Barnen och prinsessorna
Fredagen den 18.6. kl. 11.03 och söndagen den 20.6. På Sesams förskola i Huddinge leker barnen gärna Törnrosa. Det är alltid flickorna som är Törnrosa som blir räddad av prinsen som nästan alltid är en pojke. I dagens genusmedvetna samhälle är prinsessan en komplicerad figur och Törnrosa representerar en kvinnoroll vi helst vill lägga bakom oss.
På Junibacken inviger Per Gustavsson en utställning som bygger på hans böcker om prinsessan som tacklar hårdast av alla i hockeymatchen och som kämpar mot draken. Prinsessan har i en våg av barnlitteratur blivit verktyg för att utveckla nya könsroller.
Men om vi stirrar oss blinda på genusfrågan förlorar vi någonting somhar ett stort värde, säger psykodramaregissören Kerstin Jurdell. De gamlatraditionella folksagorna handlar om ett inre drama där barnet fårutlopp för starka polariteter. Dagens barnsagor bär inte upp den typen av starka känslor och svåra dilemman på samma sätt.
Reporter Cecilia Josefson
Producent Ylva Mårtens
Litteraturtips:
Så gör prinsessor, När prinsessor vaknar om natten, När prinsessor tar semester, När prinsessor fyller år, När prinsar fångar drakar av Per Gustavsson,
När prinsessor har kalas av Per Gustavsson, Caroline Bruce och Ylva Sandberg
Pirater och prinsessor av Lotta Olsson Anderberg och Maria Jönsson
Sagor om prinsar och prinsessor av Gunilla Borén,
Prinsessboken av Åsa Lind
Modig och stark eller ligga lågt - skönlitteratur och genus i skola och förskola av Lena Kåreland
En dag som prinsessa
Jag har också fått vara prinsessa, en gång när var jag 6 år, i en teateruppsättning, sommaren 1955. Vi spelade på altanen som morfar byggt bakom sommarstugan i Haverdal. Alla kusinerna, 9 stycken, var med. Det var Eva, Henrik, Lotta, Raoul, Gabbi, Lusse, Mårten och så jag och min storasyster Ann. Tinne var också med, men hon var äldre än oss andra. Tinne gick på balettskola och hon var kusin fast bara med några av kusinerna. Tinne var den som bestämde vem som skulle spela dom olika rollerna. Jag fick vara Törnrosa och jag fick gifta mig med prinsen. Jag var finast, trots att jag varken hade långt gult hår eller stora vackra ögon. Mormor band en krans med blommor till mitt hår och vi tog ner ett par vita gardiner och knöt ihop på mina axlar som brudklänning och en spetsgardin blev slöja. Det finns en bild i vårt familjealbum som jag tittar på ibland.
Jag minns det som att vi satte upp den här föreställningen för att mormor fyllde år den 17 juni, men min mamma tror att det var för att jag fyllde år, det var därför jag fick bli prinsessa den här gången och aldrig mer.
Ylva Mårtens