Katarina Wikars om Nagakin Capsel Hotel

Published: Sept. 3, 2011, 9 a.m.

I Klassikern besöker vi Kisho Kurokawas kapselhotell från 1972, det konstigaste huset i hela världen. Det ser ut som en insekt, påhängda lådor med varsitt runt stort fönster lite hipp som happ på en metallstolpe. Hotellet är själva sinnebilden för den japanska metabolismen, arkitekturen från glansdagarna, högkonjunkturens sextio-och tidiga sjuttiotal. Det skulle byggas motorvägar i himlen mellan kluster av skyskrapor, staden skulle växa som en levande organism, reproducera sig, förändra sig efter omgivningen, vara flexibel, flyttbar, temporär och möjlig att återvinna. Senare i september öppnar en utställning på Mori Art Museum i Tokyo, där både byggda och obyggda metabolistprojekt ställs ut. Metabolismen kom till som ett gigantiskt världsförbättrarprojekt. Ideala städer leder till bättre samhällen, och just nu när Japan står inför en brytningstid, där beslut om framtiden åter måste fattas, kan man kanske lära någonting av metabolismen. Det lilla kapselhuset i Shimbashi å sin sida har länge varit rivningshotat, i Japan är man inte så sentimental då det gäller att bevara hus, och japansk lag skyddar inget byggt efter andra världskriget. I programmet går Katarina Wikars också upp på taket på New Sky Building tillsammans med Mike John Grist, skribent och urban explorer, bosatt i Tokyo.