BROADCASTS.com

-Norska mediers rapportering om kriget i Kosovo handlade mest om risken för de norska piloterna, som inte var särskilt hotade. De svenska medierna var mer intresserade av civilbefolkningens lidande.Enligt två medieprofessorer, som analyserat hur världens medier rapporterat om de senaste krigen och konflikterna, är skillnaderna stora. Och medierna hetsar sedan länge mot Iran. Allt enligt en ny bok.

Publicerat var med på ett seminarium om utrikesjournalistik häromveckan på högskolan i Kalmar. Det visar sig att den här typen av nyhetsrapportering inte mår riktigt bra. Ju större möjligheter vi har att ta del av vad som händer i andra delar av världen, desto mer verkar paradoxalt nog intresset för det lokala öka. Det var det bestående intrycket av seminariet. Dyrt med korrarDet handlar delvis om att det är dyrt att ha utrikeskorrespondenter placerade i olika hörn av världen. Men intresset för den här typen av journalistik tycks också minska. Jämför krigsrapporteringenI Publicerat denna vecka låter vi Stig Arne Nohrstedt - professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet - och hans kollega Rune Ottosen vid Högskolan i Oslo berätta om sina undersökningar av krigsjournalistiken i världen. Och skillnaderna är stora till och med mellan svenska och norska medier.  Formar fortfarande vår bildMen den utrikesrapportering vi har formar naturligtvis fortfarande vår uppfattning om länder och makthavare. Hur ser vi till exempel på Iran? En mycket farligt land, med en president som är förintelseförnekare och bara tänker på att utveckla kärnvapen?  Skapad fiende?Per Runesson har läst den inte särskilt uppmärksammade boken ”Bombdiplomati - konsten att skapa en fiende” av Pierre Gilly. Gilly hävdar att det sedan länge pågår en orättmätig mediehets mot Iran.  Nästan bara negativtUnder ett halvår 2008 hade till exempel Svenska Dagbladets nätupplaga 79 artiklar om Iran. Bara två av dem skildrade Iran någorlunda positivt. Ungefär så fungerar medierna i dom flesta länder i västvärlden