BROADCASTS.com

b'

Det \\xe4r den 12 februari 1924 och det \\xe4r konsert p\\xe5 Aeolian Hall p\\xe5 43:e gatan i New York. Ett nytt kapitel i musikhistorien, s\\xe4ger en bes\\xf6kare efter\\xe5t. Rhapsody in Blue h\\xf6rs f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P\\xe5 konserten \\xe4r det kn\\xf6kfullt och p\\xe5 plats finns musikaliska m\\xe4stare som Rachmaninoff, Kreisler, Stokowski, Heifetz - vissa tycker sig se Stravinskij i publiken.

Konserten heter An experiment in Modern Music. Det \\xe4r en l\\xe5ng och omfattande konsert - och efter 33 nummer, n\\xe4r alla \\xe4r som tr\\xf6ttast, med en ventilation som \\xe4r trasig och musik som l\\xe5tit r\\xe4tt enahanda, s\\xe4tter sig den 26-\\xe5rige s\\xe5ngskrivaren och musikalkomposit\\xf6ren George Gershwin vid pianot. Han ska spela det n\\xe4st sista stycket p\\xe5 programmet. Bandledaren Paul Whiteman h\\xf6jer taktpinnen - Palais Royale Orchestra \\xe4r beredda. Rhapsody in Blue h\\xf6rs f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen.

Den h\\xe4r dagen, f\\xf6r runt ett sekel sedan, klev jazzen definitivt in p\\xe5 den klassiska musikens omr\\xe5de. Eller om det var tv\\xe4rtom...

F\\xf6r oss, nu, k\\xe4nns jazzharmonier i klassisk musik naturliga. Men d\\xe5 var det annorlunda vilket man faktiskt kan h\\xf6ra n\\xe4r Rhapsody in Blue drygt tio \\xe5r senare arrangerades om f\\xf6r en symfoniorkester. Om vi lyssnar p\\xe5 en av de inspelningar som genom \\xe5ren varit den mest spelade, d\\xe4r Erich Kunzel leder Cincinnatis symfoniorkester, h\\xf6r vi att allt blivit rakare, stramare och inte s\\xe5 m\\xe5nga glidningar i tempo och frasering.

Men d\\xe5 Gershwin och Whiteman sj\\xe4lv framf\\xf6r Rhapsody in Blue h\\xf6r vi redan under den h\\xe4r f\\xf6rsta minuten hur det drygt tv\\xe5-oktavsstora glissandot, tar ut sv\\xe4ngarna mer, hur klarinetten n\\xe4stan skrattar \\xe5t sig sj\\xe4lv och sitt l\\xe4te, hur rytmen helt enkelt har flera och kraftiga jazziga betoningar. Accenterna \\xe4r tydligare.

George Gershwin och Paul Whiteman h\\xf6rs i inslaget i en inspelning fr\\xe5n 1927. Den d\\xe4r speciella, n\\xe4stan gn\\xe4ggande inledningen d\\xe4r p\\xe5 20-talet kom fram under repetitionerna d\\xe5 Whitemans klarinettist Ross Gorman skojade lite och Gershwin hakade p\\xe5 direkt. G\\xf6r s\\xe5 d\\xe4r p\\xe5 konserten ocks\\xe5, sa han, "waila" s\\xe5 mycket som du kan.

Rhapsody in Blue blev en succ\\xe9 direkt. Under de tre f\\xf6rsta \\xe5ren mellan 1924 och 1927 hade Whitemans band spelat den 84 g\\xe5nger och s\\xe5lt en miljon plattor.

Men v\\xe4gen dit var lite krokig. Gershwin och Whiteman hade faktiskt talat om en jazzkonsert under flera \\xe5r, men n\\xe4r pl\\xf6tsligt en konkurrent ocks\\xe5 skulle ha en stor jazzklassisk-konsert d\\xe4r i New York satte arbetet i g\\xe5ng p\\xe5 allvar.

S\\xe5 runt jul, med bara fem veckor kvar, satt Gershwin p\\xe5 ett t\\xe5g till Boston och, som han sa, h\\xf6rde musik i alla st\\xf6kiga ljud. Rytmerna fr\\xe5n st\\xe5let, hjulen mot r\\xe4lsen, och vagnarnas kr\\xe4ngande blev till ett musikaliskt kalejdoskop. "Pl\\xf6tsligt s\\xe5g jag hur jag skulle konstruera allt och en massa id\\xe9er som jag redan hade kunde sm\\xe4ltas samman och d\\xe5 skildra nationen Amerikas sj\\xe4lvk\\xe4nsla och v\\xe5rt galna storstadstemperament. N\\xe4r jag kom fram till Boston hade jag en struktur p\\xe5 stycket."

Gershwin sj\\xe4lv talade mycket om just Amerikas sj\\xe4l, men m\\xe5nga g\\xe5nger n\\xe4mner man Rhapsody in Blue som ett portr\\xe4tt av New York.

Det finns hela fem grundversioner och det som skiljer dem \\xe5t \\xe4r till exempel om det \\xe4r med jazzorkester eller symfoniorkester. Samtliga versioner finns i flera olika inspelningar - n\\xe5gra sv\\xe5rf\\xe5ngade, andra snabbt tillg\\xe4ngliga.

Trots klarinetten i b\\xf6rjan \\xe4r det ju \\xe4nd\\xe5 ett verk f\\xf6r piano och orkester.

Namnet Rhapsody in Blue berodde just p\\xe5 att man var tvungen att skriva musiken snabbt. En konsert f\\xf6r piano och orkester skapar f\\xf6rv\\xe4ntningar p\\xe5 ett flersatsigt verk d\\xe4r olika teman jobbar mot och med varandra. Men en rapsodi beh\\xf6ver inte st\\xf6pas i en v\\xe4lk\\xe4nd form. Det ger komposit\\xf6ren m\\xf6jlighet att leka mera med formen och l\\xe4gga in fler improvisationer och arbeta mera med starka kontraster.

I Rhapsody in Blue finns just en l\\xf6sare struktur d\\xe4r solopartier snabbt \\xf6verg\\xe5r i breda symfoniska delar.

Rytmerna \\xe4r sen en underbar blandning av jazz fr\\xe5n alla h\\xe5ll. Kubanskt, charleston, ragtime och sedan s\\xe5ngbara delar som kunde vara b\\xe5de fr\\xe5n opera och popul\\xe4ra visor. Tio \\xe5r senare skrev Gershwin operan Porgy and Bess. D\\xe4r hade blandningen f\\xf6rfinats ytterligare.

Vad Rhapsody in Blue har bevisat, bland mycket annat, \\xe4r att det popul\\xe4ra och det seri\\xf6sa kunde f\\xf6renas. Och det blev tydligt att konstmusiken kunde h\\xe4mta inspiration fr\\xe5n jazzen och inte bara fr\\xe5n folkmusiken som tidigare. F\\xf6rut hade jazzen och den klassiska musiken i princip bara h\\xe4lsat p\\xe5 hos varandra och artigt konverserat.

Men Gershwins musik gjorde mer \\xe4n s\\xe5. Han sm\\xe4lte samman s\\xe4tten att spela i en enda klang.

Konsertrubriken d\\xe5, den 12 februari 1924, var "Ett experiment inom modern musik". Nu \\xe4r experimentet en klassiker.

Per Feltzin
per.feltzin@sverigesradio.se

Musiken i inslaget \\xe4r fr\\xe4mst fr\\xe5n de tv\\xe5 inspelningarna gjorda 1924 och 1927 plus den med Erich Kunzel och Cincinnatis symfoniorkester.