BROADCASTS.com

Filmen "Daughters of the dust" utspelas 1902 på en ö utanför Georgias kust och handlar om familjen Peazant. Vi träffar både levande och döda släktingar en söndag på stranden i denna afroamerikanska klassiker.

Julie Dashs "Daughters of the dust" är den första film gjord av en afroamerikansk kvinna, som fått biodistribution över hela USA. Det är fortfarande hennes enda långfilm men detta visionära, bildsköna drama har klassikerstatus i filmhistorien och ingår i det amerikanska filmarvet. 2004 kvalade filmen in i den nationella filmskatt som utgörs av "National film registry". "Daughters of the dust" som av Helena Lindblad i Dagens Nyheter beskrevs som "en subtropisk kostymfilm", tog närmare 15 år att göra. Filmen är ett mytologiskt drömspel som handlar om hur slaveriet satt spår i människornas själar, men utan att visa en enda piska eller ett enda bomullsfält i bild. De enda visuella tecken från slaveriets tid vi ser i filmen, är familjens indigofläckade händer. De närmast tatuerade blålila spåren efter att ha slitit på indigoplantagen. Det är kvinnorna som står i centrum och den som för ordet är ett ofött barn som befinner sig i historiens mellanrum av mormödrar, mödrar och deras barn. Alla är klädda i edwardianska vita klänningar och de vandrar, och dansar och för samtal längs de vita palmkantade ständerna - om familjehistorien och de olika öden som drabbat familjemedlemmarna under slaveriet och efter befrielsen. Nu vill den yngre generationen lämna ön och gå vidare. När Beyoncés visuella album Lemonade kom 2016 i anslutning till hennes album med samma namn, var det många som såg influencerna från Julie Dash film. Något som gav filmen något av en pånyttfödelse. Samma år digitaliserades och restaurerades den också till ursprunglig filmkvalitet och med korrekt färgåtergivning och tillgängliggjordes på Netflix. Nina Asarnoj nina.asarnoj@sr.se