BROADCASTS.com

Om en tid och en plats i världshistorien då två speciella personer möts. Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte gör först Figaros bröllop, sedan Don Giovanni och sist Così fan tutte.

Wien under slutet av 1700-talet. Det är en tid då världsordningen ifrågasätts, som till exempel adelns privilegier. Just då, under fyra intensiva år, skriver Mozart de här tre operorna. Några år senare var han död. Den lite äldre äventyraren Lorenzo da Ponte föddes i närheten av Venedig men var tvungen att lämna öarna på grund av en rad skandaler. Han hamnade så småningom i Wien där han bodde under många år innan han tvingades att fly igen - då till London och senare till New York där han dog nästan 90 år gammal. Författare, retoriker, lärare - påhittig, både som författare och, som ryktena säger, i livet, med sanningen. Den första av de tre är alltså Figaros bröllop som bygger på en pjäs av Beaumarchais - den skrevs 1786. Det är faktiskt så att Don Giovanni och Figaros bröllop bygger på pjäser som da Ponte arbetat med. I ett förord till Figaros bröllop skriver han att han inte gjort en översättning av pjäsen, utan mera imiterat den, gjort ett utdrag, skurit ner antalet roller, tagit bort en akt. Så måste det vara generellt, man måste korta - det tar alltid längre tid att sjunga orden än att säga dem. Figaros bröllop heter operan och Den galna dagen heter Beaumarchais pjäs. En parentes är att den också är en pjäs i en svit av tre i original. Rossini-opera Barberaren i Sevilla är den första om barberaren Figaro och hans Rosina. Som sagt - en utvikning. Figaros bröllop var provocerande för sin tid och pjäsen var förbjuden i Wien för att den ifrågasatte adeln på många sätt. Figaro och Susanna ska gifta sig - han är grevens betjänt och hon är grevinnans kammarjungfru. Men Susanna är också den kvinna som greven flirtar hejdlöst med. Det blir en berättelse om att få styra sitt eget liv. Men samtidigt berättar Figaros bröllop också om ungdomlig lust, om ett äktenskap som gått i stå och ett kommande äktenskap där mycket ännu är oklart och om pengar och längtan efter ett drägligt liv. Och om att försöka störta hierarkier. Mozart hittade pjäsen och hade hört talas om Lorenzo da Ponte som en möjlig librettist. da Ponte arbetade på hovteatern i Wien då och han skrev om pjäsen, tonade ner samhällskritiken något och fick det godkänt av kejsar Josef II innan Mozart la till sin fantastiska musik. 18 månader efter Figaros bröllop hade Don Giovanni premiär. Den är också byggd på en pjäs, men mera skissartat. Hela den flora av myter om Don Giovanni, alltså Don Juan, kommer från den spanske dramatikern Tirso de Molina som skrev den första författade texten om förföraren redan tidigt 1600-tal. Den har sedan bearbetats flera gånger, också som opera. Det Mozart gjorde var att skapa ett dramma giocoso. Enkelt kan man kalla det en ovanligt brant mix av djupt allvar och fnittrig komedi. Don Giovanni förför kvinnor utan ånger och då och då dör någon i samband med det och hans betjänt Leporello får lappa ihop det efteråt, rädda sin herre, muta dem som måste tystas, medan Don Giovanni själv redan har försvunnit till nästa kvinna. Men tillslut hinner Don Giovannis förflutna upp honom och en förorättad fader stiger upp ur dödsriket för att hämnas. Efter framgångarna med Figaros bröllop och Don Giovanni gick de vidare med en helt egen idé. Così fan tutte - premiär på Burgtheater i Wien i januari 1790. Ofta bara kallad Così. Così har ett manligt perspektiv och handlar om trohet och om att förklä sig. Två unga par ska prövas innan de ska gifta sig. Männen ska se om de unga kvinnor de är kära i verkligen är trogna? På svenska är titeln Så gör de alla, eller skola för älskande. Männen klär ut sig för att locka kvinnorna till felsteg. Ett ofta använt knep som många författare genom historien skrivit om. Vi hittar det hos Ovidius, Boccaccio och Shakespeare. Idag går både Figaros bröllop och Don Giovanni att spelas rätt upp och ner, men många regissörer har svårigheter med Così fan tutte. Är kvinnorna verkligen så lättlurade? Eller luras de också? Vem kommer att lära sig vad av vem? Den gamle vännen som hjälper männen - är han bara en cyniker? För att dagens publik ska acceptera vad som sker på scenen måste regissören vässa sin analys mer med Così än de andra. Den har faktiskt, under århundranden, skrivits om för att tona ner det omoraliska i berättelsen. Hur kan de unga kvinnorna ens tänka sig att lämna sina fästmän, som dessutom själva är utklädda till mustaschprydda albaner. De här tre da Ponte-operorna ligger ständigt på listan över de femton mest spelade operorna i världen. Den enda Mozartopera som spelas mer är hans sista: Trollflöjten. Att de här tre är så populära beror förstås på Mozarts musik som är melodiös utöver det vanliga och orkestrerad så att man medvetet eller omedvetet hör vad som händer. Sen blir dramatiken tydlig med rätt val av tempo för rätt situation. Berättelserna är tidlösa i sak - men da Ponte använde klokt den tidiga operans formaliserade klichéer, ofta från italienska commedia dell'arte där vissa rollfigurer alltid agerade på samma sätt. Han tog alltså den endimensionella typen och gav den kött och blod, både hjärta och hjärna. Tillsammans med Mozarts musik är effekten häpnadsväckande, eftersom vi känner igen personligheten, stilen men plötsligt inser att det står en människa med både kropp och själ framför oss. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se Mozarts musik i inslaget kom från inspelningarna med Musicaeterna ledda av Teodor Currentzis. Under de senaste två åren har Drottningholms Slottsteater spelat Figaros bröllop och Don Giovanni och i sommar (2017) kommer man avsluta med Così fan tutte. Det här fransk-svensk-internationella projektet har dirigenten Marc Minkowski som musikalisk ledare. P2s podd Operaguiden har talat om Figaros bröllop.