BROADCASTS.com

Cecilia Uddén (Kairo), utrikesreportern Johan-Mathias Sommarström, Richard Myrenberg (Nairobi) och Katja Magnusson (Istanbul) deltar i seminerium om våra kampen mot IS, Islamiska staten, vid Radiokorrespondenternas turnépremiär i Stockholm 2015. Moderator: Natalia Kazmierska, programledare i P1 och P3

Det är ett år sedan terrororganisationen IS utropade sitt kalifat i områden som de ockuperar i bland annat Syrien och Irak. Det kommer ständigt nya bevis på deras brutalitet, inte minst via deras egna propagandafilmer.  Hela världen pratar om hur man ska stoppa IS. Flera av Sveriges Radios korrespondenter och utrikesreportrar bevakar situationen. Vad är det svåraste med att rapportera om IS? – Det absolut svåraste är att vi torrsimmar. Vi kan inte åka dit eftersom att vi antagligen inte skulle överleva en sådan resa om vi inte till hundra procent anpassade oss till IS:s medialagar. Det finns ett par journalister, bland annat en tysk journalist, som har varit inne i IS-områden och rapporterat om IS på ett sätt som de godkände. Det gör inte vi och det är ett helvete för varje journalist som vill beskriva något, att man inte kan se det med egna ögon. Det är det värsta vi vet, säger Cecilia Uddén. Johan-Mathias Sommarström har varit mycket i Tunisien, som man kan säga är IS stora rekryteringsbas. – I Tunisien handlar det framför allt om att IS lovar dem ett liv i ett kalifat där alla är lika mycket värda. Kommer man från ett land där man har utsatts för förtryck, där många är fattiga, även om inte alla som rekryteras till IS är fattiga, då är det ganska lockande att sälla sig till de skarorna där alla är lika mycket värda och alla hyllas lika mycket, säger Johan-Mathias Sommarström. Vad händer med dem när de rekryteras och skickas vidare? – Det är väldigt olika. Tunisien har infört nya terrorlagar så nu förhindrar man framför allt unga människor från att resa utomlands. Många har åkt vidare till Libyen som är ett i princip laglöst land just nu. Där har IS etablerat sig och har stora träningsläger. Det är dit många av de tunisiska ungdomarna åker först innan de är färdigutbildade. Richard Myrenberg har sett den islamistiska terrorn på annat håll när han rapporterade från Garissa i Kenya där en attack mot ett universitet genomfördes tidigare i år. – Skrämmande för Kenya som nation var att en av gärningsmännen i attacken en gång i tiden var en lovande juriststudent på ett av Nairobis främsta universitet. Alla gärningsmännen i Garissa var kenyaner så på något sätt har man importerat den islamistiska terrorn. Terrorgruppen Al-Shabaab som ursprungligen är från Somalia hade lyckats exportera det här extrema våldet till Kenya. Hänger terrorgrupperna Al-Shabaab och Boko Haram ihop med IS, har de någon kontakt? – Al-Shabaab säger sig vara en del av al-Qaida. Boko Haram däremot har närmare kontakt med IS. I vintras kom det nya filmer på nätet från Boko Haram som plötsligt var väldigt välproducerade och välgjorda och då är det många som misstänker att IS har tagit över mediakommunikationen för Boko Haram. Dessutom påstår nigeriska myndigheter att man har lyckats stoppa hundratals nigerianer som, precis som i Tunisien och i andra länder, är på väg till Turkiet för att gå med i IS. Katja Magnusson har varit mycket i Irak och bland annat träffat yazidiska kvinnor som utsatts för IS:s våld. De har berättat om systematiska våldtäkter och andra medier rapporterar om att IS bedriver sexslaveri. Hur rättfärdigar de här IS-männen, som säger sig vara djupt religiösa, något sådant som våldtäkt? – De ser inte de här yazidiska flickorna som goda muslimer, de ser dem som avfällningar. De har till och med gått ut med i sin tidning med att det är tillåtet att våldta de här flickorna då de inte anses vara muslimer. Ska man tolka det som att det är en del av tron att man får våldta? – Många muslimer skulle säga att IS inte över huvud taget representerar islam och att det här är en brutalitet och en avart som inte har något med religion att göra. IS försöker försvara de här handlingarna i religionens namn men de flesta muslimer skulle säga att de är helt oacceptabelt, precis som alla känner när man träffar de här unga flickorna. Texten är ett utdrag ur seminariet, som du hör i sin helhet i podden. Nanna Isaksson, Ekot nanna.isaksson@sverigesradio.se