musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de f\\xf6rsta, d\\xe4r samtiden fanns p\\xe5 scenen.

Seri\\xf6sa \\xe4mnen hade man oftast placerat p\\xe5 ett behagligt avst\\xe5nd i tiden, men i West Side Story fick man se de riktiga ton\\xe5rsg\\xe4ngen. H\\xe4r var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som m\\xf6tte de tuffa amerikanarna, Jets. P\\xe5 50-talet var det h\\xe4r mest ett problem f\\xf6r de riktigt stora v\\xe4sterl\\xe4ndska st\\xe4derna. I dag ang\\xe5r det m\\xe5nga fler. Men i musiken h\\xf6rde man redan d\\xe5 samma ambivalens hos de som kommit fr\\xe5n de fattiga \\xf6arna som vi hittar i dag. Ska man stanna kvar eller v\\xe4nda tillbaka?

N\\xe4r det g\\xe4ller att spegla samtiden eller samtidsproblem p\\xe5 scen, finns det inget som s\\xe5 fort blir helt galet. En felaktig betoning, ett felaktigt varum\\xe4rke eller uttryck g\\xf6r att ber\\xe4ttelsens trov\\xe4rdighet raseras omedelbart. Detaljk\\xe4nnedomen m\\xe5ste vara hundra procentig.

Just West Side Story tycks n\\xe4stan alltid undg\\xe5 den brutala desarmeringen. Den lever lika mycket och v\\xe4l, oavsett vilken milj\\xf6 den placerats i och oavsett vilken tid vi sj\\xe4lva ser den i.

Men det st\\xe4lls mycket h\\xf6ga krav p\\xe5 de som ska vara p\\xe5 scenen. S\\xe5ng och dans i en musikal var f\\xf6rst\\xe5s inte ovanligt, men det nya var att samma akt\\xf6rer h\\xe4r skulle kunna sjunga, dansa - och agera.

Jerome Robbins avancerade koreografi var dessutom mycket mer \\xe4n instoppade dansstycken, den var en del av dramatiken och f\\xf6rde ofta handlingen fram\\xe5t. F\\xf6rutom de \\xe4ldre i musikalen, och till viss del ocks\\xe5 huvudrollerna Tony och Maria, kr\\xe4vdes att alla skulle kunna dansa - och kunna dansa bra!

Den stora betydelse som dansen har f\\xf6r West Side Story g\\xf6r den fortfarande unik. S\\xe5ngerna och danserna \\xe4r lika viktiga f\\xf6r handlingen. Den koreografi som Robbins skapade d\\xe5, 1957, \\xe4r nu en grundsten i modern dans.

En intressant detalj i Robbins arbete med dansarna och s\\xe5ngarna var att han hade h\\xe5llit Jets och Sharks \\xe5tskilda under arbetet p\\xe5 scenen och p\\xe5 fritiden. S\\xe5ngtextf\\xf6rfattaren Stephen Sondheim kommenterade: "Jag tyckte f\\xf6rst att det var pretenti\\xf6st, men naturligtvis var det perfekt. Utan n\\xe5gon som helst agg eller fientlighet, hade Robbins givit de tv\\xe5 g\\xe4ngen varsin k\\xe4nsla av individualitet. Vi fick direkt tv\\xe5 v\\xe4ldiga personligheter p\\xe5 scenen".

Men naturligtvis skulle ingen komma ih\\xe5g ber\\xe4ttelsen om inte musiken fanns. Leonard Bernstein har skapat en dramatiskt fungerande musik som samtidigt \\xe4r l\\xe4tt att omedelbart tycka om och sjunga. Maria, Tonight och Somewhere \\xe4r v\\xe4l s\\xe5nger som n\\xe4rmast blivit folkmelodier, var mans egendom. Sen finns I feel pretty, America, A boy like that och danserna: Mambon, Cool och den spefulla Gee, Officer Krupke. Det \\xe4r en p\\xe4rlrad av nio s\\xe5nger som m\\xe5nga av oss k\\xe4nner igen efter bara n\\xe5gra toner.

Librettisten Arthur Laurents ber\\xe4ttade att musiken bara fl\\xf6t ur Bernstein. Han tycktes inte t\\xe4nka. Han kunde konsten att f\\xf6rvandla den speciella folkliga New Yorkska musiken till n\\xe5got annat \\xe4n pastisch. Och han kunde ge varje person sin egen musikaliska karakt\\xe4r, menade Laurents.

Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - b\\xe5de och - och \\xe4nd\\xe5 inget av det."

Det anm\\xe4rkningsv\\xe4rda var att Bernstein skrev West Side Story parallellt med operamusikalen Candide. One hand, one heart var ursprungligen en duett som Candide och Kunigunda skulle sjunga och Gee, Officer Krupke fanns med i Venedigscenen i Candide. Utbyteshandeln gick \\xe5t det andra h\\xe5llet ocks\\xe5. Candide fick delar av det som inte fungerade i West Side Story.

Man kan ocks\\xe5 hitta f\\xf6r\\xe4ndringar under v\\xe4gen. Inledningen p\\xe5 West Side Story var f\\xf6rst ett militant aggressivt stycke, d\\xe4r b\\xe5de Jets och Sharks sj\\xf6ng. Sedan skrevs i st\\xe4llet Prologen d\\xe4r ocks\\xe5 g\\xe4ngen m\\xf6ttes, men nu till ljudet av, som Bernstein beskrev det, "miljoner ord med vansinnigt snabb musik". Senare togs orden bort och vi fick den inledning vi har i dag, med bara en vissling och det rytmiska kn\\xe4ppandet med fingrarna.

Jag slutar den h\\xe4r Klassikern med en syn fr\\xe5n Markusplatsen i Venedig n\\xe5gra \\xe5r efter premi\\xe4ren 1957. Bernstein och n\\xe5gra v\\xe4nner promenerar in p\\xe5 Piazzan och som genom en osannolik tillf\\xe4llighet b\\xf6rjar flera av de sm\\xe5 musikkapellen samtidigt spela Maria. Bernstein skrattar och b\\xf6rjar buga sig mot folk runt omkring, men ingen k\\xe4nner igen honom. Det var d\\xe5 det. Det skulle bli annorlunda.

Per Feltzin
per.feltzin@sverigesradio.se

Samtliga musikexempel \\xe4r fr\\xe5n filmmusikinspelningen 1960.

K\\xe4llor: \\xd6gonvittnesbeskrivningar och b\\xf6cker - bland andra Meryle Secrests Leonard Bernstein - A life p\\xe5 Alfred A. Knopf och Humphrey Burtons Leonard Bernstein p\\xe5 Faber and Faber.

Det finns en otrolig m\\xe4ngd inspelningar och ljud- och filmklipp fr\\xe5n West Side Story att k\\xf6pa och se p\\xe5 n\\xe4tet, men jag kan inte l\\xe5ta bli att rekommendera en enda kort svartvitt film fr\\xe5n 60-talet. Det \\xe4r Sammy Davis, Jr och slagverkaren Johnny Mendoza som g\\xf6r ett medley. Fem minuter och femtio sekunder musikalitet. L\\xe4nken \\xe4r en av flera och deras samarbete finns ocks\\xe5 p\\xe5 album.