Om legendariske danske tonsattaren Bent Srensens verk Sterbende Garten (Doende tradgardar)

Published: July 12, 2022, 2:01 p.m.

b'

F\\xf6r sin violinkonsert Sterbende G\\xe4rten fick Bent S\\xf8rensen 1996 Nordiska R\\xe5dets Musikpris.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

M\\xf6t danske tons\\xe4ttaren Bent S\\xf8rensen \\xe5r 1996.

-Min musik \\xe4r sprungen ur nutiden och skulle inte ha kunnat fungera i n\\xe5gon annan tid, s\\xe4ger han.

D\\xe5 S\\xf8rensen av Aarhus Symfoniorkester blev ombedd att skriva en konsert f\\xf6r ett soloinstrument visste han genast att det skulle bli en violinkonsert. I sitt f\\xf6r\\xe4ldrahem h\\xf6rde han Sch\\xf6nbergs Violinkonsert innan han stiftade bekantskap med en endaste symfoni av Beethoven, t ex. D\\xe4rf\\xf6r blev denna violinkonsert f\\xf6r honom en slags dr\\xf6maktig spegel tillbaka till hans barndom och har f\\xe5tt en klassiskt romantisk form med en l\\xe5ngsam, pluralistisk f\\xf6rsta sats och s\\xe5 tv\\xe5 mer rytmiska satser d\\xe4r den sista \\xe4r den dansande satsen. S\\xf8rensen beskriver det som att violinkonserten har f\\xe5tt en slags romantisk sl\\xf6ja, men \\xe4ven uttrycker en besl\\xf6jad romantik.

F\\xf6r sin violinkonsert Sterbende G\\xe4rten fick Bent S\\xf8rensen Nordiska R\\xe5dets Musikpris.

Den l\\xe5nga f\\xf6rsta satsen anknyter allra mest till titeln, d v s d\\xf6ende tr\\xe4dg\\xe5rdar. Violinen ligger som en melodisk tr\\xe5d \\xf6ver hela orkestern som avspeglar skuggorna och f\\xf6rfallet under violinst\\xe4mman.

Den sista satsen kallas en Estampida, en dansande sats. Den bygger p\\xe5 m\\xe5nga olika folkmusikaliska ingredienser som har lagts ovanp\\xe5 varann som ett filter med olika rytmer. En sats inspirerad av fladderm\\xf6ssens jakt av varandra under himlen en sommarkv\\xe4ll. 

S\\xe5 h\\xe4r skrev Bent S\\xf8rensen om sitt stycke Sterbende G\\xe4rten 1997:

Min violinkonsert heter Sterbende G\\xe4rten. Jag \\xe5kte till ett st\\xe4lle i Danmark d\\xe4r det fanns den h\\xe4r igenvuxna tr\\xe4dg\\xe5rden, och det gjorde mig p\\xe5 ett v\\xe4ldigt speciellt hum\\xf6r. Jag t\\xe4nkte p\\xe5 var en viss mening i en dikt av Herman Hesse, d\\xe4r det finns en rad Sterbende Garten ... (d\\xf6ende, f\\xf6rfallen tr\\xe4dg\\xe5rd). Den har en tysk titel, \\xe4ven om min tyska inte \\xe4r flytande. En annan inspiration f\\xf6r verket \\xe4r italienska fresker fr\\xe5n 1400-talet. Det som \\xe4r speciellt intressant f\\xf6r mig \\xe4r att bilden man ser n\\xe4r man g\\xe5r f\\xf6r att titta p\\xe5 fresker i en katedral i Florens eller Rom, \\xe4r en mycket gammal bild som har f\\xf6rfallit. S\\xe5 det blir mer och mer en bild av v\\xe5r tid, och det \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r v\\xe4ldigt nytt. S\\xe4ttet som kultur blir natur p\\xe5 grund av tiden har varit en inspiration f\\xf6r alla mina verk. Det viktiga med strukturen \\xe4r att den alltid \\xe4r p\\xe5 gr\\xe4nsen till att vara tonal. Min musik handlar alltid om att vara p\\xe5 kanten av n\\xe5got man h\\xf6rt f\\xf6rut, men man har faktiskt aldrig h\\xf6rt det \\xe4nd\\xe5. Formen p\\xe5 stycket \\xe4r typ klassisk. Musiken h\\xe5ller sig mest i det h\\xf6gre registret. Det finns inga ackord i stycket. Allt som spelas i orkestern \\xe4r ett slags eko av violinst\\xe4mman. Det \\xe4r mitt mest romantiska och klassiska verk p\\xe5 ett s\\xe4tt. Men detta \\xe4r f\\xf6r mig en sorts dr\\xf6m; det finns inga citat. Stycket b\\xf6rjar med en kadens som \\xe4r p\\xe5 gr\\xe4nsen till tystnad. Jag bor p\\xe5 landet, och jag gillar att jobba p\\xe5 natten, n\\xe4r det \\xe4r helt tyst. De enda ljuden kommer fr\\xe5n f\\xe5glarna, som signalerar gryningens brytning genom till synes slumpm\\xe4ssiga utbrott. Det finns m\\xe5nga \\xf6gonblick d\\xe4r jag f\\xf6rs\\xf6ker skapa ett slags distans genom att m\\xe5nga instrument spelar pianissimo staccato-noter. Den h\\xe4r sortens pointillistiska drag, som jag har blivit k\\xe4nd f\\xf6r, \\xe4r som Georges Seurats m\\xe5lningar, d\\xe4r man m\\xe5ste st\\xe5 p\\xe5 avst\\xe5nd f\\xf6r att se hela bilden. Efter att ha skrivit f\\xf6rsta satsen \\xe5kte jag till Venedig med tanken att skriva en romans f\\xf6r den l\\xe5ngsamma andra satsen. Det f\\xf6rsta jag kom att t\\xe4nka p\\xe5 var Barcarolle. Jag best\\xe4mde mig f\\xf6r att skriva en sorts slow-motion Barcarolle. Min musik \\xe4r byggd p\\xe5 terser. Det som s\\xe4rskilt intresserar mig med detta \\xe4r utforskningen av tonala tvetydigheter. Kanske \\xe4r detta anledningen till...'