Belarus: Kollektivism, olydig teater och doft av Sovjet
Vi kommit fram till Belarus, eller ska vi säga Vitryssland? I dagens program är alla deltagare överens om att landet ska kallas för Belarus.
Belarus brukar också kallas Europas sista diktatur och det sista sovjetreservatet där säkerhetstjänsten fortfarande kallas för KGB, precis som under Sovjettiden.
Med i studion för att vrida och vända på frågor om Belarus finns regissören och författaren Dmitri Plax, som kom till Sverige på 90-talet. Han kan det mesta om undergroundkulturen i Belarus och Iryna Azaranka, ordförande i föreningen Sveriges Belarusier, som bor i Sverige sedan 2015. Hon växte upp i en liten stad i södra Belarus, studerade och bodde nio år i Minsk, men trivdes aldrig i det samhälle som hon beskriver som kollektivistiskt. I Stockholm har hon landat och känner sig äntligen hemma. Men vad saknar hon från hemlandet?
I ett land med osäkra val och ett nyckfullt rättssystem är frågan om demokrati och mänskliga rättigheter ständigt aktuell. Martin Uggla, ordförande för Östgruppen, har koll på läget i Belarus.
Sen undrar vi hur det är att bo i Minsk som ung svensk HBTQ-tjej? Vi ringer upp bloggaren Laura Ekemar, som sedan ett år jobbar där som volontär i Belarusian Association of UNESCO Clubs.
Imorgon blir det traditionellt väkteri med lyssnarfrågor via telefon och andra kanaler, och man kan fråga nästan vad man vill kring Maria Persson Löfgrens bevakningsområde. Det går bra att redan nu mejla er fråga till: korrespondenterna@sverigesradio.se alternativt ringa till telefonsvaren på 08-784 39 51.
Programledare: Maria Persson Löfgren Producent: Helena Huhta